text FRIDA GÅNEDAHL
Nr 5/2010



Nu längtar jag till Etiopien, det är världens känsla att se framåt emot att få åka dit igen. Se vad som hänt där nere sen sist. Senast jag åkte till Etiopien var när jag fyllde 18 år, nu är jag 29. Jag kommer att åka med mamma och min syster Adela. Att se fattigdomen kommer nog att bli svårt. Jag minns folk som låg på gatan, som behövde hjälp. Men de blir nog en resa jag inte glömmer. Det är många tankar som flyger runt i mitt huvud inför resan till hemlandet. När jag kommer tillbaka kommer jag att berätta om hur det var.

Det var min systers idé att åka tillbaks. Vi kommer att vara borta i tre veckor under jul och nyår. Visst blir det kul att åka men jag tror nog att jag kommer att ha lite hemlängtan.
Personalen på sjukhuset, där jag och min syster var som barn, kommer nog att känna igen oss. På sjukhuset finns en tavla med foton på oss när vi var små. Vi hittade bilderna på oss bland alla de andra. Det var många foton på barn som hängde på tavlan. Nu när jag är lite äldre kommer jag nog att uppleva resan annorlunda. Jag är glad att jag får chansen att åka dit ner igen. Alla som kommer från ett annat land till Sverige borde få chansen att hälsa på sitt hemland om man vill och vågar. Att resa till ett fattigt land ger en tankeställning om hur bra vi har det här hemma. Den chock jag fick förra gången var hemsk, men denna gången är jag mer förberedd och vet vad det innebär.