Ledare

Nr 1/2017
text KENNETH SVENSSON
foto OLA WARRINGER
 
 
Det är 27 år sedan nu. Hade just på börjat den där resan man gärna gör som ung. Första stopp, Berlin. Knappt förstod jag själv att vi befann oss mitt i ett historisk ögonblick, en milstolpe.

 Från världens hörn kom entusiaster för att få vara med om att riva muren, med handslägga och mejsel. Mycket symboliskt. Och visst trodde vi alla att murarnas tid en gång för alla var förbi.
 Åter igen byggs det. Men om man lite försiktigt välter en mur skulle den kanske kunna fungera som en bro. Vem vet?

 

Efter mer eller mindre långa pauser är nu i detta nummer både Christina och PM tillbaka. Jippi! Och med det kan bara våren bara bli en succé, som sig bör.


Leif Källberg - bakgrund och skiva

Nr 1/2017
text LEIF KÄLLBERG
 

Torsdagen den nittonde maj 2016 skrev Blekinge läns tidning om mig med anledning av grammofonskivan Med andra ord och Kind mot kind jag hade sjungit in i Stockholm år 1974. Lördagen den 21 maj skrev Sydöstran om mig och grammofonskivan. På engelska hette versionen Fly me to the moon respektive Cheek to cheek, och skivan var insjungen på egen bekostnad. Sydnytt var också här och intervjuade mig.
 Den var tryckt i femtio exemplar på skivbolaget September, och hade kostat mig tretusen kronor att spela in. Bakgrunden var att jag hade misslyckats att komma in på Dramatens scenskola fyra år i rad, efter att ha varit elev hos teaterpedagogen Manja Benkov på Götgatan i Stockholm.

 

Jag är född i Strängnäs år 1946 och hade min första anställning på Fritzes kungliga hovbokhandel mellan år 1964 och 1966. Där var jag elev och fick sortera in böckerna i hyllorna igen efter försäljningsförsöken av dom. Så småningom tröttnade jag på jobbet, slutade och började på Vattenbyggnadsbyrån, där jag drog stenciler mellan år 1966 och 1969. Sedan i slutet av år 1969 började jag att arbeta som kontorsvaktmästare på 
AB Gösta Bäckström, där jag fortsatte till 1971, då jag ryckte in till en fyra år försenad militärtjänst med anledning av psykiska problem. Jag var som sagt envis i mina försök att komma in på Dramatens scenskola, och Manja Benkov och också hennes övriga elever tyckte att jag var bra karaktärsskådespelare, och borde komma in på Dramaten. Militärtjänsten gjordes på F21 i Luleå och vinsten med den var att jag faktiskt lyckades sluta röka. Innan lumpen hade jag rökt ett stort paket om tjugo cigaretter om dagen under tre år och är väldigt glad att jag lyckades sluta röka. När jag kom tillbaka från F21’började jag återigen en kortare tid på AB Gösta Bäckström innan jag ansäkte om studiemedel och började studera på Karlskoga Folkhögskolas naturvetenskapliga linje. Jag var bitter över missen att komma in på Dramaten och hade bestämt mig för att bli vetenskapsman. Efter två år hade jag gått ut kursen med studieomdömet Utmärkt mycket god, och förstod att jag förmodligen inte var tillräckligt begåvad för att bli vetenskapsman i naturvetenskap. Jag flyttade återigen hem till min mamma, och började ett sommarvikariat på ett konvalescenthem i Trångsund utanför Stockholm. Där tjänade jag ihop tretusen kronor, och bestämde mig för att jag hade personlig röst och passade som schlagersångare. Jag tog kontakt med grammofonbolaget September och kom överens med dom om att jag skulle sjunga in grammofonskivan. Det var först meningen att jag skulle ha ackomponjemang till sången men efter att jag hade testat det bestämde jag mig för att spela in den a capella, alltså utan musik till sången. Skivan trycktes en första gång i femtio exemplar, som efter en fem sex år kastades bort av mig eftersom jag tyckte att den var dålig.

 

Först försökte jag att sjunga på gatan, men efter att ha försökt det ett tag tyckte jag att jag inte kunde sjunga. Jag tyckte att skivan var dålig, och tog kontakt med Danderyds sjukhus psykiatriska klinik där jag lade in mig för psykiska problem. Det blev sjukskrivning ett halvår, och sedan blev jag arbetslös innan jag återigen försökte mig på studier. Den här gången började jag på Västerhaninge folkhögskola allmänna linje, och gick återigen ut med Utmärkt mycket god, eftersom jag helt enkelt inte var tillräckligt begåvad för naturvetenskapliga studier. Det var dock frestande att försöka sig på universitetsstudier så jag försökte några år. Så småningom tyckte jag dock att jag inte var tillräckligt begåvad, så jag hoppade av studierna och blev arbetslös. Jag började efter något år på Samhall, och packade dukar och diverse andra enklare sysslor. Sedan i början av nittonhundraåttiotalet blev jag utredd av AMS, som tyckte att jag passade på en kontorskurs mot ekonomi så jag sattes på den. Jag var duktig på kursen, och hade förmodligen passat på ett kontorsarbete om jag hade satsat på ett. Det var emellertid frestande att börja på en korrespondenskurs i engelska på SSVN i Norrköping. Det fanns ju gott om tid så det dröjde ända till år 1988 innan jag tentade av kursen i Norrköping, och lyckades faktiskt efter att hå fått en fyra på etapp två att klara av en femma i betyg på etapp tre.

 

Sedan började jag att läsa engelska på Stockholms universitet, men hoppade av kursen efter att ha läst 16 poäng och gick över till matematik, men misslyckades och påbörjade istället fysikstudier. Det visade sig nästan som jag hade väntat att jag bara klarade av att läsa språk, men ville dock inte satsa på det utan hoppade av studierna. Jag hade bestämt mig för redan innan högskolestudierna att jag skulle starta en enskild firma som jag kallade för Leifitv internetkonstruktin. Numera har jag god man som sköter min ekonomi och vi har bestämt oss för att stänga firman.

 

Stefan Sundberg på P4 radio Stockholm har gjort två program om skivan. De heter Historien om Sveriges märkligaste skiva respektive Mannen bakom Sveriges märkligaste skiva. Den tjugofemte augusti blev arbetsledaren Kenneth Svensson, och jag grammofonsångaren, inbjudna till en releasefest på Mosebacke. En natts övernattning med middag på hotell, och frukost och förstås flygbiljett tur och retur till Stockholm. Skivan trycktes återigen genom Stefan Dimbles i Stockholm försorg upp igen i sjuhundra, exemplar och såldes där jag fick skriva autografer på hotellet.


Folkets fattiga favorit

Nr 1/2017
textbearbetning JB
 
Hon var Sveriges mest produktiva författare och skrev 115 romaner och nästan 600 noveller. Men trots den rika produktionen levde hon i ständig fattigdom.
 

Sigge Stark (1896 – 1964) hette egentligen Signe Björnberg. Hon växte upp på en herrgård i Finland men när fadern gick i konkurs och försvann flyttade lilla Signe med mor och syskon till landsbygden i Sverige. Redan i tidiga tonåren drömde hon om att bli författare. Efter skolan skrev Signe noveller som hon lyckades sälja till tidningen Vårt Hem. När hon var 25 år reste hon till Stockholm för att förverkliga sina författardrömmar. Det började med en boknovell med titeln Den steniga vägen till lyckan (1924). Sigge Stark blev under flera decennier en av Sveriges mest lästa författare, via kärleksromaner med titlar som Månskensnatten (1945), Vi gifter bort mamma (1955) och Carmen Maria och kärleken (1965).

 


Sigge Stark var folkkär. Hennes förmåga att kombinera äventyr och kärlek ledde till att böckerna sålde i stora upplagor.

 – Hon hade ett sätt att berätta som slog an hos publiken, samtidigt som hon knöt an till ämnen som låg i tiden, säger Yvonne Leffler professor i litteraturvetenskap vid Götebergs universitet.
 2015 gav Leffler ut boken Sigge Stark – Sveriges mest produktiva, utskällda och bästa författare.
Boken tar upp ett flertal aspekter om Stark. Framgångsreceptet, hennes privatliv och speciella arbetsmetoder, berätt-artekniken och inte minst den starka kritiken mot henne.
 – Sigge Stark blev väldigt hårt ansatt av kritikerna. Hon fick en stor spridning och stort inflytande, vilket alltid anses farligt. Dessutom tyckte kritikerna att hon skrev för mycket om kärlek och erotik.

 

Stark behövde alltid pengar. Hon och hennes make ägnade sig åt en mycket kostsam sysselsättning. De födde upp travhästar och grand danoishundar, stora djur som äter mycket och när de blev sjuka så var veterinärkostnaderna astronomiska. Sigge Stark skrev i rask takt för att betala dyra räkningar. Men trots att hon var produktiv och trots att hennes böcker sålde i enorma upplagor blev hon inte rik på sitt författarskap. Hon blev hårt utnyttjad av förlagen och hade aldrig pengar nog att försörja sig och sina djur.
 Hon drog gång på gång på sig stora skulder bland annat genom att köpa ännu fler dyra travhästar, som hon sedan snabbt var tvungen att skriva ihop till. Enligt Bo Niklassons biografi Vem var Sigge Stark? (1990) hade hon behövt någon som ansvarade för hennes förhandlingar med bokförlagen, som utnyttjade henne girigt och grymt. När hon var extra desperat efter pengar skrev hon på kontrakt där hon avsade sig alla rättigheter ”för alla tider, länder och upplagor”.

 

Moa Matthis skriver i Dagens Nyheter att Sigge Starks författarskap är en del av en bred litterär väg som ägnade en stor del av 1900-talet åt att sälja jord-och-blod mytologi till nyblivna och vilsna storstadsbor. I sin självbiografiska Författaren från 1957 skrev Ivar-Lo Johanssson både vasst och sorgset om författarna som på 30-talet lekte torparlycka på sommarhalvåret och översvämmade litteraturen med skildringar av dans-banor, storblommiga pigor och hästar i daggiga beteshagar. I jämförelse framstår Sigge Starks bygderomantik bitvis som realistiskt kärv, men så bodde hon ju också på landet året om och visste vad torparlyckan kostade i söndervärkta ryggar och utslitna leder.

 

Anneli Jordahl skriver i Aftonbladet att professor Yvonne Leffler påpekar att Sigge Stark som författare var ett fenomen med mycket god förmåga att fånga läsarna och variera sina motiv. Hon var fenomenal på suggestiva inledningar. Stark var något annat än Harleguinromantik och Barbara Cartland. Sigge Stark varierade sig, skrev i olika genrer, som äventyrsböcker, spänningsromaner och historiska skildringar. Genom att kalla sig Sigge lockade hon också en stor skara manliga läsare. Inledningsvis skrev hon noveller där hon använde sig av udda berättargrepp och oväntade miljöer i lappkojor och badhotell. Men berättelserna förändrades genom åren, den första tidens mer omfångsrika romaner övergick på begäran från det giriga förlaget till mer stereotyp romantik i förkortat format.
 Signe Björnberg avled 1964. Efter hennes död har Albert Bonniers bokförlag med jämna mellanrum tryckt nya upplagor av Sigge Starks mest populära böcker. 2015 gav förlaget ut en serie av Starks bästa romaner med nya omslag formgivna av illustratör Eva Lindeberg.

 

 

Saras strul

Nr 1/2017
text PETRA SVENSSON
 

”Hej Sara! Möt mig vid bänken på klippan. Kl:20.00. OXOX Sören”

”Hej Sören! Varför då? Hittar du ingen annan? Sara”

”Jo, men ingen som du. Snälla kan du komma? Sören”

”Okej! Jag kommer. Sara”

”Tack! Sören”

 

Sara går sakta till mötesplatsen. Hon funderar om att träffa Sören är det ett klokt ide. Lurar han mig bara? Kommer han dyka upp? 

 Framme vid mötets plats var det mörkt och tomt. Tänk om det händer någon när jag står här själv? Vad vill han och vad är det som är så viktigt? Om han inte kommer snart går jag. Det börjar snöa. När kommer han? Tänkte Sara och skickar ett sms till Sören.
 Nu har det gått en timme. Jag går hem nu för jag orkar inte vänta längre. Han har väl gått hem till en annan tjej. Nu går jag hem. Han bara lurar mig, att han vill. Kommer säkert ett sms eller så kommer han ignorera mig när han träffa mig.

 

På väg hem bestämmer hon sig att gå via centrum. In på ett café och ta en kopp café. Blickar över centrum och ser att bokhandelen är öppen. Är det någon som köper böcker fortfarande? Jag har aldrig läst en bok eller tidning. Det ser ut som det är öppet. I den stunden släpper hon Sören.
 När hon fikat färdigt samlade hon mod och gick in i bokhandlen. Bokhandlen såg verkligen ut som i film. Sara hade förväntat sig att det skulle se tråkigt ut. Typ som bibloteket som hon och hennes klass hade varit på studiebesök. Men bokhandlen såg magisk ut. Som om hon aldrig ville lämna. Vill hitta en speciell bok tänkte hon. Ska hon fråga om hjälp? Vad gillar hon att läsa?

 

Medans hon har varit i bokaffären har hon fått 100 sms och 90 missade samtal från Sören. Typ på 1.5 timme. Hon suckar. Orkar inte mer med problem. Vad är det han vill? Egentligen har hon tröttnat på honom och vill gå hem.


Mandelaeffekten

Nr 1/2017
text & foto OLA WARRINGER
 
 
Uttrycket kommer ifrån en kvinna som heter Fiona Broome som påstår sig komma ihåg att Nelson Mandela dog 1980. Det är en konspirations teori som uppstod på internet efter att flera folk rapporterat samma sak som Fiona, att de också har starka minnen utav att Mandela dog fängslad 1980. Det finns folk som påstår att de minns det såväl så de kan beskriva hela dagen. Och att det lämnat starkare intryck än många andra minnen. 

 Minnet är ju väldigt intressant i sig och vi fabulerar ihop mycket för att få ihop historier såväl medvetet som omedvetet. Men det finns många många exempel på ett “kollektivt felminne.”. Ett par andra exempel är C3PO i Star Wars filmerna, folk minns honom som helgul men han har ett silversmalben.
 Även den kända raden “Luke, I’m your father.” existerar inte i filmen utan om man kollar så säger han “No, I’m your father.”. Ett utav de mest kända exempel är en barnbok i Amerika som heter “The Berestain Bears” men de flesta minns det som Berenstein. Du kan själv leta på internet efter flera exempel som, du minns fel, om du nu lider utav denna effekten. Det finns även en tråd på reddit tilldelad bara detta ämnet. Där det finns många användare som skrivit ner sina “felminnen”.

 

Teorierna om varför är många, en utav dem och den som Fiona Broome förespråkar är att det finns alternativa/parallela universum och dem går ihop med varandra så det blir störningar, att det antingen finns det folk i andra universum som förändrar vårt minne eller är det “buggar” i en datorsimulerad värld. Man kan bli rätt konfunderad och fundersam över sitt minne och vad man minns som är fel eller rätt.
 Personligen tror jag att många “felminnen” beror på att vi får mer och mer information nu och kan dela med oss. Det har t.ex gjorts experiment där de delade ut korsord till 40 personer, varutav 20 var en vecka gammalt och de som hade fått ett gammalt kosord, som redan lösts utav tusen personer hade runt 25% bättre resultat. Så att vi är ett medvetande och har ett kollektivt minne tror jag, även att vi har kvar gamla minnen ifrån andra medvetande, eller beténde i vår DNA.
 Vi har ju t.ex våra instinkter så varför skulle man inte kunna hitta minnen och andra saker. Med tanke på att man i dagensläge har utvecklat kvantumdatorer som kan vara 1 och 0 samtidigt och vi kan i stort sett leva i virtuell värld redan nu, varför skulle det inte kunna ha gjorts före oss? Det finns även en chans att många fabricerar minnen ifrån ingenting, då personer kanske vill tillhöra något eller dylikt. Man kan ju gå omkring och framkalla minnen ifrån ingenting också för en sorts mental stimulans.
 Med tanke på att det är så abstrakt med vad folk minns och hur folk sprider vidare information så kan det vara värt att fundera på vad man egentligen minns.

 

Folk som påstår sig lida utav Mandela effekten har skrivit flera rapporter på reddit att dem även lider utav tinnitus, eller liknande tjutljud men även ont i axlar eller andra delar på kroppen. Det finns även teorier om att CERNs forskning angående kvantfysik har förändrat små saker i vår värld eller blandat ihop historien eller hur vi vibrerar. Så om du vill kan du söka efter “Mandela Effect” på Google eller liknande och titta om du nu “lider” utav det?


Musikens påverkan

Nr 1/2017
text & foto FREDRIK SAMUELSSON
 

De allra flesta människor gillar att lyssna på musik. Jag tillhör dem som nästan alltid har någon musik spelande hemma när jag är vaken. Jag brukar spela fysiska skivor mer än jag lyssnar på t. ex Spotify.
 Jag lyssnar mest på ”glad” musik såsom dansband, pop, schlager och rock. På 80-talet när jag var ung lyssnade jag mycket på synth men oftast inte numera. Senare på 90 talet diggade jag mycket techno. Jag gillar inte techno längre och jag sålde mina flesta technoskivor.

 

När jag är på jobbet har jag ibland musik i mobilen som jag lyssnar på. Jag gillar oftast taktfast musik men kan även lyssna på ballader och liknande. Om jag vill koppla av och ta det lungt så blir det någon klassisk skiva. 

 Oftast när man äter på en hamburgerkedja brukar de ha snabb och taktfast musik. Orsaken är att gästerna äter snabbare då. På finare restauranger däremot kan det hända att de har lugn musik. Då stannar man längre och äter lugnare. Det blir mer njutning av maten också.

 

Musik kan också ha negativa effekter. Det finns tester som visar att bilförare som lyssnar på hetsig musik ofta kör hetsigt också. Den bästa musiken i bilen ska varken vara för lugn
eller för hetsig utan lagom. Det finns skivor som man kan köpa med bra bilmusik.
 Klassisk musik kan göra folk lugnare och mindre rädda, till exempel för tandläkaren. Det finns läkare som använder klassisk musik för att döva rädslor och även när det gör ont.

 

En del musik är sådan att man kommer ihåg vissa texter och som man ibland sjunger på utan att gilla själva låten. Ett exempel är Michael Jacksons låt Bad. Den är bra men inte superbra men kan lätt hoppa upp i huvudet utan att man ens tänker på låten.
 Det finns en bok där man kan läsa en hel del om musikens påverkan. Boken heter Mozarteffekten och författaren heter Don Campell. Boken kan lånas på bibliotek eller köpas på antikvariat. Jag rekommonderar boken för de nyfikna.


Hälsocoachen marre

Nr 1/2017
text & foto CHRISTINA ERICSSON
 

Nu har jag träffat Marre (Marie Svensson) som ska vara anställd som hälsocoach för brukare i kommunen. I höstas lämnade hon in en projektansökan, för andra gången, om att få göra detta då hon och många med henne är övertygade om att bara medicin hjälper inte. Efter att själv drabbats av psykisk ohälsa och vägen tillbaka så blev hon än mer övertygad om att detta är något för bru-kare att få ta del av.

 

Som hälsocoach hjälper hon till med rådgivning om kost och motion, och något som också är viktigt: hjälp med stresshantering och avslappning. På våran träff berättade hon hon lite om sig själv t ex att hon utbildade sig till skötare först och jobbade då i Malmö på Psykakuten där. Men hon längtade hem och väl här började hon som boendestödjare i kommunen. Hennes stora intresse för hälsa och vägen dit fick henne att utbilda sig till hälsocoach på distans under tiden hon jobbade. Sen fick hon barn och drabbades efter ett tag av bröstcancer. Under den tiden hade hon stor nytta av sina kunskaper som hälsocoach för återhämtningen.

 

Detta projekt varar i ett halvår till att börja med och förhoppningsvis blir det en fortsättning. Marre har för närvarande elva deltagare som har olika drömmar och behov om vad de vill få hjälp med. Hon berättar att alla är väldigt motiverade att göra förändringar i sin livsstil för att må bättre som inte mediciner kan göra på samma sätt. Marre betonar vikten av rätt kost, motion, sömn och också att lära sig hantera stressen i sitt liv med olika avslappningsövningar och mindfulness. Marre träffar sina adepter en gång i veckan i en och en halv timme i sex månader. Utöver det får de ”hemläxor”. Deltagarna jobbar med ett eller högst två mål under dessa sex månader. Efter tre månader görs en avstämning för att se om de är på rätt väg.

 

Lotta och Marre
En av deltagarna, som heter Lotta, berättar att hon blev väldigt glad över denna chans. Hon vill få hjälp med kosten och motionen. Så i ett första skede så får hon föra matdagbok under en vecka. Sen går de igenom tillsammans hur Lotta kan göra ändringar. Utöver det ska hon börja med promenader. Att få lära sig hantera stress och göra avslappningsövningar är också viktigt tycker Lotta.

 

Vi får hoppas att det blir en fortsättning att få personlig rådgivning och uppföljning av en hälsocoach på detta sätt. Det finns att få tillgång till sånt här på gymmen bl.a. men hu vad det kostar då.

 

 
 

Holger får en cykel i present

Nr 1/2017
text LEIF KÄLLBERG
 
 
Holger fyllde fjorton år, och fick en Rex cykel med stålbågar på sidorna framtill och tre växlar i present av sina föräldrar. Han blev överlycklig och tog snabbt turer med den i det milda vårvädret. Då vid den första turen kom en ekorre kilande över vägen, som han tyvärr körde på så den avled. Holger som var medlem i kyrkokören och religiös, blev ledsen och bad till Gud om förlåtelse för den vårdslösa cyklingen. Han gick också till prästen, och erkände både den synden och andra riktigt medvetna ofog han begått mot sina föräldrar Åke och Kristina. Eftersom han var deras enda barn, märktes de av honom begångna försummelserna ganska ordentligt. Bland annat hade han för en summa pengar han hade jobbat ihop med skogsplantering när han var tretton år, köpt ett luftgevär mot lagen. Lagstiftningen säger att man ska vara femton år gammal för att få inneha sådan vapen. Han hade också snattat godis i ortens livsmedelsbutik vilket aldrig märktes av ägaren. Holgers föräldrar såg ju förstås luftgeväret, och märkte också det ganska stora godislagret som Holger hade snattat ihop. Prästen förlät Holger för hans synder, men tyckte att han skulle sälja luftgeväret till någon äldre person än honom. Åke och Kristina tog kontakt med en skjutbana som de bestämde sig för att överlåta luftgeväret till. Det stulna godiset betalade de till livsmedelsbutiken, vilket de blev populära för hos innehavaren. Holger kunde därmed koncentrera sig på cykeln, och lyckades faktiskt också hålla sig till den på sin ganska rikliga fritid.

 

Åke och Kristina blev belåtna med Holger, och bestämde sig för att börja intressera sig för bilar. Åke var utbildad grundskolelärare och hade en bra anställning med ganska hög lön, och Kristina var socionom med anställning i Gottsundas kommuns socialtjänst. De hade alltså råd med bil, och ångrade att de inte hade köpt någon tidigare. Paret gick och såg diverse olika bilar, men var snålt och ville egentligen inte kosta på sig någon dyr. Eftersom de också bara hade ett barn kunde det också räcka med en liten bil. De bestämde sig alltså för att köpa en liten Fiat, vilket egentligen Holger blev missnöjd med. Han ville ha en Mercedes eller möjligen en Volvo, för att bli mäktigare i sina skolkamraters ögon.

 

Holger skulle fylla femton år, och hade börjat åttonde klass och hade börjat plugga hårt för att få bra betyg, när han råkade ut för en ögoninflammation. Han blev inlagd på Karolinska sjukhuset i Stockholm, som hade bäst resurser för att ta hand om svåra ögonsjukdomar. Där blev han ordentligt vårdad och frisk på två månader, och kunde återvända hem och börja studera igen. Han hade emellertid blivit efter i studiearbetet, och hade börjat tröttna på att kämpa ikapp sina kurskamrater. Det slutade med att han fick ett återfall i ögonsjukdomen, och fick återvända till sjukhuset igen. Den här gången blev han när han blev återställd föremål för en synnedsättning på vänster öga, som inte gick att reparera. Han hade också den här gången varit inlagd på sjukhuset ganska länge, en månad, och kommit rejält efter i studiearbetet när han kom hem igen.

 

Holger hade kommit så långt efter i skolarbetet, och också börjat tappa intresset för studier att han återigen började ägna sig åt sådant som egentligen föll utanför den kristna ramen, kyrkans syn. Han började att röka, och blev föremål för sina föräldrars missnöje när han började tafsa på flickorna i skolan, utan att mena allvar med dom. Kristina talade ut med Holger, och talade om för honom att han bara var femton år och för ung för att börja intressera sig för flickor. Hon sade till honom att han i varje fall måste ha fyllt sexton år, när han kunde börja intressera sig för det motsatta könet. Egentligen måste man vara aderton år gammal, för att riktigt ordentligt kunna mena allvar med någon hävdade Kristina.

 

Holger skulle börja nionde klass och hade gått ut åttonde med bara godkända och lite bättre betyg i språk när skolarbetet började. Åke och Kristina tog kontakt med en privat lärare som de betalade för han skulle hjälpa Holger med läxorna. Holger var emellertid motståndare till privatläraren som hette Sören och struntade i att följa hans råd. Efter att halva nionder klass termin hade gått började dock Holger bli rädd att gå ut skolan utan att komma in på gymnasiet så han började kämpa riktigt rejält med läxorna igen. Sören blev glad och Holgers föräldrar vände sig till rektorn, för att få stöd för den tid Holger hade varit sjuk. De hävdade att Holger egentligen skulle kunna få extra tid för att läsa in det skolarbete, han hade blivit efter när han låg på sjukhuset. Rektorn sade ifrån och sade att Holger måste kämpa för att komma ikapp sina kurskamrater, och hade ju också stöd i form av Sören vilket borde vara tillräckligt för hans betyg till gymnasiet. När slutet av grundskoletiden kom hade mycket riktigt också Holger kommit ikapp sina skolkamrater, och fick ganska bra betyg. Han kom faktiskt in på gymnasiet och blev överlycklig. Han blev antagen på gymnasiets naturvetenskapliga linje och skulle börja där till hösten.


Karlskrona, bro

Nr 1/2017
text & foto OLA WARRINGER
 
Den gamla Saltöbron
Förut gick det bara att ta sig över Saltsösund med båt och det gjorde att ett flertal ungomdar sysselsatte sig med att skjutsa folk från Ekholmen och Björkholmen till Saltö. Man betalade vanligtvis mellan fem till tio öre. Detta var vanligast under sommaren då man ofta reste till Saltö för att plocka bär eller bada. Senare så bestämdes det att Saltö skulle tillhöra staden Karlskrona och då la en en bankman vid namn J.A Magnusson en motion om att bygga en bro, den första 1 April 1900 lämnades en motion in om att en bro skulle byggas mellan Ekholmen och Saltö. Bron skulle mäta 30m lång och 6m bred och bestod mestadels utav armeringsjärn och betong. Bron skulle resultera i att industrin och helst fiskeindustrin skulle få en exceptionell tillväxt. Året 1918 stod bron klar och var redo för invigning det skulle dock dröja till 1920 innan den öppnades för allmänheten.
 
 

Den nya Saltöbron.
Medans tiden gick och Saltsö utvecklades mer och mer med fiskeindustrin, som byggdes ut, flera villor samt bostadshus så behövdes det en bättre broförbindelse. Så man bestämde tillslut att man skulle anlägga en nyare och bättre bro. Man valde att bygga bron mellan Björkholmen och Saltö. Man började med att bygga bron den 2 december 1963 och den stod klar den 1 juli 1965.
 
 

Ekholmsbron byggdes 1905 och var klar 1906. Materialet man använde var mestadels utav stål och trä. Man valde dock att bygga om bron 1974 till vägbro så även bilar kunde använda sig utav den.
 

Anteckningsblocket

Nr 1/2017
text MATTIAS KARLSSON
 
 
Det finns en äldre kort och gråhårig man som heter Mats. Mats är 70 år fyllda idag och han börjar allt mer se slutet närmar sig. Mats är inte särskilt lång utan däremot ganska kort endast, 120 centimeter lång. I skolan blev han retad på grund av sin längd och sin sexuella läggning, han är bisexuell. Han upptäckte det i ett ganska tidigt förhållande då han var ihop med tjej som heter Tina men samtidigt var han intresserad av en kille som hette Lars. Anledningen till att hon gjorde slut var att de bråkade alltför ofta om allt möjligt som till exempel när Mats la sig i vilka hon umgicks med eller när Tina misstänkte honom för att har ett ytterliggare förhållande med en annan tjej, vilket delvis var sant men det fick aldrig Tina reda på. Tina skrek också ord till honom att han till exempel var en lögnare vilket gjorde Mats väldigt frusterad på henne. Han har aldrig mer pratat eller träffat henne och han tror eller rättare sagt hoppas att hon har fått igen för sina handlingar.  
   Mats tror nämligen på ordet Karma. För några år sedan fick Mats diagnosen bröstcancer, som är ovanligt för män, men är idag helt frisk. Men dock kan han inte utesluta att cancern ska komma tillbaka. Han tänker dock sällan på sitt tidigare liv utan försöker leva i nuett istället han kan ändå inte ändrar på något i det förflyttna. Dock skulle han som många andra vilja ändrar sitt tidigare liv.
 

Det är kväll och klockan närmar sig alltmer midnatt. Mats sitter ner vid sitt skrivbord och skriver på sitt A4 anteckningsblock. Han håller på att skriva en bok. Mats har alltid varit fascinerad att skriva både historier och rent av faktatexter. Han har en väldigt bra fantasi och han har skrivit kanske 100 berättelser på papper. Han använder aldrig dator, faktum är att han inte vet hur man startar en dator. Mats har under några månaders tid påbörjat ett projekt till en bok och har hitills kommit igenom första kapitelt som han har räknat är på 22 sidor. Han har redan slutet antecknat. Han har även ritat några bilder på saker och ting som han har beskrivit i boken så att han lättare ska kunna leva in i sitt skrivande. Han är ganska bra på att rita och teckna, faktum är att han har hängt upp en del teckningar på väggen. Förutom boken håller han på att skriva ett manus till en tänkbar teater som han funderar att jobba på i framtiden.

 

Mats har nästan all tid i världen eftersom han är en pensionerad förskolelärare. Iband möter han några av sina gamla elever på stan mest runt shoppningdistriktet. Stadens namn är Halmcity eftersom det finns mycket halm och även bondgårdar i staden. En del av byggnaderna är faktiskt byggda utan av ett material som kallas halmklossar och tillverkas i Mklossar AB som ligger strax norr om staden. De liknar vanliga klossar men är gjorda utav halm.
 När klockan närmar sig tolv lägger han sig i sin hoppfällbara säng i vardagsrummet. Hans lägenhet är nämligen en etta, men trots det är det en ganska stor etta på närmare 45 kvadratmeter. Det är dessutom en hyreslägenhet och hyran ligger på 7000 kronor per månad pågrund av sitt centrala läge.  
 När Mats har lagt sig ner i sängen lägger han märke till ett konstigt ljus ifrån anteckningsblocket. Blocket lyfte sig sedan upp ifrån skrivbordet precis som det flyger men landar sedan snabbt igen på skrivbordet. Mats tänker: Det måste har varit månen som lyste och vinden som blåste på blocket. Han har nämligen fönstret öppet pågrund av den höga temparaturen inomhus eftersom det är sommar. Dessutom är det fullmåne ikväll så han har hög tro att det här spela honom ett spratt. Mats somnar fort om efter har vridit sig några få gånger i sängen.

 

Dagen därpå vaknar Mats av väckarklockan som han hade ställt på 06:00. Han tågar upp ifrån sängen och fäller ihop den. Går sedan ut i den lilla hallen med blåa tapeter för att hämta dagstidningen, ta upp den ifrån golvet och lägger snabbt märke till rubriken: Konstiga människor liknande djur har upptäcks. Mats flämtar till eftersom att han skrev om just såna djur igår i sitt anteckningsblock. Mats tar tidningen till det ganska stora köket och lägger den på köksbordet. Innan han läser den har han tänkt att steka några ägg och lägga dom på två smörgåsar med smör på. Han kokar också vatten på den minsta spisplattan i en liten kastrul. Han dricker nämligen inte kaffe utan föredrar hellre te. När han är klar med allt detta äter han frukosten och när han har ätit färdigt diska han. När Mats äntligen är klar med det här läser han den rubriken som står överst först där stod: Igår klockan 12:10 på natten stötte några kvinnor i 60 års åldern på några människor i en skog. Enligt ett annonymt vittne så gick kvinnorna fram till de tre människor för att hälsar men de hälsade inte tillbaka utan hoppade på dom och åt upp dem. Vittnet påstår att de hade samma läten som ett djur. Djur människorna flög sedan iväg på några konstiga fåglar som var runt två meter i vingbredd enligt ett flertal vittne som stod en bit ifrån platsen. Polisen vill varna allmänheten att vara försiktiga när de närmar sig en människa enligt vittnets beskrivning var ett djur läte och rödfärgade kinder. Mats rysser. Beskrivningen av djuren är precis som han har själv har skrivit ner. Mats funderar: Vad är det här för anteckningsblock egentligen? Han vet bara en sak om blocket att han köpte det på en japansk marknad av en man med grön luva på sitt huvud. Kan mannen har förtrollat det eller? Det finns ingen magi i denna värld jag lever i. Mats funderar att utforska anteckningsblocket lite närmare. Men så fort han rör vid blocket hände något oväntat. Anteckningsblocket ändra sída till sidan 1, boken slukar honom och han hamnar i berättelsen som han har skrivit. Mats säger ganska högt eller rättare sagt skriker ut orden: Det här måste vara en dröm. Men får ganska omgående svaret tillbaka: Det är ingen dröm utan verklighet. Rösten kommer bakifrån honom. Han vänder sig snabbt om och mycket sant så står det någon där. Flämt säger Mats. Det är den onde katten som står där.
 Mats har beskrivit katten som ond och kan prata och förvandlar sig till en demon. Hej Mats, du känner förmodligen igen mig inte sant? Mats nickar med all försiktighet till svars. Du är den onde Katten Kalleus. Vad vill du mig? Frågar Mats honom. Jag vill att du ska ändrar texten så att jag vinner och inte den goda katten Malle i våran så kallade fight. Mats säger: men jag har inte skrivit slutet än. Nej, men jag kan förutspå att det är jag som förlorar tilll slut fortsätte Kalleus. Världen som Mats har färdats till är ingen värld han känner direkt igen, himlen är inte blå utan i regnbågens färger. Återigen är det precis som han har skrivit i sin berättelse. Mats funderar: hur kan det här vara möjligt jag menar det kan väl inte vara anteckningsblocket jag befinner mig i? Han har en tro att det är sitt huvud som spökar, att han bara inbillar sig saker som inte finns vilket inte vore första gången precis. Det har nämligen inträffat förut att han just inbillar sig saker som inte exsistera i verkligheten för några år sedan blev han diagnoserad med svår autism. Han fick diagnosen väldigt sent kan man säga. Han hamnar sedan återigen vid sitt skrivbord med ganska mycket flämtande och stönande. Han tänker högt: jag bara inbillar mig ett flertal gånger. Han hör något flämta till i anteckningsblocket och en konstig figur sticker upp huvudet ur den och säger: det här är ingen inbillning utan verklighet.

 

Figuren skrattar högt och försvinner igen lika fort som han dök upp. Mats blir nu väldigt upprörd och vill bara slänga blocket. Han har en väldigt hög tro att anteckningsblocket är förtrollat av någon ondskefull magi. Han tar tag i det underliga anteckningsblocket och springer ner i det lilla soprummet och slänger anteckningsblocket som konstigt nog inte fightar emot. Mats hör bara en röst skrika nej väldigt länge och högt. Mats går ledsamt ut ifrån soprummet och tänker på allt arbete han har gjort i anteckningsblocket allt det har nämligen nu gått förlorat. Mats säger högt: Jag vill inte leva länge mitt liv är helt och hållet katastrof. Mats kom dock på andra funderingar och tankar väldigt fort igen och han ändra snabbt sin inställning till att han vill fortsätta leva trots det som har inträffat. Han vill hellre inte framstå som en fegis som fegar ur. När Mats går ut ifrån soprummet och upp igen till sin lägenhet lägger han märke till att anteckningsblocket ligger där igen. Hur kan det har hamnat på plats igen, tänker Mats. Han tycks höra en skrattretande röst ifrån anteckningsblocket. Rösten låter som en man som säger: Du får inte göra dig av med blocket förrän du har ändrat berättelsen. Han märke sedan av att det är Kalleus röst. Mats huvud ångar nu av ilska och han går till ett skafferi i köket och hämta en blå färgad tändare. Han går sedan tillbaka med tändaren till anteckningsblocket.
 Han tänder på det förbaskade blocket. Lyckligtvis tar blocket sig och en röst skriker neeeej ifrån anteckningsblocket. Anteckningsblocket brinner turligt nog upp. Men det gör dock motstånd och elden sliter sig fast i Mats ansikte. Mats skriker hjälp men hinner inte så mycket mer han brinner upp och elden upphör sedan som det vore magi. Grannarna som bor i lägenheten intill känner lukten av rök och de hörde skriket på hjälp. De är ett äldre par som bor där och deras namn är Jan och Simone. De beslutar sig att gå till hans lägenhet och kolla läget ifall det har hänt något. Jan knackar på dörren och ingen öppnar men dörren är olåst de öppnar försiktigt dörren och ser med en fasanfull blick att det bara ligger en hög aska på golvet. De undrar givetvis vad som har hänt och kontaktar omgående polisen. Polisen undersöker det hela och det finns inga bevis eller tecken på vad som har hänt så de konstratera bara att det rör sig om självmord. Men i själva verket var det anteckningsblocket som tog hans liv.


Livsstilscoacherna - slutpresentation

Nr 1/2017
text CHRISTINA ERICSSON
 

Nu är projektet Livsstilscoacherna avslutat. I deras slutpresentation där alla coacher berättade om sina upplevelser av att ha jobbat med detta, sa de enhälligt att de lärt sig mycket under resans gång.

 

Alla är väldigt tacksamma över chansen att få ha varit med i detta projekt, där det varit en merit i anställningen att ha haft psykisk ohälsa och få skriva det i sitt cv. Alla som anställdes skulle ha upplevt egen psykisk ohälsa. Detta var ett pilotprojekt som drevs av NSPH Blekinge och finansierades av Allmänna Arvsfonden. Under de tre åren det varade lärde vi känna Micke, de bägge Annorna och Signhild här i Karlskrona. I de andra kommunerna fanns Carita och Eva-Lotte.
 

Det hela började egentligen redan 2009-10 då det gjordes en brukarundersökning som hette Dagarna däremellan lever vi. Undersökningen var riktad till personer med någon slags psykisk funktionsnedsättning och även ha någon slags kommunal insats. Syftet med undersökningen var att kartlägga vilka behov dessa personer hade för att kunna leva samma liv som andra. Undersökningen visade att målgruppen mådde sämre både psykiskt och fysiskt jämfört med andra. Utifrån det resultatet uppkom Blekingeparaplyet, som startade på Blekinge Kompetenscentrum, BKC. Det blev ett paraply av fyra delprojekt som hette Klara Livet, Pengar vänner och Psykiska problem, Kultur och Hälsa och Livsstilscoacherna. Blekingeparaplyet avslutades 2015 och Livsstilscoacherna levde vidare t o m januari 2017. Arbetet gick ut på att förbättra livskvaliteen hos målgruppen och ge dem möjlighet till återhämtning på deras villkor. Arbetet har också varit att stödja med samverkanspartners såsom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Personligt ombud m fl.

 

Efter en nio veckor lång utbildning, där dem fick lära sig ett coachande förhållningssätt, skulle de vara ett komplement till behandlande personal och myndigheter. Coaching fick de lära sig av Malin Wendel som kom från högskolan och undervisat i psykologi. För att själv utvecklas Började hon läsa om coachande förhållningssätt och tyckte det var helt rätt så hon ville förmedla sina nyvunna kunskaper. Så att få vara med och utbilda dessa elever var väldigt givande.

 

Resultatet blev 86 enskilda klienter. Målet har varit att ge individen makt över sitt liv genom råd om kost, motion, hälsa och vardagsekonomi.Klienterna har oftast tagit kontakt för att ha någon utomstående att prata med. Coacherna har hjälpt till med deras problematik och också förstå den och hur den faktiskt kan te sig. Här har coacherna gett tips och råd på vägen men också strategier hur de ska göra i olika situationer.De har också hjälpt till i möten med proffessionen genom att ge stöd före och efter.

 

Livsstilscoacherna avslutar med att säga att de träffat många och underbara klienter och de har själva lärt sig mycket och vuxit som människor. De efterlämnar en guide: Från nuläge till önskat läge, som finns att ladda ned från deras hemsida som finns kvar året ut (www.livsstilscoacherna.se) Där ger de tips och råd på hur man själv kan jobba för att vidareutveckla sitt mående i positiv riktning.


livets läxa

Nr 1/2017
text & foto CHRISTINA ERICSSON
 
 
Ligger och läser en bok som heter Tid och är skriven av Alex Schulman och Sigge Eklund. Den får mig att tänka på livets alla jävligheter och behagligheter. Och plötsligt så finns svaret där, inom mig, när jag läser boken. Som en idé. Som svaret på en gåta jag länge, egentligen hela livet funderat på. Vad vill livet lära mig? Jo, att folk bryr sig! De allra flesta bryr sig faktiskt.
 

Det är det som gör att en del klarar svårigheter så bra tror jag nu. De förstår att om de bara talar om vad som försiggår så löser det sig. Såna mäniskor har en inre tillit till mänskligheten. Själv sitter jag här med spjälade vingar som sakta läker. För jag har inte haft den där tron på mänskligheten
att mäniskor bryr sig och vill väl.

 

Det är nästan så att jag blir religiös när jag tänker på ödets nycker och meningen med livet. För det är en ögonblickets ingivelse, att jag just den dagen bestämmer mig för att köpa en bok så att jag har något att läsa.

 

När jag i bokhandeln läser på baksidan vad den handlar om så känns det verkligen att det är något speciellt med den. Den får mig att hoppas på att den har svar på mina frågor. Och det hade den. För min läxa i livet har varit att jag måste börja
lita på andra och känna tillit till mänskligheten.

FÖR FOLK BRYR SIG


ångestskolan

Nr 1/2017
text CHRISTINA ERICSSON
 
 
I november förra året var jag på en föreläsning av en kille som heter Eric Bergström. Han berättade sin True Story om att leva med social fobi. Denna kille har också startat Ångestskolan på webben och facebook där han gör svåra ämnen lätta att förstå. Den har som uppgift att göra psykisk ohälsa begriplig. Istället för tunga texter skapar han pedagogiska filmer och blogginlägg, samt gör föreläsningar.

 

Sin föreläsning börjar han med att berätta att han föddes med namnet Jonathan, men han stammade svårt och då var det inte lätt att tala om vad han hette när han skulle hälsa på folk så han bytte till sitt andranamn Eric när han slutade gymnasiet. Det var mycket lättare att säga. Eric berättar om sin ungdomstid med att sitta hemma och spela tv-spel istället för att vara med kompisar. Hans stamning gjorde att han isolerade sig och utvecklade social fobi.

 

Eric berättar att efter gymnasiet så väljer han att gå på Arbetsförmedlingens program för att slippa utsättas för människor i möjligaste mån. Men det kommer ändå en vändpunkt i hans liv berättar Eric då han bestämmer sig för att börja studera. Det är då han byter till sitt andranamn Eric. Det är betydligt lättare att uttala. I samma veva börjar han googla på YouTube och träffar där på andra personer med psykiska besvär och läser böcker om personlig utveckling. Då förstår han att han är inte ensam om sina rädslor. Sakta men säkert börjar han träna sig i sociala situationer tillsammans med sina vänner.

 

Rädslan att göra bort sig tog nästan femton år av hans liv och han vill nu hjälpa andra med sin „skola“ att man är inte ensam. Och även till anhöriga och vänner till personer med psykisk ohälsa, så att dem kan få förståelse och „verktyg“ att hjälpa drabbade.

 

Han vill också inspirera andra killar att det är helt ok att prata om ångest och psykisk ohälsa. Bilden i media om machokillar vill han bryta genom att själv prata om sina känslor och därigenom få andra att våga detsamma. “För killar har också känslor“.

 

Denna föreläsning blev en vändpunkt för mig själv. Äntligen någon som pratar om ångest på ett lättfattligt sätt. När jag kom hem gick jag in på hans hemsida och upptäckte massor av korta filmer och e-böcker att läsa om allt från ADHD till panikångest. Jag gillar honom även på facebook och får dagligen tänkvärda citat som stärker och ibland en kort film om något som lär en att hantera sina eller andras psykiska problem.

 

Hemsida: www.angestskolan.se
Facebook: Ångestskolan
Instagram: @angestskolan.se
YouTube: Ångestskolan


Björgen på spåret

Nr 1/2017
text JB
 

I längdskidor för damer är utgången redan given innan tävlingen startat. När Marit Björgen bestämmer sig för att vinna, då har ingen annan någon chans.

 

Marit är helt överlägsen alla andra trots att damerna tränar lika mycket. Hur är det möjligt? Presspunkten kan som första tidning avslöja några heta tips. Enligt envisa rykten har Björgen hittat en hemlig metod som inte ens Lance Armstrong kunde komma på. Det visar sig vid närmare granskning att Marit har en tvillingsyster som ligger gömd i skogen och hoppar in när Marit blir trött. Systern Martina Björgen är en kopia av Marit men har inte samma uthållighet. Hon orkar inte ta sig till mål. Sista biten får alltid Marit köra själv. Om du tycker det är fusk har du inte hört det allra senaste i fallet.

 

Det visar sig nämligen att uppgiften är felaktig. Marit Björgen har inte ett tvillingsyskon. Hon har TVÅ. Den tredje heter Martin Björgen och är således en man. Det syns på bilderna när Björgen åker uppför backen filmad bakifrån. De flesta som tittar tror att det är en herråkare. Trillingbrodern Martin Björgen brukar också gömma sig bakom en buske och hoppa in när Marit och Martina blivit tröttkörda. Det har faktiskt hänt att Martin blivit lite ivrig och kört ända in i mål. Konstigt nog slår ingen larm. Inte ens personalen som sköter dopingskontrollen. Det är mycket underligt att inte någon ser skillnad när Marit står upp och kissar samtidigt som hon gör en segerintervju hundra meter bort i en annan fålla. Det borde fälla vilken åkare som helst. Men Björgen är inte vem som helst. Den norska huldran är ett varumärke. Skidåkaren omsätter hundratals miljoner och kommer aldrig att åka dit på fylla. Nej ingen vågar slakta den kelgrisen genom att säga som det är. Sportjournalister med knorr på svansen tjänar också en hacka på att inte haka upp sig och spilla krut på frågor om innehållet i krutpaketet. 

 

Alla goda ting är tre heter det. Tro, hopp och kärlek är ett exempel. Martin, Martina och Marit Björgen är ett annat. Något helt annat. Om du fortfarande inte tror det är sant så får du kalla på Kalla. Men Lotta är cool och håller god och vacker min. Hennes guld känns äkta. Många ser en riktig pinuppa både i och utanför spåret. Vi som gillar kvinnlig fägring säger kort och gott. Björgen är kanske en man att lita på. Men Charlotte Kalla är helt säkert i en klass för sig.

 

 

Asperger

Nr 1/2017
text MATTIAS KARLSSON & ELIN PERNELID
 

Fakta om Asperger Syndrom eller
högfungerande Autism

Man kan säga att Asperger är en lindrigare form av Autism. Om man har Asperger är det ganska vanligt att man blir stressad över något som man inte har planerat inträffar. Självklart finns det saker man själv kan göra för att vardagen ska fungera. Man kan ha problem att förstå hur andra människor tänker och känner. Asperger Syndrom är en såkallad neuropsykiatisk funktionsskillnad. De som har Asperger har en väldigt god språklig intelligens. Man kan behöva anpassa livet efter hur man är för att slippa bli hindrad i vardagen bara för att man har Asperger. Det finns inget botemedel mot Asperger då det inte är en sjukdom utan en personlighetsbeskriving. Man har ofta speciella intressen som man intreserar sig av lite extra mycket. Vissa som har Asperger har också andra diagnoser som ADHD/ADD eller Tourettes. Det finns olika grader av inom Asperger, vissa kan ha en låg grad och vissa högre. Idag heter diagnosen högfungerande Autism, men vi fortsätter att använda Asperger så länge det fungerar.


Myter om Asperger Syndrom

 

1. ”Alla med Asperger Syndrom är osociala och har socialfobi”
Det här är absolut en myt. Naturligtvis så finns det personer med Asperger Syndrom som har sociala svårigheter, men för att ha sociala svårigheter behöver man inte ha Asperger Syndrom. Vi har inte socialfobi och vi har lätt för att prata med människor. Däremot kan vi ha dagar som vi vill dra oss undan och helst inte träffa någon alls. Att ha människor runt omkring oss kan göra oss väldigt trötta och då sätter vi oss hellre för oss själva och pusslar eller pysslar med något.

 

2. ”Alla med Asperger Syndrom hatar kroppskontakt med andra”
Återigen så är det här en myt. Vi kan tala för om oss själva att vi ogillar närkontakt när det inte är på våra vilkor. Om du vill krama eller röra oss så fråga. Vi tycker inte om när någon helt plötsligt skulle gå fram och krama en om vi inte känner personen väl.

 

3. ”Alla med Asperger Syndrom har specialintressen”
Det här stämmer inte. Det är vanligt att många har specialintressen, men framförallt är det tjejer som inte har några specika intressen. Det är mycket vanligare bland killar, men naturligtvis så finns det killar som inte har några speciella intressen.

 

4. ”Man kan se på någon att den har Asperger Syndrom”
Nej, det kan du inte. De flesta av oss ser helt normala ut och klär oss som vanligt. Däremot finns det vissa som har svårt att förstå att man t.ex. inte ska ha tröjan ut och in eller ett par manchesterbyxor och en siden kavaj, dock behöver inte detta betyda att personen har Asperger Syndrom.

 

5. ”Personer med Asperger Syndrom kan inte känna empati”
Senaste forskningen visar faktiskt motsatsen att många av oss är överempatiska istället. Det man kan missförstå här är att många inte kan läsa av ansiktsuttryck eller förstå att någon blivit ledsen. Pröva tala om vilka känslor du har för oss så kommer vi visa enorm empati.

 

Hur det är att leva med Asperger Syndrom

 

Elin
Mina styrkor är:
* Intelligens inom alla områden som jag tycker är intressant
* Känslosam
* Harry Potter (Special íntresse)
* Detaljseende
* Tålamod
* Kreativ
* Noggrann

 

Mina svårigheter med anknytning till Asperger:
* Svårt med det sociala samspelet
* Svårt att behålla vänner
* Blir trött om det är mycket som händer
* Blir upprörd om något oplanlerat händer
* Ibland fungerar jag som en 30-åring, men ibland fungerar jag som en 8-åring
* Missförstår ofta människor
* Människor missförstår mig

 

Jag fick min diagnos förra året och alltså väldigt sent så jag hade väldiga problem i skolan med både kamrater och skolarbetet.

 

Mattias
Mina styrkor är:
* Bra på att städa
* Är bra på att skriva och fantisera ihop berättelser
* Är bra på att bygga med lego
* Är bra på att umgås med människor

 

Mina svårigheter med anknytning till Asperger i punkter är:
* Svårt att lära känna nya vänner
* Är inte mycket social
* Är ofta trött om jag arbetar längre än 3 timmar om dagen
* Ha rutiner
* Har svårt för människor som pratar för mycket eller hela tiden
* Ibland har jag svårt för att förstå hur andra människor tänker
* Jag blir lätt stressad om något oplanerat händer
* Har svårt med kroppsspråket ibland

 

Jag fick diagnosen ganska sent, vilket gjorde att jag ibland hade svårt i skolan och skolans alla krav. Jag tycker själv att jag har en låg grad av Asperger

 

RSS 2.0