LEDARE
text KENNETH SVENSSON
Nr 6/2010
Det strålar en
smärta…
Snöskott & ryggskott. Adventstider, stearinljus och ljummen glögg. Mycket kan vara hur trevligt som helst och ska väl så vara. Förhoppningsvis varva ner, låta årstiden ha sin gång. Presspunkten gick på teater, fick uppleva Baksidan. En föreställning om de ibland så svåra mellanmänskliga relationerna. En påminnelse, i dessa goda adventstider, om utanförskap och spruckna drömmar och vad det kan göra med oss människor. Trots min profana läggning kan inte ens jag undgå att svepas med i julruset. Han som föddes för dryga tvåtusen år sedan har kanske något klokt att säga oss idag. Men på vilket sätt? Julhandeln kommer väl att slå nya rekord igen. Hur var det nu igen om att tjäna både gud och mammon?
Jag vill passa på att tacka John Kullman och Ann-Charlotte Sternefält för att ni berikat detta nummer av Presspunkten. Ett stort tack till, och en riktigt God jul önskar jag redaktionen. Nästa gång vi ses har nyårsklockorna klingat ut och snödroppen gjort sig beredd.
Nr 6/2010
Det strålar en
smärta…
Snöskott & ryggskott. Adventstider, stearinljus och ljummen glögg. Mycket kan vara hur trevligt som helst och ska väl så vara. Förhoppningsvis varva ner, låta årstiden ha sin gång. Presspunkten gick på teater, fick uppleva Baksidan. En föreställning om de ibland så svåra mellanmänskliga relationerna. En påminnelse, i dessa goda adventstider, om utanförskap och spruckna drömmar och vad det kan göra med oss människor. Trots min profana läggning kan inte ens jag undgå att svepas med i julruset. Han som föddes för dryga tvåtusen år sedan har kanske något klokt att säga oss idag. Men på vilket sätt? Julhandeln kommer väl att slå nya rekord igen. Hur var det nu igen om att tjäna både gud och mammon?
Jag vill passa på att tacka John Kullman och Ann-Charlotte Sternefält för att ni berikat detta nummer av Presspunkten. Ett stort tack till, och en riktigt God jul önskar jag redaktionen. Nästa gång vi ses har nyårsklockorna klingat ut och snödroppen gjort sig beredd.
I SKEN AV ADVENTLJUS
text och illustration ÅSE LENNERBORN
Nr 6 2010
Sken av kvällens stunder, dagar av olika upplevelser. Förmiddag i kyla, eftermiddag i regn, natt i blåst, kanske snö en morgon i advent. Nåja, mina tankar häri finns mest om vad oro kan vara för människor. Advent, julafton, julklappar, mössor liksom… Mycket av detta handlar mina tankar om vid denna tid. Oro som jag kan uppleva att många verkar ha året om, men ändå. Kan det verkligen vara så att människor faktiskt oroar sig över sådana ting som jämförelsevis är som badsäsongsoro inför första advent?
Vilket omslagspapper till julklappar är inte bara bäst utan också modernt? Vilka slags julrosetter, snören, lappar är mest rätt för i år? Oro över olika sorters utseenden på alla saker. Att vara glad också. Liksom när, var, hur? Tänk om, tänk om, tänk om något blir… bra men kanske inte? Att försöka vara glad men tänk om det var helt fel tillfälle också… Om någon kanske verkligen försöker vara extra glad, det är ju snart vinter och allt! Och sedan bara inte vet själv om det var så bra ändå. Jaha, vinter regn, snö kanske, folk är ju trötta, fryser och då är det en person som bara verkar hur glad som helst över allt detta!
Har det inträffat något eller? Utan en fråga. Olika människor tillsammans som kanske gör lite samma sak, för sin egen del, när de pratar med varandra. Ingen som undrar över det . En fråga som bara existerar lite i atmosfären då, har det inträffat något eller? Något kul som är glädjande för andra? Det är kanske för att det är juletider och då brukar människor bli gladare och varmare, av sig själva.
Hm, är det så? Jaha, och också pratar mer vänligt, trevligt, kärleksfullt med varandra . För att det är advent. I affärerna också. Men visst, mycket glädje i allt ljus av all gemytlighet människor emellan. Näst intill alla som inte ens har träffat varandra förut. Hm, av sig själva. Som att, är det ändå inte något speciellt som har hänt, något extremt spännande, roligt. Som alla inte har varit med om, igår eller nyss? Något nytt för i år? Kan detta ha missats av alla? Ingen som undrar det …
Som att hellre frysa än att ha mössa, om inte andra har det. Det kanske varierar, år för år, inte alls beroende på väder och vind utan på vad som är snyggt! När eller var det är bäst att ha mössa!
Tänk om, liksom, det kan vara såhär, att om en mössa inte är helt modern, att håret, kan påverkas på något sätt, känslomässigt, så att hellre inte mössa … Eller en modern mössa! I så fall! Av alla som ser helt olika ut i alla affärer. Sånt som alla verkar ha full koll på! Året om. Eller inte …
Helt fantastiskt. En människa är som en stjärna. Hur lyckas människor ändå? I all julstress. I irriterade känslor, i oro, i vintermörker.
Stjärnglans av människor, i skenet av adventsljus
Nr 6 2010
Sken av kvällens stunder, dagar av olika upplevelser. Förmiddag i kyla, eftermiddag i regn, natt i blåst, kanske snö en morgon i advent. Nåja, mina tankar häri finns mest om vad oro kan vara för människor. Advent, julafton, julklappar, mössor liksom… Mycket av detta handlar mina tankar om vid denna tid. Oro som jag kan uppleva att många verkar ha året om, men ändå. Kan det verkligen vara så att människor faktiskt oroar sig över sådana ting som jämförelsevis är som badsäsongsoro inför första advent?
Vilket omslagspapper till julklappar är inte bara bäst utan också modernt? Vilka slags julrosetter, snören, lappar är mest rätt för i år? Oro över olika sorters utseenden på alla saker. Att vara glad också. Liksom när, var, hur? Tänk om, tänk om, tänk om något blir… bra men kanske inte? Att försöka vara glad men tänk om det var helt fel tillfälle också… Om någon kanske verkligen försöker vara extra glad, det är ju snart vinter och allt! Och sedan bara inte vet själv om det var så bra ändå. Jaha, vinter regn, snö kanske, folk är ju trötta, fryser och då är det en person som bara verkar hur glad som helst över allt detta!
Har det inträffat något eller? Utan en fråga. Olika människor tillsammans som kanske gör lite samma sak, för sin egen del, när de pratar med varandra. Ingen som undrar över det . En fråga som bara existerar lite i atmosfären då, har det inträffat något eller? Något kul som är glädjande för andra? Det är kanske för att det är juletider och då brukar människor bli gladare och varmare, av sig själva.
Hm, är det så? Jaha, och också pratar mer vänligt, trevligt, kärleksfullt med varandra . För att det är advent. I affärerna också. Men visst, mycket glädje i allt ljus av all gemytlighet människor emellan. Näst intill alla som inte ens har träffat varandra förut. Hm, av sig själva. Som att, är det ändå inte något speciellt som har hänt, något extremt spännande, roligt. Som alla inte har varit med om, igår eller nyss? Något nytt för i år? Kan detta ha missats av alla? Ingen som undrar det …
Som att hellre frysa än att ha mössa, om inte andra har det. Det kanske varierar, år för år, inte alls beroende på väder och vind utan på vad som är snyggt! När eller var det är bäst att ha mössa!
Tänk om, liksom, det kan vara såhär, att om en mössa inte är helt modern, att håret, kan påverkas på något sätt, känslomässigt, så att hellre inte mössa … Eller en modern mössa! I så fall! Av alla som ser helt olika ut i alla affärer. Sånt som alla verkar ha full koll på! Året om. Eller inte …
Helt fantastiskt. En människa är som en stjärna. Hur lyckas människor ändå? I all julstress. I irriterade känslor, i oro, i vintermörker.
Stjärnglans av människor, i skenet av adventsljus
HEJ PÅ DIG!
text LEIF KÄLLBERG
Nr 6 2010
Hej på dig! Jag vill kommunicera med dig. Den meningen brukar man aldrig använda sig av som ingress för en debattartikel.
Anledningen är att man har varit för påträngande. Det tycks som om jag vill kommunicera med dig till varje pris. Förutsätter vi att min uppmaning också läses av en tredje part gäller kommunikationen både andra och tredje part. Det vill säga att jag önskar kommunicera med läsekretsen. Folk brukar istället maskera sin kommunikationslusta genom att välja ett ämne som, som sådant, ska uppfattas vara allmänt gångbart. Exempelvis ledarsidan är tänkt för de politiskt intresserade, sportsidorna för den kategorin av läsare. Man rör sig med andra ord med en ganska diskret framtoning. Det kallas att respektera allmänheten och inte heller att lova för mycket. Men man måste ändå föra iland sin uppfattning. Helst också propagera och försälja den. Vi lever också i Sverige, i västvärlden med dess etablerade uppfattningar. En grundläggande tes i liberalismen är att allmänheten inte är stöpt i samma ljus. Utbildningsministern och folkpartiledaren tycks sätta sitt hopp till den vansinniga reformen om spetsskolor.
Jag däremot måste nog hävda att vi måste satsa på en solidarisk skola så får spetsarna bredd i konkurrensen. Mitt hävdande mot utbildningsministern måste utökas till att han vill satsa på exemplariska barn som inte alls mår bra av det ansvaret! Det enda skolministern kan uppnå är barn som drillar sig att ta över en allt större del av kakan själv. I samband med att de skall uppnå resultat för näringslivet, eller staten, eller för det egna kollektivet kommer dem att stupa på sin individualism. Vi kommer alltså att få toppstyrda organistioner som spricker på toppstyrningen! Det här var ett sätt att i adventstider bemöta Jan Björklund som aldrig har sagts ifrån åt. Kyrkans roll i processen, att stå med sparbössan i hand och se på, och nicka förnumstigt med Folkpartisterna har alltid varit betänklig. Julefrid som det här numret egentligen ska handla om är en gammal kvarleva från förr i tiden. Egentligen borde numren av tidningen ‘Presspunkten’ stå för nyskapande anda. Så när de gamla julrefrängerna stäms upp borde ledarrollen tonas som följer. -’Oss är en frälsare född = -’Oss är folket fött. Och -’Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! =-’Välsignad var och en som verkar i folkets sak!
Överhuvudtaget ägnar vi oss åt borgerlig propaganda i alla sammanhang! De gamla teserna om kapitalismens överlägsenhet är svåra att ersätta. Kan vi MÅSTE vi byta, i varje fall som ett EXPERIMENT, allt det gamla mot NYSKAPANDE begrepp. Vi lever ju också i Sverige och borde stå för folkligt väl förankrade begrepp. Men det är svårare än man kan tro att i all hast hitta dessa folkliga begrepp. Vad folket vill är väl förmodligen inte helt genomtänkt. Det vill förmodligen ha det bättre på något sätt utan att direkt kunna peka på vad som är fel. Den som tycker som jag brukar kallas världsförbättrare. Men jag är alltid osäker över huruvida det handlar om diktatorskap. I så fall har jag varit ohederlig och försöker pracka på er mina inte helt genomtänkta begrepp! Mest ohederliga är diktatorerna. Dom ägnar sig åt envägskommunikation. Den mest flagrante var Adolf Hitler. Hans valspråk var ungefär - Det jag säger är lag. Men i takt med att demokratierna ‘Gud ske lov fortsätter’ och ämnet kommunikation studeras vid högskolorna upptäcks också svårigheterna.
Folk vill givetvis i första hand ha det ekonomiskt bättre och är inte i behov av några kufsystem för att det ska hålla. För att en kommunikation ska hålla och följa definitionen erfordras ett gemensamt språk eller tolk. En kommunikation sker ofta tvåvägvis och man har ett syfte med den. Den kan handla om tillgången på majs i världen och ske mellan några forskare. Syftet skulle kunna vara att försöka uppskatta hur länge födoämnet räcker vid en viss procentuell tillväxt av odlingarna varje år. Undersökningen kan göras svår och innefatta variabler. Exempelvis sättas i konkurrenssituation till andra grödor och den eventuella utbytbarheten mellan dom.
Vi måste också komma ihåg den visuella kommunikationen med gester, smileys samt djurs kommunikation. Till och med näbbdjuret har en elektrisk kommunikation. Grodors parningsspråk är väl värt att lägga på minnet. Djurs kommunikation kallas zoosemiotik och människan har ett ytterst förfinat djurspråk. En del djur märks och kommunicerar via sina doftkörtlar, skunken är ett av dem. En del djur märks och kommunicerar via någon kroppsdel, och växterna kan kommunicera elektriskt internt som externt. Utvecklingen har gått med rasande fart och ända fram till början nittonhundratalet beskrevs i första hand persontransporter som kommunikation. Människan tillhör faktiskt ‘däggdjurens skala och utvecklingen av djurspråket måste fortsätta.’
Nr 6 2010
Hej på dig! Jag vill kommunicera med dig. Den meningen brukar man aldrig använda sig av som ingress för en debattartikel.
Anledningen är att man har varit för påträngande. Det tycks som om jag vill kommunicera med dig till varje pris. Förutsätter vi att min uppmaning också läses av en tredje part gäller kommunikationen både andra och tredje part. Det vill säga att jag önskar kommunicera med läsekretsen. Folk brukar istället maskera sin kommunikationslusta genom att välja ett ämne som, som sådant, ska uppfattas vara allmänt gångbart. Exempelvis ledarsidan är tänkt för de politiskt intresserade, sportsidorna för den kategorin av läsare. Man rör sig med andra ord med en ganska diskret framtoning. Det kallas att respektera allmänheten och inte heller att lova för mycket. Men man måste ändå föra iland sin uppfattning. Helst också propagera och försälja den. Vi lever också i Sverige, i västvärlden med dess etablerade uppfattningar. En grundläggande tes i liberalismen är att allmänheten inte är stöpt i samma ljus. Utbildningsministern och folkpartiledaren tycks sätta sitt hopp till den vansinniga reformen om spetsskolor.
Jag däremot måste nog hävda att vi måste satsa på en solidarisk skola så får spetsarna bredd i konkurrensen. Mitt hävdande mot utbildningsministern måste utökas till att han vill satsa på exemplariska barn som inte alls mår bra av det ansvaret! Det enda skolministern kan uppnå är barn som drillar sig att ta över en allt större del av kakan själv. I samband med att de skall uppnå resultat för näringslivet, eller staten, eller för det egna kollektivet kommer dem att stupa på sin individualism. Vi kommer alltså att få toppstyrda organistioner som spricker på toppstyrningen! Det här var ett sätt att i adventstider bemöta Jan Björklund som aldrig har sagts ifrån åt. Kyrkans roll i processen, att stå med sparbössan i hand och se på, och nicka förnumstigt med Folkpartisterna har alltid varit betänklig. Julefrid som det här numret egentligen ska handla om är en gammal kvarleva från förr i tiden. Egentligen borde numren av tidningen ‘Presspunkten’ stå för nyskapande anda. Så när de gamla julrefrängerna stäms upp borde ledarrollen tonas som följer. -’Oss är en frälsare född = -’Oss är folket fött. Och -’Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! =-’Välsignad var och en som verkar i folkets sak!
Överhuvudtaget ägnar vi oss åt borgerlig propaganda i alla sammanhang! De gamla teserna om kapitalismens överlägsenhet är svåra att ersätta. Kan vi MÅSTE vi byta, i varje fall som ett EXPERIMENT, allt det gamla mot NYSKAPANDE begrepp. Vi lever ju också i Sverige och borde stå för folkligt väl förankrade begrepp. Men det är svårare än man kan tro att i all hast hitta dessa folkliga begrepp. Vad folket vill är väl förmodligen inte helt genomtänkt. Det vill förmodligen ha det bättre på något sätt utan att direkt kunna peka på vad som är fel. Den som tycker som jag brukar kallas världsförbättrare. Men jag är alltid osäker över huruvida det handlar om diktatorskap. I så fall har jag varit ohederlig och försöker pracka på er mina inte helt genomtänkta begrepp! Mest ohederliga är diktatorerna. Dom ägnar sig åt envägskommunikation. Den mest flagrante var Adolf Hitler. Hans valspråk var ungefär - Det jag säger är lag. Men i takt med att demokratierna ‘Gud ske lov fortsätter’ och ämnet kommunikation studeras vid högskolorna upptäcks också svårigheterna.
Folk vill givetvis i första hand ha det ekonomiskt bättre och är inte i behov av några kufsystem för att det ska hålla. För att en kommunikation ska hålla och följa definitionen erfordras ett gemensamt språk eller tolk. En kommunikation sker ofta tvåvägvis och man har ett syfte med den. Den kan handla om tillgången på majs i världen och ske mellan några forskare. Syftet skulle kunna vara att försöka uppskatta hur länge födoämnet räcker vid en viss procentuell tillväxt av odlingarna varje år. Undersökningen kan göras svår och innefatta variabler. Exempelvis sättas i konkurrenssituation till andra grödor och den eventuella utbytbarheten mellan dom.
Vi måste också komma ihåg den visuella kommunikationen med gester, smileys samt djurs kommunikation. Till och med näbbdjuret har en elektrisk kommunikation. Grodors parningsspråk är väl värt att lägga på minnet. Djurs kommunikation kallas zoosemiotik och människan har ett ytterst förfinat djurspråk. En del djur märks och kommunicerar via sina doftkörtlar, skunken är ett av dem. En del djur märks och kommunicerar via någon kroppsdel, och växterna kan kommunicera elektriskt internt som externt. Utvecklingen har gått med rasande fart och ända fram till början nittonhundratalet beskrevs i första hand persontransporter som kommunikation. Människan tillhör faktiskt ‘däggdjurens skala och utvecklingen av djurspråket måste fortsätta.’
IRVING BERLIN
text J B
Nr 6 2010
Han blev 101 år och skrev text och musik till 1500 melodier. Många har blivit stora hits och kommer i ständiga nyinspelningar. Den mest kända är White Christmas.
Irving Berlin föddes som Israel Isidore Baline 1888 i Tyumen i östra Ryssland. Pappan Moses Baline var kantor i en judisk synagoga. Mamman Lena Lipkin Baline skötte hemmet, trädgård och nio barn. På grund av judeförföljelser flydde familjen till New York i USA. När Irving var åtta år dog hans pappa. Familjen var mycket fattig och bodde i en kall källare utan fönster. Alla barnen fick sluta skolan för att börja arbeta och betala för mat och hyra. Irving som bara gick två år i skolan började sälja dagstidningar på gatan. Han märkte att han fick en extra slant och sålde fler tidningar när han samtidigt sjöng några glada melodier. Men av alla syskon var det lilla Irving som bidrog minst till familjens försörjning. På grund av dåligt samvete flyttade han hemifrån redan som tonåring och började umgås med rännstensungar och fattiga ungdomsgäng från ghettot. Hans mamma oroade sig för Irving och hans brist på utbildning. Men Irving tröstade sin mamma och sa: Vänta bara, när jag blir stor ska jag bli miljonär.
När Irving var 18 år fick han äntligen ett fast arbete som sjungande servitör på ett café. Han fick extra mycket dricks när han sjöng fräcka parodier av kända melodier samtidigt som han serverade drinkar. Efter stängningsdags stannade han kvar och lärde sig spela piano på nätterna. Trots att han inte kunde läsa noter och bara spelade i en tonart lyckades han sälja några egna melodier till ett musikförlag. Redan 1911 fick han en hit med Alexanders Ragtime Band och till en revy skrev han Play A Simple Melody. Den gjorde succé och var hans första dubbelsång där två melodier och texter är invävda i varandra. Det tricket har kopierats av många andra låtskrivare t ex Andrew Lloyd Webber. Björn och Benny använde sig av metoden i I Know Him So Well från musikalen Chess. 1912 gifte sig Irving Berlin med Dorothy Goetz. Efter bröllopsresan till Havanna på Kuba fick hans unga hustru tyfusfeber och avled sex månader senare i sviterna av sjukdomen. Irving var förkrossad av sorg och tröstade sig med att skriva sin första ballad When I Lost You.
Till Broadways nöjeskung Ziegfeld komponerade Berlin bland andra A Pretty Girl Is Like A Melody. Den blev ledmotivet till musikalen Follies of 1919. Melodin blev så popular att Ziegfeld använde den som signaturmelodi I alla musikaler. Under första världskriget 1914 - 18 värvades Irving Berlin till amerikanska armén. Han hade fyllt 30 år och fick uppgiften att skriva patriotiska sånger. Soldaterna och det amerikanska folket blev väldigt förtjusta i For Your Country And My Country och speciellt den roliga låten Oh How I Hate To Get Up in The Morning. Irving skrev också God Bless America men den blev liggande i byrålådan i 20 år. Efter kriget återvände Irving till musikkontoret på Tin Pan Alley. 1921 startade han Music Box Theater. Som ägare, teaterchef, producent och kompositör övervakade han varje detalj i föreställningarna. Han valde ut scenkläder, scenografi, skådespelare och musiker. Från 1920 till 2001 hade han flera stora hits.
1925 träffade Irving Berlin societetsflickan Ellin Mackay, dotter till mångmiljonären Clarence Mackay. Han var högsta chef på Postal Telegraph Cable Company. Eftersom Irving kom från den fattiga delen av New York, var invandrare och jude och Ellin var katolik från en förmögen överklass blev deras kärleksaffär mycket omskriven i skvallerpressen. Pappa Clarence förbjöd Irving att träffa Ellin. Han skickade sin dotter på långa utlandsresor med förhoppningen att hon skulle glömma ”teaterjuden” och istället hitta en socialt accepterad fästman. Men Irving gav inte upp. Fylld av längtan och kärlek skrev han Always. Melodin tog han ut genom att vemodigt följa skalan på de svarta tangenterna. Han bifogade text och musik i kärleksbreven till Ellin. De växlade ringar när hon kom tillbaka och pressen tog bilder som publicerades i New Yorks alla tidningar. Pappa Clarence blev ursinnig och vägrade träffa det nyförlovade paret och hotade att utesluta sin dotter från testamentet. Hon skulle inte få ärva en enda dollar om de inte genast bröt förlovningen. Irving svarade med att skriva över rättigheterna till Always på sin blivande hustru.
De gifte sig i hemlighet och pappan bröt kontakten och talade inte med sin dotter på flera år. Men i börskraschen 1929 förlorade Clarence Mackey större delen av sin förmögenhet. Under depressionsåren på 30-talet fick pappan krypa till korset och låna pengar av sin svärson. Irving hade då blivit miljonär på sina melodier. Familjen började umgås igen som vänner och nu var Irving Berlin accepterad även i de förnäma kretsarna eftersom han skrev så många folkkära melodier. Always gick upp på första platsen två gånger. Först med Vincent Lopez och sedan med George Olsen. Under åren 1944 - 45 gick fyra olika inspelningar upp på topp tio. 1959 gjorde Sammy Turner en bluesversion av melodin och nådde andraplatsen på R&B-listan. 1980 fick countrydrottningen Patsy Cline efter sin död en stor framgång med låten i samband med en dokumentär om hennes liv. Idag spelas Always på nästan alla amerikanska bröllop.
Irving och Ellin var lyckligt gifta i 63 år. De fick fyra barn. Sonen Irving junior avled redan som spädbarn. Sedan föddes tre döttrar Mary, Elisabeth och Linda. Efter sin första dotters födelse 1926 skrev Irving Berlin låten Blue Skies speciellt till henne. I texten beskriver Irving sina känslor om äktenskapslycka och glädjen över att bli far och se sin dotter växa upp.. ”Blue days, all of them gone, nothing but blue skies, from now on.” Dotterns nedkomst gav uppkomst till hitlåtens ankomst och stor inkomst. 1927 gick låten upp som nummer ett med Ben Selvin. Samma år är Blue Skies första sången som Al Jolson sjunger i första ljudfilmen The Jazz Singer. 1946 går låten åter upp på tio-i-topp med Count Basie och Benny Goodman. Innan Frank Sinatra gjorde solokarriär var han sångare i Tommy Dorseys swingorkester. De gjorde en svängig version av Blue Skies som finns på YouTube. 1978 gjorde Willie Nelson en personlig version som gick upp till första platsen på countrylistan. Samma månad fyllde Irving Berlins första dotter Mary 52 år. 1929 gjorde valsmelodin Marie stor succé för Rudy Vallee. I sin radioshow sjöng han Say It Is´nt So så att tårarna rann. Rudy låg i skilsmässa men när hustrun hörde sången i radion började hon också gråta. Texten och musiken fick paret att fortsätta med äktenskapet.
Puttin´On The Ritz är en av Irving Berlins största klassiker. Han skrev den 1930 och Harry Richman tog den till nummer ett på listan. Clark Gable sjöng den på vita duken 1939. Men det är Fred Astaire som mest förknippas med Puttin´On The Ritz i en klassisk film från 1946. Se gärna det tidlösa klippet på YouTube. På 70-talet gjorde en ung Michael Jackson en hyllning till Fred Astaire i amerikansk TV. Jackson dansar och sjunger i vit frack och tophat. Det unika klippet finns på YouTube. Låten finns också med i filmen Det våras för Frankenstein och Techno artisten Taco gjorde en modern version som låg i topp på listorna i hela världen 1983.
Från 30-talet till mitten av 50-talet lockade Hollywood med feta kontrakt och Irving Berlin fick bra betalt för att skriva musik till flera filmer. Fred Astaire var Irvings favoritsångare trots att han inte hade någon stor röst. Men han sjöng rytmiskt och hade god känsla för Berlins texter och melodier. Astaire gjorde en lång rad av Irving Berlins största klassiker t ex Cheek To Cheek, Top Hat, Let´s Face The Music And Dance och I´m Putting All My Eggs In One Basket. I filmen Easter Parade från 1948 sjöng och dansade Fred med Judy Garland. I skuggan av andra världskriget 1939 - 45 presenterade han God Bless America som skrevs 20 år tidigare. Titeln var inspirerad av hans mor som alltid sa God Bless America efter varje måltid. Texten och musiken gick rätt in i själ och hjärta på det amerikanska folket. Den framförs fortfarande i offentliga sammanhang, lika ofta som nationalsången. Efter terrorattacken på World Trade Center i New York den 11 september 2001 spelade Celine Dion in en ny version som rusade direkt upp till förstaplatsen på topplistan.
Irving Berlin var inte rädd att skriva om känsliga ämnen. Redan 1933 skrev han Supper Time som beskriver förföljelser och mord på svarta i södra USA.1950 skrev Irving text och musik till Annie Get Your Gun som bland annat innehåller I´Ve Got The Sun In The Morning. I duetten Anything You Can Do I Can Do Better tar han kvinnans parti i en mansdominerad värld. Klipp från filmen finns på YouTube. 1954 kom There´s No Business Like Show Business som många känner igen men den mest kända och spelade filmmelodin och Irving Berlins största hit är White Christmas.
Han skrev den i ett varmt och soligt Los Angeles när han längtade hem till julen i New York. Bing Crosby sjöng White Christmas första gången i filmen Holiday Inn 1942. Singleskivan blev jättehit och sålde i 30 miljoner exemplar och låg som nummer ett på försäljninglistan tio veckor i rad. 1954 blev den ledmotiv i filmen med samma namn och Bing Crosby fick återigen sjunga och spela huvudrollen. White Christmas stora genomslag kan bero på att den är så enkel. Texten har bara åtta rader som spelar på de rätta känslosträngarna. Den kommer i ständiga nyinspelningar och ingår i så gott som varje julkonsert. White Christmas slår ständigt nya rekord och har enligt senaste beräkningar sålt i över 200 miljoner exemplar.
I en ålder av 101 år dog Irving Berlin 1989. Det var samma år som Berlinmuren föll. En händelse som ser ut som en tanke. Den ryskfödde och förföljde Isidore Baline blev den hyllade och framgångsrike Irving Berlin. För alltid en ikon inom den amerikanska populärmusiken.
Nr 6 2010
Han blev 101 år och skrev text och musik till 1500 melodier. Många har blivit stora hits och kommer i ständiga nyinspelningar. Den mest kända är White Christmas.
Irving Berlin föddes som Israel Isidore Baline 1888 i Tyumen i östra Ryssland. Pappan Moses Baline var kantor i en judisk synagoga. Mamman Lena Lipkin Baline skötte hemmet, trädgård och nio barn. På grund av judeförföljelser flydde familjen till New York i USA. När Irving var åtta år dog hans pappa. Familjen var mycket fattig och bodde i en kall källare utan fönster. Alla barnen fick sluta skolan för att börja arbeta och betala för mat och hyra. Irving som bara gick två år i skolan började sälja dagstidningar på gatan. Han märkte att han fick en extra slant och sålde fler tidningar när han samtidigt sjöng några glada melodier. Men av alla syskon var det lilla Irving som bidrog minst till familjens försörjning. På grund av dåligt samvete flyttade han hemifrån redan som tonåring och började umgås med rännstensungar och fattiga ungdomsgäng från ghettot. Hans mamma oroade sig för Irving och hans brist på utbildning. Men Irving tröstade sin mamma och sa: Vänta bara, när jag blir stor ska jag bli miljonär.
När Irving var 18 år fick han äntligen ett fast arbete som sjungande servitör på ett café. Han fick extra mycket dricks när han sjöng fräcka parodier av kända melodier samtidigt som han serverade drinkar. Efter stängningsdags stannade han kvar och lärde sig spela piano på nätterna. Trots att han inte kunde läsa noter och bara spelade i en tonart lyckades han sälja några egna melodier till ett musikförlag. Redan 1911 fick han en hit med Alexanders Ragtime Band och till en revy skrev han Play A Simple Melody. Den gjorde succé och var hans första dubbelsång där två melodier och texter är invävda i varandra. Det tricket har kopierats av många andra låtskrivare t ex Andrew Lloyd Webber. Björn och Benny använde sig av metoden i I Know Him So Well från musikalen Chess. 1912 gifte sig Irving Berlin med Dorothy Goetz. Efter bröllopsresan till Havanna på Kuba fick hans unga hustru tyfusfeber och avled sex månader senare i sviterna av sjukdomen. Irving var förkrossad av sorg och tröstade sig med att skriva sin första ballad When I Lost You.
Till Broadways nöjeskung Ziegfeld komponerade Berlin bland andra A Pretty Girl Is Like A Melody. Den blev ledmotivet till musikalen Follies of 1919. Melodin blev så popular att Ziegfeld använde den som signaturmelodi I alla musikaler. Under första världskriget 1914 - 18 värvades Irving Berlin till amerikanska armén. Han hade fyllt 30 år och fick uppgiften att skriva patriotiska sånger. Soldaterna och det amerikanska folket blev väldigt förtjusta i For Your Country And My Country och speciellt den roliga låten Oh How I Hate To Get Up in The Morning. Irving skrev också God Bless America men den blev liggande i byrålådan i 20 år. Efter kriget återvände Irving till musikkontoret på Tin Pan Alley. 1921 startade han Music Box Theater. Som ägare, teaterchef, producent och kompositör övervakade han varje detalj i föreställningarna. Han valde ut scenkläder, scenografi, skådespelare och musiker. Från 1920 till 2001 hade han flera stora hits.
Här följer ett urval:
What`ll I Do från 1924 är en kärleksballad som blev en nr 1-hit för Paul Whiteman. Samma år fanns det fem andra inspelningar av låten som också gick högt upp på topplistan. 1948 spelade Nat King Cole och Frank Sinatra in sina versioner och hamnade på topp 20. Låten är också med på soundtracket till filmen The Great Gatsby med Mia Farrow och Robert Redford i huvudrollerna. Om du vill uppleva lite julkänsla kan du gå in på YouTube och se Alison Krauss video på What´ll I Do.1925 träffade Irving Berlin societetsflickan Ellin Mackay, dotter till mångmiljonären Clarence Mackay. Han var högsta chef på Postal Telegraph Cable Company. Eftersom Irving kom från den fattiga delen av New York, var invandrare och jude och Ellin var katolik från en förmögen överklass blev deras kärleksaffär mycket omskriven i skvallerpressen. Pappa Clarence förbjöd Irving att träffa Ellin. Han skickade sin dotter på långa utlandsresor med förhoppningen att hon skulle glömma ”teaterjuden” och istället hitta en socialt accepterad fästman. Men Irving gav inte upp. Fylld av längtan och kärlek skrev han Always. Melodin tog han ut genom att vemodigt följa skalan på de svarta tangenterna. Han bifogade text och musik i kärleksbreven till Ellin. De växlade ringar när hon kom tillbaka och pressen tog bilder som publicerades i New Yorks alla tidningar. Pappa Clarence blev ursinnig och vägrade träffa det nyförlovade paret och hotade att utesluta sin dotter från testamentet. Hon skulle inte få ärva en enda dollar om de inte genast bröt förlovningen. Irving svarade med att skriva över rättigheterna till Always på sin blivande hustru.
De gifte sig i hemlighet och pappan bröt kontakten och talade inte med sin dotter på flera år. Men i börskraschen 1929 förlorade Clarence Mackey större delen av sin förmögenhet. Under depressionsåren på 30-talet fick pappan krypa till korset och låna pengar av sin svärson. Irving hade då blivit miljonär på sina melodier. Familjen började umgås igen som vänner och nu var Irving Berlin accepterad även i de förnäma kretsarna eftersom han skrev så många folkkära melodier. Always gick upp på första platsen två gånger. Först med Vincent Lopez och sedan med George Olsen. Under åren 1944 - 45 gick fyra olika inspelningar upp på topp tio. 1959 gjorde Sammy Turner en bluesversion av melodin och nådde andraplatsen på R&B-listan. 1980 fick countrydrottningen Patsy Cline efter sin död en stor framgång med låten i samband med en dokumentär om hennes liv. Idag spelas Always på nästan alla amerikanska bröllop.
Irving och Ellin var lyckligt gifta i 63 år. De fick fyra barn. Sonen Irving junior avled redan som spädbarn. Sedan föddes tre döttrar Mary, Elisabeth och Linda. Efter sin första dotters födelse 1926 skrev Irving Berlin låten Blue Skies speciellt till henne. I texten beskriver Irving sina känslor om äktenskapslycka och glädjen över att bli far och se sin dotter växa upp.. ”Blue days, all of them gone, nothing but blue skies, from now on.” Dotterns nedkomst gav uppkomst till hitlåtens ankomst och stor inkomst. 1927 gick låten upp som nummer ett med Ben Selvin. Samma år är Blue Skies första sången som Al Jolson sjunger i första ljudfilmen The Jazz Singer. 1946 går låten åter upp på tio-i-topp med Count Basie och Benny Goodman. Innan Frank Sinatra gjorde solokarriär var han sångare i Tommy Dorseys swingorkester. De gjorde en svängig version av Blue Skies som finns på YouTube. 1978 gjorde Willie Nelson en personlig version som gick upp till första platsen på countrylistan. Samma månad fyllde Irving Berlins första dotter Mary 52 år. 1929 gjorde valsmelodin Marie stor succé för Rudy Vallee. I sin radioshow sjöng han Say It Is´nt So så att tårarna rann. Rudy låg i skilsmässa men när hustrun hörde sången i radion började hon också gråta. Texten och musiken fick paret att fortsätta med äktenskapet.
Puttin´On The Ritz är en av Irving Berlins största klassiker. Han skrev den 1930 och Harry Richman tog den till nummer ett på listan. Clark Gable sjöng den på vita duken 1939. Men det är Fred Astaire som mest förknippas med Puttin´On The Ritz i en klassisk film från 1946. Se gärna det tidlösa klippet på YouTube. På 70-talet gjorde en ung Michael Jackson en hyllning till Fred Astaire i amerikansk TV. Jackson dansar och sjunger i vit frack och tophat. Det unika klippet finns på YouTube. Låten finns också med i filmen Det våras för Frankenstein och Techno artisten Taco gjorde en modern version som låg i topp på listorna i hela världen 1983.
Från 30-talet till mitten av 50-talet lockade Hollywood med feta kontrakt och Irving Berlin fick bra betalt för att skriva musik till flera filmer. Fred Astaire var Irvings favoritsångare trots att han inte hade någon stor röst. Men han sjöng rytmiskt och hade god känsla för Berlins texter och melodier. Astaire gjorde en lång rad av Irving Berlins största klassiker t ex Cheek To Cheek, Top Hat, Let´s Face The Music And Dance och I´m Putting All My Eggs In One Basket. I filmen Easter Parade från 1948 sjöng och dansade Fred med Judy Garland. I skuggan av andra världskriget 1939 - 45 presenterade han God Bless America som skrevs 20 år tidigare. Titeln var inspirerad av hans mor som alltid sa God Bless America efter varje måltid. Texten och musiken gick rätt in i själ och hjärta på det amerikanska folket. Den framförs fortfarande i offentliga sammanhang, lika ofta som nationalsången. Efter terrorattacken på World Trade Center i New York den 11 september 2001 spelade Celine Dion in en ny version som rusade direkt upp till förstaplatsen på topplistan.
Irving Berlin var inte rädd att skriva om känsliga ämnen. Redan 1933 skrev han Supper Time som beskriver förföljelser och mord på svarta i södra USA.1950 skrev Irving text och musik till Annie Get Your Gun som bland annat innehåller I´Ve Got The Sun In The Morning. I duetten Anything You Can Do I Can Do Better tar han kvinnans parti i en mansdominerad värld. Klipp från filmen finns på YouTube. 1954 kom There´s No Business Like Show Business som många känner igen men den mest kända och spelade filmmelodin och Irving Berlins största hit är White Christmas.
Han skrev den i ett varmt och soligt Los Angeles när han längtade hem till julen i New York. Bing Crosby sjöng White Christmas första gången i filmen Holiday Inn 1942. Singleskivan blev jättehit och sålde i 30 miljoner exemplar och låg som nummer ett på försäljninglistan tio veckor i rad. 1954 blev den ledmotiv i filmen med samma namn och Bing Crosby fick återigen sjunga och spela huvudrollen. White Christmas stora genomslag kan bero på att den är så enkel. Texten har bara åtta rader som spelar på de rätta känslosträngarna. Den kommer i ständiga nyinspelningar och ingår i så gott som varje julkonsert. White Christmas slår ständigt nya rekord och har enligt senaste beräkningar sålt i över 200 miljoner exemplar.
I en ålder av 101 år dog Irving Berlin 1989. Det var samma år som Berlinmuren föll. En händelse som ser ut som en tanke. Den ryskfödde och förföljde Isidore Baline blev den hyllade och framgångsrike Irving Berlin. För alltid en ikon inom den amerikanska populärmusiken.
BAKSIDAN
text PATRIK SABEL foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 6/2010
Förra gången hette föreställningen Naken. Nu är Joachim Mostberg tillbaks med ett nytt drama som hade premiär fredagen den 19:e November.
Vid sin sida på scenen medverkar även skådespelaren Anton Lissmark Hult. Än en gång är det resultatet av ett samarbete med journalisten och manusförfattaren Martin Hult. Liksom den förra uppsättningen blir det en kombination av flera olika element på scenen som pjäs och film, dessutom live musik som är skriven av Peter Nilsson. Joachim beskriver själv uppsättningen som en riktig teaterupplevelse och en härlig kväll för själen samt en mix mellan gråt, skratt och dramatik. Dramat är ungefär en timma lång. Det är en berättelse om livet, en kärleksfull och laddad far- och sonrelation. Också utanförskap saknad, ledsamhet och vad sorg kan göra med en människa. Även glädje, hopp och skratt.
Under cirka ett års tid har de jobbat med att framställa ett manus och historien har delvis förändrats med tiden. Till skillnad från Naken är baksidan inte självbiografisk även om det finns en hel del likheter påpekar Joachim. ”Det har varit en del improvisation under resans gång även om det funnits ett manus” säger Anton Lissmark Hult som spelar sonen i dramat. Det är viktigt att verkligen lyssna när man jobbar med dramatik inte bara säga sina repliker. Det sker ju saker på scenen så även om det finns ett färdigt manus finns det utrymme för improvisation.
Martin beskriver också uppsättningen som ett politiskt drama som tar ställning för den ”lilla” människan, dock inget som har med parti politik att göra. Det är upp till publiken att ta ställning och alla får sin egen upplevelse av det de ser. Allt har satts ihop lokalt och visades två gånger på Konsthallen i Karlskrona (19:e och 20:e november).
Efter premiären blev jag nyfiken på hur det hade gått så jag hörde av mig till manusförfattaren Martin Hult som ställde upp och svarade på ytterligare några frågor.
Hur kändes det efter premiären?
Jag kände lättnad, glädje, stolthet, tomhet och en slags inre befrielse.
Kan du beskriva processen, från idé till en färdig föreställning?
Arbetet med Naken var en svår och emotionellt omtumlande resa för mig. Jag intervjuade Joachim om en livshistoria som bitvis sammanföll med min egen. Efteråt kände jag mig tömd. Det fanns inga idéer, inga planer, inga ord, ingenting att gå vidare. Det dröjde flera månader innan jag och Joachim träffades igen och ytterligare tid innan han ringde mig och sa att han ville diskutera en idé till ett nytt drama som han fått. Vi satte oss ner, jag antecknade, han gjorde klart att det skulle bli en dialog den här gången. Vi började försiktigt forma ett manusskelett tillsammans, med flera alternativa slut. Vi satt en kväll och diskuterade och Anton var med och efteråt satte jag mig och skrev oavbrutet i flera timmar. Jag hade en bok med noteringar och formuleringar som jag tecknat ner (det måste jag, annars glömmer jag) och jag försökte att dela in historien i naturliga avsnitt.
Morgonen därpå ringde jag till Jocke och läste några stycken, och han tyckte mycket om det. Själv var jag dock osäker på om historien verkligen höll ihop, men vi testade och tänkte om, Joachim skickade ett textparti som han ville ha med och jag bearbetade det.
Fortfarande var vi osäkra på formen och tonen - och framför allt: slutet. Tiden gick. Vi väckte liv i Naken under monologfestivalen och jag insåg plötsligt hur mycket jag saknat att arbeta med teater och vilken känsla det är när allting verkligen fungerar. En kväll i somras skrev jag till ytterligare något parti, vi träffades och började tala konkret om hur det skulle genomföras. Jocke ville ha filmer och jag tyckte att det var ett grepp värt att testa igen. Han hade också pratat med Peter Nilsson (som fått ett manusutkast) och som lovat att skriva musik.
Tidig höst satte vi datum och sedan jobbade vi mot det. Det var intensiva repetitioner, filmerna gjordes en helg i oktober och vi var långt ifrån eniga om allt, sedan kom musikerna in och till slut hade vi gemensamt mejslat fram en färdig föreställning.
Så här efter premiären, tycker du att det levde upp till förväntningarna? Och på vilket sätt?
Det blev bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Jag är mycket ödmjuk och tacksam inför den lyhördhet och dedikation skådespelare, musiker, ljusdesigners och filmare visat för projektet. Alla har gjort ett enastående arbete. Det har jag inte varit några stora pengar inblandade.
Formatet på föreställningen är ganska intressant med tanke på mixen mellan film, dramatik och musik. Var det ett självklart medvetet val eller något som växte fram med tiden?
Jocke ville behålla den lyckade formen med svartvit film från Naken. Sedan insisterade han på att ta in musiken som ett tredje element. Det är jag i dag mycket tacksam för.
Hela föreställningen är ju producerad lokalt, men finns det tankar på att göra föreställningen i andra städer?
Jo, kanske, jag hinner dock inte själv administrera ett sådant projekt, eftersom jag heltidsarbetar med annat. men visst, gärna, det är en allmängiltig betraktelse av livet, som jag inbillar mig att många skulle ha utbyte av att se. Det jag emellertid hoppas är att vi kan göra ytterligare två föreställningar i Karlskrona, tidigt nästa år.
Hur var reaktionerna från publiken? Var det som ni hade förväntat er eller blev det några överraskningar?
Det kändes som att de flesta gillade vad de såg och hörde. Jag tänkte inte så mycket på det då, mitt fokus låg på ett annat plan.
Finns det något direkt som du kan peka på som du själv kände under processen med Baksidan, som du ville göra annorlunda denna gången? (Om man jämför arbetet med Naken)
Jag ville jobba mer strukturerat. Ha mer ordning på sakerna. Det behövs någon som kontrollerar en sådan här sak eftersom vi inte har någon producent.
Om framtiden.. kombinationen Joachim Mostberg och Martin Hult, vad kan vi förvänta oss i framtiden?
Det vet man aldrig. Jag har en del idéer, vi har pratat löst om att göra en svart komedi, men jag tror att jag måste landa i det här ordentligt innan vi kan sätta oss ner och prata om det. Men jag jobbar gärna med Jocke igen (och för den delen gärna med Anton). Även om det är motigt och tungt på vägen, så väger känslan av en lyckad föreställning upp allting. Ibland är det magi. Och jag älskar den känslan.
Nr 6/2010
Förra gången hette föreställningen Naken. Nu är Joachim Mostberg tillbaks med ett nytt drama som hade premiär fredagen den 19:e November.
Vid sin sida på scenen medverkar även skådespelaren Anton Lissmark Hult. Än en gång är det resultatet av ett samarbete med journalisten och manusförfattaren Martin Hult. Liksom den förra uppsättningen blir det en kombination av flera olika element på scenen som pjäs och film, dessutom live musik som är skriven av Peter Nilsson. Joachim beskriver själv uppsättningen som en riktig teaterupplevelse och en härlig kväll för själen samt en mix mellan gråt, skratt och dramatik. Dramat är ungefär en timma lång. Det är en berättelse om livet, en kärleksfull och laddad far- och sonrelation. Också utanförskap saknad, ledsamhet och vad sorg kan göra med en människa. Även glädje, hopp och skratt.
Under cirka ett års tid har de jobbat med att framställa ett manus och historien har delvis förändrats med tiden. Till skillnad från Naken är baksidan inte självbiografisk även om det finns en hel del likheter påpekar Joachim. ”Det har varit en del improvisation under resans gång även om det funnits ett manus” säger Anton Lissmark Hult som spelar sonen i dramat. Det är viktigt att verkligen lyssna när man jobbar med dramatik inte bara säga sina repliker. Det sker ju saker på scenen så även om det finns ett färdigt manus finns det utrymme för improvisation.
Martin beskriver också uppsättningen som ett politiskt drama som tar ställning för den ”lilla” människan, dock inget som har med parti politik att göra. Det är upp till publiken att ta ställning och alla får sin egen upplevelse av det de ser. Allt har satts ihop lokalt och visades två gånger på Konsthallen i Karlskrona (19:e och 20:e november).
Efter premiären blev jag nyfiken på hur det hade gått så jag hörde av mig till manusförfattaren Martin Hult som ställde upp och svarade på ytterligare några frågor.
Hur kändes det efter premiären?
Jag kände lättnad, glädje, stolthet, tomhet och en slags inre befrielse.
Kan du beskriva processen, från idé till en färdig föreställning?
Arbetet med Naken var en svår och emotionellt omtumlande resa för mig. Jag intervjuade Joachim om en livshistoria som bitvis sammanföll med min egen. Efteråt kände jag mig tömd. Det fanns inga idéer, inga planer, inga ord, ingenting att gå vidare. Det dröjde flera månader innan jag och Joachim träffades igen och ytterligare tid innan han ringde mig och sa att han ville diskutera en idé till ett nytt drama som han fått. Vi satte oss ner, jag antecknade, han gjorde klart att det skulle bli en dialog den här gången. Vi började försiktigt forma ett manusskelett tillsammans, med flera alternativa slut. Vi satt en kväll och diskuterade och Anton var med och efteråt satte jag mig och skrev oavbrutet i flera timmar. Jag hade en bok med noteringar och formuleringar som jag tecknat ner (det måste jag, annars glömmer jag) och jag försökte att dela in historien i naturliga avsnitt.
Morgonen därpå ringde jag till Jocke och läste några stycken, och han tyckte mycket om det. Själv var jag dock osäker på om historien verkligen höll ihop, men vi testade och tänkte om, Joachim skickade ett textparti som han ville ha med och jag bearbetade det.
Fortfarande var vi osäkra på formen och tonen - och framför allt: slutet. Tiden gick. Vi väckte liv i Naken under monologfestivalen och jag insåg plötsligt hur mycket jag saknat att arbeta med teater och vilken känsla det är när allting verkligen fungerar. En kväll i somras skrev jag till ytterligare något parti, vi träffades och började tala konkret om hur det skulle genomföras. Jocke ville ha filmer och jag tyckte att det var ett grepp värt att testa igen. Han hade också pratat med Peter Nilsson (som fått ett manusutkast) och som lovat att skriva musik.
Tidig höst satte vi datum och sedan jobbade vi mot det. Det var intensiva repetitioner, filmerna gjordes en helg i oktober och vi var långt ifrån eniga om allt, sedan kom musikerna in och till slut hade vi gemensamt mejslat fram en färdig föreställning.
Så här efter premiären, tycker du att det levde upp till förväntningarna? Och på vilket sätt?
Det blev bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Jag är mycket ödmjuk och tacksam inför den lyhördhet och dedikation skådespelare, musiker, ljusdesigners och filmare visat för projektet. Alla har gjort ett enastående arbete. Det har jag inte varit några stora pengar inblandade.
Formatet på föreställningen är ganska intressant med tanke på mixen mellan film, dramatik och musik. Var det ett självklart medvetet val eller något som växte fram med tiden?
Jocke ville behålla den lyckade formen med svartvit film från Naken. Sedan insisterade han på att ta in musiken som ett tredje element. Det är jag i dag mycket tacksam för.
Hela föreställningen är ju producerad lokalt, men finns det tankar på att göra föreställningen i andra städer?
Jo, kanske, jag hinner dock inte själv administrera ett sådant projekt, eftersom jag heltidsarbetar med annat. men visst, gärna, det är en allmängiltig betraktelse av livet, som jag inbillar mig att många skulle ha utbyte av att se. Det jag emellertid hoppas är att vi kan göra ytterligare två föreställningar i Karlskrona, tidigt nästa år.
Hur var reaktionerna från publiken? Var det som ni hade förväntat er eller blev det några överraskningar?
Det kändes som att de flesta gillade vad de såg och hörde. Jag tänkte inte så mycket på det då, mitt fokus låg på ett annat plan.
Finns det något direkt som du kan peka på som du själv kände under processen med Baksidan, som du ville göra annorlunda denna gången? (Om man jämför arbetet med Naken)
Jag ville jobba mer strukturerat. Ha mer ordning på sakerna. Det behövs någon som kontrollerar en sådan här sak eftersom vi inte har någon producent.
Om framtiden.. kombinationen Joachim Mostberg och Martin Hult, vad kan vi förvänta oss i framtiden?
Det vet man aldrig. Jag har en del idéer, vi har pratat löst om att göra en svart komedi, men jag tror att jag måste landa i det här ordentligt innan vi kan sätta oss ner och prata om det. Men jag jobbar gärna med Jocke igen (och för den delen gärna med Anton). Även om det är motigt och tungt på vägen, så väger känslan av en lyckad föreställning upp allting. Ibland är det magi. Och jag älskar den känslan.
PLAYSTATION 3
text & foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 6 2010
Dagens kraftfullaste konsol har funnits på maknaden sedan slutet på år 2006. Den har stöd för det nyaste medierna och har sålt ca 41.6 miljoner exemplar. Det är Sonys tredje stationära konsol.
Företaget Sony släppte en spelkonsol år 1994 vid namn Playstation. Konsolen blev jättepopulär och slog ut allt annat på konsolmarknaden med sin starka prestanda, 3D-grafik och lagringsmedia. Lagringsmedian var cd-skivor som spelen låg på. Ideén kom från ett samarbete som Sony skulle göra med Nintendo genom att tillverka en CD-läsare till Nintendos SuperNintendo vid namn Playstation.
Men projektet skrotades och Sony fortsatte på egen hand och skapade konsolen Sony Playstation. Eftersom Playstation blev en succé med ca 102 miljoner exemplar, tillverkade Sony en efterträdare till nästa generation konsoler vid namn Playstation 2. Denna konsol blev också en succé och blev den mest sålda konsolen i den generationen. Playtation 2 sålde ca 146 miljoner exemplar. Sen kom det en ny generation och det var dags för Sony att tillverka en ny konsol. Den konsolen blev Playstation 3.
Playstion 3 släpptes i November år 2006. Den är dagens starkaste spelkonsol. Dock är konsolen enbart starkast i bild/grafik och ljud. Den har stöd för trådlöst nätverk, en hårddisk samt USB portat för inkoppling av andra medier som tillexempel digitalkamera, externa hårddiskar, USB-stick, webcam, mikrofon osv. Idag finns det en slimmad version som är 33% mindre och lättare än den första varianten och kallas numera för PS3, förkortning för Playstation 3.
Vad kan man göra med konsolen då? Jo det finns ett flertal funktioner PS3 har. Den självklara biten är att man kan spela. Det är ju en spelkonsol. Den levererar en fantastisk grafik som inte finns hos konkurrenterna. Sedan har den fullt stöd för HDTV i hela 1080p. För att få den att visa i det läget behöver man en HDMI kabel vilket PS3 har utgång för.
Ljudet följer med in i tvn via hdmi kabeln men råkar man ha en förstärkare med stöd för optisk ingång så har PS3 även utgång för det. För att spara sitt spel har PS3 en hårddisk. Hårddisken varierar mellan vilken modell man köper. Den första modellen hade en hårddisk på 20 Gigabyte (GB) och idag finns det upp till 320 GB. Hårddisken används till att lagra media på som till exempel sparfiler. De båda föregående konsolerna använde speciella minneskort för att spara sin speldata.
Eftersom andra spelkonsoler använde sig av elektroniska kassetter så kunde man spara sitt spel direkt i kassetten. Det går ju inte att spara på det viset med någon form av spel CD-skiva. Utöver sparfiler så kan man lägga in foton, filmer, musik etc. Tycker man att hårddisken är för liten så kan man köpa en större och koppla in. Hårddisken är av samma typ som sitter i dagens bärbara datorer. Vill man utöka hårddiskkapacitet så är det bara att köpa en 2,5 tum´s hårddisk som man bara stoppar in i undre delen på framsidan.
Film är något som man kunde kolla på redan i föregångaren Playstation 2. På den kunde man kolla på DVD filmer utan problem. Detta kan man göra på PS3 också men det finns ett ännu bättre medie i dag som har bättre kapacitet än DVD. PS3 är nämligen utrustad med en Blue-ray spelare vilket är det bästa formatet idag och är uppfunnet av Sony själva. Blue-ray skivor, även kallad Blue-ray Disc (BD) har en överlägsen kvalité på bild och ljud om man jämför med andra hemma film medier. Innehållsmässigt så har en DVD skiva i snitt 4,7 GB utrymme. Blueray har 25 GB utrymme.
Har skivan dubbla lager blir det hela 50 GB utrymme. Även spelen som är till PS3 ligger på Blue-ray skivor. PS3 stödjer också stereoptiskt 3D för TV apparater som använder det. Internet används såklart av PS3, trådlöst eller med kabel. Det används på flera olika sätt. Man kan koppla upp den till sitt nätverk hemma och titta på bilder och film samt lyssna på musik som man har på datorn. Huvudprogramvaran kan uppdateras via nätet för mer stabil använding av PS3. I vissa spel kan man spela med eller mot varandra, lägga upp highscore poäng och dylikt. En del spel använder sig av webcam och headset så att man kan se och prata med varandra över nätet precis som en dator.
Men det är bara inte i spelen som internet används i PS3. Sony har en elektronisk affär som heter Playstation Store. Här kan man köpa nerladdningsbara spel, paket och expansioner för spel man redan har och nya PS3 program. Detta gör man genom att betala med ett Visa eller Mastercard. Man kan även köpa spel till PSP via PS3. Det går att koppla upp sin PSP trådlöst så att man kan fjärrstyra sin PS3.
En relativt ny funktion som man använder med internet är Playstation Home. Här gör man sin avatar, väljer utseénde, kläder och sen beger man sig in i ett elektroniskt community. Här kan man träffa andra spelare, kolla på trailers till andra spel och köpa nya saker till sitt elektoniska hus och sin avatar. Playstation Home är som sagt relativt nytt så det kommer att utveklas mer och mer. De vänner man har skaffat sig kan man spara i en lista och skicka meddelande till och chatta med medans du spelar. Bilder kan man lägga in i PS3. Det finns ett program där du kan redigera dina bilder och använda dem som bakgrund i PS3:ans huvudmeny. Du kan även gå in på din Facebook och kolla på dina samt dina vänners bilder. Självklart så finns det en web browser så du kan surfa vanligt på nätet.
Handkontrollen till PS3 ser likadan ut som till de äldre konsolerna. Dock är den trådlös, har lutnings känslighet och ett inbyggt batteri som man laddar med en USB-kabel som man stoppar in i PS3. Kontrollen heter Dual Shock 3. Nyligen släpptes det yttligare handkontroller till PS3 som är helt rörelsekänslig, precis som Nintendo Wii. Konceptet med rörelsekänsliga kontroller till PS3 heter Playstation Move och är nylanserat.
PS3 är en rolig spelkonsol. Bra att den har stöd för det nyaste på maknaden som Blue-ray och HDTV. Spelen har jättebra och skarp grafik och den tillåter ljud för hemmabio och surround system om man vill ha det. dock är den inte utan nackdelar. De första modellerna av PS3 var bakåt komplitabla med Playstation 2. Men funktionen gjorde så att konsolen fick en prislapp på ca 6000 kr. Detta togs bort pågrund av det så nu på de senare modellerna kan man inte spela playsation 2 spel längre. Det kan hända någon gång att konsolen fryser när du surfar på en hemsida som innerhåller flashvideo som t.ex youtube.com.
Det har rappoterats mjukvarofel som redscreen (röd skärm) när man ska starta ett spel men det var dem första modellerna. Förhoppningsvis så släpps det bättre uppdateringar för programvaran som löser allt. Playstation 3 (PS3) har haft sina problem i starten av sin lansering. Den var dyr, krånglig och handkontrollen fick först inte har sin vibrator funktion pågrund av patent intrång. Dock har det löst sig någorlunda och handkontrollen viberar igen. Konsolen har sålt ca 41 miljoner exemplar vilket är betydligt mindre än de två första Playstation konsolerna. Men det finns bra spel till den och idag är den betydligt billigare även om den är dyrast på marknaden. Men vad ska man förvänta sig av ett sånt tekniskt vidunder till konsol som PS3?
Nr 6 2010
Dagens kraftfullaste konsol har funnits på maknaden sedan slutet på år 2006. Den har stöd för det nyaste medierna och har sålt ca 41.6 miljoner exemplar. Det är Sonys tredje stationära konsol.
Företaget Sony släppte en spelkonsol år 1994 vid namn Playstation. Konsolen blev jättepopulär och slog ut allt annat på konsolmarknaden med sin starka prestanda, 3D-grafik och lagringsmedia. Lagringsmedian var cd-skivor som spelen låg på. Ideén kom från ett samarbete som Sony skulle göra med Nintendo genom att tillverka en CD-läsare till Nintendos SuperNintendo vid namn Playstation.
Men projektet skrotades och Sony fortsatte på egen hand och skapade konsolen Sony Playstation. Eftersom Playstation blev en succé med ca 102 miljoner exemplar, tillverkade Sony en efterträdare till nästa generation konsoler vid namn Playstation 2. Denna konsol blev också en succé och blev den mest sålda konsolen i den generationen. Playtation 2 sålde ca 146 miljoner exemplar. Sen kom det en ny generation och det var dags för Sony att tillverka en ny konsol. Den konsolen blev Playstation 3.
Playstion 3 släpptes i November år 2006. Den är dagens starkaste spelkonsol. Dock är konsolen enbart starkast i bild/grafik och ljud. Den har stöd för trådlöst nätverk, en hårddisk samt USB portat för inkoppling av andra medier som tillexempel digitalkamera, externa hårddiskar, USB-stick, webcam, mikrofon osv. Idag finns det en slimmad version som är 33% mindre och lättare än den första varianten och kallas numera för PS3, förkortning för Playstation 3.
Vad kan man göra med konsolen då? Jo det finns ett flertal funktioner PS3 har. Den självklara biten är att man kan spela. Det är ju en spelkonsol. Den levererar en fantastisk grafik som inte finns hos konkurrenterna. Sedan har den fullt stöd för HDTV i hela 1080p. För att få den att visa i det läget behöver man en HDMI kabel vilket PS3 har utgång för.
Ljudet följer med in i tvn via hdmi kabeln men råkar man ha en förstärkare med stöd för optisk ingång så har PS3 även utgång för det. För att spara sitt spel har PS3 en hårddisk. Hårddisken varierar mellan vilken modell man köper. Den första modellen hade en hårddisk på 20 Gigabyte (GB) och idag finns det upp till 320 GB. Hårddisken används till att lagra media på som till exempel sparfiler. De båda föregående konsolerna använde speciella minneskort för att spara sin speldata.
Eftersom andra spelkonsoler använde sig av elektroniska kassetter så kunde man spara sitt spel direkt i kassetten. Det går ju inte att spara på det viset med någon form av spel CD-skiva. Utöver sparfiler så kan man lägga in foton, filmer, musik etc. Tycker man att hårddisken är för liten så kan man köpa en större och koppla in. Hårddisken är av samma typ som sitter i dagens bärbara datorer. Vill man utöka hårddiskkapacitet så är det bara att köpa en 2,5 tum´s hårddisk som man bara stoppar in i undre delen på framsidan.
Film är något som man kunde kolla på redan i föregångaren Playstation 2. På den kunde man kolla på DVD filmer utan problem. Detta kan man göra på PS3 också men det finns ett ännu bättre medie i dag som har bättre kapacitet än DVD. PS3 är nämligen utrustad med en Blue-ray spelare vilket är det bästa formatet idag och är uppfunnet av Sony själva. Blue-ray skivor, även kallad Blue-ray Disc (BD) har en överlägsen kvalité på bild och ljud om man jämför med andra hemma film medier. Innehållsmässigt så har en DVD skiva i snitt 4,7 GB utrymme. Blueray har 25 GB utrymme.
Har skivan dubbla lager blir det hela 50 GB utrymme. Även spelen som är till PS3 ligger på Blue-ray skivor. PS3 stödjer också stereoptiskt 3D för TV apparater som använder det. Internet används såklart av PS3, trådlöst eller med kabel. Det används på flera olika sätt. Man kan koppla upp den till sitt nätverk hemma och titta på bilder och film samt lyssna på musik som man har på datorn. Huvudprogramvaran kan uppdateras via nätet för mer stabil använding av PS3. I vissa spel kan man spela med eller mot varandra, lägga upp highscore poäng och dylikt. En del spel använder sig av webcam och headset så att man kan se och prata med varandra över nätet precis som en dator.
Men det är bara inte i spelen som internet används i PS3. Sony har en elektronisk affär som heter Playstation Store. Här kan man köpa nerladdningsbara spel, paket och expansioner för spel man redan har och nya PS3 program. Detta gör man genom att betala med ett Visa eller Mastercard. Man kan även köpa spel till PSP via PS3. Det går att koppla upp sin PSP trådlöst så att man kan fjärrstyra sin PS3.
En relativt ny funktion som man använder med internet är Playstation Home. Här gör man sin avatar, väljer utseénde, kläder och sen beger man sig in i ett elektroniskt community. Här kan man träffa andra spelare, kolla på trailers till andra spel och köpa nya saker till sitt elektoniska hus och sin avatar. Playstation Home är som sagt relativt nytt så det kommer att utveklas mer och mer. De vänner man har skaffat sig kan man spara i en lista och skicka meddelande till och chatta med medans du spelar. Bilder kan man lägga in i PS3. Det finns ett program där du kan redigera dina bilder och använda dem som bakgrund i PS3:ans huvudmeny. Du kan även gå in på din Facebook och kolla på dina samt dina vänners bilder. Självklart så finns det en web browser så du kan surfa vanligt på nätet.
Handkontrollen till PS3 ser likadan ut som till de äldre konsolerna. Dock är den trådlös, har lutnings känslighet och ett inbyggt batteri som man laddar med en USB-kabel som man stoppar in i PS3. Kontrollen heter Dual Shock 3. Nyligen släpptes det yttligare handkontroller till PS3 som är helt rörelsekänslig, precis som Nintendo Wii. Konceptet med rörelsekänsliga kontroller till PS3 heter Playstation Move och är nylanserat.
PS3 är en rolig spelkonsol. Bra att den har stöd för det nyaste på maknaden som Blue-ray och HDTV. Spelen har jättebra och skarp grafik och den tillåter ljud för hemmabio och surround system om man vill ha det. dock är den inte utan nackdelar. De första modellerna av PS3 var bakåt komplitabla med Playstation 2. Men funktionen gjorde så att konsolen fick en prislapp på ca 6000 kr. Detta togs bort pågrund av det så nu på de senare modellerna kan man inte spela playsation 2 spel längre. Det kan hända någon gång att konsolen fryser när du surfar på en hemsida som innerhåller flashvideo som t.ex youtube.com.
Det har rappoterats mjukvarofel som redscreen (röd skärm) när man ska starta ett spel men det var dem första modellerna. Förhoppningsvis så släpps det bättre uppdateringar för programvaran som löser allt. Playstation 3 (PS3) har haft sina problem i starten av sin lansering. Den var dyr, krånglig och handkontrollen fick först inte har sin vibrator funktion pågrund av patent intrång. Dock har det löst sig någorlunda och handkontrollen viberar igen. Konsolen har sålt ca 41 miljoner exemplar vilket är betydligt mindre än de två första Playstation konsolerna. Men det finns bra spel till den och idag är den betydligt billigare även om den är dyrast på marknaden. Men vad ska man förvänta sig av ett sånt tekniskt vidunder till konsol som PS3?
INFÖR RESAN
text FRIDA GÅNEDAHL
Nr 6 2010
Det är blandat, lite jobbigt och kul. Minne för livet, många tankar om Etiopien. Etiopien som är mycket speciellt för mig, hemlandet. Jag kommer ha mycket hemlängtan. Känns blandat och lite nervöst. Många tankar som jag tar med mig, vad jag gjort under den tiden på resa med syster Adela och mamma. Jag ställde några frågor till min mamma Ingela, om hennes tankar inför resan.
Hur kommer det sig att du vill åka tillbacka till Etiopien?
Mina döttrar som är födda i Etiopien ville åka dit igen och de ville att jag skulle följa med. Det är viktigt för mig att de får så stark relation som möjligt till sitt ursprungsland. Vi planerar också att se sådana platser som vi inte har besökt tidigare, t.ex. Lalibela med fantastiska stenkrukor huggna ur berget.
Berätta om de bästa upplevelserna från förra resan?
Det var fantastiskt att få vara med mina flickor i en hel månad i Etiopien. Vi besökte sjukhuset de föddes på och träffade personalen där. Vi träffade också andra som var involverade i adoptionen och som kom ihåg dem som bebisar. Vi gjorde också en resa till sjöarna i Rift Valley. Det var spännande och vackert. Vi fick uppleva Afrika på riktigt, inte bara storstad. Människor, djurlivet, naturen, allt var annorlunda.
Vilka upplevelser från förra resan tyckte du var jobbiga?
Det är svårt att möta fattigdom och misär. Fram för allt i Addis Abeba finns många tiggare. De människorna lever i grym misär och man kan inte hjälpa mer än tillfälligt. Man kan inte heller hjälpa mer än ett fåtal.
Vad förväntar du dig av den kommande resan?
Det ska bli intressant att se vilka förändringar som skett under de senaste 11 åren sedan vi var där sist. Och så att se nya platser. Vi kommer att bo tillsammans med våra goda etiopiska vänner som vi har känt sedan vi hämtade Frida och Adela. Det ser jag fram emot.
Hur är Frida som resekamrat?
Frida är jättekul att åka med. Vi blir bara osams när hon vill shoppa mer än jag. Men annars är hon på gott humör och gillar att träffa folk. Sist vi var i Etiopien var alla så hjälpsamma mot henne. Det var kul att uppleva.
Hur se schemat ut under resans gång?
Vi har inte planerat så värst mycket. Men vi kommer att börja med en långresa till Lalibela. Så kommer vi tillbaks till Addis Abeba vid svensk juletid. Då gå man ut och festar. Etiopisk jul är den 7:e januari så vi hinner fira det också. Vi kommer också att besöka ett par barnhem, dels Moder Theresas där lillebror fanns som bebis, dels ett långt ute på landet.
Hur kommer ni att fira jul i Etiopien, tro du?
På den etiopiska julen äter man mycket god mat och besöker sina vänner. Man köper ett levande lamm, som man slaktar och lagar mat av.
Nr 6 2010
Det är blandat, lite jobbigt och kul. Minne för livet, många tankar om Etiopien. Etiopien som är mycket speciellt för mig, hemlandet. Jag kommer ha mycket hemlängtan. Känns blandat och lite nervöst. Många tankar som jag tar med mig, vad jag gjort under den tiden på resa med syster Adela och mamma. Jag ställde några frågor till min mamma Ingela, om hennes tankar inför resan.
Hur kommer det sig att du vill åka tillbacka till Etiopien?
Mina döttrar som är födda i Etiopien ville åka dit igen och de ville att jag skulle följa med. Det är viktigt för mig att de får så stark relation som möjligt till sitt ursprungsland. Vi planerar också att se sådana platser som vi inte har besökt tidigare, t.ex. Lalibela med fantastiska stenkrukor huggna ur berget.
Berätta om de bästa upplevelserna från förra resan?
Det var fantastiskt att få vara med mina flickor i en hel månad i Etiopien. Vi besökte sjukhuset de föddes på och träffade personalen där. Vi träffade också andra som var involverade i adoptionen och som kom ihåg dem som bebisar. Vi gjorde också en resa till sjöarna i Rift Valley. Det var spännande och vackert. Vi fick uppleva Afrika på riktigt, inte bara storstad. Människor, djurlivet, naturen, allt var annorlunda.
Vilka upplevelser från förra resan tyckte du var jobbiga?
Det är svårt att möta fattigdom och misär. Fram för allt i Addis Abeba finns många tiggare. De människorna lever i grym misär och man kan inte hjälpa mer än tillfälligt. Man kan inte heller hjälpa mer än ett fåtal.
Vad förväntar du dig av den kommande resan?
Det ska bli intressant att se vilka förändringar som skett under de senaste 11 åren sedan vi var där sist. Och så att se nya platser. Vi kommer att bo tillsammans med våra goda etiopiska vänner som vi har känt sedan vi hämtade Frida och Adela. Det ser jag fram emot.
Hur är Frida som resekamrat?
Frida är jättekul att åka med. Vi blir bara osams när hon vill shoppa mer än jag. Men annars är hon på gott humör och gillar att träffa folk. Sist vi var i Etiopien var alla så hjälpsamma mot henne. Det var kul att uppleva.
Hur se schemat ut under resans gång?
Vi har inte planerat så värst mycket. Men vi kommer att börja med en långresa till Lalibela. Så kommer vi tillbaks till Addis Abeba vid svensk juletid. Då gå man ut och festar. Etiopisk jul är den 7:e januari så vi hinner fira det också. Vi kommer också att besöka ett par barnhem, dels Moder Theresas där lillebror fanns som bebis, dels ett långt ute på landet.
Hur kommer ni att fira jul i Etiopien, tro du?
På den etiopiska julen äter man mycket god mat och besöker sina vänner. Man köper ett levande lamm, som man slaktar och lagar mat av.
DIKTER
text & foto ANN-CHARLOTTE STERNEFÄLT
Nr 6 2010
Astrid mitt hjärta (Astrid är min katt)
Astrid mitt hjärta!
Du är min favorit,
som hjälper mig med
min inre smärta,
och får mig att inte trilla dit!
Jag önskar
Jag önskar att mitt liv var bra,
att varje dag är en lycka som vara ska.
Jag önskar att solen skiner varje dag,
att jag aldrig mer förlorar livets tag.
Jag önskar att blommorna blommar här och nu,
att jag hade förmågan att skänka kärlek till mina vänner som du.
Jag önskar att livet lekte för mig,
att det helt enkelt vore helt okej.
Jag önskar att jag fick slippa,
att livet svänger ner och upp och upp och ner.
Att livet istället är glädje som jag ser.
Sökte
Jag hoppades och sökte.
Sökte och vann.
Livet kom åter,
och jag lyckan fann.
Inom mig jag gråter,
av att äntligen ha hittat.
Hittat till glädjens famn.
Nr 6 2010
Astrid mitt hjärta (Astrid är min katt)
Astrid mitt hjärta!
Du är min favorit,
som hjälper mig med
min inre smärta,
och får mig att inte trilla dit!
Jag önskar
Jag önskar att mitt liv var bra,
att varje dag är en lycka som vara ska.
Jag önskar att solen skiner varje dag,
att jag aldrig mer förlorar livets tag.
Jag önskar att blommorna blommar här och nu,
att jag hade förmågan att skänka kärlek till mina vänner som du.
Jag önskar att livet lekte för mig,
att det helt enkelt vore helt okej.
Jag önskar att jag fick slippa,
att livet svänger ner och upp och upp och ner.
Att livet istället är glädje som jag ser.
Sökte
Jag hoppades och sökte.
Sökte och vann.
Livet kom åter,
och jag lyckan fann.
Inom mig jag gråter,
av att äntligen ha hittat.
Hittat till glädjens famn.
LAGE BERÄTTAR
text & foto LOTTA BELSING
NR 6 2010
Del 9
En höstdag berättade matte att hon hade tittat på en ny
lägenhet, hon vill att vi ska flytta. Hon sa att det var en balkong men då kan ju inte jag springa i gräset.
Matte fick lägenheten och snart ska vi flytta. Hon har rensat och väsnats hela nätterna så jag har inte fått en blund om nätterna. Matte har varit så orolig över flytten och jag har börjat kliar mig igen. Jag har kliat mig så att jag får kramp. Matte ringde till veterinären och till djuraffären för att jag ska sluta klia mig.
Det har gått några dagar sen jag fick spray på mig och jag har blivit mycket mjukare i pälsen. Jag ska nog få det snart igen. Om några dagar går det första flyttlasset.
Nä, nu har jag skrivit klart för detta nummer.
Julhälsningar Lage
NR 6 2010
Del 9
En höstdag berättade matte att hon hade tittat på en ny
lägenhet, hon vill att vi ska flytta. Hon sa att det var en balkong men då kan ju inte jag springa i gräset.
Matte fick lägenheten och snart ska vi flytta. Hon har rensat och väsnats hela nätterna så jag har inte fått en blund om nätterna. Matte har varit så orolig över flytten och jag har börjat kliar mig igen. Jag har kliat mig så att jag får kramp. Matte ringde till veterinären och till djuraffären för att jag ska sluta klia mig.
Det har gått några dagar sen jag fick spray på mig och jag har blivit mycket mjukare i pälsen. Jag ska nog få det snart igen. Om några dagar går det första flyttlasset.
Nä, nu har jag skrivit klart för detta nummer.
Julhälsningar Lage
PLÖTSLIGT HÄNDER DET
text KENNETH, foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 5/2010
Tittar i min almanacka och ser det. Månadens sista dag är också sommartidens sista dag, utan pardon. Jag får tänka till, vad é det man säger? På våren ställer man fram utemöblerna, på hösten ställer man tillbaks dem. Det är alltså dags att ställa tillbaks klockan. Här i ligger då själva vinsten, vi har alla för en gångs skull dragit en vinstlott, vi får en hel timme extra!
Vad kan man då göra med en extratimme? Kanske…skriva det där viktiga brevet…plantera om några krukor…för en gångs skull påbörja ett mer hälsosamt liv…återuppta kontakten med gamla kompisen…tvätta bilen…
Men sen slår det mig. Visst f-n, vi skruvar tillbaks klockan mitt i natten. Så det blir nog inte så mycket av. För är det någon vinstlott jag fått så är det god nattsömn, men tanken var ju god. Alltså, mycket tänk, lite verkstad. Det känns nästan som ett kulturfenomen i sig.
Men i vår verkstad lyser flitens lampa mellan molnen, oavsett vinter- eller sommartid och Presspunkten välkomnar Patrik och Åse. Tack Nina för ditt bidrag.
/Kenneth
Nr 5/2010
Tittar i min almanacka och ser det. Månadens sista dag är också sommartidens sista dag, utan pardon. Jag får tänka till, vad é det man säger? På våren ställer man fram utemöblerna, på hösten ställer man tillbaks dem. Det är alltså dags att ställa tillbaks klockan. Här i ligger då själva vinsten, vi har alla för en gångs skull dragit en vinstlott, vi får en hel timme extra!
Vad kan man då göra med en extratimme? Kanske…skriva det där viktiga brevet…plantera om några krukor…för en gångs skull påbörja ett mer hälsosamt liv…återuppta kontakten med gamla kompisen…tvätta bilen…
Men sen slår det mig. Visst f-n, vi skruvar tillbaks klockan mitt i natten. Så det blir nog inte så mycket av. För är det någon vinstlott jag fått så är det god nattsömn, men tanken var ju god. Alltså, mycket tänk, lite verkstad. Det känns nästan som ett kulturfenomen i sig.
Men i vår verkstad lyser flitens lampa mellan molnen, oavsett vinter- eller sommartid och Presspunkten välkomnar Patrik och Åse. Tack Nina för ditt bidrag.
/Kenneth
SKAPA EGEN MUSIK
text PATRIK SABEL
Nr 5/2010
Med hjälp av en dator, musikprogram och en synth, sedan är det bara kreativiteten som sätter gränserna! Numera kan man både skapa och spela in sin egen musik relativt enkelt i sin egen hemmiljö utan att det behöver kosta skjortan. Här tänkte jag beskriva hur det kan gå till i ”hemmastudion”.
Som nybörjare kanske detta låter krångligt med alla begrepp och tekniktermer. Det är inte helt enkelt alla gånger innan man får det till att funka. Det finns vissa saker att tänka på innan man börjar som kan vara nyttigt att känna till. Jag ska göra ett försök att beskriva dom så gott jag kan.
Vad behöver man då för att komma igång?
Detta beror naturligtvis lite på vilken sorts instrument man behärskar, men jag kommer beskriva hur det går till med en synthesizer/midikeyboard eftersom det är mitt huvudintrument jag använder för att skapa och spela in all min musik. De flesta idag använder midikeyboards eftersom de är enklare att ansluta (via USB-porten direkt in i datorn) istället för midi kablar som man ansluter via ljudkortets gameport. Men det spelar egentligen ingen roll vilket man använder eftersom det är bara är signalen mellan keyboarden och datorn vi är ute efter.
Midi
Midi är en förkortning för Musical instrument digital interface (ett sätt för synthesizrar att kommunicera med andra synthesizrar -eller datorer).
Asio – Audio Stream Input Output är ett system utvecklat av Steinberg (skaparna av musikprogrammet jag använder) för att underlätta kommunikationen mellan operativsystemet och ljudkortet. Detta är något som kan skapa problem när man arbetar i Cubase, är om man har ett lite äldre ljudkort som inte stödjer detta. Detta kan innebära att man får en hög s.k latency (fördröjning). Detta innebär i praktiken att när du exempelvis slår på en stäng eller trycker på en pianotangent så blir det en fördröjning innan ljudet hörs i högtalarna. Om latencyn är väldigt hög kommer det bli väldigt svårt att spela in eftersom man inte hör tonen man spelar förrän en halv sekund senare.
Som tur är finns det sätt att kringgå detta fast på bekostnad av lite extra processorkraft. Asio 4 all är ett bra alternativ om man har ett ljudkort av äldre modell. Det är en drivrutin som stödjer väldigt många olika ljudkort och finns tillgänglig att ladda ner gratis på www.asio4all.com. Men en dator och en keyboard räcker inte riktigt för att komma igång. Man behöver även ett musikprogram. Det finns en hel del olika sequencerprogram exempelvis Protools, Reason. Det programmet jag tänker beskriva heter Cubase SX 5 och är ett av de mest avancerade och dyraste. Det finns dock som tur är lite ”nedbantade” versioner som är enklare med lite mindre funktioner som fungerar precis lika bra för oss hobbymusiker.
Det kan låta väldigt krångligt att komma igång, men när väl allting funkar är det ett väldigt smidigt sätt att skapa egen musik på. Syftet med att spela in, spela upp och redigera toner behöver inte endast vara för att skapa egen musik utan även om du exempelvis vill repa in en låt eller bara spela in en trumtakt, basslinga för att sedan kompa på gitarr. Detta kräver naturligtvis att man har lite musikbakgrund om man är helt oerfaren med att jobba med musik och datorer.
Sedan kommer vi till nästa steg och det är mjukvarusyntharna även kallade ”pluggar”, plugins, softsynthar, som helt enkelt fungerar som virtuella instrument. Här finns en uppsjö av olika alternativ när det gäller plugins. Allt från Orchestra, Electro, Synth, Rave, Hipp hopp. Då menar jag bara de ”färdiga” ljuden som följer med en plugin från början. Sedan går det alltid göra egna eller ändra de som redan finns. Det går ofta också hitta färdiga ljudbanker till många pluggar som är fria att ladda hem och använda. Möjligheterna är många, men planerar man att använda väldigt många olika pluggar behöver man också ha en hyfsad dator eftersom alla instrument utnyttjar datorns processorkraft. Så ju fler kanaler (spår) och instrument man vill använda i sin musikproduktion, så går det också åt mer processorkraft.
Nu är det bara till att börja lira och använda sin kreativitet för att skapa sina egna låtar
När jag börjar skapa, brukar jag oftast utgå från en idé, en känsla eller om jag får en melodislinga på hjärnan och upplägget kan se väldigt olika ut från gång till gång. Oftast en synthslinga som jag bygger på med bas, trummor tills jag tycker det låter bra. Sedan allt eftersom jag bygger på fler takter och låten utvecklas, kan jag bygga på med nya ideer och så småningom börjar min låt att ta form med vers och refräng. Sist brukar jag skapa introt, dvs upptakten innan versen kommer igång och slutet brukar falla på plats i stort sett av sig själv. Att sitta så här kan ta väldigt lång tid och det är inte ovanligt att man ”kör fast” eller får göra om spår, eller helt enkelt plocka bort vissa instrument som man inte är nöjd med.
Sång
Om du vill lägga till egen sång till ditt verk krävs naturligtvis också en mikrofon. Själv använder jag mig av en s.k. ”kondensator” mikrofon som är kopplad via ett mixerbord som i sin tur är inkopplat via ljudkortets line-in utgång. Detta är ett lite krångligare alternativ eftersom det finns bra USB mikrofoner som man kan koppla direkt in till datorn. Anledningen till att jag använder just en sådan mikrofon är att den fungerar väldigt bra både till att spela in sång och en del instrument, eftersom jag ibland vill spela in lite akustisk gitarr också. Det här var en liten inblick i hur det kan fungera att skapa egen musik via datorn. Hoppas det skapar ett litet sug att prova på denna variant. Lycka till!
Nr 5/2010
Med hjälp av en dator, musikprogram och en synth, sedan är det bara kreativiteten som sätter gränserna! Numera kan man både skapa och spela in sin egen musik relativt enkelt i sin egen hemmiljö utan att det behöver kosta skjortan. Här tänkte jag beskriva hur det kan gå till i ”hemmastudion”.
Som nybörjare kanske detta låter krångligt med alla begrepp och tekniktermer. Det är inte helt enkelt alla gånger innan man får det till att funka. Det finns vissa saker att tänka på innan man börjar som kan vara nyttigt att känna till. Jag ska göra ett försök att beskriva dom så gott jag kan.
Vad behöver man då för att komma igång?
Detta beror naturligtvis lite på vilken sorts instrument man behärskar, men jag kommer beskriva hur det går till med en synthesizer/midikeyboard eftersom det är mitt huvudintrument jag använder för att skapa och spela in all min musik. De flesta idag använder midikeyboards eftersom de är enklare att ansluta (via USB-porten direkt in i datorn) istället för midi kablar som man ansluter via ljudkortets gameport. Men det spelar egentligen ingen roll vilket man använder eftersom det är bara är signalen mellan keyboarden och datorn vi är ute efter.
Midi
Midi är en förkortning för Musical instrument digital interface (ett sätt för synthesizrar att kommunicera med andra synthesizrar -eller datorer).
Asio – Audio Stream Input Output är ett system utvecklat av Steinberg (skaparna av musikprogrammet jag använder) för att underlätta kommunikationen mellan operativsystemet och ljudkortet. Detta är något som kan skapa problem när man arbetar i Cubase, är om man har ett lite äldre ljudkort som inte stödjer detta. Detta kan innebära att man får en hög s.k latency (fördröjning). Detta innebär i praktiken att när du exempelvis slår på en stäng eller trycker på en pianotangent så blir det en fördröjning innan ljudet hörs i högtalarna. Om latencyn är väldigt hög kommer det bli väldigt svårt att spela in eftersom man inte hör tonen man spelar förrän en halv sekund senare.
Som tur är finns det sätt att kringgå detta fast på bekostnad av lite extra processorkraft. Asio 4 all är ett bra alternativ om man har ett ljudkort av äldre modell. Det är en drivrutin som stödjer väldigt många olika ljudkort och finns tillgänglig att ladda ner gratis på www.asio4all.com. Men en dator och en keyboard räcker inte riktigt för att komma igång. Man behöver även ett musikprogram. Det finns en hel del olika sequencerprogram exempelvis Protools, Reason. Det programmet jag tänker beskriva heter Cubase SX 5 och är ett av de mest avancerade och dyraste. Det finns dock som tur är lite ”nedbantade” versioner som är enklare med lite mindre funktioner som fungerar precis lika bra för oss hobbymusiker.
Det kan låta väldigt krångligt att komma igång, men när väl allting funkar är det ett väldigt smidigt sätt att skapa egen musik på. Syftet med att spela in, spela upp och redigera toner behöver inte endast vara för att skapa egen musik utan även om du exempelvis vill repa in en låt eller bara spela in en trumtakt, basslinga för att sedan kompa på gitarr. Detta kräver naturligtvis att man har lite musikbakgrund om man är helt oerfaren med att jobba med musik och datorer.
Sedan kommer vi till nästa steg och det är mjukvarusyntharna även kallade ”pluggar”, plugins, softsynthar, som helt enkelt fungerar som virtuella instrument. Här finns en uppsjö av olika alternativ när det gäller plugins. Allt från Orchestra, Electro, Synth, Rave, Hipp hopp. Då menar jag bara de ”färdiga” ljuden som följer med en plugin från början. Sedan går det alltid göra egna eller ändra de som redan finns. Det går ofta också hitta färdiga ljudbanker till många pluggar som är fria att ladda hem och använda. Möjligheterna är många, men planerar man att använda väldigt många olika pluggar behöver man också ha en hyfsad dator eftersom alla instrument utnyttjar datorns processorkraft. Så ju fler kanaler (spår) och instrument man vill använda i sin musikproduktion, så går det också åt mer processorkraft.
Nu är det bara till att börja lira och använda sin kreativitet för att skapa sina egna låtar
När jag börjar skapa, brukar jag oftast utgå från en idé, en känsla eller om jag får en melodislinga på hjärnan och upplägget kan se väldigt olika ut från gång till gång. Oftast en synthslinga som jag bygger på med bas, trummor tills jag tycker det låter bra. Sedan allt eftersom jag bygger på fler takter och låten utvecklas, kan jag bygga på med nya ideer och så småningom börjar min låt att ta form med vers och refräng. Sist brukar jag skapa introt, dvs upptakten innan versen kommer igång och slutet brukar falla på plats i stort sett av sig själv. Att sitta så här kan ta väldigt lång tid och det är inte ovanligt att man ”kör fast” eller får göra om spår, eller helt enkelt plocka bort vissa instrument som man inte är nöjd med.
Sång
Om du vill lägga till egen sång till ditt verk krävs naturligtvis också en mikrofon. Själv använder jag mig av en s.k. ”kondensator” mikrofon som är kopplad via ett mixerbord som i sin tur är inkopplat via ljudkortets line-in utgång. Detta är ett lite krångligare alternativ eftersom det finns bra USB mikrofoner som man kan koppla direkt in till datorn. Anledningen till att jag använder just en sådan mikrofon är att den fungerar väldigt bra både till att spela in sång och en del instrument, eftersom jag ibland vill spela in lite akustisk gitarr också. Det här var en liten inblick i hur det kan fungera att skapa egen musik via datorn. Hoppas det skapar ett litet sug att prova på denna variant. Lycka till!
THE HOOTERS
text JOHANNA LEVÉN, foto JASON MILLER
Nr 5/2010
Hooters är en snabbmatrestaurang som öppnade för första gången 1983 i Clearwater i Florida av L.D. Stewart, Gil DiGiannantonio, Billy Rainer, Dennis Johnsson, Ed Droster och Ken Wimmer. Idag så kan du finna åtminstone en Hooters i nästan alla amerikanska delstater.
Idén om Hooters koncept kom då ett par vänner satt och spelade Parchessi. De alla fick ett stort sug efter buffalovingar, men eftersom att köra till Buffalo var inget alternativ, så började de tänka på möjligheten att öppna upp ett eget ställe där folk kunde samlas på och äta, prata, dricka öl och så klart se på de amerikanska fotbollsmatcher som sändes. Efter flera månaders budgivningsstrid fick de äntligen byggnaden i Clearwater, Florida. Vad de nu behövde var ett namn. Det som män i denna del av USA gillade mest var kycklingvingar, amerikanska fotboll och ugglor, därför så blev namnet på den första restaurangen Hooters Six.
Den fjärde oktober 1983 öppnades snabbmatsrestaurangen upp sina dörrar för allmänheten för första gången av målaren L.D. Stewart, spritbutiks ägare Gil DiGiannantonio, pensionerade Billy Rainer, muraren Dennis Johnsson, fastighetsmäklaren Ed Doster och målaren Ken Wimmer. Det fanns mycket som talade emot att de skulle lyckas och den främsta anledning var att ingen av dem hade någon som helst yrkeserfarenhet inom restaurang branschen. Idag så kan man nog säga att de visste vad de gjorde eftersom du idag kan finna Hoooters lite överallt i USA. Den första Hooters tjejen var Lynne Austin, som också blev en del av deras logga i Clearwater. Idén med servitrisernas väldigt speciella klädsel fick Ed Droster från hans vackra sekreterare som brukade ta sin lunchrast till att jogga. Därför har servitrisernas uniform blivit bland annat joggingshorts, joggingskor med urringade linnen och strumpbyxor.
L.D. Stewarts fru hade också en del idéer i deras skapande av restaurangen då det var hon som designade Hooters logga.
Att det gick bra för Hooters Six och att de blev mer kända kunde man konstatera redan året därpå då affärsmannen Hugh Connerty ville göra dem internationella. 1985 kom nästa lyft för dem då Lynne Austin var med i mittuppslaget av Playboys juni nummer. Lynne Austin är än idag ett känt ansikte som skådespelerska och modell. Hon kom att fortsätta vara med i några Playboy videos, men har idag dragit sig tillbaka från rampljusen med sin familj. Det som sist skrevs om henne var 2008, för Hooters 25 års jubileum, då hon blev vald som en av de hetaste Hooters servitriserna någonsin.
Under 90- talet hade Hooters kändisskap vuxit betydligt. Bland annat var de sponsorer för föraren Alan Kulwicki i NASCAR. Deras samarbete blev en succé då han vann loppet på Winston Cup 1992. Olyckan väntade dock inte länge. Tio år efter det att Hooters Six öppnats för första gången, omkom den unge föraren i en flygplanskrasch utanför Bristol i Tennessee den förste april 1993. 1997 började det talas om att en film skulle göras om Hooters, men så blev det tyvärr aldrig.
Sjätte mars 2003 gjorde det första Hooters planet sin debutflygning från Myrtle Beach i South Carolina och lades ner den 17 april 2006. Samma år som Hooters Air lades ner utökade restaurangerna deras alkoholtillstånd vilket gav dem nu rättigheterna att servera alkoholdrinkar
Intervju med servitrisen och Hooters tjejen Courtney Waller
Hur länge har du jobbat här?
I cirka ett år.
Är det jobbigt att gå klädd i denna typ av uniform?
Det måste vara väldigt många män som är närgångna.
Faktiskt inte. Kläderna i sig själva är väldigt sköna och bekväma. Kunderna här är aldrig närgångna. De respekterar oss för det vi är och vad vårt jobb är. Ifall det nu skulle hända att en kund är för närgången så finns det alltid en av föreståndarna här för att hjälpa till.
Hur många servitriser är ni som jobbar här en vanlig dag/kväll/högtidsdag?
Det brukar inte variera så mycket med arbetsstyrkan här även ifall det är en högtidsdag. Vi har ungefär fyra bord per servitris så vi brukar vara ungefär sex till åtta servitriser här, men vi hjälper så klart varandra om det behövs.
Hur ser en normal arbetsdag ut för er?
Vardagarna är relativt lugna, men vid lunchtid får vi förstås lite mer och göra.
Hur ser en högtidsdag ut för er?
Kunderna är så klart fler och mer generösa med dricksen än i vanliga fall.
Har ni blivit påverkade av den lågkonjunktionen som rått nu så länge?
Faktiskt inte, jag tror till och med att vi har fler kunder nu än vad vi hade innan låg konjunktionen. Kanske beror det på att vi ligger precis bredvid en av- och infart till motorvägen.
Har du planer på att fortsätta som servitris här en längre tid?
Jag tror inte det tyvärr. Jag jobbar här för att tjäna lite extra pengar under tiden som jag utbildar mig till lärarinna.
Jag vill passa på att tacka alla de som jobbar på The Hooters i O’Hare i Illinois. Ni gav mig min första upplevelse av någonting som vi inte har i Sverige. Samt vill jag passa på att tacka alla de servitriser som sjöng ”Ja må hon leva” för mig på min sista kväll i USA. Sist men inte minst vill jag tacka min vän Courtney Waller för intervjun och önska henne lycka till med sin utbildning.
Nr 5/2010
Hooters är en snabbmatrestaurang som öppnade för första gången 1983 i Clearwater i Florida av L.D. Stewart, Gil DiGiannantonio, Billy Rainer, Dennis Johnsson, Ed Droster och Ken Wimmer. Idag så kan du finna åtminstone en Hooters i nästan alla amerikanska delstater.
Idén om Hooters koncept kom då ett par vänner satt och spelade Parchessi. De alla fick ett stort sug efter buffalovingar, men eftersom att köra till Buffalo var inget alternativ, så började de tänka på möjligheten att öppna upp ett eget ställe där folk kunde samlas på och äta, prata, dricka öl och så klart se på de amerikanska fotbollsmatcher som sändes. Efter flera månaders budgivningsstrid fick de äntligen byggnaden i Clearwater, Florida. Vad de nu behövde var ett namn. Det som män i denna del av USA gillade mest var kycklingvingar, amerikanska fotboll och ugglor, därför så blev namnet på den första restaurangen Hooters Six.
Den fjärde oktober 1983 öppnades snabbmatsrestaurangen upp sina dörrar för allmänheten för första gången av målaren L.D. Stewart, spritbutiks ägare Gil DiGiannantonio, pensionerade Billy Rainer, muraren Dennis Johnsson, fastighetsmäklaren Ed Doster och målaren Ken Wimmer. Det fanns mycket som talade emot att de skulle lyckas och den främsta anledning var att ingen av dem hade någon som helst yrkeserfarenhet inom restaurang branschen. Idag så kan man nog säga att de visste vad de gjorde eftersom du idag kan finna Hoooters lite överallt i USA. Den första Hooters tjejen var Lynne Austin, som också blev en del av deras logga i Clearwater. Idén med servitrisernas väldigt speciella klädsel fick Ed Droster från hans vackra sekreterare som brukade ta sin lunchrast till att jogga. Därför har servitrisernas uniform blivit bland annat joggingshorts, joggingskor med urringade linnen och strumpbyxor.
L.D. Stewarts fru hade också en del idéer i deras skapande av restaurangen då det var hon som designade Hooters logga.
Att det gick bra för Hooters Six och att de blev mer kända kunde man konstatera redan året därpå då affärsmannen Hugh Connerty ville göra dem internationella. 1985 kom nästa lyft för dem då Lynne Austin var med i mittuppslaget av Playboys juni nummer. Lynne Austin är än idag ett känt ansikte som skådespelerska och modell. Hon kom att fortsätta vara med i några Playboy videos, men har idag dragit sig tillbaka från rampljusen med sin familj. Det som sist skrevs om henne var 2008, för Hooters 25 års jubileum, då hon blev vald som en av de hetaste Hooters servitriserna någonsin.
Under 90- talet hade Hooters kändisskap vuxit betydligt. Bland annat var de sponsorer för föraren Alan Kulwicki i NASCAR. Deras samarbete blev en succé då han vann loppet på Winston Cup 1992. Olyckan väntade dock inte länge. Tio år efter det att Hooters Six öppnats för första gången, omkom den unge föraren i en flygplanskrasch utanför Bristol i Tennessee den förste april 1993. 1997 började det talas om att en film skulle göras om Hooters, men så blev det tyvärr aldrig.
Sjätte mars 2003 gjorde det första Hooters planet sin debutflygning från Myrtle Beach i South Carolina och lades ner den 17 april 2006. Samma år som Hooters Air lades ner utökade restaurangerna deras alkoholtillstånd vilket gav dem nu rättigheterna att servera alkoholdrinkar
Intervju med servitrisen och Hooters tjejen Courtney Waller
Hur länge har du jobbat här?
I cirka ett år.
Är det jobbigt att gå klädd i denna typ av uniform?
Det måste vara väldigt många män som är närgångna.
Faktiskt inte. Kläderna i sig själva är väldigt sköna och bekväma. Kunderna här är aldrig närgångna. De respekterar oss för det vi är och vad vårt jobb är. Ifall det nu skulle hända att en kund är för närgången så finns det alltid en av föreståndarna här för att hjälpa till.
Hur många servitriser är ni som jobbar här en vanlig dag/kväll/högtidsdag?
Det brukar inte variera så mycket med arbetsstyrkan här även ifall det är en högtidsdag. Vi har ungefär fyra bord per servitris så vi brukar vara ungefär sex till åtta servitriser här, men vi hjälper så klart varandra om det behövs.
Hur ser en normal arbetsdag ut för er?
Vardagarna är relativt lugna, men vid lunchtid får vi förstås lite mer och göra.
Hur ser en högtidsdag ut för er?
Kunderna är så klart fler och mer generösa med dricksen än i vanliga fall.
Har ni blivit påverkade av den lågkonjunktionen som rått nu så länge?
Faktiskt inte, jag tror till och med att vi har fler kunder nu än vad vi hade innan låg konjunktionen. Kanske beror det på att vi ligger precis bredvid en av- och infart till motorvägen.
Har du planer på att fortsätta som servitris här en längre tid?
Jag tror inte det tyvärr. Jag jobbar här för att tjäna lite extra pengar under tiden som jag utbildar mig till lärarinna.
Jag vill passa på att tacka alla de som jobbar på The Hooters i O’Hare i Illinois. Ni gav mig min första upplevelse av någonting som vi inte har i Sverige. Samt vill jag passa på att tacka alla de servitriser som sjöng ”Ja må hon leva” för mig på min sista kväll i USA. Sist men inte minst vill jag tacka min vän Courtney Waller för intervjun och önska henne lycka till med sin utbildning.
TRÖTTSAMT ATT FUNDERA
text & illustration ÅSE LENNERBORN
Nr 5/2010
En stund att vila för en fjäril. Senare. När det finns tid kanske. Efter något slags svar eller någonting. När det blir en sådan stund. När vingarna behöver det. När den orkar kanske. När den vet om den kan vila. Efter att den förstått när vingarna är trötta. Om de ens är det. Någon gång är den stunden. När det nu än är. Före eller efter. Innan den orkade behövdes liksom den vilan då också. Vila igen senare en annan gång. Istället. Efter något slags svar på det hela. Det finns en fjäril. Den är där den är precis som den är. Det finns en spegel. Den är där den är precis som den är. Spegelbild av allt som målar bild utav allt. En bild av en fjäril är som den är precis där den är. Glädje för en fjäril att speglas i sig själv.
Som när en fjäril blir trött för en stund av någonting och vill spegla sig i känslan av att vara det. Eftersom den är det. Som lilla stackars fjäril och inte mer än så. Den vill vila. Om fjärilen kan det blir den glad att känna att den är viktig. Den visste kanske vad det var som gjorde att den blev trött. Eller inte alls. Det var så det var och inte mer än så. Jag skulle kunna säga någonting om en fjärils vingar. Och vad det än var som gjorde att fjärilen blev trött så skulle jag kunna säga någonting om det. Jag skulle kunna säga något om en vind, om en sol, om en måne, om en stjärna, om en regnbåge, om ett hav.
En liten fjäril som kanske är rädd för regnbågen. Som en människa. Som blivit trött av någonting. Vad det nu än var som gjorde att det blev som det blev, så skulle jag kunna säga att det är vackert väder. En människa som kanske är rädd för månen. Mycket möjligt att det hjälper. Jag kan också lyssna om den människan då vill säga något om det hela. En människa som kanske är trött för att det är så tröttsamt med vädret. Kanske ännu mer tröttsamt att först veta hur fint det är och sedan också prata om det hela. Lite mycket. Jag kan också säga att det är vackert med en sol. En människa som kanske tycker att detta med solen är lite samma sak då som med månen. För min del låter det i vilket fall som helst helt logiskt att någon är trött för att det liksom finns en måne. Vad det nu än innebär eller är alls överhuvudtaget så kan det vara lite mycket att fundera över. Som en fjäril som kanske också blivit trött av att tänka på hur den själv kan finnas i en spegel. I vattnet. Att fundera såhär över allt. Lite mycket huvudbry. Som sagt var, för min del så skulle jag kunna lyssna om någon skulle orka säga något om det hela.
Nr 5/2010
En stund att vila för en fjäril. Senare. När det finns tid kanske. Efter något slags svar eller någonting. När det blir en sådan stund. När vingarna behöver det. När den orkar kanske. När den vet om den kan vila. Efter att den förstått när vingarna är trötta. Om de ens är det. Någon gång är den stunden. När det nu än är. Före eller efter. Innan den orkade behövdes liksom den vilan då också. Vila igen senare en annan gång. Istället. Efter något slags svar på det hela. Det finns en fjäril. Den är där den är precis som den är. Det finns en spegel. Den är där den är precis som den är. Spegelbild av allt som målar bild utav allt. En bild av en fjäril är som den är precis där den är. Glädje för en fjäril att speglas i sig själv.
Som när en fjäril blir trött för en stund av någonting och vill spegla sig i känslan av att vara det. Eftersom den är det. Som lilla stackars fjäril och inte mer än så. Den vill vila. Om fjärilen kan det blir den glad att känna att den är viktig. Den visste kanske vad det var som gjorde att den blev trött. Eller inte alls. Det var så det var och inte mer än så. Jag skulle kunna säga någonting om en fjärils vingar. Och vad det än var som gjorde att fjärilen blev trött så skulle jag kunna säga någonting om det. Jag skulle kunna säga något om en vind, om en sol, om en måne, om en stjärna, om en regnbåge, om ett hav.
En liten fjäril som kanske är rädd för regnbågen. Som en människa. Som blivit trött av någonting. Vad det nu än var som gjorde att det blev som det blev, så skulle jag kunna säga att det är vackert väder. En människa som kanske är rädd för månen. Mycket möjligt att det hjälper. Jag kan också lyssna om den människan då vill säga något om det hela. En människa som kanske är trött för att det är så tröttsamt med vädret. Kanske ännu mer tröttsamt att först veta hur fint det är och sedan också prata om det hela. Lite mycket. Jag kan också säga att det är vackert med en sol. En människa som kanske tycker att detta med solen är lite samma sak då som med månen. För min del låter det i vilket fall som helst helt logiskt att någon är trött för att det liksom finns en måne. Vad det nu än innebär eller är alls överhuvudtaget så kan det vara lite mycket att fundera över. Som en fjäril som kanske också blivit trött av att tänka på hur den själv kan finnas i en spegel. I vattnet. Att fundera såhär över allt. Lite mycket huvudbry. Som sagt var, för min del så skulle jag kunna lyssna om någon skulle orka säga något om det hela.
SPELKULTUR
text & foto Joakim ottosson
Nr 5/2010
TV och datorspel omfattar väldigt mycket idag. Det har blivit en del av vardagen för den yngre grenerationen och många har det med sig sedan tidigt 80-tal. Finns det dock något som heter Spelkultur? Kan man katigorisera denna media som kultur över huvud taget?
I TV-spelens värld händer det väldigt mycket. Marknaden blir större och större, spelen blir fler och fler, nya spel idéer skapas, nya och populära karaktärer skapas, nya berättelser kommer till, ja mycket tid och pengar läggs ner i det. Både från tillverkarna och konsumenterna. Numera när en spelkonsol släpps är det köer och trängsel utanför affärerna och en del människor till och med köar utanför butikerna någon dag innan de släpps.
Äldre spel som släpptes för 20 år sedan blir kultförklarade och många minns sina första TV- eller datorspel. När en ny del i en spelserie kommer ut där serien i sig är gammal så blir det masshyssteri. I affärer som säljer dessa spel finns det stora plankat på de spel som är nytt och efterlängtat.
Karaktärer i dessa spelserier blir mer och mer kända, precis som käraktärer i film och serier. En karaktär som är ett jättebra exempel är Super Mario. En ikon som är maskot för ett helt företag.
Företagen börjar göra figurer, plancher, musikalbum, smycken, dräkter och mycket annat efter dessa spelserier och karaktärerna i dem. En del saker kan man få när man köper specialutgåvor av ett spel men mycket annat säljs normalt. Ett expmpel på en serie där man får extra materiel är Super Mario.
För att fira att Mario just fyllt 25 år kommer en version till Nintendo Wii som heter Super Mario All-stars, komplett med historiebok och CD som samlar musik från hela Marios karriär.
Leksaker, samlarprylar, repliker på olika karaktärer och dylikt blir allt mer och mer populära att införskaffa. Det finns allt från billiga små klistermärken, nyckelringar till svindyra smycken och statyetter.
Just i dagens läge är det mest i Japan man ser hur detta växer som mest. Men det börjar ta sig mer och mer in i resten av världen. Idag finns det olika evenemang där spelandet förekommer mycket. Lanpartyt Deramhack är ett av dem. Dit kommer folk från många delar av Sverige för att delta. Det finns tävlingar o lika former, förhandsvisningar av nya dator-delar, program och spel. evenemanget är några dagar
så sängplatser anordnas också.
Det finns de som ringer till sina kompisar och ordnar en spelkväll där man spelar tillsammans i flera timmar, kollar på nån film som har sitt urspring från TV- eller datorspel eller så kanske man är ett par stycken och gör sitt egna små spel. Man kanske kan säga att den berömda filmkvällen eller videovakan har fått sig ett syskon?
Varje år anordnas mässor för TV- och datorspel i runt om i världen men de största är i Japan och USA. Dessa mässor är stora och alltid välbesökta. Där visar företagen upp sina nya ideer, konsoler, spel och mycket annat för omvärlden. Detta gör de genom att placera ut sina spel i olika montrar där man får se och prova spelen innan de är klara. Sedan hålls en presskonferans. Den hålls på en stor scen med en stor projektor eller skärm där olika trailers spelas upp, visnig på hur man spelar osv. På mässgolven klär människor ut sig till sina favoritkaraktärer och visar upp sig, kanske spelar upp en scen ur något spel och medverkar i en tävling för bästa spelkostym.
Många spelföretag släpper också sin musk från sina spel i olika former. Orgnial soundtrack är det vanligaste men en del gör också kanske lugnare versioner vid sidan om eller andra mixar av sina låtar och släpper det som andra album vid sidan om. Företaget Square-Enix har släppt ett album där de gjort om alla låtarna från några av sina spel i ett lugnt pianostuk. Deras främste musikkompositör har även ett eget band som kallar sig för The Black Mages och gör om låtarna i bl.a. rockstuk. Men företagen släpper inte bara sin musik på skiva. De anorndar koncerter med sin musik i kända musik- och teaterhus. Koncerterna är för det mesta välbesökta och uppskattade. I Sverige anordnades en koncert med spelmusik enbart i Bitpop. Bitpop är en elektronisk musikstil där åtminstone en del av musiken är chipmusik, och alltså framförs på spelkonsoler såsom Nintendo Entertainment System och Sega Master System eller datorer som Commodore 64. Musikstilen är starkt inspirerad av äldre TV-spel.
Ämnet med äldre spel blir mer och mer populärt nu när mediet har blivit så stort. Söker man efter ett TV-spel som var populärt förr kan det kosta en stor summa pengar precis som med antikviteter. Ju bättre skick, ju mer pengar får man ge. På auktonssidan Tradera kan man se exempel på vad det kan kosta för dem som samlar.
Skolan idag erbjuder TV- och datorspel kurser. Det använder också spel i sin utblidning i andra ämnen som t.ex mattematik. Militären använder spel som simulatorer av olika slag, både i strid och fordonslära.
Så är detta kultur? Finns det något som hom heter spelkultur? Kan man katigorisera denna media som kultur över huvud taget? Forskar man runt så är det delade åsikter. En del säger till och med att spelen i sig inte är kultur men spelandet är. Det är en ständigt debatt. Avgör gärna själva vad ni tycker.
Nr 5/2010
TV och datorspel omfattar väldigt mycket idag. Det har blivit en del av vardagen för den yngre grenerationen och många har det med sig sedan tidigt 80-tal. Finns det dock något som heter Spelkultur? Kan man katigorisera denna media som kultur över huvud taget?
I TV-spelens värld händer det väldigt mycket. Marknaden blir större och större, spelen blir fler och fler, nya spel idéer skapas, nya och populära karaktärer skapas, nya berättelser kommer till, ja mycket tid och pengar läggs ner i det. Både från tillverkarna och konsumenterna. Numera när en spelkonsol släpps är det köer och trängsel utanför affärerna och en del människor till och med köar utanför butikerna någon dag innan de släpps.
Äldre spel som släpptes för 20 år sedan blir kultförklarade och många minns sina första TV- eller datorspel. När en ny del i en spelserie kommer ut där serien i sig är gammal så blir det masshyssteri. I affärer som säljer dessa spel finns det stora plankat på de spel som är nytt och efterlängtat.
Karaktärer i dessa spelserier blir mer och mer kända, precis som käraktärer i film och serier. En karaktär som är ett jättebra exempel är Super Mario. En ikon som är maskot för ett helt företag.
Företagen börjar göra figurer, plancher, musikalbum, smycken, dräkter och mycket annat efter dessa spelserier och karaktärerna i dem. En del saker kan man få när man köper specialutgåvor av ett spel men mycket annat säljs normalt. Ett expmpel på en serie där man får extra materiel är Super Mario.
För att fira att Mario just fyllt 25 år kommer en version till Nintendo Wii som heter Super Mario All-stars, komplett med historiebok och CD som samlar musik från hela Marios karriär.
Leksaker, samlarprylar, repliker på olika karaktärer och dylikt blir allt mer och mer populära att införskaffa. Det finns allt från billiga små klistermärken, nyckelringar till svindyra smycken och statyetter.
Just i dagens läge är det mest i Japan man ser hur detta växer som mest. Men det börjar ta sig mer och mer in i resten av världen. Idag finns det olika evenemang där spelandet förekommer mycket. Lanpartyt Deramhack är ett av dem. Dit kommer folk från många delar av Sverige för att delta. Det finns tävlingar o lika former, förhandsvisningar av nya dator-delar, program och spel. evenemanget är några dagar
så sängplatser anordnas också.
Det finns de som ringer till sina kompisar och ordnar en spelkväll där man spelar tillsammans i flera timmar, kollar på nån film som har sitt urspring från TV- eller datorspel eller så kanske man är ett par stycken och gör sitt egna små spel. Man kanske kan säga att den berömda filmkvällen eller videovakan har fått sig ett syskon?
Varje år anordnas mässor för TV- och datorspel i runt om i världen men de största är i Japan och USA. Dessa mässor är stora och alltid välbesökta. Där visar företagen upp sina nya ideer, konsoler, spel och mycket annat för omvärlden. Detta gör de genom att placera ut sina spel i olika montrar där man får se och prova spelen innan de är klara. Sedan hålls en presskonferans. Den hålls på en stor scen med en stor projektor eller skärm där olika trailers spelas upp, visnig på hur man spelar osv. På mässgolven klär människor ut sig till sina favoritkaraktärer och visar upp sig, kanske spelar upp en scen ur något spel och medverkar i en tävling för bästa spelkostym.
Många spelföretag släpper också sin musk från sina spel i olika former. Orgnial soundtrack är det vanligaste men en del gör också kanske lugnare versioner vid sidan om eller andra mixar av sina låtar och släpper det som andra album vid sidan om. Företaget Square-Enix har släppt ett album där de gjort om alla låtarna från några av sina spel i ett lugnt pianostuk. Deras främste musikkompositör har även ett eget band som kallar sig för The Black Mages och gör om låtarna i bl.a. rockstuk. Men företagen släpper inte bara sin musik på skiva. De anorndar koncerter med sin musik i kända musik- och teaterhus. Koncerterna är för det mesta välbesökta och uppskattade. I Sverige anordnades en koncert med spelmusik enbart i Bitpop. Bitpop är en elektronisk musikstil där åtminstone en del av musiken är chipmusik, och alltså framförs på spelkonsoler såsom Nintendo Entertainment System och Sega Master System eller datorer som Commodore 64. Musikstilen är starkt inspirerad av äldre TV-spel.
Ämnet med äldre spel blir mer och mer populärt nu när mediet har blivit så stort. Söker man efter ett TV-spel som var populärt förr kan det kosta en stor summa pengar precis som med antikviteter. Ju bättre skick, ju mer pengar får man ge. På auktonssidan Tradera kan man se exempel på vad det kan kosta för dem som samlar.
Skolan idag erbjuder TV- och datorspel kurser. Det använder också spel i sin utblidning i andra ämnen som t.ex mattematik. Militären använder spel som simulatorer av olika slag, både i strid och fordonslära.
Så är detta kultur? Finns det något som hom heter spelkultur? Kan man katigorisera denna media som kultur över huvud taget? Forskar man runt så är det delade åsikter. En del säger till och med att spelen i sig inte är kultur men spelandet är. Det är en ständigt debatt. Avgör gärna själva vad ni tycker.
RESPEKTERA GÅTAN
textbearbetning JERRY, foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 5/2010
Till dig som läser det här. Sätt dig ner i lugn och ro i närheten av en sjö eller i ett hus med havsutsikt. Stäng av mobilen, ta ett djupt andetag och koppla av och gör dig redo för några visdomsord.
Indianhövdingen med det intressanta namnet Medicine Story är ålderman och historieberättare från Wampanoag-stammen. Han väver med sina ord samman en medryckande och insiktsfull berättelse om roller som binder oss och roller som kan befria oss.
Nr 5/2010
Till dig som läser det här. Sätt dig ner i lugn och ro i närheten av en sjö eller i ett hus med havsutsikt. Stäng av mobilen, ta ett djupt andetag och koppla av och gör dig redo för några visdomsord.
Indianhövdingen med det intressanta namnet Medicine Story är ålderman och historieberättare från Wampanoag-stammen. Han väver med sina ord samman en medryckande och insiktsfull berättelse om roller som binder oss och roller som kan befria oss.
Här följer en berättelse om den heliga cirkeln som ger dig en insikt om att leva i harmoni. Låt oss börja från vattnet. Det är där livet börjar. Människan är ett vattenfolk som aldrig befinner sig långt från livets källa. Wapanoag stammens legend berättar att deras förfäder bodde i berg i jorden. Dessförinnan hade de korsat haven på flykt undan exploderande vulkanöar och innan allt detta hade de bott i den stora oceanens vatten. Stammens folk står vattnets ande väldigt nära. På en kulle vid Cape Code bukten står ett gammalt stentorn. Det cylinderformade tornet är byggt av ojämna stenblock. Tornet är ett minnesmärke precis som många av de torn som reser sig i Europa och övriga världen. Det finns andliga skäl till att dessa byggnader är cirkelformade. De som lever nära jorden och följer naturens gång är mycket enkla och mycket verkliga människor. Drömmen, till exempel, är verklig för dessa människor. Uppenbarelser och visioner, som mer sofistikerade människor påstår bara syns för vår inre syn, är verkliga för indianerna. Turtle Islands urbefolkning omhuldar universums andliga och mystiska karaktär. Saker och ting är som de är av en orsak. Drömmar finns och ger oss tröst, varningar och vägledning.
Människan behöver inte veta hur jorden skapades och allt måste inte förklaras in i minsta detalj. Naturens gåta och mystik ska upplevas och inte beskrivas i vetenskapliga termer. Vi behöver inte veta om det finns liv på andra planeter. Människan måste först lära sig att leva i harmoni med livet och naturen här på jorden. Varför lyser solen, varför blåser vinden, varför är himlen blå? Vi behöver inte veta varför. Respektera gåtan. Mänsklighetens erfarenheter förs vidare från generation till generation i form av stammens kunskap, ceremonier, sånger och berättelser. På det viset utgör vi, tillsammans med våra förfäder och framtidens generationer en enda cirkel som sträcker sig genom all tid som varit och som kommer att vara. Allt är en enda cirkel. Vi känner oss besläktade med allt och alla. Djur, växter, stenar, regnbågar och stjärnor ska alla tilltalas som släktingar. Till och med alla de saker i stammens samlade kunskap och erfarenhet som verkar skrämmande, tillhör på något sätt historien och är alltså på något okänt vis knutet till cirkeln. Allt har en mening och behöver inte förklaras. Vi lär oss av katten och räven att nyfikenhet, mod, rädsla och erfarenhet är nödvändiga för att vi ska överleva. Djuren respekterar gåtan.
Vi lever i en värld som bygger på cirklar. Överallt i hela naturen ser vi cirklar. När vi samlar oss gör vi det ofta i en ring. Vi ser människans raser som en cirkel. Universums fysiska uppbyggnad från minsta partikel till själva kosmosväggar är cirkelformade. Alla dessa cirklar är en del av existensens stora cirkel.
Det är viktigt att bibehålla kopplingen mellan alla dessa små enheter och den stora. Ibland känner vi oss vilsekomna. Vi känner oss avskilda . Detta är en illusion, en sjukdom. Det är andens gift. Att var ensam, och vara avskild är bara en illusion. Vi förstärker tyvärr den illusionen genom att avskärma oss från andra, från jorden, från naturen och till och med från oss själva.
När vi mår dåligt i själen blir vi bedövade av mediciner som lindrar men som inte botar. Läkemedelindustrin har inget intresse av att göra dig frisk. Deras affärsidé bygger på att vi ska bli beroende av ständig medicinering. Prova istället den naturliga metoden. Den är gratis och ger inga biverkningar. Om du är nedstämd eller deprimerad ska du ta en lång promenad i skogen. Där väljer du ett träd (som egentligen väljer dig). Lägg handen på trädets bark i minst tio minuter.
Blunda och lyssna till ditt inre. Ett träd har ett mycket mer avancerat DNA än en människa och producerar syre så att vi kan leva. Du bör vara seriös och djupt koncentrerad när trädet förmedlar sin visdom. Trädet ger dig tröst, varningar och vägledning. Du kan få en liknade känsla om du håller i sten som du hittat vid strandkanten. När handen värmer stenen uppstår ett magiskt samband. Du både ger och får energi. Om du inte lyckas få kontakt vid första försöken kan det bero på att du blir störd av närheten till motorvägar, bilar och långtradare, affärer, fabriker, inhägnader, elstängsel, blinkande ljus, vrålande motorer, tutor, visslor, människor som skriker och hundar som skäller. Ditt möte med trädet och stenen ska ske i avskildhet i stillhet där du kan höra vindens läte, vågornas brus vid stranden, vattenfallen, fåglarna, och småkrypen som prasslar i lövverken. Du uppfylls av tacksamhet och ödmjukhet över att var en del av den ursprungliga cirkelns rikedom och skönhet.
Det fanns en gång en tid då vi inte kände oss så avskilda. Då levde vi i samklang med ursprunget och vi kunde kommunicera med flera olika andar. Harmonin varade så länge som människan levde på ett heligt vis. Men när ett litet antal grupper började avvika från de uråldriga föreskrifterna gjorde separationens illusion entré. Denna illusion är som en demon, ty när människor tror på den blir den verklig. När vi känner oss avskilda från jorden får vi inte ens dåligt samvete när vi försöker äga, erövra, utplundra eller skövla vår värld. När vi känner oss avskilda från varandra skapar vi avundsjuka, svartsjuka, penninghunger, illvilja, brott och krig. När vi känner oss avskilda skapar vi kampen mellan det onda och det goda. Det onda är inget annat än avskildhet och avskildheten är en illusion. Visst är det märkligt att denna illusion har gjort oss så sjuka, ja så pass sjuka, att vi är på väg att förstöra planeten vi bor på, vårt eget hem och vår egen historia. Genom att vi uteslutande tror på ondskan har den blivit verklig.
Den här avskildheten börjar långt ner i åldrarna, och vi har institutionaliserat den för att var säkra på att den börjar redan i spädbarnåldern. I de flesta samhällen och länder skiljs barnen när de föds från sina mödrar av främlingar. Spädbarnen placeras i spjälsängar i separata rum, de matas med nappflaska enligt ett schema som är skapat för att passa någon annans och inte barnets behov och medan åtminstone en av föräldrarna arbetar skickas barnet iväg till dagis och skolan. Ett barn föds med 1000 fria och naturliga tankar. Efter ett år i skolan har de bara tio kvar. Farföräldrar, mostrar, morbröder och kusiner bor någon annanstans. Grannarna tillhör andra sociala klubbar och ett annat trossamfund. De som bor i nästa kvarter, eller rentav i samma trappuppgång, känner vi inte alls. Gatorna är stenbelagda, lekplatsen är konstgjord, maten kommer från ett köpcentrum. Möblerna tillverkas av några som du inte vet vilka de är. All underhållning produceras av människor som befinner sig långt från oss och som vi inte känner ett dugg. Naturfolk lever i mindra stammar där alla känner alla. Barnen uppfostras gemensamt. Äldre kvinnor lär unga män att tillfredställa den blivande hustrun. Boplatsen bygger de tillsammans.
I den moderna industrivärlden är huset vi bor i byggt av anonyma främlingar. Vi har ytters lite familjekänsla, ännu mindre känsla för människor i vår närmiljö, och praktiskt taget ingen som helst koppling till jorden och hennes naturliga processer. Hela den här slit-och-släng kulturen lär oss att tro på illusionen om att vi är avskilda från ursprunget är sann. Den livslögnen förstärks genom manipulerad undervisning, filosofi, historia, politik och ekonomi. Du kanske tror och är helt övertygad om att de som lever i den rika delen av världen absolut inte vill lämna sin lyxtillvaro och återvända till ursprunget. Men det ena utesluter inte det andra. Vi lever i en modern era med mycken avancerad teknologi. Det är med hjälp av rika och begåvade människors överflöd och den tekniska utvecklingen som vi kan sprida dessa cirklar och tankar över hela världen. Vi kan inte återskapa det förflutna, men frågan infinner sig ändock. Hur kan vi använda naturfolkens nedärvda, universella och tidlösa kunnande för att möta dagens problem med miljöförstöring, välfärdssjukdomar, svält och stress.
Allt kan vi inte förbättra på en gång. Det kommer att ta tid. Men ge inte upp med ursäkten att du inte kan förändra världen. För just du har förmågan att förändra din omvärld. Börja med att förändra dig själv och din omgivning. Livet är en gudagåva som givit dig möjligheten att göra vissa bestämda val. Förvalta den gåvan genom att leva i samklang med naturen. Om du tvivlar och känner dig osäker bör du söka svaren redan idag. Ta en lång skogspromenad. Det kanske tar en stund men snart upptäcker du att det finns ett träd som väntar på dig.
Källa Medicin Story, Återvänd till ursprunget
KRISTALLRADION...
text LEIF KÄLLBERG
Nr 5/2010
Världen är internationell sedan många årtionden och det började med radion. De första svenska sändningarna började år nittonhundratjugotre. Folk var helt enkelt nyfikna hur det var utomlands.
Sveriges Radio anställde folk som rapporterade. Stor idol både i USA och Sverige var populärsångaren Frank Sinatra som inledde karriären i radio i mitten på nittonhundratrettiotalet. Man ville av naturliga skäl ha rapporter från världens finanscentrum på Wall Street i New York och från Washington. Den tyske nazistledaren Adolf Hitler som tillträdde som rikskansler år nittonhundratrettitre blev förstasidesstoff i och med den så kallade ‘kristallnatten’ år nittonhundratrettioåtta. Den natten innebar officiellt att Tyskland skulle hålla judarna som någonting att försöka avrätta.
Rent tekniskt var radion en uppfinning som grundade sig på Maxwells elektromagnetiska ekvationer samt Herz arbete och Marconis radioapparat. Heinrich Herz genererade år adertonhundraåttioåtta de av James Maxwell år adertonhundrasextiofyra förutspådda ekvationerna. Marconi satte igång radiosändningar, men i samband med Teslas avlidande slogs det fast att det egentligen var Tesla, Marconis arbetsgivare, som hade uppfunnit radion.
Vad man skulle sända i radio blev faktiskt ett problem. Man fick ju inte vara för rolig, så istället blev man högtidlig. Högmässan kunde sändas, liksom den högtidlige och store skådespelaren Anders de Wahl när han läste in Tennyssons ‘Nyårsklockorna’ vid nyåret. Radioteatern etablerades eftersom det passade. Nyheterna blev ett stående inslag. Underhållningsprogrammen kom och Lennart Hyland blev den store programledaren för ‘Karusellen’. Sedan lockade TV där han var programledare för ‘Stora Famnen’, ‘Hylands Hörna’ och så vidare. Han refererade också sportsändningarna och spelade också som programråd en stor roll på Sveriges Television. Det har alltså runnit en hel del vatten under broarna sedan de första radiosändningarna. Man hade först problem med radio och TV-licensen. Sveriges Rundradio införde först radiolicens och behövde ju en stor kontorsorganisation för att kunna administrera räkningarna. Det föll på det statliga televerket att sända, finansierad till och börja med genom Radiolicensen, sedan också TV-licensen. Sedan har debatten gått i vågor om reklamfinansierad radio och TV. Lösningen har som alla har märkt nuförtiden blivit en halvmesyr med reklaminslag i TV ungefär fyra gånger i timmen.
De internationella radio- och TV-sändningarna är nu en helt gångbar företeelse. Man kan få se allt från livräddning på en Australisk badstrand i TV4, till Supercupen i innebandy och debatt. Det är het vilja i alla mina tre programuppslag. En livräddare vill aldrig misslyckas. Det skulle tära på hans psyke. TV-sändning av innebandyn sporrar spelarna att ge sitt bästa, liksom att de debattglada förmodligen skärper sig ytterligare en nyans genom medverkan i TV. Lösningen över vad man ska sända till tittarna tycks ha blivit standardiserad. De sänder i varje fall i mitt område TV4, TV2, MTV, TV3 och TV5, och man kan själv betala för ett annat utbud.
Svagheten med TV som generell förströelse ansågs ju först vara att publiken blev passiviserad. Den bidrog till inte till det förtroende tillväxtmässigt sett som behövdes för att garantera framtiden. Nuförtiden har uppfattningen svängt till en helt annorlunda tvärtomsituation. Vi anses skapa välfärd genom att se TV och köpa elektronik. Våra behov blir att sända och uttrycka budskap med köp av tjänster och varor som resultat. I Sverige har vi vårt telesystem i djungeln av möjligheter men med brittiska BBC som förebild. Polisprogrammen är ofta sedda och populära, dvs. när polisen bedriver jakt på brottslingar. De passar ju också in i kommunikationsmönstret, man kan ringa och tipsa, och kanske till och med köpa bredband för uppgiften.
Nr 5/2010
Världen är internationell sedan många årtionden och det började med radion. De första svenska sändningarna började år nittonhundratjugotre. Folk var helt enkelt nyfikna hur det var utomlands.
Sveriges Radio anställde folk som rapporterade. Stor idol både i USA och Sverige var populärsångaren Frank Sinatra som inledde karriären i radio i mitten på nittonhundratrettiotalet. Man ville av naturliga skäl ha rapporter från världens finanscentrum på Wall Street i New York och från Washington. Den tyske nazistledaren Adolf Hitler som tillträdde som rikskansler år nittonhundratrettitre blev förstasidesstoff i och med den så kallade ‘kristallnatten’ år nittonhundratrettioåtta. Den natten innebar officiellt att Tyskland skulle hålla judarna som någonting att försöka avrätta.
Rent tekniskt var radion en uppfinning som grundade sig på Maxwells elektromagnetiska ekvationer samt Herz arbete och Marconis radioapparat. Heinrich Herz genererade år adertonhundraåttioåtta de av James Maxwell år adertonhundrasextiofyra förutspådda ekvationerna. Marconi satte igång radiosändningar, men i samband med Teslas avlidande slogs det fast att det egentligen var Tesla, Marconis arbetsgivare, som hade uppfunnit radion.
Vad man skulle sända i radio blev faktiskt ett problem. Man fick ju inte vara för rolig, så istället blev man högtidlig. Högmässan kunde sändas, liksom den högtidlige och store skådespelaren Anders de Wahl när han läste in Tennyssons ‘Nyårsklockorna’ vid nyåret. Radioteatern etablerades eftersom det passade. Nyheterna blev ett stående inslag. Underhållningsprogrammen kom och Lennart Hyland blev den store programledaren för ‘Karusellen’. Sedan lockade TV där han var programledare för ‘Stora Famnen’, ‘Hylands Hörna’ och så vidare. Han refererade också sportsändningarna och spelade också som programråd en stor roll på Sveriges Television. Det har alltså runnit en hel del vatten under broarna sedan de första radiosändningarna. Man hade först problem med radio och TV-licensen. Sveriges Rundradio införde först radiolicens och behövde ju en stor kontorsorganisation för att kunna administrera räkningarna. Det föll på det statliga televerket att sända, finansierad till och börja med genom Radiolicensen, sedan också TV-licensen. Sedan har debatten gått i vågor om reklamfinansierad radio och TV. Lösningen har som alla har märkt nuförtiden blivit en halvmesyr med reklaminslag i TV ungefär fyra gånger i timmen.
De internationella radio- och TV-sändningarna är nu en helt gångbar företeelse. Man kan få se allt från livräddning på en Australisk badstrand i TV4, till Supercupen i innebandy och debatt. Det är het vilja i alla mina tre programuppslag. En livräddare vill aldrig misslyckas. Det skulle tära på hans psyke. TV-sändning av innebandyn sporrar spelarna att ge sitt bästa, liksom att de debattglada förmodligen skärper sig ytterligare en nyans genom medverkan i TV. Lösningen över vad man ska sända till tittarna tycks ha blivit standardiserad. De sänder i varje fall i mitt område TV4, TV2, MTV, TV3 och TV5, och man kan själv betala för ett annat utbud.
Svagheten med TV som generell förströelse ansågs ju först vara att publiken blev passiviserad. Den bidrog till inte till det förtroende tillväxtmässigt sett som behövdes för att garantera framtiden. Nuförtiden har uppfattningen svängt till en helt annorlunda tvärtomsituation. Vi anses skapa välfärd genom att se TV och köpa elektronik. Våra behov blir att sända och uttrycka budskap med köp av tjänster och varor som resultat. I Sverige har vi vårt telesystem i djungeln av möjligheter men med brittiska BBC som förebild. Polisprogrammen är ofta sedda och populära, dvs. när polisen bedriver jakt på brottslingar. De passar ju också in i kommunikationsmönstret, man kan ringa och tipsa, och kanske till och med köpa bredband för uppgiften.
EN SLUTEN VÄRLD
text LOTTA BELSING foto KENNETH
Nr 5/2010
En dag var vi ett gäng från Träffpunkten som åkte till Växjö. Närmare bestämt Psykiatrihistoriska museet på Sankt Sigfrids sjukhusområde.
Genom bevarade föremål, fotografier, och patientarbeten speglas förändringar på Sankt Sigfrids Sjukhus under 1900-talet fram till våra dagars psykiatriska vård. Museét är inrymt i en vårdpaviljong från 1912 och visar en återskapad vårdavdelning som det såg ut när hospitalet öppnade. I en av sovsalarna finns en permanent utställning
Vi blev mottagna av vår guide Hans Jonsson. Han visade oss runt i huvudbyggnaden från 1826 som numera inrymmer museum och kyrka. Han visade en uppbyggnad av Sankt Sigfrids alla byggnader genom tiderna. Det var mycket stort. Han berättade hur vården fungerade från förr det var mycket skrämmande. Vi fick se prov på olika behandlingsmetoder, eller snarare totyrmetoder.
Dårskåpet
En behandlingsmetod var Dårskåpet det ser ut som en moraklocka. Man ansåg att behandlingen skulle lugna patienten. Den kunde pågå i flera timmar. Det användes på så sätt att man fick spännas fast stående i ett högt skåp med hål för armarna på sidorna. Genom en öppning på skåpets överkant kunde man iaktta patientens huvud. Det fanns en tunna med vatten som hade en kran som det ifrån med jämn eller ojämna intervall droppade vatten på en punkt på patientens huvud.
Hank
Provkuren. Hur avgjorde man då vem som var berättigad hospitalvård? Det hade fastslagit att man inte fick blir intagen på hospitalen förrän man genomgått noggrann undersökning som visat sig lida av obotlig sinnessjukdom. Så kallad provkur eller dårkuren som den också kallades. Då fastställdes en persons eventuella rättigheter till hospitalvistelse. Ex. En man blev satt i ensamcell för observation och fick huvudet rakat. I nackskinnet stacks ett hål i vilket man trädde en så kallad hank: ett snöre eller en bit garn. För att fastställa en personsrättigheter till hospitalvistelse så kunde personer utsättas för provkuren. Från slutet av 1700-talet och avskaffades 1858.
Prolongerade bad/långbad
En annan metod som ökade i användning runt 1900 var långbadet. Långbadet/prolongerade badet var något som användes flitigt för att lugna oroliga patienter. I ett badkar med kroppsvarmt vatten fick patienten ligga som kontrollerades så att temperaturen höll sig kring 35-36 grader i flera timmar. Man ansåg att behandlingen hade en lugnande effekt.
Tvångströja
I uppfostringsprocessen ingick även tvångsmedel av olika slag. Där ingick tvångströjan, bindtröja, skyddsbälte, tvångsgördel och lädervantar på patienter som kunde skada sig själva och andra. Ett annat sätt att skilja de lugna från de våldsamma var genom inlåsning.
Nr 5/2010
En dag var vi ett gäng från Träffpunkten som åkte till Växjö. Närmare bestämt Psykiatrihistoriska museet på Sankt Sigfrids sjukhusområde.
Genom bevarade föremål, fotografier, och patientarbeten speglas förändringar på Sankt Sigfrids Sjukhus under 1900-talet fram till våra dagars psykiatriska vård. Museét är inrymt i en vårdpaviljong från 1912 och visar en återskapad vårdavdelning som det såg ut när hospitalet öppnade. I en av sovsalarna finns en permanent utställning
Vi blev mottagna av vår guide Hans Jonsson. Han visade oss runt i huvudbyggnaden från 1826 som numera inrymmer museum och kyrka. Han visade en uppbyggnad av Sankt Sigfrids alla byggnader genom tiderna. Det var mycket stort. Han berättade hur vården fungerade från förr det var mycket skrämmande. Vi fick se prov på olika behandlingsmetoder, eller snarare totyrmetoder.
Dårskåpet
En behandlingsmetod var Dårskåpet det ser ut som en moraklocka. Man ansåg att behandlingen skulle lugna patienten. Den kunde pågå i flera timmar. Det användes på så sätt att man fick spännas fast stående i ett högt skåp med hål för armarna på sidorna. Genom en öppning på skåpets överkant kunde man iaktta patientens huvud. Det fanns en tunna med vatten som hade en kran som det ifrån med jämn eller ojämna intervall droppade vatten på en punkt på patientens huvud.
Hank
Provkuren. Hur avgjorde man då vem som var berättigad hospitalvård? Det hade fastslagit att man inte fick blir intagen på hospitalen förrän man genomgått noggrann undersökning som visat sig lida av obotlig sinnessjukdom. Så kallad provkur eller dårkuren som den också kallades. Då fastställdes en persons eventuella rättigheter till hospitalvistelse. Ex. En man blev satt i ensamcell för observation och fick huvudet rakat. I nackskinnet stacks ett hål i vilket man trädde en så kallad hank: ett snöre eller en bit garn. För att fastställa en personsrättigheter till hospitalvistelse så kunde personer utsättas för provkuren. Från slutet av 1700-talet och avskaffades 1858.
Prolongerade bad/långbad
En annan metod som ökade i användning runt 1900 var långbadet. Långbadet/prolongerade badet var något som användes flitigt för att lugna oroliga patienter. I ett badkar med kroppsvarmt vatten fick patienten ligga som kontrollerades så att temperaturen höll sig kring 35-36 grader i flera timmar. Man ansåg att behandlingen hade en lugnande effekt.
Tvångströja
I uppfostringsprocessen ingick även tvångsmedel av olika slag. Där ingick tvångströjan, bindtröja, skyddsbälte, tvångsgördel och lädervantar på patienter som kunde skada sig själva och andra. Ett annat sätt att skilja de lugna från de våldsamma var genom inlåsning.
LAGE BERÄTTAR
Text & Foto LOTTA BELSING
Nr 5/2010
Del 8
Sovmorgon och ingen mat!
Det var en sen förmiddag och matte har sovit länge som vanligt och jag vill ha mat. Jag springer runt i buren, ta upp tassarna på kanten och jag sitter på taket på huset jag suktar säger både matte och husse ibland.
Förstår inte matte att jag vill ha mat och det nu! Jag säger inte så mycket men jag springer runt i buren igen, sätter upp tassarna på kanten hoppar upp på taket igen. Jag känner att det luktar sallad jag sitter på taket på trähuset och jag kasar mig saktar framåt framåt framåt där slutar visst taket. jag kasade visst ner i marken på buren jag måste nog ha glasögon.
Nä, nu ska jag ha semester!
Hälsningar Lage
Nr 5/2010
Del 8
Sovmorgon och ingen mat!
Det var en sen förmiddag och matte har sovit länge som vanligt och jag vill ha mat. Jag springer runt i buren, ta upp tassarna på kanten och jag sitter på taket på huset jag suktar säger både matte och husse ibland.
Förstår inte matte att jag vill ha mat och det nu! Jag säger inte så mycket men jag springer runt i buren igen, sätter upp tassarna på kanten hoppar upp på taket igen. Jag känner att det luktar sallad jag sitter på taket på trähuset och jag kasar mig saktar framåt framåt framåt där slutar visst taket. jag kasade visst ner i marken på buren jag måste nog ha glasögon.
Nä, nu ska jag ha semester!
Hälsningar Lage
FRÅN ELVAN TILL FYRAN
text och foto HELENA JÖNSSON
Nr 5/2010
Kan jag inspirera någon annan med att följa sina drömmar, så blir jag varm i hjärtat. Jag vill med detta bara säga, att man har allt att vinna om man bara vågar tro på sig själv. Säger Tobias Henricsson 30 år, En före detta kollega på Presspunkten.
När jag fick höra talas om Presspunkten, ringde jag upp Kenneth och berättade hur gärna jag ville börja skriva artiklar och jobba med layout så tyckte Kenneth det var toppen. Det var aldrig svårt att driva igenom mina idéer till artiklar och ibland lite tokiga förslag. Presspunkten gav mig en starkare självkänsla och Kenneth blev som en mentor och vän för mig. Tiden på Presspunkten fick mig att växa och våga ta steget ut i livet. Jag sökte in på journalistlinjen på Skurups folkhögskola i april 2009 för att få en bra utbildning. I maj lämnades antagningsproven in. Tanken var att min flickvän Helena och jag skulle flytta ihop och letade bostad nära skolan för att underlätta resorna. Vi hade sådan tur att vi fick tag i ett gammalt korsvirkeshus, som är en jägarstuga på Svaneholms slotts gård i Skurup. Den 15 juni flyttade vi in. Men under sommaren fick jag veta att jag inte kom in på utbildningen. I samma veva fick Helena som tur var jobb på IKC Pension i Malmö.
Vad f..n gör jag nu, tänkte jag. Ville inte vara arbetslös hösten och vintern 2009. Jag tröttnade och startade eget, HH Media. Där jag jobbade med frilansande journalistik, layout och att scanna negativ och diabilder. HH, uppkallat för att hedra min förhoppningsvis blivande fru Helena (Henricsson). Men jag fick inte in tillräckligt med pengar, så jag sökte jobb under tiden, ville göra vad som helst. Så jag gick runt i Malmö och delade ut mitt CV och personligt brev till bland annat ICA och Musikbörsen. Det var hard work och jag kände mig missmodig.
På Platsbanken såg jag en annons att TV4 sökte en videoreporter, som jag sökte till. Jag var inte säker på att få den, eftersom jag saknade utbildning. Det gick någon månad, sedan ringde redaktionschefen Carolina Källestål och sa att hon sett min ansökan och fråga om jag ville komma på intervju. ”Lilla Jag” blev kallad på intervju. Jag kom dit och fick berätta om vem jag var. Hon ställde ledande frågor som – Är du en team-människa, gillar du utmaningar? Sedan förklarade hon vad de huvudsakliga uppgifterna var. Att för ett år sedan bestämdes det att Pågatågen skulle bytas ut mot nya och att på de nya skulle det sitta en TV i varje vagn. Där man skulle sända ut nyheter, väder och information om trafiken. En bildsatt Text-TV, ca 50-55 ord av TV4 nyhetssändning. Det var Skånetrafiken som beställt uppdraget av TV4.
Jag skulle då vara en av tre videoreportrar som jobbade med detta. Carolina skulle höra av sig efter ett par veckor, men jag hörde inget och tappade självklart modet. Så jag mejlade henne och sa att jag gärna ville ha det jobbet. Då svarade hon att hon ville ha in mig på ett andra möte. Jag skapade då en fiktiv videoloop med generella bilder med nyheter, för att visa att jag kunde jobbet och att jag var angelägen om att få just det jobbet. Så hon gav mig en tidning, där jag skulle plocka ut vad jag ansåg var den viktigaste nyheten, för att se vad jag kunde. Jag fick inget besked då heller och några veckor passerade igen. Så än en gång mejlade jag Carolina och hon bad mig komma in på ett tredje möte. Där vi tala om löneanspråk och så, hon prutade som tur var åt rätt håll och förhandlade fram en bättre lön. April 2010 fick jag jobbet och blev projektanställd som videoreporter till april 2011. Jag fick också en utbildning på systemet som vi skulle använda. WAOW, kände jag när jag fick min alldeles egna mailadress.
Den 3 maj 2010 började jag mitt nya jobb. Samma dag drog jag på mig finkläderna, köpte 17 stora röda rosor, ”bubbelvatten” och hämtade Helena på jobbet.
– Jag såg att han hade finbyxorna på sig och undrade vad som hade hänt, inflikar Helena lycklig. Tobias ledde in mig i vardagsrummet, med händerna för ögonen och sedan fick jag se 17 rosor på bordet, en för var månad vi varit ihop, bubbelvattnet och min älskade Tobias på knä framför mig.
Helena ser tårögt på sin Tobias och tar ömt hans hand.
– Jag friade till min älskade Helena och fick ett ja. Vi var nog lika rörda till tårar båda två tror jag. Jag var uppe bland stjärnorna.
Tänk att jag fick jobb och en blivande hustru på samma dag!
Det var mycket att ta in, undra hur ska det här gå?
Tobias och Helena ser en lång stund på varandra och det fullkomligt lyser om dem. Det går inte att ta miste på deras lycka och kärlek till varandra. Plikttroget återgår han att berätta om jobbet som han brinner så för.
– Vi skulle börja sända nyheterna redan den 3 maj, men de nya tågen var rejält försenade, endast ett fåtal kom i augusti och det var en lång inskolningsperiod. Från juni till augusti var det bara jag som jobbade med det nya tekniska systemet. Jag skapade en mall för hur allt skulle fungera och det togs emot väl av cheferna. Jag behövde ju hävda mig i och med att jag var färsk, de andra hade varit längre på företaget. Det här projektet är ett test, vill inte kunderna köpa annonskampanjplatsen är vi brända. Vi är trots allt beroende av reklampengarna. Vi är först i Sverige med att sända ut i tågen. Danmark har det redan. Så det är lite kul att få vara pionjär.
Jag är en av tre redaktörer, där de två andra är tjejer men vi jobbar aldrig samtidigt. Vi går på skift och vi är våra egna redaktörer. Det är mycket bra arbetskamrater och jag är så tacksam att jag fått den här chansen att visa att jag står mig i konkurrensen. Det var kul när jag har fick göra ett inhopp på den vanliga redaktionen med ett reportage om Zlatan-räkan. Min TV-reporterdebut på TV4.
Efter april 2011 kan det bli en heltidsanställning. Spelar jag mina kort rätt och att projektet går i land så blir det så. Vi har plattformen för att distribuera det och det känns på magkänslan att det går i lås.
Helena säger att Tobias sträcker mer på ryggen nu och har en helt annan utstrålning sedan jobbet kom in i hans liv. Det är så skönt att tjäna egna pengar, att få ett bra jobb med sådant ansvar. Det märks i lönechecken och att kunna bidra till hushållskassan och att inte behöva vända på slantarna.
Jag har mina svackor ibland, men har fått så otroligt mycket nu de två senaste åren.
Än en gång kommer Presspunktentiden upp hur viktig den tiden var för honom, att våga bryta isoleringen och att våga hoppa på nya utmaningar.
Presspunkten var en stor inspiration för Tobias och han är så tacksam för den självkänslan Kenneth gav honom. Minnena är många och goa från den tiden. Jag kan naturligtvis inte undgå att inflika också om hur viktig Helena varit sedan de träffades vintern 2008 för hans välmående och framgång. Tobias ler och håller med mig.
– Jag hade aldrig vågat drömma om för två år sedan, att jag idag skulle sitta här med både hus, jobb och en underbar och stöttande fästmö. Att vi nu planerar ett långt liv tillsammans. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan Helena. Kärleken är trots allt störst. Jobb och hus i all ära, men det skulle inte vara lika mycket värt utan min kära Helena. Det finns inget som kan stoppa oss.
– Vi har redan fått gå igenom en hel del tufft, men jag är lyckligt lottad som har träffat Tobias, säger Helena och strålar euforiskt mot honom.
-Ja, det känns som vi har gått igenom mycket på ett halvår som andra kanske gör under en hel livstid. Men nu känns det skitbra helt enkelt, för DET ÄR VÅR TUR NU!
Nr 5/2010
Kan jag inspirera någon annan med att följa sina drömmar, så blir jag varm i hjärtat. Jag vill med detta bara säga, att man har allt att vinna om man bara vågar tro på sig själv. Säger Tobias Henricsson 30 år, En före detta kollega på Presspunkten.
När jag fick höra talas om Presspunkten, ringde jag upp Kenneth och berättade hur gärna jag ville börja skriva artiklar och jobba med layout så tyckte Kenneth det var toppen. Det var aldrig svårt att driva igenom mina idéer till artiklar och ibland lite tokiga förslag. Presspunkten gav mig en starkare självkänsla och Kenneth blev som en mentor och vän för mig. Tiden på Presspunkten fick mig att växa och våga ta steget ut i livet. Jag sökte in på journalistlinjen på Skurups folkhögskola i april 2009 för att få en bra utbildning. I maj lämnades antagningsproven in. Tanken var att min flickvän Helena och jag skulle flytta ihop och letade bostad nära skolan för att underlätta resorna. Vi hade sådan tur att vi fick tag i ett gammalt korsvirkeshus, som är en jägarstuga på Svaneholms slotts gård i Skurup. Den 15 juni flyttade vi in. Men under sommaren fick jag veta att jag inte kom in på utbildningen. I samma veva fick Helena som tur var jobb på IKC Pension i Malmö.
Vad f..n gör jag nu, tänkte jag. Ville inte vara arbetslös hösten och vintern 2009. Jag tröttnade och startade eget, HH Media. Där jag jobbade med frilansande journalistik, layout och att scanna negativ och diabilder. HH, uppkallat för att hedra min förhoppningsvis blivande fru Helena (Henricsson). Men jag fick inte in tillräckligt med pengar, så jag sökte jobb under tiden, ville göra vad som helst. Så jag gick runt i Malmö och delade ut mitt CV och personligt brev till bland annat ICA och Musikbörsen. Det var hard work och jag kände mig missmodig.
På Platsbanken såg jag en annons att TV4 sökte en videoreporter, som jag sökte till. Jag var inte säker på att få den, eftersom jag saknade utbildning. Det gick någon månad, sedan ringde redaktionschefen Carolina Källestål och sa att hon sett min ansökan och fråga om jag ville komma på intervju. ”Lilla Jag” blev kallad på intervju. Jag kom dit och fick berätta om vem jag var. Hon ställde ledande frågor som – Är du en team-människa, gillar du utmaningar? Sedan förklarade hon vad de huvudsakliga uppgifterna var. Att för ett år sedan bestämdes det att Pågatågen skulle bytas ut mot nya och att på de nya skulle det sitta en TV i varje vagn. Där man skulle sända ut nyheter, väder och information om trafiken. En bildsatt Text-TV, ca 50-55 ord av TV4 nyhetssändning. Det var Skånetrafiken som beställt uppdraget av TV4.
Jag skulle då vara en av tre videoreportrar som jobbade med detta. Carolina skulle höra av sig efter ett par veckor, men jag hörde inget och tappade självklart modet. Så jag mejlade henne och sa att jag gärna ville ha det jobbet. Då svarade hon att hon ville ha in mig på ett andra möte. Jag skapade då en fiktiv videoloop med generella bilder med nyheter, för att visa att jag kunde jobbet och att jag var angelägen om att få just det jobbet. Så hon gav mig en tidning, där jag skulle plocka ut vad jag ansåg var den viktigaste nyheten, för att se vad jag kunde. Jag fick inget besked då heller och några veckor passerade igen. Så än en gång mejlade jag Carolina och hon bad mig komma in på ett tredje möte. Där vi tala om löneanspråk och så, hon prutade som tur var åt rätt håll och förhandlade fram en bättre lön. April 2010 fick jag jobbet och blev projektanställd som videoreporter till april 2011. Jag fick också en utbildning på systemet som vi skulle använda. WAOW, kände jag när jag fick min alldeles egna mailadress.
Den 3 maj 2010 började jag mitt nya jobb. Samma dag drog jag på mig finkläderna, köpte 17 stora röda rosor, ”bubbelvatten” och hämtade Helena på jobbet.
– Jag såg att han hade finbyxorna på sig och undrade vad som hade hänt, inflikar Helena lycklig. Tobias ledde in mig i vardagsrummet, med händerna för ögonen och sedan fick jag se 17 rosor på bordet, en för var månad vi varit ihop, bubbelvattnet och min älskade Tobias på knä framför mig.
Helena ser tårögt på sin Tobias och tar ömt hans hand.
– Jag friade till min älskade Helena och fick ett ja. Vi var nog lika rörda till tårar båda två tror jag. Jag var uppe bland stjärnorna.
Tänk att jag fick jobb och en blivande hustru på samma dag!
Det var mycket att ta in, undra hur ska det här gå?
Tobias och Helena ser en lång stund på varandra och det fullkomligt lyser om dem. Det går inte att ta miste på deras lycka och kärlek till varandra. Plikttroget återgår han att berätta om jobbet som han brinner så för.
– Vi skulle börja sända nyheterna redan den 3 maj, men de nya tågen var rejält försenade, endast ett fåtal kom i augusti och det var en lång inskolningsperiod. Från juni till augusti var det bara jag som jobbade med det nya tekniska systemet. Jag skapade en mall för hur allt skulle fungera och det togs emot väl av cheferna. Jag behövde ju hävda mig i och med att jag var färsk, de andra hade varit längre på företaget. Det här projektet är ett test, vill inte kunderna köpa annonskampanjplatsen är vi brända. Vi är trots allt beroende av reklampengarna. Vi är först i Sverige med att sända ut i tågen. Danmark har det redan. Så det är lite kul att få vara pionjär.
Jag är en av tre redaktörer, där de två andra är tjejer men vi jobbar aldrig samtidigt. Vi går på skift och vi är våra egna redaktörer. Det är mycket bra arbetskamrater och jag är så tacksam att jag fått den här chansen att visa att jag står mig i konkurrensen. Det var kul när jag har fick göra ett inhopp på den vanliga redaktionen med ett reportage om Zlatan-räkan. Min TV-reporterdebut på TV4.
Efter april 2011 kan det bli en heltidsanställning. Spelar jag mina kort rätt och att projektet går i land så blir det så. Vi har plattformen för att distribuera det och det känns på magkänslan att det går i lås.
Helena säger att Tobias sträcker mer på ryggen nu och har en helt annan utstrålning sedan jobbet kom in i hans liv. Det är så skönt att tjäna egna pengar, att få ett bra jobb med sådant ansvar. Det märks i lönechecken och att kunna bidra till hushållskassan och att inte behöva vända på slantarna.
Jag har mina svackor ibland, men har fått så otroligt mycket nu de två senaste åren.
Än en gång kommer Presspunktentiden upp hur viktig den tiden var för honom, att våga bryta isoleringen och att våga hoppa på nya utmaningar.
Presspunkten var en stor inspiration för Tobias och han är så tacksam för den självkänslan Kenneth gav honom. Minnena är många och goa från den tiden. Jag kan naturligtvis inte undgå att inflika också om hur viktig Helena varit sedan de träffades vintern 2008 för hans välmående och framgång. Tobias ler och håller med mig.
– Jag hade aldrig vågat drömma om för två år sedan, att jag idag skulle sitta här med både hus, jobb och en underbar och stöttande fästmö. Att vi nu planerar ett långt liv tillsammans. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan Helena. Kärleken är trots allt störst. Jobb och hus i all ära, men det skulle inte vara lika mycket värt utan min kära Helena. Det finns inget som kan stoppa oss.
– Vi har redan fått gå igenom en hel del tufft, men jag är lyckligt lottad som har träffat Tobias, säger Helena och strålar euforiskt mot honom.
-Ja, det känns som vi har gått igenom mycket på ett halvår som andra kanske gör under en hel livstid. Men nu känns det skitbra helt enkelt, för DET ÄR VÅR TUR NU!
TANKAR OM RESAN TILL ETIOPIEN
text FRIDA GÅNEDAHL
Nr 5/2010
Nu längtar jag till Etiopien, det är världens känsla att se framåt emot att få åka dit igen. Se vad som hänt där nere sen sist. Senast jag åkte till Etiopien var när jag fyllde 18 år, nu är jag 29. Jag kommer att åka med mamma och min syster Adela. Att se fattigdomen kommer nog att bli svårt. Jag minns folk som låg på gatan, som behövde hjälp. Men de blir nog en resa jag inte glömmer. Det är många tankar som flyger runt i mitt huvud inför resan till hemlandet. När jag kommer tillbaka kommer jag att berätta om hur det var.
Det var min systers idé att åka tillbaks. Vi kommer att vara borta i tre veckor under jul och nyår. Visst blir det kul att åka men jag tror nog att jag kommer att ha lite hemlängtan.
Personalen på sjukhuset, där jag och min syster var som barn, kommer nog att känna igen oss. På sjukhuset finns en tavla med foton på oss när vi var små. Vi hittade bilderna på oss bland alla de andra. Det var många foton på barn som hängde på tavlan. Nu när jag är lite äldre kommer jag nog att uppleva resan annorlunda. Jag är glad att jag får chansen att åka dit ner igen. Alla som kommer från ett annat land till Sverige borde få chansen att hälsa på sitt hemland om man vill och vågar. Att resa till ett fattigt land ger en tankeställning om hur bra vi har det här hemma. Den chock jag fick förra gången var hemsk, men denna gången är jag mer förberedd och vet vad det innebär.
Nr 5/2010
Nu längtar jag till Etiopien, det är världens känsla att se framåt emot att få åka dit igen. Se vad som hänt där nere sen sist. Senast jag åkte till Etiopien var när jag fyllde 18 år, nu är jag 29. Jag kommer att åka med mamma och min syster Adela. Att se fattigdomen kommer nog att bli svårt. Jag minns folk som låg på gatan, som behövde hjälp. Men de blir nog en resa jag inte glömmer. Det är många tankar som flyger runt i mitt huvud inför resan till hemlandet. När jag kommer tillbaka kommer jag att berätta om hur det var.
Det var min systers idé att åka tillbaks. Vi kommer att vara borta i tre veckor under jul och nyår. Visst blir det kul att åka men jag tror nog att jag kommer att ha lite hemlängtan.
Personalen på sjukhuset, där jag och min syster var som barn, kommer nog att känna igen oss. På sjukhuset finns en tavla med foton på oss när vi var små. Vi hittade bilderna på oss bland alla de andra. Det var många foton på barn som hängde på tavlan. Nu när jag är lite äldre kommer jag nog att uppleva resan annorlunda. Jag är glad att jag får chansen att åka dit ner igen. Alla som kommer från ett annat land till Sverige borde få chansen att hälsa på sitt hemland om man vill och vågar. Att resa till ett fattigt land ger en tankeställning om hur bra vi har det här hemma. Den chock jag fick förra gången var hemsk, men denna gången är jag mer förberedd och vet vad det innebär.
