text KARIN SUNDIN
Nr 1 2010



Filmen är från 1993 och regisserad av Kieslowski.
Den heter Den blå filmen därför att allting i filmen är blått.     
Filmen är på franska vilket är ett ganska fint språk att lyssna på. Den handlar om en kvinna som mister sin dotter och sin man i en bilolycka. Hon vaknar upp på lasarettet.
Den är så hemsk att om man ska se filmen får man komma ihåg att det bara är film man ser på.
Det är fin musik i filmen. Det handlar mycket om vad för musik hennes döde make skrev. Han var kompositör.
Efter att ha hämtat sig lite börjar hon undersöka och upptäcka saker i sin omgivning.
Julie säljer alla sina ägodelar. Hon träffar en ny man som hon sedan överger. Hon hatar allt.
Hon flyttar in i ett nytt hus.

När hon lyssnar på musik känner hon sig fri och när hon simmar.
Hennes gamla mor säger att man alltid måste ha någonting kvar så hon sparar en gammal lampa som minne.
Det blir lite komik i allt elände.
Men tillslut förstår hon att saknar man kärlek så har man ingenting. Så hon finner kärleken på nytt. Mycket finns i hennes mans musik. Som handlar om Tro hopp och kärlek och att av
dem är kärleken störst.