FRÅGA SVEA

 

Bakom signaturen Svea finns en grupp individer som har erfarenhet av myndigheter, vård, omsorg, familjeliv och livets hårda skola.

 
Fråga: Jag mår dåligt ibland, vad ska jag göra?

 

Svea: Motion är bästa botemedlet mot nedstämdhet. Ta en promenad, jogga, cykla, simma, spela badminton. Innebandy är också ett exempel på en aktivitet som höjer humöret.
Om du faller ner i depression ska du kontakta läkare eller psykolog. Genom terapisamtal kan du få hjälp att hitta och bota orsakerna till mörka tankegångar.
Vänta i det längsta med att ta ångestdämpande mediciner. De kan ge biverkningar som är värre än depression. Diagnoser och behandling är individuell och olika från fall till fall. Börja med en promenad och fundera över vad som är bäst för dej.

 


Fråga: Jag vill ut och resa men min nya kille vill stanna kvar i stan. Hur ska vi göra?

 

Svea: Ut och res. Om han älskar dej följer han med. Blir han gnällig får han åka hem själv.

 


Fråga: När jag var inlagd på sjukhuset hade de smutsiga toaletter på vår avdelning. Jag gick en trappa ner och lånade toan som var renare. Gjorde jag rätt?

 

Svea: Ja. Välfärden håller på att försvinna. Städningen på offentliga platser har blivit sämre.
Kommuner och Landsting köper billiga tjänster av städbolag som har för lite personal. De hinner inte städa alla trappor och avdelningar.

 


Fråga: Jag vantrivs på mitt arbete. Ska jag säga upp mej? Det är svårt att hitta nytt jobb.

 

Svea: Tala med din chef. Säg att du vill ha andra arbetsuppgifter som du trivs med. Din arbetsgivare kanske kan hjälpa dej in på en annan arbetsplats. Säg inte upp dej innan du har ett annat arbete.

 


Fråga: Min nya flickväns familj är nudister. Jag tycker det är pinsamt. Hur ska jag göra?

 

Svea: Börja med att blunda och sedan kika lite i taget med ena ögat.

 


Fråga: Jag vill uppfostra våra barn efter samma princip som Ceasar som kan tala med hundar i TV.
Men min man vill inte vara flockledare. Nu är det jag som bestämmer. Är det bra?

 


Svea: Tänk på Darwin och glöm inte att släppa ut katten.

 


JONTE JOYRIDE COLLECTION

På begäran kommer här Jonte Joyride Collection. Det är de bästa av Jontes samlade verk.
Dessutom fyller vi på med populära artiklar om flera artister och skådespelare.

 

 

 

FUNNY FACTS  
text J B GOODE

 

Nöjesindustrin har alltid fått sin näring av funny facts och snaskiga sanningar. Vad som är sant och falskt har ingen större betydelse så länge det säljer.

 

Mycket av det som är intressant och bildande försvinner i en störtflod av värdelöst vetande på sociala medier. Här följer några fabulösa fakta om vad som kan inträffa bakom kulisserna i showbusiness. Tro det om du vill.
   De flesta komiker är män. Trots försök till jämlikhet dominerar mannen på många områden. Men bakom varje framgångsrik man och företeelse finns ofta en tålmodig kvinna som håller i trådarna och styr. Den mest populära humorserien i amerikansk TV skapades av en begåvad kvinna som också spelade huvudrollen.

 

Skådespelerskan Lucille Ball startade tillsammans med sin man Desi Arnez produktionbolaget Desilu. 1951 uppfann de konceptet för den moderna komediserien i TV ( så kallad sitcom ) Tidigare valde bolagen att filma, klippa och lägga på skratten efteråt. Lucille Ball gjorde inspelningarna inför en levande publik. En skicklig fotograf anställdes. Bildproduktionen utvecklades. Istället för bara en kamera användes tre som växlade från hel och halvbild till närbild. Ljussättningen var rak för att undvika skuggor. En rapp dialog av fyndigheter kryddades med fysisk humor i bästa Charlie Chaplin-stil.


TV-historiens längsta skratt uppmättes när Desi försökte lära Lucy dansa tango. Andra skojiga episoder är när Lucy går på fest i långklänning och rullskridskor. Avsnitten där hon och väninnan Vivian ska packa choklad och när Lucy trampar druvor i en vintunna tillhör de mest efterfrågade. TV-serien I Love Lucy blev så populär att hennes graviditet fick skrivas in i handlingen. Episoden när hon ska föda barn hade länge rekordet för högst antal tittare. Lucys äventyr lockade fler än president Eisenhowers installationstal.

 Fortfarande är det miljontals som hellre ser repriser av Lucy Show än tittar på nya komediserier. Yngre generationer i hela världen har upptäckt hennes klassiska humor. Den innehåller allt som tilltalar en global publik. På YouTube finns hela avsnitt och valda delar av det bästa från Lucille Balls framgångsrika TV-karriär.

 

Lucille är titeln på en rivig rocklåt av Little Richard. På 50-talet var han en föregångare inom rockmusiken. Den fräcka scenartisten skrev och framförde rockklassiker som Rip It Up, Tutti Frutti, Long Tall Sally och Good Golly Miss Molly. Richard var den förste som kallade sig the king of rock n roll och visade vita artister hur man snickrar ihop en hitlåt. Jerry Lee Lewis tackade för tipset och spelade in Great Balls Of Fire. Religiösa lyssnare i USA fick moralpanik när de hörde texten. Låten förbjöds att spelas på konservativa radiostationer.          

   Titeln tolkades som om sångarens testiklar kokade av erotiska eldar. Det påståendet bidrog säkert till att låten blev extra populär. 1958 toppade J. Lee Lewis listorna med Whole Lotta Shakin´ Goin´ On. Precis innan en utsåld turné i England spreds nyheten att han gift sig med sin 13-åriga kusin. Inte blev det bättre när det avslöjades att skilsmässan från förra frun inte blivit godkänd. För publiken var det en chock och stor skandal. Alla konserter fick ställas in och populariteten störtdök. Jerry Lee fick rådet att riva vigselbeviset för att rädda karriären. Men kärleken till Myra Gale var starkare. Äktenskapet var lyckligt fram till 1973 och de fick två barn tillsammans. Jerry försörjde familjen genom god försäljning av hjärtevärmande sånger i countrystil. Han återvände sedan till rocklåtarna.

 I mitten av 80-talet vägrade skivbolaget att förnya kontraktet och sålde ut hans tidigare inspelningar i billiga upplagor. En kväll när Jerry Lee Lewis stannade för att tanka bilen upptäckte han en hylla fylld med piratkopior av hans största hits. Han blev förbannad och svor. Sedan hällde han bensin över skivhögen och tände på. Med en rivstart åkte Jerry Lee iväg och ropade högt:

 – Now that´s what I call a great ball of fire.

 

1955 lanserades Rock Around The Clock i filmen Blackboard Jungle. Den fick ett enormt genomslag i England och Sverige. Ungdomar började härma den amerikanska rockmusikens stil och språkbruk. De äldre förfasade sig. Även under det frigjorda 60-talet gick moralväktarna i taket när någon gjorde anspelningar på sexuella handlingar och sa fula ord i TV. 

 Rolling Stones fick ändra texten i Let´s Spend The Night Together innan sändningen av Ed Sullivans TV-show. Mick Jagger himlade med ögonen i protest när han istället tvingades sjunga Let´s Spend Some Time Together. The Beatles tog tidigare det säkra före det osäkra när de skrev I Want To Hold Your Hand. Den oskyldiga texten inramad av upphetsande basgångar och het stämsång blev deras stora genombrott i USA. Liverpoolgrabbarna gjorde också en version med tysk text: Komm gib mir deine Hand.

 Var John Lennon egentligen ville hålla sin hand var det ingen som talade om för vuxenvärlden. Men när plattan snurrade på skivtallriken visste ungdomarna vad som var på gång:

Oh yeah, I´ll tell you something I think you´ll understand.

Sedan när mamma kom in med saft och bullar i flickrummet satt tonåringarna med blossande kinder och försökte se oskyldiga ut.

 

Helen Shapiro var bara 14 år när hon blev erbjuden skivkontrakt. Cliff Richards producent Norrie Paramor trodde först det var en pojke som sjöng på demoinspelningen. Hennes mörka stämma kan jämföras med sensuella Anita Lindblom och Zarah Leander. Shapiro ville hellre sjunga jazzlåtar men blev övertalad att spela in poplåtar. Redan första singeln Don´t Treat Me Like A Child gick direkt upp på tio-i-topp. Sedan följde två listettor i rad: You Don´t Know och Walking Back To Happiness. Två år senare blev hon vald till Storbritanniens populäraste sångerska.

 Under en turné i England 1963 fick nykomlingarna The Beatles vara förband. Helen kom bra överens med grabbarna särskilt med John. Enligt obekräftat skvaller förlorade Shapiro oskulden till Lennon. Risken för graviditet gjorde Beatles manager Brian Epstein upprörd och svartsjuk. Även Paul McCartney var rasande. Det var viktigt för marknadsföringen att gruppens medlemmar hade ett obefläckat rykte. Därför var Lennons äktenskap med Cynthia och sonen Julian en hemlighet för fansen. Media höll tyst i början eftersom de sålde mer på mytbildningen än på fakta.

 

När Helen Shapiro berättade att hon skulle åka till USA och spela in ett album specialskrev John och Paul låten Misery till henne. Men producenten nobbade sången på grund av den dystra titeln. LP-skivan Helen in Memphis innehåller originalversionen av It´s My Party. Skivbolaget gjorde dock en felbedömning och missade att ge ut den som singel. När producenten och arrangören Quincy Jones hörde Shapiros skiva insåg han direkt möjligheten och hitkänslan i It´s My Party. Omgående gjorde Quincy en mycket rivigare och starkare produktion och ställde den okända Lesley Gore framför mikrofonen. Den versionen gjorde stor succé över hela världen och i Sverige skrev ABBA:s blivande manager Stikkan Anderson en svensk text. It´s My Party blev Leva Livet.

 

I TV-programmet Drop In 1964 sjöng Lill Babs popsången Leva Livet för glatta livet. I samma program spelade Beatles fyra låtar som skakade om svenska folket. Men det var faktiskt inte första gången som musik av John och Paul hördes i svensk television. Året innan hade den okända engelska gruppen LeRoys framfört Please, Please Me i barnprogrammet Måndagsposten. Tidningarna  skrev inte en rad om händelsen. Den musikhistoriska sensationen gick helt obemärkt förbi. Tyvärr gjorde LeRoys misstaget att inte spela in låten på skiva trots att deras version var bättre. Med rötter i rock och blues gjorde gruppen en mycket vassare variant än Beatles mjukpop.

 

När producenterna Norrie Paramor och George Martin och deras stall av artister fortsatte att toppa skivförsäljningen med snäll och behaglig pop kände LeRoys trycket att överge den tuffa stilen. De var skickligare musiker och bättre sångare än Beatles men saknade charm, utstrålning och publikkontakt samt förmågan att skriva egna topplåtar.

 Istället för nytt material valde de istället den klämkäcka italienska schlagern Ciribiribin. Melodin döptes om till Gotta Lotta Love och fylldes med ett mustigt och fylligt Merseysound i rullande tempo. Hela anrättningen förstärktes med stark basgång och drivande trummor. Men trots en utmärkt produktion sålde skivan dåligt och försvann i mängden av gulliga popgrupper.

 Musiker har i alla tider inspirerats av varandra. När John Lennon skrev Please, Please Me hade han lyssnat på Bing Crosbys Please och Chuck Berrys Come On. Gör följande undersökning: Spela How Do You Do It med Gerry and the Pacemakers. Sedan The First Time med Adam Faith, Beatles I Want To Hold Your Hand och Gotta Lotta Love med LeRoys efter varandra. Ställ sedan frågan vem som influerade vem. 

 

Ett nästan förtvivlat försök att nå framgång gjorde LeRoys som kompgrupp till den bildsköne och populära sångaren John Leyton vars karriär gått i stå efter Beatles genombrott. LeRoys och Leyton samlades i skivstudion och brände av en rejäl pop-rock-mix av Make Love To Me.

Det var på håret att det blev en hit. Men eftersom både John Leyton och grabbarna vägrade att kamma kalufsen i lugg tyckte den unga skivpubliken att LeRoys såg omoderna ut. Långhåriga tonåringar i modskläder ville helst inte köpa plattor av artister med bakåtkammat hår. Det låter ofattbart och lite komiskt idag. Men experter på popkultur menar att Hep Stars och Shanes var mer populära än andra svenska grupper eftersom Svenne Hedlund och Tommy Wåhlberg hade längre hår. Deras scenshow bjöd också på vildare inslag som gillades av både mods och raggare.

 

Hur gick det då för Leroys som lirat ihop sedan 1958. Innan kvartetten försvann i glömskans dimmor spelade de in två låtar i Sverige. That´s Too Bad och Climb The Moon finns på en LP-skiva med Jerry Williams. Medverkar gör också The Violents, Rock-Boris och Lasse Holm då under artistnamnet Larry Moon. Plattan har idag stort samlarvärde i Japan. 1964 behövde sångaren Mike Sarne en kompgrupp i familjefilmen Every Day´s a Holiday. LeRoys fick uppdraget på villkor att de ändrade stil. Men då var det redan försent och filmen blev ett fiasko. Gruppen upplöstes 1967.

 

Till sist en stilla undran vad som hade hänt om Helen Shapiro blivit gravid, LeRoys bytt frisyrer, spelat in Please Please Me och gjort en turné i USA. Och vad hade hänt om John Lennons änka hade gift sig med sångaren i U2 och sedan skilt sig och gift sig med f.d. borgmästaren i New York och sedan skilt sig igen för att till slut gifta sig med en engelsk fotbollsspelare. Då hade hon fått heta Yoko Ono Bono Como Rooney.

 
 
 
 

 

 

 

 
 
De flesta är överens om att Beatles ändrade populärmusiken. Men blev det bättre? Många nya lyssnare tycker det låter ganska amatörmässigt.
 
 
Visst finns det många oslagbara och tidlösa klassiker men resten håller ingen högre standard. Kanske Liverpoolgruppens största bidrag var att inspirera andra artister att bättre förvalta musikutvecklingen. Beatles beskrivs ständigt som nyskapande i tröttsamma musiklexikon och sömniga biografier. Sanningen är att de siktade mot stjärnorna genom en anpassad spelstil i ny förpackning. Drömmen om att vara tidernas bästa rockgrupp övergavs för frestelsen att bli världens största popband. Sveket mot ursprunget skulle bli framgångsrikt men också deras fall. Den unika förmågan att både skriva och framföra ett pärlband av starka poplåtar förvandlades till en hysterisk blandning av medial cirkus, popkonst och sockerfabrik. Om John Lennon och Paul McCartney fått som de ville hade deras sound och musikstil tagit en annan väg. Åtminstone i början.

 

Idag kan det tyckas märkligt men Beatles hade svårt att få skivkontrakt. Det stora bolaget Decca tackade bestämt nej med motiveringen att gitarrgrupper var helt ute. Lennon, McCartney och Harrison fick nöja sig med det obskyra bolaget Parlophone och producenten George Martin. Villkoret gällde endast om Beatles bytte batterist. Ringo Starr var skicklig och kunde spela alla stilarter. 
 Den klassisk skolade G. Martin som saknade nödvändig erfarenhet av rock n roll och stereoteknik visade den enkla vägen till topplistan. Ljudmässigt passar gruppens tidiga inspelningar bäst i monohögtalare från 50-talet. Det skulle dröja ända till 2009 innan den illa producerade Beatlesmusiken kunde förbättras med hjälp av modern digital utveckling.

 

Beatles var från början en rå rockgrupp som övat upp teknik och scenshow på skråliga och skräniga stripklubbar i de skitiga nöjeskvarteren i Hamburg. I hemstaden Liverpool var de ökända men respekterade för den tuffa attityden, läderjackor och hård musik. När möbelförsäljaren Brian Epstein blev deras manager och skrev skivkontrakt med musiksnobben George Martin förvandlades det råa soundet till familjeevänlig gladpop. Skinnjackorna byttes mot kraglösa kostymer och frisyren förstärkte känslan av feminin framtoning. Det gav utrymme för tuffare grupper och artister som t.ex. The Who, Rolling Stones, Dave Clark Five, Kinks, Small Faces och Jimi Hendrix. 1968 tog Elvis Presley tillfället i akt och visade skillnaden på rock och flumpop. I en oslagbar TV-special med låtarna Trouble, Heartbreak Hotel och If I Can Dream sopade Elvis mattan med beatlemania.

 

John Lennon, som i sin ungdom skrämde slag på klasskamraterna, hade Elvis Presley som förebild. När George Martin övertalade Beatles att spela mjukare protesterade John. Men när Please, Please Me hamnade på första plats blev Lennon mer medgörlig. Efter det enorma genomslaget med flera stora hits och två glada långfilmer började John känna frustrationen komma krypande. Han gav upp hoppet om att Beatles skulle vara ett rockband. Tillsammans med Harrison testade Lennon starka droger. Han tappade förmågan att skriva rockiga låtar och försökte istället härma Bob Dylans låtsnickeri.
 
I USA började Beatles betraktas som en folkpop-grupp med religiösa grubblerier. Det var Paul McCartneys geniala melodislingor som räddade populariteten. Paul tog mer och mer ansvar som gruppens ledare och lärde sig att arrangera och producera tillsammans med George Martin. I backspegeln kan tyckas att G. Martin höjer sin betydelse mer än den var värd. På YouTube finns den mycket intressanta dokumentären The Making Of Please, Please Me som mellan raderna avslöjar vad som egentligen hände. Se också den engelska komikern Kevin Eldons underbara parodi på George Martin som Hitler och den självgode skivproducenten som kidnappad.

 

De finns seriösa musikvetare som anser att Beatles Sgt Pepper är världens bästa album genom tiderna. Det påståendet kan diskuteras. Ungdomar som upptäcker Beatles musik för första gången rankar gruppens andra album With The Beatles samt Abbey Road och Revolver mycket högre. Från början var det meningen att Strawberry Fields och Penny Lane skulle varit med på Sgt Pepper. Då hade plattan blivit en mycket större musikalisk upplevelse. Frånvaron av en tydlig hit gjorde skivan till en mystisk sensation. Är det samma fenomen likt sagan om Kejsarens nya kläder som fortfarande spökar? Genom vulkan-sprutande mytbildning och genial marknadsföring lyckades skivan att uppnå högre status mer likt ett levande konstverk än som en reguljär musikprodukt.

 

Efter Beatles splittring 1970 fick John Lennon äntligen utlopp för den rockartist han var innerst inne i sin musiksjäl. Tillsammans med demonproducenten Phil Spector gjorde Lennon 1975 ett av rockhistoriens mest underskattade album. Skivan Rock n Roll innehåller covers på flera rock & soulklassiker. Men skivköparna var inte redo för Johns kanonplatta. Samtidigt hade Paul stora framgångar med gruppen Wings. På grund av svår depression och alkoholmissbruk återvände Lennon till låtsasmamman Yoko Ono för att få tröst. Hon botade Johns ångest genom att hålla honom isolerad från omvärlden i fem år. Precis när Lennon gör comeback 1980 blir han mördad på väg hem från en skivinspelning. En hel kulturvärld sörjer fortfarande John Lennons tidiga död. Han var bara 40 år och många undrar vad Lennon skulle ha spelat för musik idag. På YouTube finns ett klipp där Paul McCartney och Bruce Springsteen tillsammans gör grymma versioner av Beatles paradnummer I Saw Her Standing There och Twist And Shout. Det råder inget tvivel om att Springsteen gör en underförstådd hyllning till John Lennons känsla för rockmusiken.

 

John Lennon ville ha samma sound som Elvis, Roy Orbison och Chuck Berry. Paul McCartney som hamnat i Beatlesfällan på senaste plattan NEW hade Buddy Holly och Everly Brothers som idoler.  När producenten George Martin valde Paul som sin favorit lade han också grunden till Beatles splittring. Vad hade hänt om managern Brian Epstein lyckats skriva kontrakt med skickligare producenter som Shel Talmy, James Miller, Steve Rowland eller Phil Spector istället för den timide George Martin? Många musikdiggare undrar hur det skulle varit om John Lennon fått fria händer. Johns soloalbum Walls And Bridges och nämda Rock n Roll ger ledtrådar.

 

Lennons sista platta är ett svagt försök att hitta rockrötterna. Ständigt övervakad av den knepiga hustrun har skivan Double Fantasy bara en låt som håller måttet. Woman är en vacker och känslig hyllning till kärleken. Men med tanke på att Yoko Ono gjort big-business och parasiterat på John Lennons liv och minne blir tonerna en solkig smörja. Tur att det går att rensa bitterheten med låtar som Nowhere ManCome TogetherStand By MeSlippin And SlidinCold Turkey och Imagine.

Det är lite av ödets ironi att det var George Harrison och inte John eller Paul som gjorde bästa soloplattan efter uppbrottet från Beatles. All Things Must Pass producerades av Phil Spector och har ett modernt sound som håller än idag. Skivan innehåller starka nummer som My Sweet LordWhat Is LifeIf Not For YouI Dig LoveAwaiting On You All och låtar som Beatles nobbat tidigare. Harrison lyckades också med konststycket att sätta ihop den ultimata supergruppen Traveling Wilburys. Det var för bra för att vara sant och liemannen skickade Roy Orbison till himlen. Där spelar nu Harrison och Orbison tillsammans med musikgudarnas favoritgrupp som består av: Patsy Cline, Ella Fitzgerald, Ted Gärdestad, Ulla Billqvist, Ray Charles, Elvis Presley och John Lennon.

 

P.S. Många Beatlesfantaster som läste om Le Roys version av Please, Please Me i Presspunktens artikel Beatles, Lucille Ball, Jerry Lee Lewis & John Leyton frågar efter en mer utförlig beskrivning. 
 På vilket sätt lät Le Roys bättre än Beatles? Gå in på YouTube och lyssna på Paul McCartneys live version från 2005. (from DVD ” The Space Within Us ”)
Innan någon hittar Le Roys rockversion i något glömt musikarkiv får vi nöja oss med Pauls svängiga försök. Det är nästan lika bra men Le Roys sång låg närmare John Lennons tuffa stämma. Således mer trogen ursprunget än Beatles själva på deras debut album 1963.

 

Beatles 10 bästa 2015
1. Hey Jude
2. She Said She Said
3. Rock And Roll Music
4. She`s a Woman
5. Nowhere Man
6. Penny Lane
7. Something 
8. Ballad Of John and Yoko
9. Every Little Thing
10. While My Guitar Gently Weeps

... och sämsta
1. Helter Skelter
2. All you need is love
3. Can´t buy me love
4. Tell my why
5. I`m a loser

 

 

 

 

 
Men vad är det för musikstil? Är det cool jazz, bebop, funk eller acid rock. Lyssna en stund i lugn och ro. Då förstår du att det inte går att sätta en etikett eller artbestämma. Miles Davis spelar i en egen liga. I en högre dimension från ett annat universum. Det är toner som inte kan skrivas ner på notpapper eller förklaras med några enkla ord och meningar. Musiken kräver minst en avhandling om musik, filosofi och andliga upplevelser. 
   Människor som lider av stress, nedstämdhet och depression har blivit botade av Miles Davis musik. Där läkarvetenskapen står handfallen och skriver ut tonvis med bedrägliga mediciner lyckas naturen med det till synes omöjliga. Davis musik stärker immunförsvaret och har fått patienter med olika funktions-nedsättningar att bli symptomfria och friskförklarade. Men den så kallade Miles Davis-metoden har också en sida som de flesta läkare tar avstånd ifrån. Den handlar om avgiftning.

Teaterpjäsen 7 Days bygger på en sann historia. Liksom många jazzmusiker missbrukade Miles Davis starka droger. När han märkte att han tagit för mycket allt för länge försökte han göra ett uppehåll. Det var inte lätt. Det starka beroendet och hemska ångestattackerna var mäktiga motståndare. När Miles inte längre kunde spela på grund av missbruket övervägde han självmord. Han sökte hjälp av utbildad expertis med det slutade alltid i tvångströja och starka sprutor med lugnande medel. Plågsamt och förnedrande. Davis blev allt mer desperat och frustrerad och bestämde att avgifta sig själv. Det begriper var och en att det var lättare sagt än gjort. Men han antog den svåra och till synes oöverstigliga utmaningen. Drivkraften att överleva var starkare och kom utifrån en högsta önskan att kunna spela igen. Att återfå förmågan och förvalta gåvan från gudarna.

 

Jazzlegendens gamle far bodde i en nedlagd bondgård långt ute på den amerikanska landsbygden. När Miles kom dit i uselt skick bad han om att få låna ladan i ett par dagar. Pappan visste vad som gällde och lät Miles vara ensam med sina demoner. Efter att i sju dagar och nätter legat kallsvettig och vrålat högt av vidriga mardrömmar kom Miles in köket.
Då visste pappan att sonen klarat den värsta pärsen.
 – Vill du ha frukost? – Ja tack. Trumpeten väntade. När han kunde spela igen var det som i himmelriket. I många år kunde Miles spela på sitt magiska , gudomliga sätt inför en hänförd publik. För att orka med alla slitsamma turnéer över hela världen använde han olika droger. De hade samma innehåll som många moderna mediciner. Många av våra vanligaste läkemedel borde klassas som narkotika. Men byråkraterna på läkemedelsverket har somnat mellan stolarna. Men vad hände med Miles Davis.? Naturligtvis gick det upp som en raket och sedan ner i helvetet. Varje gång det var akut kris åkte Miles till sin pappas lantgård. – Är det dags för ladan igen?

 

Utan hjälp av läkarvården så lyckades faktiskt Davis bättre med sin egen metod. I en intensiv miljö där kollegor, vänner och superstjärnor dött av missbruk och feldosering kunde Miles leva ett långt, kreativt och lyckligt liv. Det borde ingå i vårdutbildningen att dagligen lyssna på Miles musikaliska budskap. Då kanske sjukvården och vetenskapen börjar begripa att de har något att lära? Istället för att skriva ut massor av piller bör vården erbjuda varje patient en liten stuga där vi kan välja att umgås, älska och jaga demoner på flykten till toner av den gode Miles Davis.

 

Är det här en skröna eller den sanna historien. Hur gick det egentligen till när Miles Davis och Monica Zetterlund träffades första gången? Det omtalade mötet har Monica själv beskrivit i olika versioner för olika sällskap. De flesta är överens om att det hände i Chicago i mitten på 60-talet. Monica var inbjuden för att sjunga på en känd jazzclub. I pausen dyker, hennes stora idol Miles Davis, upp för att hälsa. Men han säger ingenting utan står bara och stirrar på Monicas kropp från topp till tå. Efter 12 magiska minuter av tystnad, petar han henne på armen och säger korthugget. – I wanna fuck you, baby. När Monica berättar den mustiga och lustiga episoden reagerar alla som lyssnat på samma sätt. –Vilken jävla fräckis. – Blev du inte förbannad och besviken. – Nej inte alls, svarar Monica filosofiskt med glimten i ögat. – Det är faktiskt den bästa komplimang jag fått i hela livet. Sedan skrattar hon högt.


För att förstå hennes kommentar bör man känna till hennes bakgrund. Zetterlund är värmländska. Det landskapet har fostrat personligheter som Selma Lagerlöf, Fröding, Ferlin och Christer Sjögren. Folk från Värmland tar inte vad skit som helst. De är vana vid raka puckar och vill inte ha någon form av insmickrande tjafs. Är man född på landsbygden nära de stora skogarna föredrar man det enkla, kärva och ärliga hos folk. Sötsliskig romantik är endast till för en bortskämd överklass som inte har en susning om vad slitsamt arbete innebär. På en logdans går det inte att prata för mycket strunt och låtsas vara fin i kanten. Ungdomarna i Värmland hade inte tid att vänta på långrandiga uppvaktningar.


Naturligtvis visade alla respekt. Men nära Klarälven talas klarspråk. Det finns i generna sedan generationer tillbaka och uppfattas som lockande toner. – Du är vacker och jag är stark. Va fan väntar vi på. Det var precis det Miles sa till Monica, fast på engelska. Uppriktighet kommer man långt med. Hon kände sig hemma med den mannen. En svart värmlänning med jazzig trumpet är som sänd av gudarna. Han gjorde Monica glad. Utifrån hennes perspektiv var det faktiskt en komplimang. Hur mycket som är sant vet bara de inblandade. I filmen om Monica Z och i biografier finns scenen med i olika versioner. Tage Danielsson beskrev den värmländska jazzsångerskan som ett lingonris i cocktailglas. Det kan inte sägas bättre. När Miles mötte Monica tändes blixtar och alla stjärnor i naturens erotiska universum. Musikens filosofi tar sällan omvägar. Let´s do it. Let´s fall in love.

 

 

 

 

 

 

Douglas Fairbanks Senior var redan en etablerad stjärna på Broadway när han 1915 lockades till Hollywood. Där utvecklade han sin karaktär och blev en av filmens mest älskade äventyrshjälte. Fairbanks var urtypen för en riktig amerikansk karlakarl. Stilig, modig och sprudlande av vitalitet. Han använde inga stuntmän utan svingade sig orädd i lianer och klättrade på höga fasader utan skyddsnät. Douglas Fairbanks spelade Zorro, Robin Hood och Don Juan så att kvinnorna suckade. Höjden på filmkarriären kom med Svarte Piraten 1926 då han blev en förebild och äventyrshjälte för alla i biopubliken. Han gifte sig med den mycket populära filmskådespelerskan Mary Pickford som kallades hela världens lilla fästmö. Tillsammans betraktades de som Hollywoods mest romantiska par. Vid ett besök i Sverige åkte de runt i Stockholms skärgård med finanskungen Ivar Kreugers exklusiva och snabba lustyacht. Båten M/S Svalan hade en nästan två meter lång V12-motor som utvecklade 500 hk. En kopia av båten visades upp vid Karlskrona Marinmuseum 2010.

 

Humphrey Bogart fick sitt stora genombrott 1941 med Riddarfalken från Malta. Filmen gjorde honom till stor stjärna. Året därpå spelade han mot Ingrid Bergman i Casablanca. Det svartvita dramat gjorde oväntad succé och räknas idag till en av de stora klassikerna. I Att ha och inte ha spelar Bogart för första gången mot Lauren Bacall. Hon var 19 år och han 44 år. Humphrey skilde sig från sin andra fru för att gifta sig med Lauren. De gjorde fyra filmer och fick två barn tillsammans.
 Bogart gjorde mest gangerfilmer och deckare men i African Quenn spelar han en vresig och törstig skeppare. I rollen, som gav honom en Oscar, liknar han alla de fantasiska män som vet hur man angör en brygga. Både filmen och inspelningen bjöd på många äventyr och lustiga episoder. Alla drabbades av malaria utom Bogart och regissören John Huston som drack medicin av finaste märke. Filmens kvinnliga storstjärna, den egensinniga och prisbelönta Katherine Hepburn skrev senare en bok där titeln säger allt: The Making of the African Queen, or How I went to Africa with Bogart, Bacall and Huston, and Almost Lost My Mind.
Lauren Bacall och Humphrey Bogart riskerade karriären när de gav moraliskt stöd till de tio manusförfattare som anklagades för kommunistisk propaganda i Hollywood på 50-talet.

 

 

Författaren Dalton Trumbo dömdes till ett års fängelse efter vägran att svara på åklagarens frågor. Han hävdade sin rätt att tänka fritt. Producenterna i Hollywood fick kalla fötter och svartlistade Trumbo ända till 1960. Han skrev nya filmer under påhittade namn. Trumbo vann en Oscar för Prinsessa på vift 1953. Vännen Ian McLellan Hunter hade lånat ut sitt namn och hämtade ”sin” statyett till publikens applåder. 1956 vann Trumbo ännu en Oscar för The Brave One. Manuset skrevs under namnet Robert Rich. Ingen kunde ta emot priset eftersom Rich inte fanns i verkligheten. Denna tragikomiska händelse ger en bild av ett USA fyllt av kommunistskräck och dubbelmoral. Vid en restaurering 2002 av filmen Roman Holiday fick Dalton Trumbo en postum upprättelse när hans riktiga namn visades på filmduken. Tidningen Hollywood Reporter som utan bevis namngivit misstänkta kommunister bad inte om ursäkt förrän 2012.

 

Joseph Broz Tito var regeringschef och president i Jugoslavien. Tito blev nationell hjälte 1944 när han tillsammans med partisanerna och röda armén befriade sitt land från nazisternas grepp. Redan från början visade han sin styrka och trotsade Sovjetunionen genom att välja bort den statliga planekonomin och införa en socialistisk marknadsekonomi. Stalin hotade att invadera Jugoslavien men KGB avrådde eftersom Tito var expert på underjordisk militär verksamhet.
 Till skillnad från övriga östeuropeiska kommuniststyrda länder fick människorna i Jugoslavien lov att resa och arbeta utomlands. Befolkningen hade relativt högre levnadsstandard och fler sociala förmåner än andra stater i östblocket. Tito var en nytänkare och tog initiativet att bilda den alliansfria rörelsen som stod utanför politiskt käbbel mellan stormakterna Sovjet och USA. Den jugoslaviska patriarken satte stopp för den etniska söndring som präglat staten sedan första världskriget. Titos styre accepterade över huvud taget inga etniska provokationer och privilegier.

 

Tito var en kulturvän och intresserad av film och musik. Jugoslavien var den första öststaten som deltog i Eurovision Song Contest. När filmen om Titos äventyr under andra världskriget skulle spelas in valdes ingen mindre än Richard Burton för huvudrollen. Den stilige och berömde skådespelaren ansågs vara en av Storbrittanniens främsta aktörer genom alla tider. Regissören av filmen The Battle of Sutjeska stötte dock på vissa problem när walesarens dryckesvanor försenade projektet. Det gällde att spela in alla viktiga scener på förmiddagen. Efter lunch var Burton inte riktigt i form att gestalta den karismatiske och starka ledaren Tito.

 

Så här skriver Björn Kumm i DN:
Kring denne Tito formade sig en personkult som idag framstår som nästan ofattbar. Tito, jorden och floden, eller Tito – Jugoslaviens vita viol, är typiska exempel på de blommiga epitet med vilken han omskrevs och omtalades under decennier. När han avled 1980 verkade hela Jugoslavien stanna upp och bäva inför en framtid utan någon folkets diktator att hålla i handen.
 Nåja, folkets och folkets. Tito levde förstås inte som vanligt folk. Han förbrukade tre hustrur och sjutton bihustrur och fick med dem sammanlagt nitton barn. Mot slutet av sitt liv förfogade han över minst trettiofem palats och andra paradboningar, en safaripark och diverse jakt- och fiskerevir. När han förflyttade sig skedde det ofta med någon av hans fyra lyxkryssare eller det egna “blå tåget”.

 

Debattinlägg:
I jämförelse framstår Göran Perssons herrgård som en liten röd sommarstuga. Moder Svea ger inget utrymme för starka ledare med smak för livets goda. I det konflikträdda Svedala blir allt fler jämmerlika och likgiltiga. Ingen får sticka ut.
Under tiden växer stammen av vargar, vanvårds-ekonomer och vildsvin. I landet lagom måste dåsiga Dressmän ta sig i kragen och sätta stopp för plundringen av skola och omsorg. Det är hög tid att riktiga män visar var skåpet ska stå.

 


LEDARE

text JOEL GREIDER
foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
 

Solens första varma strålar entrar genom redaktionens fönster.
Sinne och kropp fylls av värme och ljus. Allt för den stundande våren.
Ett tema som går hand i hand med vädret och årstiden.
Jag vill tacka alla medverkande som gjort detta nummer, fyllt av intressant läsning och hopp.

Nu tar vi sikte mot våren, och mot nya utmaningar.


------------------------------------------------

 

HOPPET ÄR DET SISTA SOM SVIKER EN

text CHRISTINA
foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
Hoppet om det absoluta nyårslöftet som gäller i framtiden. Jag har än en gång gett mig ett nyårslöfte, om att börja banta, du vet. Än en gång utsätter jag mig för denna ojämna kamp som jag sen förlorar.
 

Men inte denna gång, inbillar jag mig. För nu är det då jag ska lyckas, med att gå ned i vikt och få denna superkropp. Och då tillkommer träningen! Jag rusar ut med mina stavar och knatar runt avigt och rätt med tron att nu har jag gått ner flera kilo på detta. Jag flåsar hemåt mot min våg i badrummet, ställer mig på den! Och blir gruvligt besviken, nålen rör sig knappt på vågen. Till middag äter jag soppa och skippar kvällsmackan. Om detta inte hjälper, då vet jag inte vad, tänker jag.
Håller på så ett par veckor. Vågen kanske visar två kilo minus. Men hur hungrig är inte jag. Och det är nu som det går som det går. Samma visa ”every year” Jag kastar mig över mackor, kakor och godis och sen är det kört. Jag har gått upp allt och lite till. Att man aldrig lär sig. Hur svårt är det inte att tänka långsiktigt. Man vill ju ha snabba resultat. ”Quick fix”. Alla dessa veckotidningar som på ena sidan lovar att man går ner i vikt av just deras bantningsmetod. Och sen på nästa sida har supergoda kakrecept. Det är ett helvete att bli utsatt för det. Vad ska man välja? Får du sockersug så ta en frukt skriver dem i sina bantningsrecept. Herregud, dem psykar en. Välja mellan frukt och kaka. Erkänn! Vad är godast?
Men varför tar man i så varje nyår? Just då. Är det enda drömmen man har inför det nya året? Jo, faktiskt. Det är så. I alla fall jag avger detta nyårslöfte varje år. Och sen samma panik när man misslyckas.

 

Jag lär mig tydligen aldrig.


KATTEN SOM INTE KUNDE JAMA

text MATTIAS 
foto SEBASTIAN JOHANSSON
Nr 1/2015

 

Det var en gång en 80 årig gubbe som heter Sven. Sven är 1.80 meter lång. Hans fru som var 1.60 meter bred hade lämnat honom för en längre man. Sven känner sig ensam och bestämmer sig för att köpa sig en katt.

Han har dock förhoppningar att finna en katt som är smalare än sin fru.
Han stegade in i en kattaffär som heter ``Katter och husdjur´´.
Han gick fram till kassörskan och frågade henne hur mycket en katt kostade.
Kassörskan sa: 4500 kronor.
Sven rynkade på pannan och tänkte: det var dyrt jag kanske ska sno en katt istället.
Han gick runt i affären och spanade. I en hörna låg en tygsäck och bredvid stod en bur med en svart katt i.
När kassöskan vände bort blicken stoppade han ner katten i säcken och efter det sprang han ut ifrån affären.
När han kom hem till sitt lilla hus öppnade han säcken.

 

Huset var svart. I trädgården växte gamla ekar och runt huset ringlade en stenmur. Väl Inne i köket tog han katten ur säcken och satte ner den på golvet.
Sven sa: Du ska få heta Kajsa. Han la henne i en liten korg som var gjord av trä.
Han gav den lite mat. Kajsa åt upp maten rätt så fort.
Sven tände en brasa i spisen med en tändare.
Han satte sig på en stol vid bordet och somnade.
Helt plötsligt sprutade det upp eld ifrån brasan.
Kajsa försökte att väcka Sven men det gick inte.
Till slut så vaknade Sven.
Sven tog snabbt på sina ytte kläder, lyfte upp katten och sprang ut ur huset som en kanonkula.
Efter det tog han upp sin mobiltelefon ifrån fickan och ringde brandkåren.
Brandkåren kom snabbt dit och släckte elden.

 

När brandmännen lämnat honom med förvarningar att hålla bättre uppsikt på spisen undrade sven varför katten inte väckte honom.
Han blev ilsk på katten och gav kajsa en smäll.
Kajsa blev arg och hoppade upp, bet sig fast i ena byxbenet och rev gubben i skrevet.
Sven skrek till. Han sprang bort till sin blåa bil och körde till sjukhuset.
Doktorn sa att han hade fått en allvarlig skada mellan benen.
Sven fick opereras.
Efter cirka 5 timmar kom gubben hem igen och sa: Idiot katt! vad är det för fel med dig? Sven visste inte att katten inte kunde jama och katten Kajsa blängde surt på Sven. Katten gick ut ur huset.
Kajsa tänkte: det är inte värt att leva längre. Kajsa gick ut på den asfalterade vägen och blev påkörd.
Sven såg katten ligga på vägen och han gick ut och kollade vad som hade hänt. Han såg att katten var död.
Sven tänkte: Åh vad jag ångrar att jag blev arg på katten.
Sven började gråta och sa: Nu kommer jag att dö ensam.
Sven tog upp sin mobiltelefon ur byxfickan och ringde till ålderdomshemmet.

 

Dagen därpå kom en taxi körande, hämtade upp Sven och efter det körde taxin med honom till ålderdomshemmet. Sven lärde snabbt att känna alla som jobbade på hemmet.
Han var fortfarande dock ledsen över katten som blev överkörd utav en bil.
Några veckor efter det så blev Sven svårt sjuk och färdades med en ambulans in till ett sjukhus.
Sven hade fått en allvarlig hjärnblödning. Läkarna gjorde allt de kunde men det var försent. Sven dog.

När Sven hade dött så hamnade han i himlen. Sven tittade sig om i himlen och såg sin katt. Han upptäckte att katten kunde prata.
Katten sa: Jag kan inte jama, men jag kan prata. Sven kramade om sin katt och katten bet honom lätt i näsan.


BRiGITTE BARDOT

text JERRY B
Nr 1/2015
 
Brigitte Bardot är en fransk skådespelerska, sångerska, modell och djurrättsaktivist. I sin barndom var hon blyg och kände sig ful. Men när hon som 12-åring dansade balett och slutade bära glasögon blev hon medveten om männens blickar. Hon började som modell när hon var 15 år och bilder publicerades redan då i det franska magasinet Elle. Hennes ungdomliga skönhet visade sig när hon debuterade i filmen Le Trou Normand 1952. Samma år gjorde hon ytterligare två filmer. Brigitte fick sitt stora genombrott med den erotiska Och Gud Skapade Kvinnan och gifte sig med fimens regissör Roger Vadim. De hade redan då känt varandra intimt i några år, men föräldrarna hindrade henne att gifta sig innan hon fyllt 18 år.
 

Alla Bardots filmer är sevärda. Föraktet och rättegångsdramat Sanningen räknas som två höjdpunkter. Men mest känd är hon för Och Gud Skapade Kvinnan. Liksom Greta Garbo slutade Bardot filma när hon stod på toppen av sin karriär. Brigitte var 39 år när hon gjorde sin sista film.
Senare blev Brigitte Bardot mycket aktiv i olika frågor rörande djurrätt och grundade en stiftelse i sitt eget namn i syfte att värna om djurens rättigheter. Hon har framfört mycket stark kritik mot långa djurtransporter från norr till slakterier i södra Europa. Brigitte är vegetarian och skrev tillsammans med ett stort antal organisationer 2009 ett öppet brev till EU:s ordförande om förslaget att instifta en officiell europeisk vegetarisk dag.

 

Hon har också gjort politiska uttalanden vilket har fått till följd att hon flera gånger fällts i domstol för hets mot folkgrupp. Efter attentatet mot en satirtidning i Paris 2015 då nio journalister, två poliser och en vaktmästare mördades har Bardots åsikter fått större förståelse.
Under 60-talet spelade Bardot in ett flertal skivor. Tillsammans med sångaren Sacha Distel hade hon stor framgång med en fransk cover av Stevie Wonders You Are The Sunshine Of My Life. Många av Bardots låtar var skrivna och producerade av provokatören Serge Gainsbourg t.ex. Comic Strip och megahiten
Harley Davidson. De gjorde också en första version av den sexuellt utmanande Je Aime...Moi Non Plus. Men den ville inte Brigitte ge ut på skiva. Gainsbourg gjorde 1969 en ny version med Jane Birkin. Skivan gjorde stor skandal och blev en jättehit på världens topplistor.

 

I det blyga Sverige blev stön-låten bannlyst och fick inte spelas i radio. Ungdomar och kvinnor som köpte skivan gömde den under kudden och spelade den endast i hörlurarna. Föräldrar och äkta män fick inte veta vad som pågick. Serge Gainsbourg deltog som låtskrivare tre gånger i Eurovision Song Contest. 1965 vann hans bidrag första pris. Poupée De Cire, Poupée De Son framfördes av 17-åriga France Gall som tävlade för Luxemburg.

 

Brigitte Bardot gjorde stort intryck på John Lennon och Paul McCartney redan i ungdomen. De hade stora planer på att spela in en långfilm i samma stil som A Hard Day´s Night med Beatles och Brigitte i huvudrollerna. Men Bardots franska agent tackade bestämt nej. John Lennons första fru Cynthia blonderade sitt hår och försökte ha likadan frisyr som Brigitte. George Harrison valde att gifta sig med Pattie Boyd eftersom hon var lika vacker som den franska filmstjärnan.

 

1968 träffades John Lennon och Brigitte Bardot privat. Men John var starkt drogad av LSD vid mötet. Hon blev livrädd och lämnade hastigt rummet.
Den första sången som Bob Dylan skrev var en hyllning till Brigitte. I texten till I Shall Be Free nämner han Bardot, Anita Ekberg och Sophia Loren. Låten ingår i Dylans andra album: The Freewhelin´ Bob Dylan.

 

Bardot hade också en kort romans med den franske sångaren och kompositören Gilbert Becáud. Bland kända låtar av Becáud kan nämnas: Nathalie, Et Maintenant ( What Now My Love, Let It Be Me – Elvis Presley ) och L´important C´est La Rose. Den gjorde Östen Warnerbring en mycket populär svensk version av: Glöm Ej Bort Det Finns Rosor. Lyssna gärna på den. Då blir du garanterat varm i hjärtat och fylld av hopp.

 
 
 
 
 
 
 
 

SERGEY BUBKA

text OLA WARRINGER
Nr 1/2015

När jag var i 7-8 års åldern fanns det i stort sett bara 3 saker i mitt liv; sport, datorer & musik. En av mina favorit sporter som jag alltid försökte följa var friidrott. Då jag alltid beundrat människor som kan lägga ner sådan dedikation i något under flera års tid. Jag var hyfsat ateltisk också när jag var yngre så jag, tyckte även om att utföra många friidrottsgrenar. Det fanns dock en som jag faktiskt bara testat en gång och under rätt “kontrollerade” förhållanden, lärare sprang och höll en i handen brevid i stort sett.

 

Grenen var stavhopp. När man var i den åldern kändes 4-5m upp i luften dubbelt så högt också. Som sagt jag gillar all friidrott men under min “aktiva” tid som friidrottsintresserad har det funnits ett fåtal “legender” som inte dopat sig(vad man vet red anm.). Något som alltid inspirerande för mig är folk som verkligen är “bäst” i världen på något eller extremt duktiga. När jag började intresera mig ordentligt för friidrott så fanns det bara en stav hoppare; Sergej Nazarovitj Bubka.
En man född i Lugansk, Ukraina 1963. Som var nära att drunkna i en saltgurkstunna när han var 4år. Han började vanliga grenar inom friidrott som 100m och längdhopp, men sadlade om till stavhopp och det var då som han fann sitt kall, om du nu vill kalla det.

 

Jag minns inte ett exakt hur det började men jag minns när Jacob Hård sa att han var den enda som hoppat över 6m, men efter det så har han alltid varit en inspirationskälla för mig. När jag började undersöka saken, då jag fann det intressant att han var den enda, så öka det bara mitt intresse och beundran för denna idrottsman. Under sin karriär satte han något smått otroliga 35 världsrekord i endast stavhopp. Vann 6 raka VM-guld i stavhopp åren 1983–1997 (!). Året då jag själv föddes i Seoul, 1985 arrangerade dem OS och det var första gången någonsin nådde drömgränsen på 6meter. Hans meritlista är lång och likaså sin karriär, att dominera en gren så pass mycket när det finns hur många i världen som har samma om inte bättre förutsättningar att bli duktiga. Är det är för mig extremt inspirerande och jag tycker man verkligen ska försöka förstå hur ett intresse plus dedikering, kan utvecklas ifrån lite talang till att bli bäst i världen på något. Det finns säkert folk som har mera talang men saknar samma mentala styrka och karaktär att träna något så enormt som dem faktiskt gör, idrottsmän. Kanske inte fotbollsspelare är värda 220,000£ i veckan men det blir deras liv tillslut. Friidrottsstjärnor tjänar förmodligen inte alls mycket då det bara finns lite del-tävlingar under åren. Fast jag tror inte det är många som blir bland de bästa på sin idrott inte gör det för pengarnas skull, det krävs nog rätt mycket mera för motivering. Bubka har dock vunnit ett antal priser och fått mycket pengar igenom marknadsföring etc. Så visst klarar han sig, men det är få friidrottare som är lika erkända. Han blev invald som vice-president för OS kommitén i Ukraina och är fortfarande. Han blev även invalnd i IAAF (Internationella idrottsförbundet) kommitén och satt där mellan 2001 - 2011. Där blev han även utsedd till vice-president i en 4 års period. Det finns även en Staty uppsatt efter efter Bubka som står i Donetsk.
Så visst finns det hopp för alla, bara man lägger ner tid och har motivation till det. Så gör det du älskar för det är det du är bäst på.

 

HOPP

Illustration ANNA OLSSON
Nr 1/2015
 
 
 

VINCENT OCH SNATTERIET

text LEIF KÄLLBERG
Nr 1/2015
 
 

Vincent Olsson och hans fru var ute och handlade när de hade fått fullt i korgen och stoppade på sig ett smycke som för tillfället utförsåldes i matvaruaffären. Det var Vincent som stoppade det i fickan och sedan i kassan glömde bort att visa det. Det visade sig då att det var larmat och han fastnade i kontroll av det. Han blev polisanmäld, och en patrull kom till platsen och tog honom till stationen där han antecknades. Hans fru som hette Mildred väntade utanför stationen, och följde sedan med honom hem till deras boende. Det gick tre veckor och sedan kom en kallelse till tingsrätten för rättegång. Vincent dömdes till trettio dagsböter a tjugofem kronor och var mycket upprörd, eftersom han nekade. Vincents och hans frus barn bestämde sig för att råda pensionärsparet att överklaga domen och de gjorde det. De anlitade den kände advokaten Sören Eriksson, och han skyllde det påstådda snatteriet på glömska. Vid hovrätten deltog också pensionärsparets barn Adam och Josefin samt barnbarnen Olle och Kristina. Strax innan rättegången demonstrerade barnbarnen med skyltar och skanderingen ’Rättsskandal’. Det blev en ganska lång process som slutade med att hovrätten slog fast domen från tingsrätten till en missnöjd familj.

 

Det hade gått några veckor sedan processen och Vincent och Mildred var ute och gick när de mötte en älgko i skogen. Den gick till attack och Vincent kastade då grenar på den och den avvek från platsen. Paret gick sedan till polisen och begärde älgen avlivad, och polisen kontaktade jägarföreningen som ryckte ut via ett ombud och sköt älgen. Sedan var det dags att gå med i föreningslivet för paret. De anmälde sig till en språkcirkel i engelska. Deras kunskaper som byggde på nioårig grundskola behövde förbättras. Kursen ägde rum på torsdagar mitt på dagen och var trevlig med ett femtontal deltagare. Mitt under det andra kurstillfället blev emellertid Vincent osams med en deltagare som han tyckte dominerade för mycket. Vincent sade åt Alf som han hette att kursen var till för alla deltagarna. Själv var han och Mildred svagpresterande och behövde stödundervisning. Olle och Kristina som gick i sjunde klass hjälpte också till med engelskan, och den blev också bättre med tiden. Efter ett halvår var kursen slut och Vincent och Mildred fick varsitt diplom att visa upp vid behov. Det blev också höst och de båda pensionärerna bestämde sig för att plocka lingon och sälja. De arbetade hårt och höll på hela september och halva oktober och tjänade tretusen kronor som de satte in på banken.

 

Sedan kom så småningom vintern och Vincent och Mildred bestämde sig för att åka på en riktig långsemester till Egypten där de kom bort från turistgruppen och hamnade i ett beduinläger där de fick kläder och hjälp att försöka hitta tillbaka till gruppresan. Det bar sig emellertid inte bättre än att de inte lyckades och fick då söka skydd i en grupp människor som var hemlösa och höll också på att bli uppätna av krokodiler när de lade sig och sov på en strand vid en flod. Pensionärsparet lyckades så småningom hitta en turistguide som tog dem tillbaka till gruppresan, och paret återvände lyckligt hem. Det blev återigen vår och Olle och Kristina som nu gick i åttonde klass hjälpte som vanligt till med de vanliga vardagssysslorna. Adam och Josefin bestämde sig också för att gå i borgen för Vincents och Mildreds bilskuld. Pensionärsparet hade nämligen köpt en splitterny BMW för nästan 4000 00. De bestämde sig för att åka på en riktigt präktig bilsemester med den nya bilen och valde kontinenten. De hade också tagit ett riktigt stort och riktigt banklån till resan på etthundratusen kronor. När de kom till Tyskland fick de emellertid problem med tjuvar som försökte att stjäla bilen. Den var emellertid riktigt ordentlig stöldskyddad med larm, och paret kontaktade den tyska polisen, som tog fast tjuvarna. Vincent och Mildred återvände hem och bestämde sig också för att erbjuda tjänster i form av bilskjuts till kamrater mot ersättning. De som anlitade dem fick då skjuts av en riktigt fin bil och ett trevligt och vänligt bemötande.

 

Tiden gick och det var återigen höst och Olle och Kristina skulle börja i nionde klass och också bestämma sig för om de skulle fortsätta i gymnasiet. De valde teoretiska studier istället för att fundera på de praktiska linjerna. Båda barnen bestämde sig för att redan under höstterminen i nionde klass säga till lärarna att de tänkte satsa på den linjen. De blev då rådda att läsa på läxorna ordentligt och preciserade sig också till naturvetenskaplig linje vid gymnasiet. Det unga syskonparetbestämde sig också för att ta privatlektioner för ett par lärare mot betalning. De satsade på naturvetenskaplig linje vid gymnasiet och hade Albert Einstein som idol. De bestämde sig tidigt för att gå in för fysik och matematik. Paret pluggade emellertid alla ämnen hårt och koncentrerade sig också på språk. Det visade sig dock att det unga syskonparet blev osams med några andra elever i skolan, som inte tyckte att man skulle plugga så hårt, och gå in så mycket för studierna. Kristina blev också uppvaktad av en annan femtonårig manlig elev som hette Nils. Nils tog ganska mycket tid från Kristina som gick till rektorn och klagade samt också tog Olle till hjälp. Rektorn talade då ut med Nils och rådde också honom att istället koncentrera sig på studierna. Det sista året vid grundskolan slutade med att Nils faktiskt gick in för läxorna istället. Det unga syskonparet kom till nästa höst in vid gymnasiet, och gratulerades av Vincent och Mildred som också ville ha hjälp med ekonomin av den kompetenta familjen, med det nyantagna syskonparet. Man firade gymnasieantagningen med en riktigt stor fest med raketer, och ett ordentligt fyrverkeri samt åkte också på en semester till i BMW-bilen till Danmark, där man badade och drack champagne.


UTRENSNINGEN

text PALLE
foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
 

Rollatorn var vinröd, metalic. Jag lämnade tillbaka den förra fredagen. Den gick inte ihop med hatten så nu har jag en sån där kryckkäpp. Man får ju tänka på stilen.
Jag körde omkull på cykeln, fick en spricka i höften och var lite hjälplös. Kvinnan, My, grep tillfället och erbjöd sig att rensa i mitt rum. Jag samlar påp mig en massa saker, prylar, böcker, stycken av drivved och annan parafernalia. Hon är en effektiv rensare om än något brutal, i vissa sammanhang pietetslös. Oförmögen till verkligt motstånd accepterade jag för husfridens skull och retirerade till soffan för att återuppta min konvalescens.

 

Två saker vägrade jag att skiljas från av sentimentala skäl. Tre faktiskt för mina inlines var ju två och med spånkonten blir det tre.
Jag börjar med konten. Den är gjord av handkluvna furuspån i Dalarna, tillverkad för att bäras på ryggen. Jag har tagit remmarna från en kasserad vanlig ryggsäck. Fästena var redan på plats. Fin som tvättkorg sa mannen i auktionsgodsaffären, han visste inte vad det var. Man fraktade allt möjligt i kontar, till exempel till eller från en marknad. Eller en fäbod. Den rymmer säkert över tjugo liter och väger tom nästan ingenting..
Det är märkligt hur stark den är. Delvis beror det på att spånen flätas à la Harlequin, ruter liksom. Konten är mycket berest och har varit lite här och var på klotet. I Indien till exempel. Där åkte jag mycket buss. Sittplatser var ju knappast möjligt att erövra, jag blev alltid stående längst bak. Dieselmotorerna skrek nått vansinnigt framme i bussarna.


Jag grenslade min kont och satt bekvämt, kunde till och med somna. Ramla omkull gick inte i trängseln. En gång när jag hade slumrat till under färden och vaknade satt en man framför mig, mellan mina ben och nåt trängde upp bakifrån. När jag sneglade över axeln log en liten gumma upp mot mig ned betelröda läppar. Hon hade kastat upp ena skinkan på korglocket. Det var helt okej.
Jag har även suttit på korgen vid vägkanten i väntan på lift..
Senare, när jag reste med skrotfärdiga folkabussar, var konten med som ett slags livbåt: gav fordonet upp för gott fick jag packa konten och fortsätta till fots. Detta hände aldrig, jag knåpade och fick fart på bussarna med märkliga reparationer som jag tänker skriva om vid ett annat tillfälle.
Nu till sanningens minut: vafan ska jag behålla den gamla konten för, inbillar jag mig att jag ska axla den och dra ut på landsvägarna som en rastlös tonåring?
Nä, men fan vet. Den fick stå kvar bakom sovrumsdörren.
-Va ska du med dom här till?
Jag kurade som bäst min blesserade höft i soffan när My dök upp med ett skridskoliknande föremål i vardera handen: mina inlines, mycket förnämliga, nästan oanvända.
-Du tänker väl inte ge dig ut på dom här mer, benskör och dan!? Var glad att du klarade lärbenshalsen när du ramlade av cykelm... dom här får vi sätta ut på nätet.
-Men det är inte säsong för inlines nu! Det är bättre att sälja dom i vår, lättare menar jag...
Ett ömkligt bedrägeri för att få behålla drömmen. Jag kan gömma dom i konten så kommer den till nån nytta.


ANSTALTSTANKAR

av HENRIK MAGNUSSON
Nr 1/2015 
 
 
 
 

Hopp

foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
 
 

LEDARE

text JOEL GREIDER
foto OLA WARRINGER
Nr 5/2014
 

Perspektiv

Tänk om... Tänk om det inte skulle funnits olika perspektiv i världen. Om alla människor tänkt likadant om just precis allting. Hur mycket tankarna än får snurra kring det sistnämnda så tror inte jag att det skulle vara någon trevlig eller utvecklande värld att leva i. Jag är glad att det finns oliktänkande. Det innebär att i varje nytt möte med en annan människa så uppkommer ett nytt perspektiv på kanske något gemensamt, eller inte gemensamt, intresse. Det innebär exempelvis att mina uppfattningar kan ifrågasättas och ge mig utrymme för reflektion och chans till personlig utveckling.
   För hur mycket än människor delar uppfattning om saker och ting så finns det alltid faktorer som skiljer sig åt. Tydligast är det nog inom politiken, det finns åtta partier i riksdagen, vilka i sin tur har en mängd olika väljare som alla har sina olika perspektiv på hur landet ska styras.
Det är dessa personliga uppfattningar och åsikter som ligger till grund för just utveckling, för det stora partiet likt som för den enskilda individen.

 

BEATLES I BACKSPEGELN

text JERRY B
 
De flesta är överens om att Beatles ändrade populärmusiken. Men blev det bättre? Många nya lyssnare tycker det låter ganska amatörmässigt.

Visst finns det många oslagbara och tidlösa klassiker men resten håller ingen högre standard. Kanske Liverpoolgruppens största bidrag var att inspirera andra artister att bättre förvalta musikutvecklingen. Beatles beskrivs ständigt som nyskapande i tröttsamma musiklexikon och sömniga biografier. Sanningen är att de siktade mot stjärnorna genom en anpassad spelstil i ny förpackning. Drömmen om att vara tidernas bästa rockgrupp övergavs för frestelsen att bli världens största popband. Sveket mot ursprunget skulle bli framgångsrikt men också deras fall. Den unika förmågan att både skriva och framföra ett pärlband av starka poplåtar förvandlades till en hysterisk blandning av medial cirkus, popkonst och sockerfabrik. Om John Lennon och Paul McCartney fått som de ville hade deras sound och musikstil tagit 

en annan väg. Åtminstone i början.

 

Idag kan det tyckas märkligt men Beatles hade svårt att få skivkontrakt. Det stora bolaget Decca tackade bestämt nej med motiveringen att gitarrgrupper var helt ute. Lennon, McCartney och Harrison fick nöja sig med det obskyra bolaget Parlophone och producenten George Martin. Villkoret gällde endast om Beatles bytte batterist. Ringo Starr var skicklig och kunde spela alla stilarter.
 Den klassisk skolade G. Martin som saknade nödvändig erfarenhet av rock n roll och stereoteknik visade den enkla vägen till topplistan. Ljudmässigt passar gruppens tidiga inspelningar bäst i monohögtalare från 50-talet. Det skulle dröja ända till 2009 innan den illa producerade Beatlesmusiken kunde förbättras med hjälp av modern digital utveckling.

 

Beatles var från början en rå rockgrupp som övat upp teknik och scenshow på skråliga och skräniga stripklubbar i de skitiga nöjeskvarteren i Hamburg. I hemstaden Liverpool var de ökända men respekterade för den tuffa attityden, läderjackor och hård musik. När möbelförsäljaren Brian Epstein blev deras manager och skrev skivkontrakt med musiksnobben George Martin förvandlades det råa soundet till familjeevänlig gladpop. Skinnjackorna byttes mot kraglösa kostymer och frisyren förstärkte känslan av feminin framtoning. Det gav utrymme för tuffare grupper och artister som t.ex. The Who, Rolling Stones, Dave Clark Five, Kinks, Small Faces och Jimi Hendrix. 1968 tog Elvis Presley tillfället i akt och visade skillnaden på rock och flumpop. I en oslagbar TV-special med låtarna Trouble, Heartbreak Hotel och If I Can Dream sopade Elvis mattan med beatlemania.

 

John Lennon, som i sin ungdom skrämde slag på klasskamraterna, hade Elvis Presley som förebild. När George Martin övertalade Beatles att spela mjukare protesterade John. Men när Please, Please Me hamnade på första plats blev Lennon mer medgörlig. Efter det enorma genomslaget med flera stora hits och två glada långfilmer började John känna frustrationen komma krypande. Han gav upp hoppet om att Beatles skulle vara ett rockband. Tillsammans med Harrison testade Lennon starka droger. Han tappade förmågan att skriva rockiga låtar och försökte istället härma Bob Dylans låtsnickeri.
 
I USA började Beatles betraktas som en folkpop-grupp med religiösa grubblerier. Det var Paul McCartneys geniala melodislingor som räddade populariteten. Paul tog mer och mer ansvar som gruppens ledare och lärde sig att arrangera och producera tillsammans med George Martin. I backspegeln kan tyckas att G. Martin höjer sin betydelse mer än den var värd. På YouTube finns den mycket intressanta dokumentären The Making Of Please, Please Me som mellan raderna avslöjar vad som egentligen hände. Se också den engelska komikern Kevin Eldons underbara parodi på George Martin som Hitler och den självgode skivproducenten som kidnappad.

 

De finns seriösa musikvetare som anser att Beatles Sgt Pepper är världens bästa album genom tiderna. Det påståendet kan diskuteras. Ungdomar som upptäcker Beatles musik för första gången rankar gruppens andra album With The Beatles samt Abbey Road och Revolver mycket högre. Från början var det meningen att Strawberry Fields och Penny Lane skulle varit med på Sgt Pepper. Då hade plattan blivit en mycket större musikalisk upplevelse. Frånvaron av en tydlig hit gjorde skivan till en mystisk sensation. Är det samma fenomen likt sagan om Kejsarens nya kläder som fortfarande spökar? Genom vulkan-sprutande mytbildning och genial marknadsföring lyckades skivan att uppnå högre status mer likt ett levande konstverk än som en reguljär musikprodukt.

 

Efter Beatles splittring 1970 fick John Lennon äntligen utlopp för den rockartist han var innerst inne i sin musiksjäl. Tillsammans med demonproducenten Phil Spector gjorde Lennon 1975 ett av rockhistoriens mest underskattade album. Skivan Rock n Roll innehåller covers på flera rock & soulklassiker. Men skivköparna var inte redo för Johns kanonplatta. Samtidigt hade Paul stora framgångar med gruppen Wings. På grund av svår depression och alkoholmissbruk återvände Lennon till låtsasmamman Yoko Ono för att få tröst. Hon botade Johns ångest genom att hålla honom isolerad från omvärlden i fem år. Precis när Lennon gör comeback 1980 blir han mördad på väg hem från en skivinspelning. En hel kulturvärld sörjer fortfarande John Lennons tidiga död. Han var bara 40 år och många undrar vad Lennon skulle ha spelat för musik idag. På YouTube finns ett klipp där Paul McCartney och Bruce Springsteen tillsammans gör grymma versioner av Beatles paradnummer I Saw Her Standing There och Twist And Shout. Det råder inget tvivel om att Springsteen gör en underförstådd hyllning till John Lennons känsla för rockmusiken.

 

John Lennon ville ha samma sound som Elvis, Roy Orbison och Chuck Berry. Paul McCartney som hamnat i Beatlesfällan på senaste plattan NEW hade Buddy Holly och Everly Brothers som idoler.  När producenten George Martin valde Paul som sin favorit lade han också grunden till Beatles splittring. Vad hade hänt om managern Brian Epstein lyckats skriva kontrakt med skickligare producenter som Shel Talmy, James Miller, Steve Rowland eller Phil Spector istället för den timide George Martin? Många musikdiggare undrar hur det skulle varit om John Lennon fått fria händer. Johns soloalbum Walls And Bridges och nämda Rock n Roll ger ledtrådar.

 

Lennons sista platta är ett svagt försök att hitta rockrötterna. Ständigt övervakad av den knepiga hustrun har skivan Double Fantasy bara en låt som håller måttet. Woman är en vacker och känslig hyllning till kärleken. Men med tanke på att Yoko Ono gjort big-business och parasiterat på John Lennons liv och minne blir tonerna en solkig smörja. Tur att det går att rensa bitterheten med låtar som Nowhere Man, Come Together, Stand By Me, Slippin And Slidin, Cold Turkey och Imagine.

Det är lite av ödets ironi att det var George Harrison och inte John eller Paul som gjorde bästa soloplattan efter uppbrottet från Beatles. All Things Must Pass producerades av Phil Spector och har ett modernt sound som håller än idag. Skivan innehåller starka nummer som My Sweet Lord, What Is Life, If Not For You, I Dig Love, Awaiting On You All och låtar som Beatles nobbat tidigare. Harrison lyckades också med konststycket att sätta ihop den ultimata supergruppen Traveling Wilburys. Det var för bra för att vara sant och liemannen skickade Roy Orbison till himlen. Där spelar nu Harrison och Orbison tillsammans med musikgudarnas favoritgrupp som består av: Patsy Cline, Ella Fitzgerald, Ted Gärdestad, Ulla Billqvist, Ray Charles, Elvis Presley och John Lennon.

 

P.S. Många Beatlesfantaster som läste om Le Roys version av Please, Please Me i Presspunktens artikel Beatles, Lucille Ball, Jerry Lee Lewis & John Leyton frågar efter en mer utförlig beskrivning.
 På vilket sätt lät Le Roys bättre än Beatles? Gå in på YouTube och lyssna på Paul McCartneys live version från 2005. (from DVD ” The Space Within Us ”)
Innan någon hittar Le Roys rockversion i något glömt musikarkiv får vi nöja oss med Pauls svängiga försök. Det är nästan lika bra men Le Roys sång låg närmare John Lennons tuffa stämma. Således mer trogen ursprunget än Beatles själva på deras 

debut album 1963.

 

Beatles 10 bästa 2015
1. Back in the USSR
2. She said she said
3. Rock and Roll music
4. She`s a woman
5. Nowhere Man
6. Penny Lane
7. Something 
8. Ballad of John and Yoko
9. Bungalow Bill
10. While my guitar gently weeps

... och sämsta
1. Helter Skelter
2. All you need is love
3. Can´t buy me love
4. Tell my why
5. I`m a loser

RSS 2.0