Jag är en härlig skit…

text HELENA JÖNSSON
foto JOAKIM OTTOSSON

Nr 4/2009


När jag fick en förfrågan om jag ville träffa Mia Törnblom och gå på hennes föreläsning, för tidningens räkning, svarade jag JAAAA, självklart att jag vill. Det har varit en dröm sedan lång tid för mig att få höra henne.
Så här blev det…




Jag är en härlig skit, säger Mia Törnblom och man känner att hon menar det också.
Men hon arbetar som coach, mental tränare och är ofta ute och föreläser om sitt liv och sina erfarenheter. Det är viktigt att hålla isär det, för man är inte vad man gör.

Nej, Mia är kort och gott Mia. En härlig tjej på 42 år, som enligt henne själv, till slut blivit lyckligt gift och fått bonusbarn. Hon föddes 1967 i Skärholmen i en trygg och bra familj.

Det första ord som slår mig när jag sätter mig ner mitt emot henne, är entusiasmerande. Hon har precis kommit till hotellet och inte hunnit komma på plats när vi ses. Hennes bagage står troget bredvid på golvet och hon ser pigg och fräsch ut. När jag säger ordet entusiasmerande svarar hon, visst är det ett underbart ord?
Nervositeten släpper ganska snart när hon på sitt inspirerande och fängslande sätt svarar på min första fråga. Hur hon skulle beskriva sig själv med tre ord, Utan att behöva tänka särskilt länge levererar hon tveklöst orden positiv, generös och tanklös. De två första orden känns så rätt, men det sista, tanklös, får mig att nyfiket undra.
   –Jag säger och gör saker ibland utan att tänka innan.
Det blir nog lätt så när man är spontan och ger så mycket av sig själv. Mia har en förmåga att trollbinda och inspirera från första sekund när hon berättar om sitt liv som missbrukare och sina kriminella år. Hur lätt det kan gå fel i en annan så bra och trygg uppväxt som hennes var. Hon var den typiska lagkaptenen, glad och rund, hon var framåt och vågade ta plats. Mia spelade back i fotboll och var en skicklig sådan.
   Men så kom behovet att vara smal och passa in. Som trettonåring började hon jojobanta och längtade efter att bli smal och snygg. Hennes självförtroende var på topp, men självkänslan sjönk i tonåren. Så när omgivningen sa, men Mia du är ju söt i ansiktet, blev det bara värre. Hon ville ju vara snygg hela hon.

När hon var nitton flyttade hon till Kanarieöarna för att jobba. Där kom hon över bantningstabletter som tragiskt nog var beroendeframkallande. Hon gick emot sina egna värderingar och ljög för sig själv, att om pillrena var receptbelagda och utskrivna av läkare, då var det medicin. Det gällde att ljuga och hitta på anledningar för att fortsätta missbruka.
   –Jag  var så säker på att jag inte kunde bli beroende. Jag var inte den typen. Jag var en stark och trygg tjej med bra självförtroende. Men saknade självkänsla.
Meningen var att man bara skulle ta dem i max två veckor, eftersom de var beroendeframkallande. Hennes förnekelser och lögner inför sig själv fortsatte och hon åt dem i ett helt år. Vilket ledde in henne på missbruket och kriminalitetens väg. Jag tog beslut utan att ta konsekvenserna. Hon lärde sig snart att förfalska checkkrediter för att imponera och få den bekräftelse hon alltid sökt.

Mia har alltid varit emot droger
och rökte inte ens en cigarett. Hon hade lovat sig själv att aldrig någonsin ta droger, men blev en gatunarkoman utan bostad. I september 1996 grep polisen henne. Domen blev att komma till ett behandlingshem. När hon berättade för knarkarna att hon skulle på behandlingshem svarade de henne, Akta dig, det är hjärntvätt att hamna där. Hennes spontana reaktion blev, Tack, det behöver jag.
Under behandlingen förstod hon inte riktigt hur det blev så här eller hur hon blivit. Hon levde i en ständig lögn och förnekelse.
   –Jag trodde jag bara var på besök, så jag gick runt och intervjua alla som fanns där. Men jag tror att förnekelsen ändå blev min räddning på sätt och vis.
På behandlingshemmet fick hon förklaringen eller svaret på sitt missbruk. Det är en sjukdom som är ärftlig.
   –YES, jag är smittad… Alltså kunde hon då lägga skulden på någon annan i familjen. Felet var inte hennes, ytterligare en anledning till förnekelse. Hon började släktforska för att finna ”smittkällan”. Besviken upptäcker hon att där inte fanns någon som helst missbrukare i släkten. Så, felet var åter igen hennes eget.
Hon ville inte leva i det förgångna och insåg ganska snart att det var hennes egen självkänsla som var skev. Det var ju där det hela började en gång.



Nu startade det svåra jobbet att förlåta både sig själv och alla man gjort illa under resans gång. Det gäller att gå emot sina rädslor och intala sig själv att man är en härlig skit, att man duger som man är.
   –Jag visste att jag var en bra människa, jag hade bara gjort dåliga val och gått emot mina egna värderingar. Det spelar ingen roll hur mycket andra talar om för oss att vi duger, man måste tro det själv och tycka att man är bra som man är. Då är Bra-Boken en bra lösning. Det går ut på att skriva minst tre bra saker om sig själv varje kväll. Till exempel, Jag är en härlig skit, jag är positiv, spontan och tanklös.

Mia läste allt hon kom åt om hur man byggde upp sin självkänsla. Dessutom gick hon i en nykter självhjälpsgrupp. Att prata är också enormt viktigt och att skratta mycket. Att älta fyller ingen som helst funktion, det är varken uppbyggande eller utvecklande.
   –Jag insåg att det var mitt ansvar att jag skulle må bra och att det var jag som fick göra arbetet. Att träna upp sin självkänsla är lika viktig som att träna fotboll, basket eller sin kondition.
Självkänslan är en färskvara, menar Mia. Den behöver underhållas hela tiden. Arbetet med att bygga upp självkänslan blev senare som en hobby som bedrevs i hennes hem, där hon då också kunde ge andra råd och tips.

När jag sitter där mitt emot Mia slås jag av hur hennes kloka ord känns så enkla och självklara, så lätt att ta till sig och att man känner igen sig i henne. Även om jag inte hamnat i missbruk eller kriminalitet, så är det på sätt och vis mig hon pratar om. Jag dras med i Mias tankemönster och livserfarenheter och blir hungrig på förklaringen, hur mitt liv blev som det blev och varför jag blev den jag är. Helt enkelt för att jag, precis som Mia, vet att jag är en härlig skit. Jag har bara gjort mindre bra val i mitt liv. Men jag är inte vad jag gör!

Kommentarer
Postat av - Din Vän i Sjöbolandet

Helt underbar artikel.Jag kände inte till så mycket om Mia Törnblom innan, men du ger så nyanserad bild.Du bygger upp artikeln bra från första stund,gäller ju att hålla kvar läsaren och man har bara några få sekunder på sig att göra det.Tycker du börjar smart!"Jag är en glad skit".Vem vill inte vara det?Alltså läser man med glädje och nyfikenhet vidare.Du och Mia eskorterar läsaren in i en för många okänd värld. Jag har missbrukat under kortare tid med tabletter och sprit,men har betydligt större erfarenhet som anhörig.Du beskriver på ett bländande sätt missbruket,vägen in i och i helvetet,samt vägen ut ur missbruket.Känner igen mycket i behandlingen då jag under en anhörigvecka var med på behandlingshemmet.Du fångar läsaren, även de som inte haft kontakt med missbruk och kanske viktigast:Den som står i begrepp eller precis börjat sin "drogarkarriär.Du blandar allvar och humor på ett härligt sätt med,tror det är kärnan i Mias föreläsning som du får ut här.Verkligen en artikel som väcker till eftertanke.

2009-10-16 @ 16:24:20

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0