LEDARE

text JOEL GREIDER
foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
 

Solens första varma strålar entrar genom redaktionens fönster. 
Sinne och kropp fylls av värme och ljus. Allt för den stundande våren. 
Ett tema som går hand i hand med vädret och årstiden.
Jag vill tacka alla medverkande som gjort detta nummer, fyllt av intressant läsning och hopp.

Nu tar vi sikte mot våren, och mot nya utmaningar.


JONTE JOYRIDE COLLECTION

 

 

 

När Jonte Joyride återvände från festligt oktober till frostigt november var hemlandet förändrat.
Den tysta befolkningen hade missnöjesröstat mot maktmissbruket.
Efter valresultatet hamnade Sverige i ett chocktillstånd. Men när våren kom var allt som vanligt i landet lagom.

 

På promenad genom Hoglands Park fick Jonte Joyride syn på Brusiga Berra, Gullan Gräddnos, Valfrid Vinare och Klämmiga Katrin. 

-Hej Jonte, ropade Berra. Det var längesen. Var har du hållit hus?
-Reste till Tyskland och oktoberfestivalen. Trevligt med glada människor.
-Skoj för dig. Här är det inte lika roligt, sa Berra. Folk undrar vad fan som hände.
-Ja, jag hörde att Reinfeldt kastade in handduken och försvann som en avlöning.
-Så går det när man inte lyssnar på vanligt folk, sa fröken Gräddnos.
-Vad tycker du han gjorde fel, frågade Jonte.
-Det går inte att vädja att vi ska öppna våra hjärtan. Det gjorde vi redan på 90-talet och vad fick vi som tack. Sämre skola, sämre vård, sämre omsorg och skattepengar rakt ner i
fickorna på giriga och hänsynslösa kapitalister, sa Valfrid som kände sig både förbannad och besviken.
-Ja det är för jävligt, sa Berra. Välfärden har försvunnit. På landsbygden lider folk av tåg som inte går, pensioner som är för låga, jobb som försvinner, ungdomar som flyttar och jordbruk som läggs ner. Sverige håller på att gå sönder.

 

Klämmiga Katrin som för det mesta kände glädje började se ovanligt ledsen ut.
-Min farfar ligger smutsig och neddrogad på ett äldreboende, sa hon med gråten i halsen. Vi har protesterat men ägarna och myndigheterna bryr sig inte.
-Oj, det låter hemskt och bedrövligt, sa Jonte.
-Usch ja, vi känner oss helt maktlösa.
-Nej fy fan vilket elände, ropade Berra. Låt oss snacka om någonting roligare.



-Vad ska man göra när ilskan kokar över av alla orättvisa beslut, frågade Valfrid.
-Gör som Zlatan. Väck lejonet och gör ett hat-trick, sa Jonte.
-Den var bra, sa Berra och gjorde tecken för high-five.
-När kommer värmen? Måste vi vänta till sommaren, frågade Gullan.
-Jag väntar på nästa fixstjärna i tennis, sa Berra. Det var härliga tider när Björn Borg, McEnroe, och rumänen Nastase spelade. Vilken spännande underhållning. Inte lika kul idag. Hur länge ska den där schweizaren tråka ut oss?
När den orädde Fedde Eddy Ready kliver in på banan byter vi kanal för att inte somna. Istället för Davis cup och tie-break blir det time-out med spetsad tekopp

 

-Det blev lite komiskt när Siewert Öholm nyligen bad om ursäkt för att 1984 mobbat en ung hårdrockare i ett debattprogram i TV, konstaterade Jonte. It´s never to late to be to late.
Det är aldrig försent att vara försenad när man redan tidigare var försent ute.

 

Jonte och det härliga gänget på fyra personer fortsatte att skoja och berättade roliga historier.
-Läste ni om prästen i Ronneby som fick sparken.
-Nej, vad var det som hände?
-En präst i Ronneby har tagit time-out från sitt arbete sedan det uppdagats att han under dopcermonier hittat på egna namn, till synes tagna ur luften, skriver Dagens Svenskbladet.
-Prästen tycks inte tagit hänsyn till att barnen varit små och inte kunnat säga ifrån. Detta har pågått i flera år. Prästen har varit anställd inom kyrkan i 15 år. Det kan alltså finnas flera barn som har namn de inte vill ha.
-Jag vet att vi hade problem när Regina Lund döpte sitt barn till Linblå, säger pastor Astor Flanell. Samma sak hände med Måns Herngrens och Lena Philipsons lille gosse Månfarare. Och så förstås Linda Rosings barn Kevin och Melissa, men det är ju gammal skåpmat.

 

Att föräldrar inte reagerar är något som förvånar Svenska kyrkan. Maj-Björn Jasvinge som försörjer sig som livsstilscoach och medium tror det beror på stress och utbrändhet.

Dagens föräldrar orkar inte ha koll på allting. De är upptagna och tittar på facebook när prästen döper ungarna.

 

-Jag har en tid att passa på biblioteket, sa Jonte.
-OK, vi ses senare, sa Berra.

 

Plötsligt reste sig fröken Gräddnos och rättade till kjolen som om hon skulle hålla ett tal.
-Vi måste ge en hjälpande hand till de som flyr från krig och elände, sa Katrin. Vi ska inte vara främlingsfientliga. Det är vår skyldighet att ta ansvar.
-Ja, men hur mycket får det kosta, frågade Berra och höll upp kreditkortet. Det vore intressant att veta var skattepengarna tar vägen.
-Ja den hemliga redovisningen lär vara en tickande bomb, sa Valfrid. Kanske var det därför Reinfeldt talade om att öppna våra plånböcker.
-Vadå? Det sa han väl inte. Han vädjade till våra hjärtan, sa Gullan Gräddnos.
-Jaså. Förlåt jag hörde fel, svarade Valfrid och höjde rösten.
-Men jag blir både ledsen, besviken och förbannad. Finansministern säger att det är tomt i statskassan. Det finns inga pengar till välfärd och reformer. Det hade aldrig varit så här illa ställt om Anna Lindh varit statsminister. Måste vi uppfinna Tage Erlander och Per Albin Hansson på nytt för att Sverige ska bli ett folkhem igen?
-Bra sammanfattning, sa Berra och klappade händerna.

 

-Är ni färdiga med föreläsningen, undrade en mycket irriterad Katrin. Min proteströst hjälpte tydligen inte. Fortfarande är det karlar i kostym och gnälliga gubbar som alltid ska ha sista ordet.
-Vadå, sa jag nåt felaktigt? Frågade Valfrid Vinare något förvånad.
-Ja du har fel perspektiv. Du utgår från dej själv hela tiden. I ett äktenskap och i samhället måste alla ha samma rättigheter. Du har inte rätt bara för att du är född till man.
-Ja men DET kan jag inte ändra på, sa Berra lagom stolt.
-Nej men du kan ändra uppfattning genom kunskap, glädje och så lite tango, sa Katrin och tog några danssteg.
-Aha, du röstade på Schymans girl power. Det borde vi fattat.
-Ja, men först tänkte jag på Jonas Sjöstedt. Det är härligt med män som tror på utopier. Drömmar ger nya perspektiv. Allting kan inte vara lagom.
-Keep on dreaming darling, sa Berra.
-Jag skojar inte. Det var rätt att ge Stefan Löfven en chans, sa Katrin. Han började bra genom att citera Karin Boye och visade en väg till fred för Palestina och Israel. Samtidigt avskaffade han posten som integrationsminister. Alla i regeringen har nu samma ansvar att omgående lösa den känsloladdade frågan.
-Du har hittat den ömma punkten, sa Valfrid. Men väljarstödet minskar. Hoppas de inte sopar problemen under mattan.

 

-Nu ska skatterna höjas men det går till försvaret, sa Berra. Välfärden får vänta och jag tror de flesta skiter i debatten om vapenaffärer, sa Berra. Men när det avslöjades att ett tolkföretag fick 13 miljoner i bidrag utan att skaffa ett enda jobb satt många kaffet i halsen. Vanligt hederligt folk blev riktigt förbannade.Tyvärr blev vi blåsta på löftet om nyval. Nu ska vi styras av en bakbunden minoritet och några spräckliga språkrör. Utan stöd från vänster kommer Löfven att köra alla godhjärtade löften rakt ner i diket.
-Men nu målar du fan på väggen, sa fröken Gräddnos och rodnade.
-Nej det är Löfven som målat in sig i ett hörn. Svenska folket behöver inte en facklig ledare med hett temperament. Moder Svea behöver en landsfader som lyssnar på hela befolkningen. Jag har en lösning på problemen. Låt oss omsätta det i praktiken.

 

När Jonte Joyride kom tillbaka satt fröken Gräddnos ensam kvar på bänken.
-Hej igen. Var gick alla vänner?
-De förvann när vi började analysera valutgången.
-Blev ni osams?
-Nej tvärtom. Vi var rörande överens.
-Men var tog de andra vägen?
-De åkte iväg för att ta hand om två tiggare från Rumänien.
-Hur då. Samlar de in pengar?
-Nej, de svältande stackarna vill inte ha småslantar. De vill ha arbete.
Berra frågade en fattig ung kvinna och hennes bror vad de ville jobba med.
-Städning och trädgårdsarbete. Inte stressa på fabrik. Ett fritt arbete.
-Valfrid har en flyttfirma där grabben kan hjälpa till. Katrin jobbar på ett café som behöver lite extra personal.

 

Kvinnan från Rumänien och hennes bror fick 900 kr vardera plus mat och kläder för två dagars lättare arbete. Eftersom de saknade personnummer och arbetstillstånd räknades svartjobbet som en gåva. Allt under en tusenlapp behöver inte redovisas.
Innan Jonte somnade på kvällen undrade han varför EU inte gör någonting för att förbättra livet för svältande romer.
Vad sysslar politikerna med i Bryssel? Smörjer kråset.
De rika blir rikare samtidigt som allt fler lever i misär.
EU borde skämmas och bli skyldig att betala höga
ersättningar till de utslagna. Alla medlemsländer måste kräva att EU följer lagen om rätten till ett värdigt liv.

 

Jonte Joyride bestämde sig för att åka till en by i Rumänien och ge hjälp, stöd och flera självförsörjande förslag till den fattiga befolkningen. Sagt och gjort. Våren 2015 började den fria verksamheten gå med vinst. Till tonerna av Casa Blanca med Alabina och Gypsy Kings skickade Jonte en inbjudan till de svenska partiledarna lagom till midsommarfesten: Hjärtligt välkommen och se hur en utvandrare från Sverige praktiserar livsglädje, demokrati och mänskliga rättigheter.

 

 

FRÅGA SVEA

 

Bakom signaturen Svea finns en grupp individer som har erfarenhet av myndigheter, vård, omsorg, familjeliv och livets hårda skola.

 
 
 

 

Fråga: Jag mår dåligt ibland, vad ska jag göra?

 

Svea: Motion är bästa botemedlet mot nedstämdhet. Ta en promenad, jogga, cykla, simma, spela badminton. Innebandy är också ett exempel på en aktivitet som höjer humöret. Om du faller ner i depression ska du kontakta läkare eller psykolog. Genom terapisamtal kan du få hjälp att hitta och bota orsakerna till mörka tankegångar.Vänta i det längsta med att ta ångestdämpande mediciner. De kan ge biverkningar som är värre än depression. Diagnoser och behandling är individuell och olika från fall till fall. Börja med en promenad och fundera över vad som är bäst för dej.

 

 

 

 

 

Fråga: Jag vill ut och resa men min nya kille vill stanna kvar i stan. Hur ska vi göra?

 

Svea: Ut och res. Om han älskar dej följer han med. Blir han gnällig får han åka hem själv.

 

 

 

 

 

Fråga: Jag vantrivs på mitt arbete. Ska jag säga upp mej? Det är svårt att hitta nytt jobb.

 

Svea: Tala med din chef. Säg att du vill ha andra arbetsuppgifter som du trivs med. Din arbetsgivare kanske kan hjälpa dej in på en annan arbetsplats. Säg inte upp dej innan du har ett annat arbete.

 

 

 

 

 

Fråga: Min nya flickväns familj är nudister. Jag tycker det är pinsamt. Hur ska jag göra? 

Svea: Börja med att blunda och sedan kika lite i taget med ena ögat.

 

 

 

 

 

Fråga: Jag vill uppfostra våra barn efter samma princip som Cesar Millan som kan tala med hundar i TV.
Men min man vill inte vara flockledare. Nu är det jag som bestämmer. Är det bra?

 

Svea: Ja, tänk på Darwin och glöm inte att släppa ut katten.

 

 

 

 

Fråga: Margot Wallström skulle hålla tal om mänskliga rättigheter. Men det ställdes in.
Vad gjorde hon för misstag?

 

Svea: Det var rätt tanke men tyvärr fel forum. När de som lyssnar känner sig kränkta och blir förbannade ger budskapet motsatt effekt. Saudiarabien är egentligen ingen nation. Det är en klanfamilj. Den nye kungen måste visa sig mäktig och stark genom att vidmakthålla gamla lagar och traditioner.
Därför är det viktigt med diplomater och ambassadörer. De har hittat ett sätt att umgås och göra affärer trots skilda uppfattningar om religion och politik.
Margot Wallström skulle bli en utmärkt inrikesminister och socialminister. I Sverige behöver vi förstärka de mänskliga rättigheterna inom skola, vård och omsorg. Dessutom lever 225 000 pensionärer i fattigdom. Det är stor skandal och ovärdigt en modern demokrati.

 

 


Fråga: Jan Guillou är en intressant debattör och duktig författare. Varför håller han på och tramsar om fobier och fördomar om judar och araber?

 

Svea: Tyvärr blir det ganska tröttsamt. I det politiskt korrekta Sverige ska man vara väldigt försiktigt med att framföra kontroversiella åsikter. Det blåser alltid upp till stormstyrka på debattsidor och sociala medier som ger en känsla av sandlåda.
Det är egentligen ingen större skillnad på olika folkslag. Däremot skiljer olika grupperingar sig starkt från varandra. Ungefär som kvinnor och män. Skillnaden inom samma kön är större än mellan damer och herrar. Enligt naturens lagar blir barn från blandäktenskap friskare. Den vetenskapliga knallen kanske sätter stopp och tystar det värsta gnället.


Fråga: Zara Larsson får mycket uppmärksamhet för det hon skriver på sin blogg.
Har hon blivit en kick-torsk?

 

Svar: Zara tycks lägga mer energi på att blogga än satsa helhjärtat på sångkarriären.
Det slukar mer energi och är svårare att bli framgångsrik artist än vara en kändis på nätet.
Zara kanske saknar det som krävs för att klara en internationell lansering.
I amerikansk show-business finns en gyllene regel: Don´t Confuse The Audience.
Därför får blivande stjärnor inom musik,film och sport genomgå disciplinerad mediaträning..

I USA skulle karriären vara över för den artist som spontant twittrar om känsliga frågor och åsikter.
Även etablerade artister kan hamna i blåsväder om de är för frispråkiga. Det drabbade Mariah Carey, Whitney Houston och Dixie Chicks. Nu när Madonnas försäljning minskar har hon blivit mer försiktig vad hon säger och gör. Zara Larsson har mycket att lära av Taylor Swift framgångar.
Swift har svagare röst än Zara men Taylor är mycket mer slipad när det gäller marknadsföring.

 

Klicka här och läs mer om Zara Larssons spännande äventyr



 

Fråga: Min pojkvän är överkänslig och jag har humörsvängningar. Vi grälar ibland men har ofta jätteskön sex. Passar vi ihop?

 

Svea: Ja, lika barn leka bäst. Men var försiktig med känsloutbrott som kan tolkas som kränkande.
Lycka till och GLAD PÅSK.

 

 
 
 

 


HOPPET ÄR DET SISTA SOM SVIKER EN

text CHRISTINA
foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
Hoppet om det absoluta nyårslöftet som gäller i framtiden. Jag har än en gång gett mig ett nyårslöfte, om att börja banta, du vet. Än en gång utsätter jag mig för denna ojämna kamp som jag sen förlorar.
 

Men inte denna gång, inbillar jag mig. För nu är det då jag ska lyckas, med att gå ned i vikt och få denna superkropp. Och då tillkommer träningen! Jag rusar ut med mina stavar och knatar runt avigt och rätt med tron att nu har jag gått ner flera kilo på detta. Jag flåsar hemåt mot min våg i badrummet, ställer mig på den! Och blir gruvligt besviken, nålen rör sig knappt på vågen. Till middag äter jag soppa och skippar kvällsmackan. Om detta inte hjälper, då vet jag inte vad, tänker jag.
Håller på så ett par veckor. Vågen kanske visar två kilo minus. Men hur hungrig är inte jag. Och det är nu som det går som det går. Samma visa ”every year” Jag kastar mig över mackor, kakor och godis och sen är det kört. Jag har gått upp allt och lite till. Att man aldrig lär sig. Hur svårt är det inte att tänka långsiktigt. Man vill ju ha snabba resultat. ”Quick fix”. Alla dessa veckotidningar som på ena sidan lovar att man går ner i vikt av just deras bantningsmetod. Och sen på nästa sida har supergoda kakrecept. Det är ett helvete att bli utsatt för det. Vad ska man välja? Får du sockersug så ta en frukt skriver dem i sina bantningsrecept. Herregud, dem psykar en. Välja mellan frukt och kaka. Erkänn! Vad är godast?
Men varför tar man i så varje nyår? Just då. Är det enda drömmen man har inför det nya året? Jo, faktiskt. Det är så. I alla fall jag avger detta nyårslöfte varje år. Och sen samma panik när man misslyckas.

 

Jag lär mig tydligen aldrig.


KATTEN SOM INTE KUNDE JAMA

text MATTIAS 
foto SEBASTIAN JOHANSSON
Nr 1/2015

 

Det var en gång en 80 årig gubbe som heter Sven. Sven är 1.80 meter lång. Hans fru som var 1.60 meter bred hade lämnat honom för en längre man. Sven känner sig ensam och bestämmer sig för att köpa sig en katt.

Han har dock förhoppningar att finna en katt som är smalare än sin fru.
Han stegade in i en kattaffär som heter ``Katter och husdjur´´.
Han gick fram till kassörskan och frågade henne hur mycket en katt kostade.
Kassörskan sa: 4500 kronor.
Sven rynkade på pannan och tänkte: det var dyrt jag kanske ska sno en katt istället.
Han gick runt i affären och spanade. I en hörna låg en tygsäck och bredvid stod en bur med en svart katt i.
När kassöskan vände bort blicken stoppade han ner katten i säcken och efter det sprang han ut ifrån affären.
När han kom hem till sitt lilla hus öppnade han säcken.

 

Huset var svart. I trädgården växte gamla ekar och runt huset ringlade en stenmur. Väl Inne i köket tog han katten ur säcken och satte ner den på golvet.
Sven sa: Du ska få heta Kajsa. Han la henne i en liten korg som var gjord av trä.
Han gav den lite mat. Kajsa åt upp maten rätt så fort.
Sven tände en brasa i spisen med en tändare.
Han satte sig på en stol vid bordet och somnade.
Helt plötsligt sprutade det upp eld ifrån brasan.
Kajsa försökte att väcka Sven men det gick inte.
Till slut så vaknade Sven.
Sven tog snabbt på sina ytte kläder, lyfte upp katten och sprang ut ur huset som en kanonkula.
Efter det tog han upp sin mobiltelefon ifrån fickan och ringde brandkåren.
Brandkåren kom snabbt dit och släckte elden.

 

När brandmännen lämnat honom med förvarningar att hålla bättre uppsikt på spisen undrade sven varför katten inte väckte honom.
Han blev ilsk på katten och gav kajsa en smäll.
Kajsa blev arg och hoppade upp, bet sig fast i ena byxbenet och rev gubben i skrevet.
Sven skrek till. Han sprang bort till sin blåa bil och körde till sjukhuset.
Doktorn sa att han hade fått en allvarlig skada mellan benen.
Sven fick opereras.
Efter cirka 5 timmar kom gubben hem igen och sa: Idiot katt! vad är det för fel med dig? Sven visste inte att katten inte kunde jama och katten Kajsa blängde surt på Sven. Katten gick ut ur huset.
Kajsa tänkte: det är inte värt att leva längre. Kajsa gick ut på den asfalterade vägen och blev påkörd.
Sven såg katten ligga på vägen och han gick ut och kollade vad som hade hänt. Han såg att katten var död.
Sven tänkte: Åh vad jag ångrar att jag blev arg på katten.
Sven började gråta och sa: Nu kommer jag att dö ensam.
Sven tog upp sin mobiltelefon ur byxfickan och ringde till ålderdomshemmet.

 

Dagen därpå kom en taxi körande, hämtade upp Sven och efter det körde taxin med honom till ålderdomshemmet. Sven lärde snabbt att känna alla som jobbade på hemmet.
Han var fortfarande dock ledsen över katten som blev överkörd utav en bil.
Några veckor efter det så blev Sven svårt sjuk och färdades med en ambulans in till ett sjukhus.
Sven hade fått en allvarlig hjärnblödning. Läkarna gjorde allt de kunde men det var försent. Sven dog.

När Sven hade dött så hamnade han i himlen. Sven tittade sig om i himlen och såg sin katt. Han upptäckte att katten kunde prata.
Katten sa: Jag kan inte jama, men jag kan prata. Sven kramade om sin katt och katten bet honom lätt i näsan.


BRIGITTE BARDOT

textbearbetning J B
Nr 1/2015
 
Brigitte Bardot är en fransk skådespelerska, sångerska, modell och djurrättsaktivist. I sin barndom var hon blyg och kände sig ful. Men när hon som 12-åring dansade balett och slutade bära glasögon blev hon medveten om männens blickar. Hon började som modell när hon var 15 år och bilder publicerades redan då i det franska magasinet Elle. Hennes ungdomliga skönhet visade sig när hon debuterade i filmen Le Trou Normand 1952. Samma år gjorde hon ytterligare två filmer. Brigitte fick sitt stora genombrott med den erotiska Och Gud Skapade Kvinnan och gifte sig med fimens regissör Roger Vadim. De hade redan då känt varandra intimt i några år, men föräldrarna hindrade henne att gifta sig innan hon fyllt 18 år.
 

Alla Bardots filmer är sevärda. Föraktet och rättegångsdramat Sanningen räknas som två höjdpunkter. Men mest känd är hon för Och Gud Skapade Kvinnan. Liksom Greta Garbo slutade Bardot filma när hon stod på toppen av sin karriär. Brigitte var 39 år när hon gjorde sin sista film.
Senare blev Brigitte Bardot mycket aktiv i olika frågor rörande djurrätt och grundade en stiftelse i sitt eget namn i syfte att värna om djurens rättigheter. Hon har framfört mycket stark kritik mot långa djurtransporter från norr till slakterier i södra Europa. Brigitte är vegetarian och skrev tillsammans med ett stort antal organisationer 2009 ett öppet brev till EU:s ordförande om förslaget att instifta en officiell europeisk vegetarisk dag.

 

Hon har också gjort politiska uttalanden vilket har fått till följd att hon flera gånger fällts i domstol för hets mot folkgrupp. Efter attentatet mot en satirtidning i Paris 2015 då nio journalister, två poliser och en vaktmästare mördades har Bardots åsikter fått större förståelse.
Under 60-talet spelade Bardot in ett flertal skivor. Tillsammans med sångaren Sacha Distel hade hon stor framgång med en fransk cover av Stevie Wonders You Are The Sunshine Of My Life. Många av Bardots låtar var skrivna och producerade av provokatören Serge Gainsbourg t.ex. Comic Strip och megahiten
Harley Davidson. De gjorde också en första version av den sexuellt utmanande Je Aime...Moi Non Plus. Men den ville inte Brigitte ge ut på skiva. Gainsbourg gjorde 1969 en ny version med Jane Birkin. Skivan gjorde stor skandal och blev en jättehit på världens topplistor.

 

I det blyga Sverige blev stön-låten bannlyst och fick inte spelas i radio. Ungdomar och kvinnor som köpte skivan gömde den under kudden och spelade den endast i hörlurarna. Föräldrar och äkta män fick inte veta vad som pågick. Serge Gainsbourg deltog som låtskrivare tre gånger i Eurovision Song Contest. 1965 vann hans bidrag första pris. Poupée De Cire, Poupée De Son framfördes av 17-åriga France Gall som tävlade för Luxemburg.

 

Brigitte Bardot gjorde stort intryck på John Lennon och Paul McCartney redan i ungdomen. De hade stora planer på att spela in en långfilm i samma stil som A Hard Day´s Night med Beatles och Brigitte i huvudrollerna. Men Bardots franska agent tackade bestämt nej. John Lennons första fru Cynthia blonderade sitt hår och försökte ha likadan frisyr som Brigitte. George Harrison valde att gifta sig med Pattie Boyd eftersom hon var lika vacker som den franska filmstjärnan.

 

1968 träffades John Lennon och Brigitte Bardot privat. Men John var starkt drogad av LSD vid mötet. Hon blev livrädd och lämnade hastigt rummet.
Den första sången som Bob Dylan skrev var en hyllning till Brigitte. I texten till I Shall Be Free nämner han Bardot, Anita Ekberg och Sophia Loren. Låten ingår i Dylans andra album: The Freewhelin´ Bob Dylan.

 

Bardot hade också en kort romans med den franske sångaren och kompositören Gilbert Becáud. Bland kända låtar av Becáud kan nämnas: Nathalie, Et Maintenant ( What Now My Love, Let It Be Me – Elvis Presley ) och L´important C´est La Rose. Den gjorde Östen Warnerbring en mycket populär svensk version av: Glöm Ej Bort Det Finns Rosor. Lyssna gärna på den. Då blir du garanterat varm i hjärtat och fylld av hopp.

 
 
 
 
 
 
 
 

SERGEY BUBKA

text OLA WARRINGER
Nr 1/2015

När jag var i 7-8 års åldern fanns det i stort sett bara 3 saker i mitt liv; sport, datorer & musik. En av mina favorit sporter som jag alltid försökte följa var friidrott. Då jag alltid beundrat människor som kan lägga ner sådan dedikation i något under flera års tid. Jag var hyfsat ateltisk också när jag var yngre så jag, tyckte även om att utföra många friidrottsgrenar. Det fanns dock en som jag faktiskt bara testat en gång och under rätt “kontrollerade” förhållanden, lärare sprang och höll en i handen brevid i stort sett.

 

Grenen var stavhopp. När man var i den åldern kändes 4-5m upp i luften dubbelt så högt också. Som sagt jag gillar all friidrott men under min “aktiva” tid som friidrottsintresserad har det funnits ett fåtal “legender” som inte dopat sig(vad man vet red anm.). Något som alltid inspirerande för mig är folk som verkligen är “bäst” i världen på något eller extremt duktiga. När jag började intresera mig ordentligt för friidrott så fanns det bara en stav hoppare; Sergej Nazarovitj Bubka.
En man född i Lugansk, Ukraina 1963. Som var nära att drunkna i en saltgurkstunna när han var 4år. Han började vanliga grenar inom friidrott som 100m och längdhopp, men sadlade om till stavhopp och det var då som han fann sitt kall, om du nu vill kalla det.

 

Jag minns inte ett exakt hur det började men jag minns när Jacob Hård sa att han var den enda som hoppat över 6m, men efter det så har han alltid varit en inspirationskälla för mig. När jag började undersöka saken, då jag fann det intressant att han var den enda, så öka det bara mitt intresse och beundran för denna idrottsman. Under sin karriär satte han något smått otroliga 35 världsrekord i endast stavhopp. Vann 6 raka VM-guld i stavhopp åren 1983–1997 (!). Året då jag själv föddes i Seoul, 1985 arrangerade dem OS och det var första gången någonsin nådde drömgränsen på 6meter. Hans meritlista är lång och likaså sin karriär, att dominera en gren så pass mycket när det finns hur många i världen som har samma om inte bättre förutsättningar att bli duktiga. Är det är för mig extremt inspirerande och jag tycker man verkligen ska försöka förstå hur ett intresse plus dedikering, kan utvecklas ifrån lite talang till att bli bäst i världen på något. Det finns säkert folk som har mera talang men saknar samma mentala styrka och karaktär att träna något så enormt som dem faktiskt gör, idrottsmän. Kanske inte fotbollsspelare är värda 220,000£ i veckan men det blir deras liv tillslut. Friidrottsstjärnor tjänar förmodligen inte alls mycket då det bara finns lite del-tävlingar under åren. Fast jag tror inte det är många som blir bland de bästa på sin idrott inte gör det för pengarnas skull, det krävs nog rätt mycket mera för motivering. Bubka har dock vunnit ett antal priser och fått mycket pengar igenom marknadsföring etc. Så visst klarar han sig, men det är få friidrottare som är lika erkända. Han blev invald som vice-president för OS kommitén i Ukraina och är fortfarande. Han blev även invalnd i IAAF (Internationella idrottsförbundet) kommitén och satt där mellan 2001 - 2011. Där blev han även utsedd till vice-president i en 4 års period. Det finns även en Staty uppsatt efter efter Bubka som står i Donetsk.
Så visst finns det hopp för alla, bara man lägger ner tid och har motivation till det. Så gör det du älskar för det är det du är bäst på.

 

HOPP

Illustration ANNA OLSSON
Nr 1/2015
 
 
 

VINCENT OCH SNATTERIET

text LEIF KÄLLBERG
Nr 1/2015
 
 

Vincent Olsson och hans fru var ute och handlade när de hade fått fullt i korgen och stoppade på sig ett smycke som för tillfället utförsåldes i matvaruaffären. Det var Vincent som stoppade det i fickan och sedan i kassan glömde bort att visa det. Det visade sig då att det var larmat och han fastnade i kontroll av det. Han blev polisanmäld, och en patrull kom till platsen och tog honom till stationen där han antecknades. Hans fru som hette Mildred väntade utanför stationen, och följde sedan med honom hem till deras boende. Det gick tre veckor och sedan kom en kallelse till tingsrätten för rättegång. Vincent dömdes till trettio dagsböter a tjugofem kronor och var mycket upprörd, eftersom han nekade. Vincents och hans frus barn bestämde sig för att råda pensionärsparet att överklaga domen och de gjorde det. De anlitade den kände advokaten Sören Eriksson, och han skyllde det påstådda snatteriet på glömska. Vid hovrätten deltog också pensionärsparets barn Adam och Josefin samt barnbarnen Olle och Kristina. Strax innan rättegången demonstrerade barnbarnen med skyltar och skanderingen ’Rättsskandal’. Det blev en ganska lång process som slutade med att hovrätten slog fast domen från tingsrätten till en missnöjd familj.

 

Det hade gått några veckor sedan processen och Vincent och Mildred var ute och gick när de mötte en älgko i skogen. Den gick till attack och Vincent kastade då grenar på den och den avvek från platsen. Paret gick sedan till polisen och begärde älgen avlivad, och polisen kontaktade jägarföreningen som ryckte ut via ett ombud och sköt älgen. Sedan var det dags att gå med i föreningslivet för paret. De anmälde sig till en språkcirkel i engelska. Deras kunskaper som byggde på nioårig grundskola behövde förbättras. Kursen ägde rum på torsdagar mitt på dagen och var trevlig med ett femtontal deltagare. Mitt under det andra kurstillfället blev emellertid Vincent osams med en deltagare som han tyckte dominerade för mycket. Vincent sade åt Alf som han hette att kursen var till för alla deltagarna. Själv var han och Mildred svagpresterande och behövde stödundervisning. Olle och Kristina som gick i sjunde klass hjälpte också till med engelskan, och den blev också bättre med tiden. Efter ett halvår var kursen slut och Vincent och Mildred fick varsitt diplom att visa upp vid behov. Det blev också höst och de båda pensionärerna bestämde sig för att plocka lingon och sälja. De arbetade hårt och höll på hela september och halva oktober och tjänade tretusen kronor som de satte in på banken.

 

Sedan kom så småningom vintern och Vincent och Mildred bestämde sig för att åka på en riktig långsemester till Egypten där de kom bort från turistgruppen och hamnade i ett beduinläger där de fick kläder och hjälp att försöka hitta tillbaka till gruppresan. Det bar sig emellertid inte bättre än att de inte lyckades och fick då söka skydd i en grupp människor som var hemlösa och höll också på att bli uppätna av krokodiler när de lade sig och sov på en strand vid en flod. Pensionärsparet lyckades så småningom hitta en turistguide som tog dem tillbaka till gruppresan, och paret återvände lyckligt hem. Det blev återigen vår och Olle och Kristina som nu gick i åttonde klass hjälpte som vanligt till med de vanliga vardagssysslorna. Adam och Josefin bestämde sig också för att gå i borgen för Vincents och Mildreds bilskuld. Pensionärsparet hade nämligen köpt en splitterny BMW för nästan 4000 00. De bestämde sig för att åka på en riktigt präktig bilsemester med den nya bilen och valde kontinenten. De hade också tagit ett riktigt stort och riktigt banklån till resan på etthundratusen kronor. När de kom till Tyskland fick de emellertid problem med tjuvar som försökte att stjäla bilen. Den var emellertid riktigt ordentlig stöldskyddad med larm, och paret kontaktade den tyska polisen, som tog fast tjuvarna. Vincent och Mildred återvände hem och bestämde sig också för att erbjuda tjänster i form av bilskjuts till kamrater mot ersättning. De som anlitade dem fick då skjuts av en riktigt fin bil och ett trevligt och vänligt bemötande.

 

Tiden gick och det var återigen höst och Olle och Kristina skulle börja i nionde klass och också bestämma sig för om de skulle fortsätta i gymnasiet. De valde teoretiska studier istället för att fundera på de praktiska linjerna. Båda barnen bestämde sig för att redan under höstterminen i nionde klass säga till lärarna att de tänkte satsa på den linjen. De blev då rådda att läsa på läxorna ordentligt och preciserade sig också till naturvetenskaplig linje vid gymnasiet. Det unga syskonparetbestämde sig också för att ta privatlektioner för ett par lärare mot betalning. De satsade på naturvetenskaplig linje vid gymnasiet och hade Albert Einstein som idol. De bestämde sig tidigt för att gå in för fysik och matematik. Paret pluggade emellertid alla ämnen hårt och koncentrerade sig också på språk. Det visade sig dock att det unga syskonparet blev osams med några andra elever i skolan, som inte tyckte att man skulle plugga så hårt, och gå in så mycket för studierna. Kristina blev också uppvaktad av en annan femtonårig manlig elev som hette Nils. Nils tog ganska mycket tid från Kristina som gick till rektorn och klagade samt också tog Olle till hjälp. Rektorn talade då ut med Nils och rådde också honom att istället koncentrera sig på studierna. Det sista året vid grundskolan slutade med att Nils faktiskt gick in för läxorna istället. Det unga syskonparet kom till nästa höst in vid gymnasiet, och gratulerades av Vincent och Mildred som också ville ha hjälp med ekonomin av den kompetenta familjen, med det nyantagna syskonparet. Man firade gymnasieantagningen med en riktigt stor fest med raketer, och ett ordentligt fyrverkeri samt åkte också på en semester till i BMW-bilen till Danmark, där man badade och drack champagne.


UTRENSNINGEN

text PALLE
foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
 

Rollatorn var vinröd, metalic. Jag lämnade tillbaka den förra fredagen. Den gick inte ihop med hatten så nu har jag en sån där kryckkäpp. Man får ju tänka på stilen.
Jag körde omkull på cykeln, fick en spricka i höften och var lite hjälplös. Kvinnan, My, grep tillfället och erbjöd sig att rensa i mitt rum. Jag samlar påp mig en massa saker, prylar, böcker, stycken av drivved och annan parafernalia. Hon är en effektiv rensare om än något brutal, i vissa sammanhang pietetslös. Oförmögen till verkligt motstånd accepterade jag för husfridens skull och retirerade till soffan för att återuppta min konvalescens.

 

Två saker vägrade jag att skiljas från av sentimentala skäl. Tre faktiskt för mina inlines var ju två och med spånkonten blir det tre.
Jag börjar med konten. Den är gjord av handkluvna furuspån i Dalarna, tillverkad för att bäras på ryggen. Jag har tagit remmarna från en kasserad vanlig ryggsäck. Fästena var redan på plats. Fin som tvättkorg sa mannen i auktionsgodsaffären, han visste inte vad det var. Man fraktade allt möjligt i kontar, till exempel till eller från en marknad. Eller en fäbod. Den rymmer säkert över tjugo liter och väger tom nästan ingenting..
Det är märkligt hur stark den är. Delvis beror det på att spånen flätas à la Harlequin, ruter liksom. Konten är mycket berest och har varit lite här och var på klotet. I Indien till exempel. Där åkte jag mycket buss. Sittplatser var ju knappast möjligt att erövra, jag blev alltid stående längst bak. Dieselmotorerna skrek nått vansinnigt framme i bussarna.


Jag grenslade min kont och satt bekvämt, kunde till och med somna. Ramla omkull gick inte i trängseln. En gång när jag hade slumrat till under färden och vaknade satt en man framför mig, mellan mina ben och nåt trängde upp bakifrån. När jag sneglade över axeln log en liten gumma upp mot mig ned betelröda läppar. Hon hade kastat upp ena skinkan på korglocket. Det var helt okej.
Jag har även suttit på korgen vid vägkanten i väntan på lift..
Senare, när jag reste med skrotfärdiga folkabussar, var konten med som ett slags livbåt: gav fordonet upp för gott fick jag packa konten och fortsätta till fots. Detta hände aldrig, jag knåpade och fick fart på bussarna med märkliga reparationer som jag tänker skriva om vid ett annat tillfälle.
Nu till sanningens minut: vafan ska jag behålla den gamla konten för, inbillar jag mig att jag ska axla den och dra ut på landsvägarna som en rastlös tonåring?
Nä, men fan vet. Den fick stå kvar bakom sovrumsdörren.
-Va ska du med dom här till?
Jag kurade som bäst min blesserade höft i soffan när My dök upp med ett skridskoliknande föremål i vardera handen: mina inlines, mycket förnämliga, nästan oanvända.
-Du tänker väl inte ge dig ut på dom här mer, benskör och dan!? Var glad att du klarade lärbenshalsen när du ramlade av cykelm... dom här får vi sätta ut på nätet.
-Men det är inte säsong för inlines nu! Det är bättre att sälja dom i vår, lättare menar jag...
Ett ömkligt bedrägeri för att få behålla drömmen. Jag kan gömma dom i konten så kommer den till nån nytta.


ANSTALTSTANKAR

av HENRIK MAGNUSSON
Nr 1/2015 
 
 
 
 

Hopp

foto OLA WARRINGER
Nr 1/2015
 
 
 

LEDARE

text JOEL GREIDER
foto OLA WARRINGER
Nr 5/2014
 

Perspektiv

Tänk om... Tänk om det inte skulle funnits olika perspektiv i världen. Om alla människor tänkt likadant om just precis allting. Hur mycket tankarna än får snurra kring det sistnämnda så tror inte jag att det skulle vara någon trevlig eller utvecklande värld att leva i. Jag är glad att det finns oliktänkande. Det innebär att i varje nytt möte med en annan människa så uppkommer ett nytt perspektiv på kanske något gemensamt, eller inte gemensamt, intresse. Det innebär exempelvis att mina uppfattningar kan ifrågasättas och ge mig utrymme för reflektion och chans till personlig utveckling.
   För hur mycket än människor delar uppfattning om saker och ting så finns det alltid faktorer som skiljer sig åt. Tydligast är det nog inom politiken, det finns åtta partier i riksdagen, vilka i sin tur har en mängd olika väljare som alla har sina olika perspektiv på hur landet ska styras.
Det är dessa personliga uppfattningar och åsikter som ligger till grund för just utveckling, för det stora partiet likt som för den enskilda individen.

 

BEATLES I BACKSPEGELN

text JERRY B
 
De flesta är överens om att Beatles ändrade populärmusiken. Men blev det bättre? Många nya lyssnare tycker det låter ganska amatörmässigt.

Visst finns det många oslagbara och tidlösa klassiker men resten håller ingen högre standard. Kanske Liverpoolgruppens största bidrag var att inspirera andra artister att bättre förvalta musikutvecklingen. Beatles beskrivs ständigt som nyskapande i tröttsamma musiklexikon och sömniga biografier. Sanningen är att de siktade mot stjärnorna genom en anpassad spelstil i ny förpackning. Drömmen om att vara tidernas bästa rockgrupp övergavs för frestelsen att bli världens största popband. Sveket mot ursprunget skulle bli framgångsrikt men också deras fall. Den unika förmågan att både skriva och framföra ett pärlband av starka poplåtar förvandlades till en hysterisk blandning av medial cirkus, popkonst och sockerfabrik. Om John Lennon och Paul McCartney fått som de ville hade deras sound och musikstil tagit 

en annan väg. Åtminstone i början.

 

Idag kan det tyckas märkligt men Beatles hade svårt att få skivkontrakt. Det stora bolaget Decca tackade bestämt nej med motiveringen att gitarrgrupper var helt ute. Lennon, McCartney och Harrison fick nöja sig med det obskyra bolaget Parlophone och producenten George Martin. Villkoret gällde endast om Beatles bytte batterist. Ringo Starr var skicklig och kunde spela alla stilarter.
 Den klassisk skolade G. Martin som saknade nödvändig erfarenhet av rock n roll och stereoteknik visade den enkla vägen till topplistan. Ljudmässigt passar gruppens tidiga inspelningar bäst i monohögtalare från 50-talet. Det skulle dröja ända till 2009 innan den illa producerade Beatlesmusiken kunde förbättras med hjälp av modern digital utveckling.

 

Beatles var från början en rå rockgrupp som övat upp teknik och scenshow på skråliga och skräniga stripklubbar i de skitiga nöjeskvarteren i Hamburg. I hemstaden Liverpool var de ökända men respekterade för den tuffa attityden, läderjackor och hård musik. När möbelförsäljaren Brian Epstein blev deras manager och skrev skivkontrakt med musiksnobben George Martin förvandlades det råa soundet till familjeevänlig gladpop. Skinnjackorna byttes mot kraglösa kostymer och frisyren förstärkte känslan av feminin framtoning. Det gav utrymme för tuffare grupper och artister som t.ex. The Who, Rolling Stones, Dave Clark Five, Kinks, Small Faces och Jimi Hendrix. 1968 tog Elvis Presley tillfället i akt och visade skillnaden på rock och flumpop. I en oslagbar TV-special med låtarna Trouble, Heartbreak Hotel och If I Can Dream sopade Elvis mattan med beatlemania.

 

John Lennon, som i sin ungdom skrämde slag på klasskamraterna, hade Elvis Presley som förebild. När George Martin övertalade Beatles att spela mjukare protesterade John. Men när Please, Please Me hamnade på första plats blev Lennon mer medgörlig. Efter det enorma genomslaget med flera stora hits och två glada långfilmer började John känna frustrationen komma krypande. Han gav upp hoppet om att Beatles skulle vara ett rockband. Tillsammans med Harrison testade Lennon starka droger. Han tappade förmågan att skriva rockiga låtar och försökte istället härma Bob Dylans låtsnickeri.
 
I USA började Beatles betraktas som en folkpop-grupp med religiösa grubblerier. Det var Paul McCartneys geniala melodislingor som räddade populariteten. Paul tog mer och mer ansvar som gruppens ledare och lärde sig att arrangera och producera tillsammans med George Martin. I backspegeln kan tyckas att G. Martin höjer sin betydelse mer än den var värd. På YouTube finns den mycket intressanta dokumentären The Making Of Please, Please Me som mellan raderna avslöjar vad som egentligen hände. Se också den engelska komikern Kevin Eldons underbara parodi på George Martin som Hitler och den självgode skivproducenten som kidnappad.

 

De finns seriösa musikvetare som anser att Beatles Sgt Pepper är världens bästa album genom tiderna. Det påståendet kan diskuteras. Ungdomar som upptäcker Beatles musik för första gången rankar gruppens andra album With The Beatles samt Abbey Road och Revolver mycket högre. Från början var det meningen att Strawberry Fields och Penny Lane skulle varit med på Sgt Pepper. Då hade plattan blivit en mycket större musikalisk upplevelse. Frånvaron av en tydlig hit gjorde skivan till en mystisk sensation. Är det samma fenomen likt sagan om Kejsarens nya kläder som fortfarande spökar? Genom vulkan-sprutande mytbildning och genial marknadsföring lyckades skivan att uppnå högre status mer likt ett levande konstverk än som en reguljär musikprodukt.

 

Efter Beatles splittring 1970 fick John Lennon äntligen utlopp för den rockartist han var innerst inne i sin musiksjäl. Tillsammans med demonproducenten Phil Spector gjorde Lennon 1975 ett av rockhistoriens mest underskattade album. Skivan Rock n Roll innehåller covers på flera rock & soulklassiker. Men skivköparna var inte redo för Johns kanonplatta. Samtidigt hade Paul stora framgångar med gruppen Wings. På grund av svår depression och alkoholmissbruk återvände Lennon till låtsasmamman Yoko Ono för att få tröst. Hon botade Johns ångest genom att hålla honom isolerad från omvärlden i fem år. Precis när Lennon gör comeback 1980 blir han mördad på väg hem från en skivinspelning. En hel kulturvärld sörjer fortfarande John Lennons tidiga död. Han var bara 40 år och många undrar vad Lennon skulle ha spelat för musik idag. På YouTube finns ett klipp där Paul McCartney och Bruce Springsteen tillsammans gör grymma versioner av Beatles paradnummer I Saw Her Standing There och Twist And Shout. Det råder inget tvivel om att Springsteen gör en underförstådd hyllning till John Lennons känsla för rockmusiken.

 

John Lennon ville ha samma sound som Elvis, Roy Orbison och Chuck Berry. Paul McCartney som hamnat i Beatlesfällan på senaste plattan NEW hade Buddy Holly och Everly Brothers som idoler.  När producenten George Martin valde Paul som sin favorit lade han också grunden till Beatles splittring. Vad hade hänt om managern Brian Epstein lyckats skriva kontrakt med skickligare producenter som Shel Talmy, James Miller, Steve Rowland eller Phil Spector istället för den timide George Martin? Många musikdiggare undrar hur det skulle varit om John Lennon fått fria händer. Johns soloalbum Walls And Bridges och nämda Rock n Roll ger ledtrådar.

 

Lennons sista platta är ett svagt försök att hitta rockrötterna. Ständigt övervakad av den knepiga hustrun har skivan Double Fantasy bara en låt som håller måttet. Woman är en vacker och känslig hyllning till kärleken. Men med tanke på att Yoko Ono gjort big-business och parasiterat på John Lennons liv och minne blir tonerna en solkig smörja. Tur att det går att rensa bitterheten med låtar som Nowhere Man, Come Together, Stand By Me, Slippin And Slidin, Cold Turkey och Imagine.

Det är lite av ödets ironi att det var George Harrison och inte John eller Paul som gjorde bästa soloplattan efter uppbrottet från Beatles. All Things Must Pass producerades av Phil Spector och har ett modernt sound som håller än idag. Skivan innehåller starka nummer som My Sweet Lord, What Is Life, If Not For You, I Dig Love, Awaiting On You All och låtar som Beatles nobbat tidigare. Harrison lyckades också med konststycket att sätta ihop den ultimata supergruppen Traveling Wilburys. Det var för bra för att vara sant och liemannen skickade Roy Orbison till himlen. Där spelar nu Harrison och Orbison tillsammans med musikgudarnas favoritgrupp som består av: Patsy Cline, Ella Fitzgerald, Ted Gärdestad, Ulla Billqvist, Ray Charles, Elvis Presley och John Lennon.

 

P.S. Många Beatlesfantaster som läste om Le Roys version av Please, Please Me i Presspunktens artikel Beatles, Lucille Ball, Jerry Lee Lewis & John Leyton frågar efter en mer utförlig beskrivning.
 På vilket sätt lät Le Roys bättre än Beatles? Gå in på YouTube och lyssna på Paul McCartneys live version från 2005. (from DVD ” The Space Within Us ”)
Innan någon hittar Le Roys rockversion i något glömt musikarkiv får vi nöja oss med Pauls svängiga försök. Det är nästan lika bra men Le Roys sång låg närmare John Lennons tuffa stämma. Således mer trogen ursprunget än Beatles själva på deras 

debut album 1963.

 

Beatles 10 bästa 2015
1. Hey Jude
2. She Said She Said
3. Rock and Roll music
4. She`s a Woman
5. Nowhere Man
6. Penny Lane
7. Something 
8. Ballad of John and Yoko
9. Every Little Thing
10. While My Guitar Gently Weeps

... och sämsta
1. Helter Skelter
2. All you need is love
3. Can´t buy me love
4. Tell my why
5. I`m a loser

SPRÄNGLADDNINGEN

text KITTY
Nr 5/2014
 

Kvinnan i väntrummet reser sig långsamt, långsamt ur soffan och tar några försiktiga steg lätt framåtlutad. Av förklarliga skäl. Hon har en sprängladdning fäst runt kroppen. I höjd med mellangärdet. Hon ger ett ursäktande leende, innan hon sakta följer kvinnan med den pigga utstrålningen till ett rum längst ned i korridoren.
   Kuratorn når den öppna dörren med några kraftfulla steg, och står tålmodigt och inväntar den närmast hasande. För att inte röja tidspressen blickar hon mot väggklockan snett ovan patienten i stället för ned mot armbandsuret. Det hörs ett högt tickande.
   Väl inne i rummet ber hon patienten slå sig ned, i den fåtöljen som står mest exponerad för fara. Stolsryggen vetter mot dörren och när man väl sitter i den har man endast överblick över rummet, inte något eller någon som möjligen skulle kunna ta sig in i det.
   ”Hur har vi det här då?” Blicken sveper över den andra kvinnan, som sitter längst ut på
stolssitsen med ett hårt grepp om vardera armstöd.
   ”Du har inte möjligtvis en kudde att ha i ryggen?” hon slänger en menande blick på dynamiterna, ”så kan jag kanske luta mig litet bakåt. Diskbråck du vet”, tillägger hon eftersom terapeutens minspel inte visar en tillstymmelse av förståelse.
   ”Jovisst”, säger den hurtfriska och går raskt för att hämta en kudde och kan nu inte motstå impulsen att slänga ett öga på sin egen klocka.
   När kudden är på plats och den hjälpsökande på ett omständligt sätt masat sig i en något bättre sittställning, fortfarande med en onaturligt stel rygg, tar kuratorn nya tag.
   ”Hur mår du idag?” frågar hon och tittar med som hon hoppas medkännande ögon på kvinnan mitt emot. Med ett block i knäet och den ena handen lekande med en penna som det står Landstinget på, lutar hon sig litet framåt. Det visar intresse.

 

Patienten förstår inte frågan. Hon sitter med blicken vänd mot fönstret på andra sidan av rummet, försöker få en glimt av livet utanför, ser en gren som slår lätt mot rutan. Bladen har redan fallit av trots att vi endast är i början av oktober.
   Hon tvingar blicken tillbaka till samtalet. ”Tja, vad ska man säga?” Med en lätt axelryckning kastar hon över bollen till andra sidan av det lilla bordet som skiljer kvinnorna åt. Hon andas i små lätta andetag för att inte av misstag komma åt detonatorn. Kanske är den tidsinställd och beror inte på hennes göranden. Men hon vågar inte ta risken.
   ”Har du ett arbete?”
   ”Nej, jag har lämnat arbetslivet.”
   ”Men du är ju bara 44 år, det låter drastiskt!” Kuratorn prasslar i sina papper, tydligen letandes efter någon diagnos eller rapport som kan vara klargörande.”Hur ska du då överleva?” En irriterad rynka i pannan framträder som hon själv är omedveten om. Hon är så in i helvetes trött på alla som tror att det går att glida sig igenom livet bara för att det är så synd om dem. Vem tycker synd om henne, va?!
   Den andra kvinnan svarar inte på frågan. Hon tänker på sina barn, vad som ska hända med dem. Sedan. Hon hade länge tänkt att det värsta som kunde hända var att de skulle ryckas bort från henne, men det är inte sant. Det värsta är att lämna sina barn; att lämna över sorgearbetet till de små. Hon försöker byta ställning en aning, men hamnar likväl i samma låsta position. Ryggen värker, nacken värker och skuldrorna sitter fästa vid varandra som i ett skruvstäd. En nerv har kommit i kläm och hon känner hur smärtan fortplantar sig genom ischiasnerven ned i vänstra benet. Hon undrar om hon kommer att kunna ta sig upp till stående ställning, eller om hon ska möta slutet i denna fåtölj.
   ”Jag tror att du skulle må bra av några minuters meditation varje dag. Du behöver slappna av”, säger den yrkesutövande och noterar något i sitt block. ”Nå, vad tror du om det?” Hon är mycket kompetent, har en lång erfarenhet av att stödja de svaga. Det är viktigt att patienten tar ett eget ansvar och hon tänker inte låta kvinnan med den konstiga kroppsställningen komma undan. Det är för hennes eget bästa.
   ”Du har säkert rätt”, säger den dödsdömda och undrar för hundrade gången vad hon gör här. För att få hjälp? Hon kan inte hejda ett uppgivet skratt som får kuratorn att känna sig riktigt besvärad.
   ”Vad är det som är så roligt?” försöker hon med len röst medan blicken borrar sig in i den nödställde.
   ”Ingenting.” Skrattet kommer av sig. Hon tänker att hon sett alldeles för många thrillers på TV:n, där någon enastående polis lyckas detonera tidsinställda sprängladdningar. Och att alla därefter kan återförenas med de sina igen. Men verkligheten är en annan.
   ”Jag är ju trots allt här för att hjälpa dig.” Kuratorn har antagit en lätt röd ton på halsen som hotar att flamma upp mot ansiktet om hon inte kan återta kontrollen. ”Det vore lättare om du var litet tillmötesgående.” Hon river runt bland sina papper i ett försök att finna en ny trådstump att nysta runt.
   ”Är du gift?”
   ”Ja.”
   ”Har du barn?”
   ”Ja.”
   ”Hur många?”
   ”Två.”
   ”Hur gamla är de?”
   ”Fem och tio år.”
Kuratorn tvinnar tråden mellan sina fingrar.
   ”Vem städar mest där hemma?” Frågan hinner knappt ställas förrän svaret kommer.
   ”Min man.”
   ”Verkligen?”
   ”Verkligen. Jag tycker inte att det är viktigt att städa. Längre.”


Det hörs ett tickande i rummet. Kuratorn tänker att det beror på att hon är litet stressad. Hon får inte glömma bort mikropausövningen innan nästa patient. Nu gäller det att avsluta detta samtal på ett handfast sätt.
   ”Nästa gång kommer jag att rita ett släktträd på whiteboarden, din familjehistoria, så kan vi diskutera runt det. Bli det bra om vi ses nästa vecka samma tid?”
   Kvinnan i fåtöljen hör inte frågan. Hon undrar om hon kommer att kunna ta sig upp, om hon kommer att kunna ta sig ut från denna byggnad, om hon hinner att träffa sina barn. Innan det exploderar.
   ”Tror du att du kan hjälpa mig upp?” säger hon och sträcker ut en förvånansvärt senig och muskulös hand. Och kuratorn låter sin irritation slippa ut i en suck när hon med stor kraft rycker tag i handen. För ett ögonblick blir det därefter alldeles tyst. De står som förstelnade och håller andan i några sekunder. Fortfarande hand i hand.
   Så återupptar tickandet igen.

 

RSS 2.0