Idag har jag kommit på att om jag tror på att skriva om våren är det följaktligen ganska rimligt. ’Blåsippan ute i backarna stå, niger och säger att nu är det vår’. Även om jag bara kan se vitsippor här  i Karlskrona att byta ut blåsippan mot i Alice Tegnérs berömda barnvisa är ändå ämnet acceptabelt. Jag har gått fram till fönstren ett otal gånger under vinterns förlopp för att slutligen mötas av så många träd i lövsprickning att jag blev förvånad.
Den gångna vinterns skyhöga snödrivor har bådat om en rejäl vårflod, men det är tydligen medelvärdet som räknas. Skulle det istället ha regnat hade vattnet ändå runnit till sjöarna, nu har vattnet ackumulerats i form av snö. Vattenståndet står sig tydligen därför att snön enbart var förlorat vatten som annars hade runnit direkt ned till sjöarna.

Det måste vara härligt att vara en tioårig gosse som njuter av sommaren på sin cykel istället för att behöva ta ansvar.. Jag har nämligen studerat barnen genom köksfönstret och de verkar inte åka mer än runt kvarteret. Fortsätter de kan de annars komma till Lyckeby alternativt Karlskrona som för de vuxnare tonåringarna. Ett annat vårtecken var grannens tjocka katthona, förmodligen hade hon blivit dräktig. Dom föder ju sina ungar på vårkanten och ser man inte upp kan man få ett dussin kattungar på halsen.
Fåglarnas mindre intresse för soprummen är ett alternativt vår och sommartecken liksom att folk klär sig efter almanackan. Man kan ju om man är irrationell vara klädd i vinterkläder även på sommaren. Tänk er en kylig kväll med mygg. Då kan nästan parkasen med huva vara ett alternativ. Våren är följaktligen en brytningspunkt mellan vinter och sommar och har i likhet med hösten sin funktion att fungera som brytning till vintern.

Det här brytningsfenomenet gör oss aktiva. Människan har i och med sina tio fingrar och intelligens fått den största kapaciteten uti vår ’Herres hage’. Det är alltså en naturlig sak att kan djuren bli aktiva med anledning av temperaturbrytningen så kan vi också det. Ekorrar brukar bli till i början av våren. Deras bon ligger högt upp bland tallkronorna där egentligen rovfåglarna utgör det enda hotet. Fiskmåsarna som brukar segelflyga ute till havs har haft en svår vinter. Dom har därför också som sagt sökt sig till människan och dennes avfall för att överleva. Jag tror inte att ordningen i naturen störs utan att det hela är en naturlig cykel som sker rent intuitivt. Ordningen kan också ske med vissa lokala variationer. Det innebär ibland att man i Skåne utfordrar gässen på vintern som ju har sitt fågelsträck ut till havs mot kontinenten.  

Skulle man vara rädd för ormar är det ett ganska vanligt handikapp för vistelser i steniga och risiga delar av naturen. Ormfobin är inte något att skratta åt utan är svårbemästrad. Den kan möjligen tränas bort av psykolog med hjälp av terapi. Jag hyser stor rädsla för att bli huggormsbiten då jag ringer 112 och försöker att bli inlagd för att få ormserum.

Genom årets stränga vinter har förmodligen lantbrukarna kommit efter med underhållet av gårdarna, men jag tror inte att djurbesättningarnas tillstånd har föranlett några omdispositioner. Gårdsarbete får mig att tänka på naturen och de konsekvenser det för med sig. Exempelvis ska staketen ses över och är de trasiga ska de. lagas. I samband med att djuren släpps ut på bete ska ladugården, hästbåsen och svinstallet inspekteras och eventuella fel lagas. Gårdsägarna måste i samband med vinterns efterdyningar göra en helhetsbedömning om lönsamheten i anläggningen. Finner han den olönsam kan han vidta förändringar i stil med fler grisar än kor eller tvärtom. Gårdsägarnas anställda måste planera sin framtid på samma sätt. Blev djurstallen eller delar av dem för jobbiga. Vilka andra alternativa möjligheter finns i så fall att byta arbetsuppgifter till exempelvis traktorkörningen om gården har nyttoväxtodlingar. Till och med djurparkerna får en viss planeringsmöda i takt med naturens gång. En del av djuren faller för åldersstrecket och måste ersättas?

Överhuvudtaget faller alla moderna administrationer till och med fornminnena under styren.  Fornminnena faller under riksantikvarieämbetet. Radhusägarna som bor i villor på längden med gemensamma genomgångar, trädgårdarna håller också möten om hur de ska skötas. Den ljuvliga våren innebär med andra ord att vi tar nya tag genom inventeringar och beslut.