LEDARE
text KENNETH SVENSSON
Nr 1/2010
I väntan på takdropp och snödroppar får jag glädjas åt alla de som älskar vintern. I just detta fall saknar jag valfrihet.
Valfrihet, detta honnörsord, som ett mantra.
Exempelvis kan jag bli stående framför hyllan av ett otal olika typer av
tandkräm och förbanna all denna valfrihet. Är jag helt ensam om detta?
När inte ens aktieexperterna kan sia om framtidens ekonomiska
berg & dalbana, förväntas jag göra kloka val angående min
kommande pension. Tack valfriheten!
Och var är du, gamla Elverket? Förmodligen har jag blivit blåst igen.
Vem kan ha koll på elbolagens taxor och erbjudande, fast eller rörligt?
Jag bestämde mig för ett visst telefonabonnemang för ett par år sedan.
Har sedan dess stoppat huvudet i sanden trots många påflugna erbjudande. Det finns säkert bättre alternativ men i detta fall avböjer jag valfriheten.
Jag märker att jag låter lite gubbig och kanske snudd på bitter, det är förståss inte min mening. Jag menar bara att alltför mycket tid,
energi och oro kring ständiga val kan bedöva den bästa livskvalité.
Som vanligt, så här strax innan vi går i tryck, är jag mäkta stolt och glad över vad vi åstadkommit. Med ett helt nytt decennium framför oss
välkomnar jag Karin till redaktionen och ett stort tack till Rosali,
Anna-Lena, Tobias och Helena för er medverkan.
Vi ses i Vitsippebacken!
/Kenneth
Nr 1/2010
I väntan på takdropp och snödroppar får jag glädjas åt alla de som älskar vintern. I just detta fall saknar jag valfrihet.
Valfrihet, detta honnörsord, som ett mantra.
Exempelvis kan jag bli stående framför hyllan av ett otal olika typer av
tandkräm och förbanna all denna valfrihet. Är jag helt ensam om detta?
När inte ens aktieexperterna kan sia om framtidens ekonomiska
berg & dalbana, förväntas jag göra kloka val angående min
kommande pension. Tack valfriheten!
Och var är du, gamla Elverket? Förmodligen har jag blivit blåst igen.
Vem kan ha koll på elbolagens taxor och erbjudande, fast eller rörligt?
Jag bestämde mig för ett visst telefonabonnemang för ett par år sedan.
Har sedan dess stoppat huvudet i sanden trots många påflugna erbjudande. Det finns säkert bättre alternativ men i detta fall avböjer jag valfriheten.
Jag märker att jag låter lite gubbig och kanske snudd på bitter, det är förståss inte min mening. Jag menar bara att alltför mycket tid,
energi och oro kring ständiga val kan bedöva den bästa livskvalité.
Som vanligt, så här strax innan vi går i tryck, är jag mäkta stolt och glad över vad vi åstadkommit. Med ett helt nytt decennium framför oss
välkomnar jag Karin till redaktionen och ett stort tack till Rosali,
Anna-Lena, Tobias och Helena för er medverkan.
Vi ses i Vitsippebacken!
/Kenneth
GASPIKE - EN OSKULDSFULL SJÄL
text & foto BJÖRN SVANSTEIN
Nr 1/2010
Det är blött och ruggigt ute. Gatlyktorna speglas i den våta asfalten och det porlar i varje brunn jag passerar.
Grått och en del skulle säkert även kalla det trist.
Men Maja är precis lika glad ändå.
Hon är en obotlig optimist, eller i alla fall kan det tyckas så.
Kanske inte så konstigt, hon är ju en hund, och då bryr man sig väl knappast om att det skvalar ute eller om det är strålande sol, nej det är nog nästan detsamma.
Dom gul-bleka husen längs Polhemsgatan är alltid lika stela och tråkiga.
Biten mellan busshållplatsen vid kakelugnen och nästan ända upp till campus känns alltid lång. Det spelar ingen roll om man springer eller går, kryper eller knappt ens när man kör bil, den sträckan är och kommer nog förbli lätt mellankoliskt betonad, opersonlig och bunkerlik.
Kan inte sätta fingret på exakt varför just den biten känns så trist, kanske är det för dess utseende eller kanske är det för att Maja nästan alltid släpar sig fram den sista biten mot porten där vi bor, i hopp om att få vara ute och leka en stund till eller få vända om och nosa på den där stolpen eller hälsa på den lätt uppnosiga pudeln på andra sidan gatan.
Vad vet jag!? Strunt samma. Det är konstaterat i vilket fall, två hundra meter kan ibland känns som en mil.
När vi hunnit upp en bit längs gatan och just gått förbi 33:an, stiger det ut någon genom dörren, varav Maja tvär-vänder och stirrar lite halvförskräckt.
” Hello! ” , är det någon som ropar.
Jag gör en lika tvär vändning som Maja just gjort.
Där står en man i ljusbrun mockajacka med världens största flin på läpparna. Vad är nu detta för en pajas, tänker jag.
”Får jag hälsa på din hund “ frågar han med lite brytning på engelska.
”Yes” , säger jag, utan att tänka på varför eller ens hälsa på honom.
Jag släpper lite på kopplet. Mannen sätter sig på huk och hälsar på min hund. Han reser sig efter några sekunder och sträcker fram handen mot mig för att presentera sig.
Vi hälsar och pratar ett slag.
Det visar sig att mannen heter Mike, han har själv en hund, som heter Gaspike. Gaspike betyder “oskuldsfull själ”, i enlighet med en äldre form av det hebreiska skriftspråket. Mike kommer från Iran, likaså hans hund. Hans hund är fortfarande kvar där, vilket han visar tydligt att han inte är nöjd med.
Jag förstår honom, att vara så långt ifrån Maja hade varit en mardröm. I alla fall om det inte är ett aktivt val, eller under en högst tidbegränsad period.
Han säger att han har bott här i Sverige ett tag och att han studerar och undervisar, ja både och, på högskolan.
Han hoppas på att kunna ta hit sin hund inom kort och det märks verkligen hur mycket han saknar sin hund.
När jag berättar att min hund heter Maja så hajar han till.
”Wow” , säger han exalterat.
Han förklarar att där han kommer ifrån är hundar i stort sett förbjudna, det är i vilket fall inte accepterat att ha hundar som sällskapsdjur eller ens ha dom inom bebyggt område.
Jag svarar honom genom att visa att jag inte gillar vad jag hör, det låter ju helt befängt, säger jag på lite halv-taskig engelska. Just namnet Maja, eller Maya, som han säger, är namnet på en hund som han varit med och räddat på gatorna inne Teheran, Irans huvudstad.
Han har under flera års tid jobbat på ett hundhärbärge, mitt ute i den Iranska öknen. Där har han och några andra varit och är fortfarande i full sysselsättning med att försöka rädda hundar som blivit övergivna eller sprungit bort.
Det finns ett stort antal hundar i Iran som står utan ägare eller omvårdnad.
Just hunden Maya är en blandning av nån spets och något mer. Hon var illa däran när han hittade henne bland en massa trasigt glas och sopor. Hon gnydde och stundtals skrek på hjälp. Eftersom det inte är accepterat och rent av straffbart att ha hund annat än som arbetsredskap, så var det ingen som kom till hennes undsättning. Hon var bara en valp, ett litet svart och vit-spräckligt knytte, mitt bland allt bråte.
Hon hade med all säkerhet mött döden där om inte det hade varit för Mike. Han blev hennes räddande ängel, en befriare från en plågsam död av guds nåde.
Han är inte bara en stor hjälp för Irans fyrbenta ”befolkning” utan också en kämpe för mänskliga rättigheter.
Han berättar vidare att han hittade sin hund på ett liknande sätt. Det är inte ovanligt men ack så sorgligt och jobbigt att se en hund lida på det viset. Han brinner verkligen för hundar och deras rättigheter och kämpar aktivt med att förbättra framtiden för sig och alla runt omkring.
Det är naturligtvis ett ruggigt stort jobb att rädda alla övergivna hundar, men han understryker att han inte ser det som en omöjlig uppgift utan försöker med alla medel och all kraft han förmår.
Efter en stunds småpratande så börjar Maja bli otålig, och jag frysa, det är dags att bege sig hemåt. Innan jag går vidare så byter vi nummer och han lovar att höra av sig när han fått hit sin hund. Detta är början på en god vänskap.
Redan dagen efter hörs vi av via sms, vi tar en promenad och pratar vidare om Irans syn på livet i stort och smått. Det är mycket som skiljer det österländska sättet att se saker på gentemot hur vi har det här i Sverige. Det verkar enligt min mening som om Mike tycker det är en frihet att bo här. Jag tror säkert inte att han vantrivs i sitt hemland och han är stolt över sitt ursprung.
Det är en stolthet som man sällan ser hos en svensk medborgare. Det iranska folket har en helt annan syn och känsla för sitt land, det märks verkligen att historien har stor betydelse i människors vardagliga liv. Det är nästan så att jag kan känna mig lite avundsjuk i vissa aspekter. Sammanhållningen hos folket är av ett helt annat slag än den här, visst är det så att det är olika från person till person, men i det stora hela är skillnaden avsevärd.
Det är inte utan att jag märker vilka fördomar jag har, både mot traditioner och kultur, folk och levnadssätt.
Mycket av det som jag trott var fakta är i själva verket vad vissa vill att man som medborgare av annat land ska tro.
Det är uppenbart att det finns stora krafter som är i konflikt med varandra i Iran.Olika sidor med olika värderingar och syn på hur man bör leva sitt liv.
Det är svårt för mig som utomstående att förstå den oerhörda upprördhet som emellanåt råder på gatorna i Irans alla städer. Oroligheter hör till vardagen men samtidigt en vilja om att alla ska kunna leva sida vid sida i harmoni.
Vi lever ju trots allt under en och samma himmel, på en och samma planet och med ett och samma mål, att leva ett gott liv och bli framgångrika och kunna njuta av den tid som var och en har.
Men det är enligt vad Mike säger inte alla som ser livet som en gåva, utan som en möjlighet att skaffa sig makt och pengar, ju mer pengar ju mer makt, och ju mer makt desto mer pengar.
Så kan det hålla på i evigheter om ingen gör något. Alla vill ha sin del av kakan, men det finns också dom som både vill äta den men samtidigt ha den kvar. För att lyckas med det så hävdar vissa människor sin makt genom att skapa barriärer och försvåra för den fria demokratin och rätten att tala fritt, vilket vi i Sverige ser som en självklarhet.
Jag ska skatta mig lycklig, och gör så, när jag hör Mikes berättelser om sin uppväxt. Inte för att det på något sätt skulle vara sämre att vara uppväxt i Iran, utan för att jag utan risk för att hamna i trångmål med myndigheter eller i konflikt med andra kan få vara just den jag är ämnad att vara. Jag kan stiga upp på morgonen, gå ut med min hund, träffa vänner
och skratta och glädjas i vardagen utan att känna mig hämmad från nåt håll.
Läs mer av artikeln i det nya numret av Presspunkten.
Nr 1/2010
Det är blött och ruggigt ute. Gatlyktorna speglas i den våta asfalten och det porlar i varje brunn jag passerar.
Grått och en del skulle säkert även kalla det trist.
Men Maja är precis lika glad ändå.
Hon är en obotlig optimist, eller i alla fall kan det tyckas så.
Kanske inte så konstigt, hon är ju en hund, och då bryr man sig väl knappast om att det skvalar ute eller om det är strålande sol, nej det är nog nästan detsamma.
Dom gul-bleka husen längs Polhemsgatan är alltid lika stela och tråkiga.
Biten mellan busshållplatsen vid kakelugnen och nästan ända upp till campus känns alltid lång. Det spelar ingen roll om man springer eller går, kryper eller knappt ens när man kör bil, den sträckan är och kommer nog förbli lätt mellankoliskt betonad, opersonlig och bunkerlik.
Kan inte sätta fingret på exakt varför just den biten känns så trist, kanske är det för dess utseende eller kanske är det för att Maja nästan alltid släpar sig fram den sista biten mot porten där vi bor, i hopp om att få vara ute och leka en stund till eller få vända om och nosa på den där stolpen eller hälsa på den lätt uppnosiga pudeln på andra sidan gatan.
Vad vet jag!? Strunt samma. Det är konstaterat i vilket fall, två hundra meter kan ibland känns som en mil.
När vi hunnit upp en bit längs gatan och just gått förbi 33:an, stiger det ut någon genom dörren, varav Maja tvär-vänder och stirrar lite halvförskräckt.
” Hello! ” , är det någon som ropar.
Jag gör en lika tvär vändning som Maja just gjort.
Där står en man i ljusbrun mockajacka med världens största flin på läpparna. Vad är nu detta för en pajas, tänker jag.
”Får jag hälsa på din hund “ frågar han med lite brytning på engelska.
”Yes” , säger jag, utan att tänka på varför eller ens hälsa på honom.
Jag släpper lite på kopplet. Mannen sätter sig på huk och hälsar på min hund. Han reser sig efter några sekunder och sträcker fram handen mot mig för att presentera sig.
Vi hälsar och pratar ett slag.
Det visar sig att mannen heter Mike, han har själv en hund, som heter Gaspike. Gaspike betyder “oskuldsfull själ”, i enlighet med en äldre form av det hebreiska skriftspråket. Mike kommer från Iran, likaså hans hund. Hans hund är fortfarande kvar där, vilket han visar tydligt att han inte är nöjd med.
Jag förstår honom, att vara så långt ifrån Maja hade varit en mardröm. I alla fall om det inte är ett aktivt val, eller under en högst tidbegränsad period.
Han säger att han har bott här i Sverige ett tag och att han studerar och undervisar, ja både och, på högskolan.
Han hoppas på att kunna ta hit sin hund inom kort och det märks verkligen hur mycket han saknar sin hund.
När jag berättar att min hund heter Maja så hajar han till.
”Wow” , säger han exalterat.
Han förklarar att där han kommer ifrån är hundar i stort sett förbjudna, det är i vilket fall inte accepterat att ha hundar som sällskapsdjur eller ens ha dom inom bebyggt område.
Jag svarar honom genom att visa att jag inte gillar vad jag hör, det låter ju helt befängt, säger jag på lite halv-taskig engelska. Just namnet Maja, eller Maya, som han säger, är namnet på en hund som han varit med och räddat på gatorna inne Teheran, Irans huvudstad.
Han har under flera års tid jobbat på ett hundhärbärge, mitt ute i den Iranska öknen. Där har han och några andra varit och är fortfarande i full sysselsättning med att försöka rädda hundar som blivit övergivna eller sprungit bort.
Det finns ett stort antal hundar i Iran som står utan ägare eller omvårdnad.
Just hunden Maya är en blandning av nån spets och något mer. Hon var illa däran när han hittade henne bland en massa trasigt glas och sopor. Hon gnydde och stundtals skrek på hjälp. Eftersom det inte är accepterat och rent av straffbart att ha hund annat än som arbetsredskap, så var det ingen som kom till hennes undsättning. Hon var bara en valp, ett litet svart och vit-spräckligt knytte, mitt bland allt bråte.
Hon hade med all säkerhet mött döden där om inte det hade varit för Mike. Han blev hennes räddande ängel, en befriare från en plågsam död av guds nåde.
Han är inte bara en stor hjälp för Irans fyrbenta ”befolkning” utan också en kämpe för mänskliga rättigheter.
Han berättar vidare att han hittade sin hund på ett liknande sätt. Det är inte ovanligt men ack så sorgligt och jobbigt att se en hund lida på det viset. Han brinner verkligen för hundar och deras rättigheter och kämpar aktivt med att förbättra framtiden för sig och alla runt omkring.
Det är naturligtvis ett ruggigt stort jobb att rädda alla övergivna hundar, men han understryker att han inte ser det som en omöjlig uppgift utan försöker med alla medel och all kraft han förmår.
Efter en stunds småpratande så börjar Maja bli otålig, och jag frysa, det är dags att bege sig hemåt. Innan jag går vidare så byter vi nummer och han lovar att höra av sig när han fått hit sin hund. Detta är början på en god vänskap.
Redan dagen efter hörs vi av via sms, vi tar en promenad och pratar vidare om Irans syn på livet i stort och smått. Det är mycket som skiljer det österländska sättet att se saker på gentemot hur vi har det här i Sverige. Det verkar enligt min mening som om Mike tycker det är en frihet att bo här. Jag tror säkert inte att han vantrivs i sitt hemland och han är stolt över sitt ursprung.
Det är en stolthet som man sällan ser hos en svensk medborgare. Det iranska folket har en helt annan syn och känsla för sitt land, det märks verkligen att historien har stor betydelse i människors vardagliga liv. Det är nästan så att jag kan känna mig lite avundsjuk i vissa aspekter. Sammanhållningen hos folket är av ett helt annat slag än den här, visst är det så att det är olika från person till person, men i det stora hela är skillnaden avsevärd.
Det är inte utan att jag märker vilka fördomar jag har, både mot traditioner och kultur, folk och levnadssätt.
Mycket av det som jag trott var fakta är i själva verket vad vissa vill att man som medborgare av annat land ska tro.
Det är uppenbart att det finns stora krafter som är i konflikt med varandra i Iran.Olika sidor med olika värderingar och syn på hur man bör leva sitt liv.
Det är svårt för mig som utomstående att förstå den oerhörda upprördhet som emellanåt råder på gatorna i Irans alla städer. Oroligheter hör till vardagen men samtidigt en vilja om att alla ska kunna leva sida vid sida i harmoni.
Vi lever ju trots allt under en och samma himmel, på en och samma planet och med ett och samma mål, att leva ett gott liv och bli framgångrika och kunna njuta av den tid som var och en har.
Men det är enligt vad Mike säger inte alla som ser livet som en gåva, utan som en möjlighet att skaffa sig makt och pengar, ju mer pengar ju mer makt, och ju mer makt desto mer pengar.
Så kan det hålla på i evigheter om ingen gör något. Alla vill ha sin del av kakan, men det finns också dom som både vill äta den men samtidigt ha den kvar. För att lyckas med det så hävdar vissa människor sin makt genom att skapa barriärer och försvåra för den fria demokratin och rätten att tala fritt, vilket vi i Sverige ser som en självklarhet.
Jag ska skatta mig lycklig, och gör så, när jag hör Mikes berättelser om sin uppväxt. Inte för att det på något sätt skulle vara sämre att vara uppväxt i Iran, utan för att jag utan risk för att hamna i trångmål med myndigheter eller i konflikt med andra kan få vara just den jag är ämnad att vara. Jag kan stiga upp på morgonen, gå ut med min hund, träffa vänner
och skratta och glädjas i vardagen utan att känna mig hämmad från nåt håll.
Läs mer av artikeln i det nya numret av Presspunkten.
ROKOKO & ROCK ´N´ ROLL
textbearbetning JERRY
Nr 1/2010
300 år av kamp för frihet, demokrati och kärlek
1710
i den tyska staden Meissen startades Europas första
porslinsfabrik. Meissenporslinet är berömt för att vara bland de vackraste i Europa. Även i Blekinge har det tillverkats porslin av hög klass. AB Karlskrona Porslinfabrik (Porslinan, verksam mellan 1918 och 1968) är numera en nedlagd fabrik för tillverkning av hushållsporslin. I de dåvarande fabrikslokalerna finns i dag ett porslinsmuseum med en betydande samling made in i Karlskrona.
Ryssarnas erövringar av Sveriges baltiska provinser avslutas med att Riga och Reval ( nuvarande Tallinn ) ockuperas. Därefter vänder sig tsar Peter mot Finland och intar Viborg. Efter förlusten vid Poltava 1709 flydde Sveriges krigarkung Karl XII till Turkiet med en handfull soldater. 1714 lämnar han äntligen Turkiet och rider på 14 dagar genom hela Europa till det belägrade Stralsund. I innerfickan har han ett recept på kåldolmar. (Det är faktiskt sant att det var slagfältsgeniet
Kalle Dussin som introducerade den turkiska maträtten i Sverige).
1718 för Karl XII åter en stor här mot Norge men under belägringen av Fredrikstens fästning blir den unga kungen träffad av en kula och dör bara 36 år gammal. Enligt HasseåTage så sörjde hela svenska folket och då kan man snacka om att vara ledsen. Men fakta visar att svenskarna var dödströtta på kriget och började genast att förhandla om fred.
1720
Barockens tunga klädstil ersattes av rokokons graciösa form och lekfullhet. I intima salonger hängav sig aristokrater åt den vågade och raffinerade kurtisen. Detta satte sin prägel på tidens klädedräkt framför allt kvinnokläder. På 1720-talet började kvinnorna använda en vid styvkjol. Den utgjordes av ett antal runda ringar av metall eller fiskben.
Över denna ställning drog man vaxduk, bomullstyg eller siden. Den vida styvkjolen var helt klockformad och plattades till och breddades åt sidorna. Modet föreskrev en smal midja vilket åstadkoms med hård snörning. Galaklänningen var öppen framtill i en trekant så att kjolen under syntes och fötterna skymtade. Ännu tydligare framträdde rokokomodets förkärlek för det pikanta genom galakänningens djupa urringning så att barmen blottades ända ner till bröstvårtorna. Intresset för det frivola och intima tog sig uttryck i att kvinnor avbildades i underkläder och halvnakna i sängen.
I rokokotidens manliga klädedräkt fanns inslag som var ganska feminina. Ett sådant var västen gjord av siden och sammet och försedd med broderi som föreställde blommor, landskap och djur. Man hade kravatt till den spetsförsedda skjortan. Till byxorna bars åtsittande strumpor av silke som knöts fast under knäna. Även männen bar små vitpudrade peruker. Nackhåret under peruken samlades i en knut med sidenrosett. Det förmögna borgerskapet, hantverkare och tjänstefolk började ta efter aristokratins mode. Den nya borgar-
klassen utvecklade ett eget mode som var en mera praktiskt variant av rokokomodet. Den verkliga stora förändringen i modet skedde i samband med att nya samhällsgrupper trängde fram under franska revolutionen.
1789
Franska revolutionen utbryter med explosiv kraft under parollen frihet, jämlikhet, broderskap. Åskådarna jublar när kungen, drottningen och stora delar av adeln avrättas med giljotin.
“De högg huvudet av dem som limpskivor tjoff-tjoff-tjoff”.
1790 förändrar nationalförsamlingens lagstiftning radikalt hela det franska samhället. De konfiskerade kyrkogodsen bjöds ut till försäljning till ett värde av 3 miljarder livres. Den 19 juni förklarar nationalförsamlingen det ärftliga adelskapet avskaffat. Den 14 juli firar stora människomassor ettårsdagen av Bastiljens stormning. Det blir Frankrikes nationaldag. Samma datum firar svenska kronprinsessan Victoria sin födelsedag på Öland.
1810
Sveriges kung Karl XIII var gammal och barnlös och en tronföljare måste utses. Efter många invecklade turer valde riksdagen 1810 en av Napoleons mest berömda generaler fransmannen Jean Baptiste Bernadotte. Först 1818 blev han kung med namnet Karl XIV Johan men i praktiken verkade han som Sveriges verklige styresman från sin ankomst till Hälsingborg 1810. Han var svensk kung fram till sin död 1844.
Bernadotte valdes med förhoppningen att ta tillbaka Finland från ryssarna. Men kung Karl Johan ville istället förvärva Norge. 1814 tvingades Norge in i en union med Sverige. Men 1905 förklarade det norska stortinget att Sveriges kung upphört att vara kung i Norge och därmed hade norrmännen sagt upp unionen med Sverige. Skilsmässan mellan länderna gick relativt smidigt. Den stora paradgatan i Oslo heter fortfarande Karl Johan efter den svenske kungen.
Om unionen fortsatt fram till våra dagar hade Sverige/Norge varit ett av världens rikaste länder och vi hade vunnit massvis av medaljer i de olympiska vinterspelen. 2010 tillverkas mynt som firar 200-års minnet av ätten Bernadotts första ankomst till Sverige.
1820
I England gör man första försöket med maskinmjölkning. Gymnastik förbjuds i Tyskland med anledning av studentoroligheterna. (jämför med Falun Gong rörelsen i dagens Kina)
Efter sin tronbestigning ställer Storbritanniens kung Georg IV till med jätteskandal när han kräver att regeringen i parlamentet skall anklaga drottning Karoline för otrohet.
Kungen lämnade själv sin drottning kort efter bröllopet. Hon återvänder nu till kontinenten för att försvara sig och blir mottagen med tumultartade sympatidemonstrationer.
Folket hatar och avskyr Georg IV. Överhuset beslutar om skilsmässa men regeringen lägger ner målet eftersom kungen säkerligen skulle bli mycket illa åtgången i underhuset. Detta är inte första och inte sista gången det blir skandal i det engelska kungahuset (jämför med prinsessan Diana och prins Charles. Se även faktaruta om Edvard och Wallis).
1860
I USA vinns presidentvalet av Abraham Lincoln. Trots att han inte vill ha slaveriet avskaffat utan bara begränsat till de stater där de redan existerar blir hans valseger signalen och startskottet till det amerikanska inbördeskriget. Det blir en mycket blodig historia och pågår till 1865. Fem dagar efter det avgörande slaget mördas president Lincoln. Hans död blir ödesdiger för Sydstaterna (Texas,Mississippi, Tennessee, Florida m.fl).
Själv ville Lincoln behandla förlorarna milt men hans efterträdare Andrew Johnson hade inte auktoritet nog att hävda denna försoningspolitik gentemot kongressen. Sydstaterna stämplas som upprorsmakare och läggs under kontroll av guvernörer och ämbetsmän från norr. Dessa arbetar tillsammans med rena äventyrare (så kallade carpetbaggers.) De var bara ute efter att plundra den värnlösa befolkningen och fylla sina egna fickor. Under mer än 10 år förs ett rent terrorvälde under auktoritetens täckmantel.
De stora plantagerna konfiskeras p.g.a. mer eller mindre uppdiktade skatteskulder. De styckas upp och säljs och naturligtvis hamnar bara en bråkdel av pengarna i statskassan. ( jämför med oligarker och maffia efter Sovjetunionens kollaps ). Den första reaktionen i södern blir grundandet av Ku-Klux-Klan och andra hemliga sällskap som terroriserar den svarta befolkningen genom överfall och mord. De härjar vilt under i flera år men 1871 kommer en sträng unionslag som inskränker övergreppen.
1910
I Karlskrona invigs Vämöparken. Detta år fasade folk för Halleys komet som dök upp på himlen under våren. Kometer sågs sedan gammalt som förebud om onda tider och nu sade dessutom modern vetenskap att kometsvansen innehöll cyanid. Skulle vår planet förgiftas om den fick en släng av svansen. Inget skedde och strax var kometskräcken bara en pseudohändelse i stil med skräcken för galna kosjukan och fågelinfluensan i vår tid. Vintern 1910 var snöig även i sydligaste Sverige.
100 år senare faller det också mycket snö och det tar nästan två timmar för en karlskronabo att skotta fram bilen. Efteråt uppstår viss förvirring när det visar sig vara grannens bil.
1940
Ömtåliga nylonstrumpor med sömmen bak blir högsta mode för damer. Men de går lätt sönder och unga kvinnor som inte har råd att köpa nya ritar sömmar på baksidan av benen och låren. Chaplins film Diktatorn har premiär. Men i Sverige får den inte visas på grund av rädsla för Hitler.
Andra världskriget (1939 – 1945) fortsätter och den svenska järnmalmsexporten som fraktas längs den norska kusten har en vital betydelse för den tyska materialproduktionen. För att säkra leveranserna anfaller tyskarna Danmark och Norge. Danmark kapitulerar direkt men norrmännen sätter sig till motvärn. Men utan effektivt stöd från de allierade måste de ge upp. Norges kung flyr till England där han bildar en
exilregering.
Den 10 maj börjar Hitler ett storanfall mot Frankrike via Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Efter segern över Frankrike erbjuder Hitler engelsmännen fred mot att Tyskland får fria händer på det europeiska fastlandet. Storbritanniens ledare Winston Churchill beslutar dock att kämpa vidare och avvisar det tyska anbudet.
Hitler försöker bryta det brittiska motståndet genom intensiva bombningar inför en planerad invasion. Det brittiska jaktflyget lyckades dock att foga fienden så svåra förluster att det tyska företaget slutligen måste avbrytas. Det var efter Slaget om Storbritannien som Winston Churchill höll ett av sina berömda tal där han hyllade engelska flygvapnet för den tappra insatsen:
”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket”.
1950-talet
Rock´n´roll betyder ”gunga och rulla” och utvecklades från swingmusik och den taktfasta rhytm and bluesen. Den ungdomsorienterade rock´n´rollen förändrade populärmusiken i USA och spreds till Storbritannien och övriga Europa av sjömän som hade med sig skivor från USA.
Själva ordet ”rock´n´roll” hämtades av den amerikanske radiomannen Alan Freed från ett erotiskt slanguttryck inom svart rhytm and blues och betyder egentligen samlagsrörelser. Religiösa grupper i USA fick moralpanik och ville förbjuda att rockmusiken spelades i radio. Den ursprungliga traditionella rock´n´rollen använder sig av sång, elgitarr och tungt bakgrundsbeat. Den har med tiden utvecklats till många högst varierade stilar som exempelvis hårdrock, heavy metal, punkrock, och modern countryrock.
2010
Från årets första dag blir det olagligt att köra på en utter utan att ringa polisen. Bilister som kör på vilt blir skyldig att polisanmäla detta. Även om man inte kan konstatera att djuret skadats. Som vilt räknas björn, varg, järv, lo, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår, och örn.
Det blir rock ´n´ roll eller ramaskri i riksdagen om det nybildade Frihetspartiet kommer in. På elbloggen skriver Gunnar Fabricius att folkhemselen blivit kriminell. De stora elbolagen bluffar svenska folket med för höga elräkningar. Kronprinsessan Victoria Bernadotte och Daniel Westling gifter sig. Vämöparken i Karlskrona firar 100-års jubileum.
källa Alla tiders historia
Nr 1/2010
300 år av kamp för frihet, demokrati och kärlek
1710
i den tyska staden Meissen startades Europas första
porslinsfabrik. Meissenporslinet är berömt för att vara bland de vackraste i Europa. Även i Blekinge har det tillverkats porslin av hög klass. AB Karlskrona Porslinfabrik (Porslinan, verksam mellan 1918 och 1968) är numera en nedlagd fabrik för tillverkning av hushållsporslin. I de dåvarande fabrikslokalerna finns i dag ett porslinsmuseum med en betydande samling made in i Karlskrona.
Ryssarnas erövringar av Sveriges baltiska provinser avslutas med att Riga och Reval ( nuvarande Tallinn ) ockuperas. Därefter vänder sig tsar Peter mot Finland och intar Viborg. Efter förlusten vid Poltava 1709 flydde Sveriges krigarkung Karl XII till Turkiet med en handfull soldater. 1714 lämnar han äntligen Turkiet och rider på 14 dagar genom hela Europa till det belägrade Stralsund. I innerfickan har han ett recept på kåldolmar. (Det är faktiskt sant att det var slagfältsgeniet
Kalle Dussin som introducerade den turkiska maträtten i Sverige).
1718 för Karl XII åter en stor här mot Norge men under belägringen av Fredrikstens fästning blir den unga kungen träffad av en kula och dör bara 36 år gammal. Enligt HasseåTage så sörjde hela svenska folket och då kan man snacka om att vara ledsen. Men fakta visar att svenskarna var dödströtta på kriget och började genast att förhandla om fred.
1720
Barockens tunga klädstil ersattes av rokokons graciösa form och lekfullhet. I intima salonger hängav sig aristokrater åt den vågade och raffinerade kurtisen. Detta satte sin prägel på tidens klädedräkt framför allt kvinnokläder. På 1720-talet började kvinnorna använda en vid styvkjol. Den utgjordes av ett antal runda ringar av metall eller fiskben.
Över denna ställning drog man vaxduk, bomullstyg eller siden. Den vida styvkjolen var helt klockformad och plattades till och breddades åt sidorna. Modet föreskrev en smal midja vilket åstadkoms med hård snörning. Galaklänningen var öppen framtill i en trekant så att kjolen under syntes och fötterna skymtade. Ännu tydligare framträdde rokokomodets förkärlek för det pikanta genom galakänningens djupa urringning så att barmen blottades ända ner till bröstvårtorna. Intresset för det frivola och intima tog sig uttryck i att kvinnor avbildades i underkläder och halvnakna i sängen.
I rokokotidens manliga klädedräkt fanns inslag som var ganska feminina. Ett sådant var västen gjord av siden och sammet och försedd med broderi som föreställde blommor, landskap och djur. Man hade kravatt till den spetsförsedda skjortan. Till byxorna bars åtsittande strumpor av silke som knöts fast under knäna. Även männen bar små vitpudrade peruker. Nackhåret under peruken samlades i en knut med sidenrosett. Det förmögna borgerskapet, hantverkare och tjänstefolk började ta efter aristokratins mode. Den nya borgar-
klassen utvecklade ett eget mode som var en mera praktiskt variant av rokokomodet. Den verkliga stora förändringen i modet skedde i samband med att nya samhällsgrupper trängde fram under franska revolutionen.
1789
Franska revolutionen utbryter med explosiv kraft under parollen frihet, jämlikhet, broderskap. Åskådarna jublar när kungen, drottningen och stora delar av adeln avrättas med giljotin.
“De högg huvudet av dem som limpskivor tjoff-tjoff-tjoff”.
1790 förändrar nationalförsamlingens lagstiftning radikalt hela det franska samhället. De konfiskerade kyrkogodsen bjöds ut till försäljning till ett värde av 3 miljarder livres. Den 19 juni förklarar nationalförsamlingen det ärftliga adelskapet avskaffat. Den 14 juli firar stora människomassor ettårsdagen av Bastiljens stormning. Det blir Frankrikes nationaldag. Samma datum firar svenska kronprinsessan Victoria sin födelsedag på Öland.
1810
Sveriges kung Karl XIII var gammal och barnlös och en tronföljare måste utses. Efter många invecklade turer valde riksdagen 1810 en av Napoleons mest berömda generaler fransmannen Jean Baptiste Bernadotte. Först 1818 blev han kung med namnet Karl XIV Johan men i praktiken verkade han som Sveriges verklige styresman från sin ankomst till Hälsingborg 1810. Han var svensk kung fram till sin död 1844.
Bernadotte valdes med förhoppningen att ta tillbaka Finland från ryssarna. Men kung Karl Johan ville istället förvärva Norge. 1814 tvingades Norge in i en union med Sverige. Men 1905 förklarade det norska stortinget att Sveriges kung upphört att vara kung i Norge och därmed hade norrmännen sagt upp unionen med Sverige. Skilsmässan mellan länderna gick relativt smidigt. Den stora paradgatan i Oslo heter fortfarande Karl Johan efter den svenske kungen.
Om unionen fortsatt fram till våra dagar hade Sverige/Norge varit ett av världens rikaste länder och vi hade vunnit massvis av medaljer i de olympiska vinterspelen. 2010 tillverkas mynt som firar 200-års minnet av ätten Bernadotts första ankomst till Sverige.
1820
I England gör man första försöket med maskinmjölkning. Gymnastik förbjuds i Tyskland med anledning av studentoroligheterna. (jämför med Falun Gong rörelsen i dagens Kina)
Efter sin tronbestigning ställer Storbritanniens kung Georg IV till med jätteskandal när han kräver att regeringen i parlamentet skall anklaga drottning Karoline för otrohet.
Kungen lämnade själv sin drottning kort efter bröllopet. Hon återvänder nu till kontinenten för att försvara sig och blir mottagen med tumultartade sympatidemonstrationer.
Folket hatar och avskyr Georg IV. Överhuset beslutar om skilsmässa men regeringen lägger ner målet eftersom kungen säkerligen skulle bli mycket illa åtgången i underhuset. Detta är inte första och inte sista gången det blir skandal i det engelska kungahuset (jämför med prinsessan Diana och prins Charles. Se även faktaruta om Edvard och Wallis).
1860
I USA vinns presidentvalet av Abraham Lincoln. Trots att han inte vill ha slaveriet avskaffat utan bara begränsat till de stater där de redan existerar blir hans valseger signalen och startskottet till det amerikanska inbördeskriget. Det blir en mycket blodig historia och pågår till 1865. Fem dagar efter det avgörande slaget mördas president Lincoln. Hans död blir ödesdiger för Sydstaterna (Texas,Mississippi, Tennessee, Florida m.fl).
Själv ville Lincoln behandla förlorarna milt men hans efterträdare Andrew Johnson hade inte auktoritet nog att hävda denna försoningspolitik gentemot kongressen. Sydstaterna stämplas som upprorsmakare och läggs under kontroll av guvernörer och ämbetsmän från norr. Dessa arbetar tillsammans med rena äventyrare (så kallade carpetbaggers.) De var bara ute efter att plundra den värnlösa befolkningen och fylla sina egna fickor. Under mer än 10 år förs ett rent terrorvälde under auktoritetens täckmantel.
De stora plantagerna konfiskeras p.g.a. mer eller mindre uppdiktade skatteskulder. De styckas upp och säljs och naturligtvis hamnar bara en bråkdel av pengarna i statskassan. ( jämför med oligarker och maffia efter Sovjetunionens kollaps ). Den första reaktionen i södern blir grundandet av Ku-Klux-Klan och andra hemliga sällskap som terroriserar den svarta befolkningen genom överfall och mord. De härjar vilt under i flera år men 1871 kommer en sträng unionslag som inskränker övergreppen.
1910
I Karlskrona invigs Vämöparken. Detta år fasade folk för Halleys komet som dök upp på himlen under våren. Kometer sågs sedan gammalt som förebud om onda tider och nu sade dessutom modern vetenskap att kometsvansen innehöll cyanid. Skulle vår planet förgiftas om den fick en släng av svansen. Inget skedde och strax var kometskräcken bara en pseudohändelse i stil med skräcken för galna kosjukan och fågelinfluensan i vår tid. Vintern 1910 var snöig även i sydligaste Sverige.
100 år senare faller det också mycket snö och det tar nästan två timmar för en karlskronabo att skotta fram bilen. Efteråt uppstår viss förvirring när det visar sig vara grannens bil.
1940
Ömtåliga nylonstrumpor med sömmen bak blir högsta mode för damer. Men de går lätt sönder och unga kvinnor som inte har råd att köpa nya ritar sömmar på baksidan av benen och låren. Chaplins film Diktatorn har premiär. Men i Sverige får den inte visas på grund av rädsla för Hitler.
Andra världskriget (1939 – 1945) fortsätter och den svenska järnmalmsexporten som fraktas längs den norska kusten har en vital betydelse för den tyska materialproduktionen. För att säkra leveranserna anfaller tyskarna Danmark och Norge. Danmark kapitulerar direkt men norrmännen sätter sig till motvärn. Men utan effektivt stöd från de allierade måste de ge upp. Norges kung flyr till England där han bildar en
exilregering.
Den 10 maj börjar Hitler ett storanfall mot Frankrike via Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Efter segern över Frankrike erbjuder Hitler engelsmännen fred mot att Tyskland får fria händer på det europeiska fastlandet. Storbritanniens ledare Winston Churchill beslutar dock att kämpa vidare och avvisar det tyska anbudet.
Hitler försöker bryta det brittiska motståndet genom intensiva bombningar inför en planerad invasion. Det brittiska jaktflyget lyckades dock att foga fienden så svåra förluster att det tyska företaget slutligen måste avbrytas. Det var efter Slaget om Storbritannien som Winston Churchill höll ett av sina berömda tal där han hyllade engelska flygvapnet för den tappra insatsen:
”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket”.
1950-talet
Rock´n´roll betyder ”gunga och rulla” och utvecklades från swingmusik och den taktfasta rhytm and bluesen. Den ungdomsorienterade rock´n´rollen förändrade populärmusiken i USA och spreds till Storbritannien och övriga Europa av sjömän som hade med sig skivor från USA.
Själva ordet ”rock´n´roll” hämtades av den amerikanske radiomannen Alan Freed från ett erotiskt slanguttryck inom svart rhytm and blues och betyder egentligen samlagsrörelser. Religiösa grupper i USA fick moralpanik och ville förbjuda att rockmusiken spelades i radio. Den ursprungliga traditionella rock´n´rollen använder sig av sång, elgitarr och tungt bakgrundsbeat. Den har med tiden utvecklats till många högst varierade stilar som exempelvis hårdrock, heavy metal, punkrock, och modern countryrock.
2010
Från årets första dag blir det olagligt att köra på en utter utan att ringa polisen. Bilister som kör på vilt blir skyldig att polisanmäla detta. Även om man inte kan konstatera att djuret skadats. Som vilt räknas björn, varg, järv, lo, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår, och örn.
Det blir rock ´n´ roll eller ramaskri i riksdagen om det nybildade Frihetspartiet kommer in. På elbloggen skriver Gunnar Fabricius att folkhemselen blivit kriminell. De stora elbolagen bluffar svenska folket med för höga elräkningar. Kronprinsessan Victoria Bernadotte och Daniel Westling gifter sig. Vämöparken i Karlskrona firar 100-års jubileum.
källa Alla tiders historia
VAD ÄR FRIHET?
text ROSALI ANDREASSON
foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 1/2010
"Frihet är hoppet för fången och boja för den ensamma"
(Transsys Manian Tramp)
Frihet är väl en dröm, en önskan, som vi alla vill ska bli sann.
Hur kan man då definiera frihet? Vad betyder Frihet? Jag tror inte på att man kan definiera denna känsla. Det är så pass olika för alla, det den ene människan känner är frihet kan få en annan människa att känna sig låst och rädd.
Ett exempel kan vara att vissa känner att de mår bra av och känner sig avslappnade av att hoppa fallskärm eller bungyjump, medan det är en mardröm för många.
Ett annat kan vara att resa. En del tycker att det är helt underbart, andra kan tycka det är jobbigt och trivs bäst av att njuta av vardagen hemma.
När det kommer till fakta om ordet Frihet så är även det lite luddigt.
Frihet kommer från ordet “osäker” och har använts så pass långt tillbaka som fornsvenskan.
Kan, som du kan läsa ovan, användas både positivt (frihet till) och negativt (frihet från).
Det enda som är lika för alla är att vi alltid söker oss till frihet. Frihet hör ihop med trygghet, känner man sig inte trygg i en situation så kan man heller inte känna sig fri. Ångesten kryper på om vi inte är trygga, ångesten “låser in” oss och då kan vi ju inte känna oss fria, eller?
När vi är trygga är vi avslappnade och kan bara vara oss själva, det är då jag tycker att man är fri. Det finns inga måste, inga ska, inga borde.
Ingen kan säga till någon annan att man är fri, det är bara den egna känslan som styr.
Är man fri så är man lycklig.
Måste tyvärr säga att alldeles för många ser alldeles för mycket negativt på sin tillvaro. Tänk på att du är mycket friare än vad du tror.
Du har yttrandefrihet.
Du har möjlighet att påverka din situation.
Ett heltidsjobb här i Sverige är 40 timmar i veckan, och kan du inte jobba av någon anledning så finns det ekonomisk hjälp att få.
Du vet att du och dina egna barn inte behöver jobba hårt för att överleva dagen, finn oftast mat på bordet.
Tillgång till sjukvård finns alltid nära, dygnet runt, 365 dagar per år.
Har man begått ett brott så får du ett straff, men du vet också att du kommer att bli fri förr eller senare.
Tänk på att det finns de som:
Blir dödade för att säga vad de tycker och tänker.
Aldrig kan påverka sin situation för att de varken kan få hjälp eller helt enkelt inte har möjligheterna för det.
Jobbar och sliter alla dagar på året får en lön som knappt ger de mat på bordet, till och med barn måste jobba för att överleva.
Vissa får leva på ett riskorn om dagen, om ens det.
Inte ens vet vad sjukvård är, de går med sina krämpor. Det finns de som till och med dör av en förkylning för att de inte kan få hjälp.
Många länder i världen har dödsstraff, vissa får aldrig möjligheten till frihet.
Det är en hård värld vi lever i.
Det jag vill få fram med detta är att vi ska vara nöjda med det vi har.
Försök se på ditt liv och din situation med andra ögon, det kanske blir lite lättare då.
Gör en lista med allt positivt du har i ditt liv, fyll på den varje gång du kommer på något nytt. Jag kan lova dig att det kommer att kännas bättre då, jag har provat.
Vi fokuserar för mycket på vad vi inte har, vad som är fel.
Var tacksam och nöjd, lev livet så som du vill leva det. Känn dig FRI!
Skänk en tanke åt de som aldrig upplevt frihet och trygghet.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du känner dig lite nöjdare med dig själv, att du känner dig friare och att du är lite mer tacksam för det du har.
I alla fall kanske jag fått dig att fundera...
foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 1/2010
"Frihet är hoppet för fången och boja för den ensamma"
(Transsys Manian Tramp)
Frihet är väl en dröm, en önskan, som vi alla vill ska bli sann.
Hur kan man då definiera frihet? Vad betyder Frihet? Jag tror inte på att man kan definiera denna känsla. Det är så pass olika för alla, det den ene människan känner är frihet kan få en annan människa att känna sig låst och rädd.
Ett exempel kan vara att vissa känner att de mår bra av och känner sig avslappnade av att hoppa fallskärm eller bungyjump, medan det är en mardröm för många.
Ett annat kan vara att resa. En del tycker att det är helt underbart, andra kan tycka det är jobbigt och trivs bäst av att njuta av vardagen hemma.
När det kommer till fakta om ordet Frihet så är även det lite luddigt.
Frihet kommer från ordet “osäker” och har använts så pass långt tillbaka som fornsvenskan.
Kan, som du kan läsa ovan, användas både positivt (frihet till) och negativt (frihet från).
Det enda som är lika för alla är att vi alltid söker oss till frihet. Frihet hör ihop med trygghet, känner man sig inte trygg i en situation så kan man heller inte känna sig fri. Ångesten kryper på om vi inte är trygga, ångesten “låser in” oss och då kan vi ju inte känna oss fria, eller?
När vi är trygga är vi avslappnade och kan bara vara oss själva, det är då jag tycker att man är fri. Det finns inga måste, inga ska, inga borde.
Ingen kan säga till någon annan att man är fri, det är bara den egna känslan som styr.
Är man fri så är man lycklig.
Måste tyvärr säga att alldeles för många ser alldeles för mycket negativt på sin tillvaro. Tänk på att du är mycket friare än vad du tror.
Du har yttrandefrihet.
Du har möjlighet att påverka din situation.
Ett heltidsjobb här i Sverige är 40 timmar i veckan, och kan du inte jobba av någon anledning så finns det ekonomisk hjälp att få.
Du vet att du och dina egna barn inte behöver jobba hårt för att överleva dagen, finn oftast mat på bordet.
Tillgång till sjukvård finns alltid nära, dygnet runt, 365 dagar per år.
Har man begått ett brott så får du ett straff, men du vet också att du kommer att bli fri förr eller senare.
Tänk på att det finns de som:
Blir dödade för att säga vad de tycker och tänker.
Aldrig kan påverka sin situation för att de varken kan få hjälp eller helt enkelt inte har möjligheterna för det.
Jobbar och sliter alla dagar på året får en lön som knappt ger de mat på bordet, till och med barn måste jobba för att överleva.
Vissa får leva på ett riskorn om dagen, om ens det.
Inte ens vet vad sjukvård är, de går med sina krämpor. Det finns de som till och med dör av en förkylning för att de inte kan få hjälp.
Många länder i världen har dödsstraff, vissa får aldrig möjligheten till frihet.
Det är en hård värld vi lever i.
Det jag vill få fram med detta är att vi ska vara nöjda med det vi har.
Försök se på ditt liv och din situation med andra ögon, det kanske blir lite lättare då.
Gör en lista med allt positivt du har i ditt liv, fyll på den varje gång du kommer på något nytt. Jag kan lova dig att det kommer att kännas bättre då, jag har provat.
Vi fokuserar för mycket på vad vi inte har, vad som är fel.
Var tacksam och nöjd, lev livet så som du vill leva det. Känn dig FRI!
Skänk en tanke åt de som aldrig upplevt frihet och trygghet.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du känner dig lite nöjdare med dig själv, att du känner dig friare och att du är lite mer tacksam för det du har.
I alla fall kanske jag fått dig att fundera...
BRUKARRÅDSMÖTE 2010-03-01
text: HELENA JÖNSSON
Närvarande: Leif Bohman, Krister Andersson, Anette, Kristina, Britt-Inger och Helena.
Rådet diskuterade hur vi ska fungera bäst som råd, att vi ska utbildas för att bli så bra vi kan. Politiker, Polis, AF och några andra viktiga kontakter har diskuterats att bjudas in till våra möten i framtiden för att få mer information.
Brukarrådet har nu en mailadress [email protected] där ni kan lämna synpunkter, ställa frågor eller om det är något speciellt ni vill att vi ska ta upp. Vi kommer att besvara dem så snart vi kan och ta upp era frågor, funderingar och åsikter på nästkommande möte. Brukarrådsmöten hålls första måndagen i var månad.
ATALJÉ K.A.N
text & foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 1/2010
Smycken. Fina accessoarer vi bär, visar upp och beundrar. En del har det bara för att det glittrar och en del kanske införskaffar sig smycken för att det symboliserar ens personlighet.
Men tänker man på hur dem tillverkas?
Vilket jobb som utförs när smycken tillverkas? En del smycken är gjutna och massproducerade. Men en del är det inte.
De är handtillverkade av skickliga personer med en stor begåvning för konst och form.
Inne på Nordenskjöldska gården i Karlskrona ligger det en ateljé som heter Ateljé K.A.N.
Där inne tillverkas det smycken i både guld, silver, pärlor och ädelstenar. Ja allt från små öronhängen till halsband.
Ateljé K.A.N har funnits ett par år. Startades först som ett hemföretag, så allt sköttes från hemmet.
Sedan flyttades verksamheten till en lokal ute på Aspö där utbudet såldes men hantverket sköttes hemifrån.
Nu ligger det på Borgmästaregatan.
Det är bara inte tillverkning som sker, det är också lagning av smycken samt så går det att komma med egna idéer.
Smyckena som finns är skickligt gjorda. De finns i olika varianter och former.
Personen som driver det hela heter Katarina Andersson,
Därav är namnet K.A.N en förkortning av Katarina Andersson.
För drygt tjugo år sedan så ville Katarina bli silversmed så hon började en utbildning på en skola som hette Steneby skolan i Dals Långed. Det är en skola som inriktar sig på olika former av konsthantverk. Den kursen varade i ett halvår.
Där efter började hon jobba med lite allt möjligt som tillexempel Dynapacs sprutlackering.
Sedan utbilda sig i Falköping till guldsmed istället. Den utbildningen tog två år att slutföra.
Nu jobbar hon nere i Kristianstad samtidigt som hon driver Ateljé K.A.N här i Karlskrona.
Som sagt så är hon väldigt begåvad med sitt hantverk och kommer med bra idéer när man själv vill ha något tillverkat.
Jag ställde några frågor till Katarina för att få en lite mer inblick av hur det kan vara med ett yrke som guldsmed.
Hur är det att vara guldsmed? Finns det några fördelar respektive nackdelar?
– Det är ett jätteroligt yrke. Fördelen med jobbet är ju att man får använda sina kreativa sidor och göra vilken form av jobb som helst, så vidare det inte är en beställning. Nackdelarna med arbetet är väl att det kan vara slitsamt för kropp, nacke och axlar. En del jobb kan samt vara väldigt petiga.
Vilka former av jobb utför du?
– Det är all form av nytillverkning av olika smycken. Armband, halsband, öronhängen osv.
Sedan är det reparationer av smycken och omarbetning av gammalt guld. Sedan kan du ju komma med egna idéer vilket jag kan tillverka.
Finns det någon direkt tidsplan? Hur lång tid tar ett arbete att göra ungefär?
– Det finns ingen direkt tidsplan på arbetet. Allt från två timmar till ett par dagar beroende på hur avancerat arbetet är. Krävs det en massa stenfattning, när man ska sätta dit diamanter eller ädelstenar i ett smycke kan det ta sin lilla tid.
Passningarna måste ju vara rätt.
Den mest krävande processen kan just vara passningen.
Behövs det bara slätas till och slipas så tar ju inte det så lång tid.
Vilket är ditt egna bästa projekt?
– Det är en offentlig utsmyckning jag tillverkade till Tvings kyrka. Det var ett dopträd som är gjort av silver och mörkputsad ek.
Sådana arbeten är väldigt roliga att utföra och offentliga utsmyckningar skulle jag vilja göra mer av.
Nr 1/2010
Smycken. Fina accessoarer vi bär, visar upp och beundrar. En del har det bara för att det glittrar och en del kanske införskaffar sig smycken för att det symboliserar ens personlighet.
Men tänker man på hur dem tillverkas?
Vilket jobb som utförs när smycken tillverkas? En del smycken är gjutna och massproducerade. Men en del är det inte.
De är handtillverkade av skickliga personer med en stor begåvning för konst och form.
Inne på Nordenskjöldska gården i Karlskrona ligger det en ateljé som heter Ateljé K.A.N.
Där inne tillverkas det smycken i både guld, silver, pärlor och ädelstenar. Ja allt från små öronhängen till halsband.
Ateljé K.A.N har funnits ett par år. Startades först som ett hemföretag, så allt sköttes från hemmet.
Sedan flyttades verksamheten till en lokal ute på Aspö där utbudet såldes men hantverket sköttes hemifrån.
Nu ligger det på Borgmästaregatan.
Det är bara inte tillverkning som sker, det är också lagning av smycken samt så går det att komma med egna idéer.
Smyckena som finns är skickligt gjorda. De finns i olika varianter och former.
Personen som driver det hela heter Katarina Andersson,
Därav är namnet K.A.N en förkortning av Katarina Andersson.
För drygt tjugo år sedan så ville Katarina bli silversmed så hon började en utbildning på en skola som hette Steneby skolan i Dals Långed. Det är en skola som inriktar sig på olika former av konsthantverk. Den kursen varade i ett halvår.
Där efter började hon jobba med lite allt möjligt som tillexempel Dynapacs sprutlackering.
Sedan utbilda sig i Falköping till guldsmed istället. Den utbildningen tog två år att slutföra.
Nu jobbar hon nere i Kristianstad samtidigt som hon driver Ateljé K.A.N här i Karlskrona.
Som sagt så är hon väldigt begåvad med sitt hantverk och kommer med bra idéer när man själv vill ha något tillverkat.
Jag ställde några frågor till Katarina för att få en lite mer inblick av hur det kan vara med ett yrke som guldsmed.
Hur är det att vara guldsmed? Finns det några fördelar respektive nackdelar?
– Det är ett jätteroligt yrke. Fördelen med jobbet är ju att man får använda sina kreativa sidor och göra vilken form av jobb som helst, så vidare det inte är en beställning. Nackdelarna med arbetet är väl att det kan vara slitsamt för kropp, nacke och axlar. En del jobb kan samt vara väldigt petiga.
Vilka former av jobb utför du?
– Det är all form av nytillverkning av olika smycken. Armband, halsband, öronhängen osv.
Sedan är det reparationer av smycken och omarbetning av gammalt guld. Sedan kan du ju komma med egna idéer vilket jag kan tillverka.
Finns det någon direkt tidsplan? Hur lång tid tar ett arbete att göra ungefär?
– Det finns ingen direkt tidsplan på arbetet. Allt från två timmar till ett par dagar beroende på hur avancerat arbetet är. Krävs det en massa stenfattning, när man ska sätta dit diamanter eller ädelstenar i ett smycke kan det ta sin lilla tid.
Passningarna måste ju vara rätt.
Den mest krävande processen kan just vara passningen.
Behövs det bara slätas till och slipas så tar ju inte det så lång tid.
Vilket är ditt egna bästa projekt?
– Det är en offentlig utsmyckning jag tillverkade till Tvings kyrka. Det var ett dopträd som är gjort av silver och mörkputsad ek.
Sådana arbeten är väldigt roliga att utföra och offentliga utsmyckningar skulle jag vilja göra mer av.
SKÖNHET, HAT OCH FRIHET
text & foto HELENA JÖNSSON
Nr 1/2010
Vad kan de tre ha gemensamt?
Kanske inte mycket i första anblicken, men tittar man närmare på dem så inser man hur de kan ha mycket gemensamtför de som förstår.
Överallt matas man med skönhetsideal och smala ”vackra” kvinnor och män. Nu ska kvinnan ha långt hår, vara smal och lång, annars passar hon inte in. Killar ska ha sexpack på magen och vara vältränad. Michael Jackson opererade sin näsa för att hans pappa mobbade honom. Barbra Streisand blev tillsagd att operera sin näsa för att passa in… men vägrade. Se vad det blev av dem!
Häromdagen hamnade jag i ett samtal som handlade just om att ha ”fel” utseende. En go och söt tjej ville byta ut sin näsa och gå ner i vikt, allt för att passa in. Först blev jag lite arg på henne, men sen vaknade mina egna minnen till liv. Vad jag själv sagt för inte alls så länge sedan. Ja jag förstod henne, samtidigt som det gjorde ont att höra.
Att en näsa, för stora/små bröst eller några kilon för mycket kan påverka oss så pass att vi frivilligt lägger oss under kniven, svälter eller tränar oss tills vi stupar. Att några ogenomtänkta ord från någon kan följa en hela livet och nagla sig fast så i ens inre, att man glömmer bort att leva. Allt man ser sedan är bara de felen, det goda glöms bort och förintas.
Har vi helt enkelt glömt bort vad vi fått lära oss från barnsben, att det är det inre som räknas. Att skönheten sitter inuti och inte utanpå. Hur jag beter mig mot människor och mot mig själv speglas i mitt yttre så väl som inre. Men konstigt nog väljer vi att döma folk efter hur de ser ut. En sådan snygg kille/tjej måste ju vara trevlig. Nej det är inte alltid så, eller hur kan en sådan ful kille få en sådan söt tjej?
Ja jag har själv varit där och dömt, men kanske ändå mest mig själv. Visst har jag letat fel hos andra, bara för att mildra mina egna komplex. I hela mitt liv har jag hatat och fördömt mina fel, trott att jag var en sämre människa för att jag hade dem. Jag ville operera, ta bort den delen av mig som inte stämde in. Jag ville vara med bland de vackra människorna, betyda något och bli älskad för den jag var. Men hur skulle jag kunna bli det så länge jag inte tyckte om mig själv? Hur skulle jag kunna kräva av andra det jag inte kunde känna själv?
Vad jag insåg i det samtalet var att många, både gamla och unga hindrar sig själva från att uppleva saker i livet, de låter felen hindra dem från att göra roliga saker tillsammans med andra. Kanske till och med hindra sig själva att ta emot och ge kärlek. Jag har varit där, och ibland funderar jag på vad som kunnat hända eller vad det hade blivit av mig om jag inte sagt NEJ, på grund av dessa fel. Om jag i stället sagt JA och låtit det bli som det blir. Jag är inte bitter, men minnena dyker upp någon gång ibland.
Idag ler jag åt dem och även mot felen jag har, de är inte några fel. De är rätt, för de är en del av mig och de gör mig till den jag är. Nu att i den här åldern komma till den insikten är en större Frihet än jag kunnat ana, att inte längre bry sig det minsta om dessa komplex som varit mina ständigt förtryckande plågoandar både natt som dag. Jag behöver inte leta fel hos andra längre för att mildra mina, de är ju en del av dem och som sagt, skönheten kommer inifrån! Synd bara att det ska behöva ta 45 år att förstå det.
Se dig själv i spegeln och tyck om det du ser, det är trots allt det som gör att Du är Du!
Nr 1/2010
Vad kan de tre ha gemensamt?
Kanske inte mycket i första anblicken, men tittar man närmare på dem så inser man hur de kan ha mycket gemensamtför de som förstår.
Överallt matas man med skönhetsideal och smala ”vackra” kvinnor och män. Nu ska kvinnan ha långt hår, vara smal och lång, annars passar hon inte in. Killar ska ha sexpack på magen och vara vältränad. Michael Jackson opererade sin näsa för att hans pappa mobbade honom. Barbra Streisand blev tillsagd att operera sin näsa för att passa in… men vägrade. Se vad det blev av dem!
Häromdagen hamnade jag i ett samtal som handlade just om att ha ”fel” utseende. En go och söt tjej ville byta ut sin näsa och gå ner i vikt, allt för att passa in. Först blev jag lite arg på henne, men sen vaknade mina egna minnen till liv. Vad jag själv sagt för inte alls så länge sedan. Ja jag förstod henne, samtidigt som det gjorde ont att höra.
Att en näsa, för stora/små bröst eller några kilon för mycket kan påverka oss så pass att vi frivilligt lägger oss under kniven, svälter eller tränar oss tills vi stupar. Att några ogenomtänkta ord från någon kan följa en hela livet och nagla sig fast så i ens inre, att man glömmer bort att leva. Allt man ser sedan är bara de felen, det goda glöms bort och förintas.
Har vi helt enkelt glömt bort vad vi fått lära oss från barnsben, att det är det inre som räknas. Att skönheten sitter inuti och inte utanpå. Hur jag beter mig mot människor och mot mig själv speglas i mitt yttre så väl som inre. Men konstigt nog väljer vi att döma folk efter hur de ser ut. En sådan snygg kille/tjej måste ju vara trevlig. Nej det är inte alltid så, eller hur kan en sådan ful kille få en sådan söt tjej?
Ja jag har själv varit där och dömt, men kanske ändå mest mig själv. Visst har jag letat fel hos andra, bara för att mildra mina egna komplex. I hela mitt liv har jag hatat och fördömt mina fel, trott att jag var en sämre människa för att jag hade dem. Jag ville operera, ta bort den delen av mig som inte stämde in. Jag ville vara med bland de vackra människorna, betyda något och bli älskad för den jag var. Men hur skulle jag kunna bli det så länge jag inte tyckte om mig själv? Hur skulle jag kunna kräva av andra det jag inte kunde känna själv?
Vad jag insåg i det samtalet var att många, både gamla och unga hindrar sig själva från att uppleva saker i livet, de låter felen hindra dem från att göra roliga saker tillsammans med andra. Kanske till och med hindra sig själva att ta emot och ge kärlek. Jag har varit där, och ibland funderar jag på vad som kunnat hända eller vad det hade blivit av mig om jag inte sagt NEJ, på grund av dessa fel. Om jag i stället sagt JA och låtit det bli som det blir. Jag är inte bitter, men minnena dyker upp någon gång ibland.
Idag ler jag åt dem och även mot felen jag har, de är inte några fel. De är rätt, för de är en del av mig och de gör mig till den jag är. Nu att i den här åldern komma till den insikten är en större Frihet än jag kunnat ana, att inte längre bry sig det minsta om dessa komplex som varit mina ständigt förtryckande plågoandar både natt som dag. Jag behöver inte leta fel hos andra längre för att mildra mina, de är ju en del av dem och som sagt, skönheten kommer inifrån! Synd bara att det ska behöva ta 45 år att förstå det.
Se dig själv i spegeln och tyck om det du ser, det är trots allt det som gör att Du är Du!
SOBIBOR - DRÖMMEN OM FRIHET
text JOHANNA LEWÉN
illustration DANIEL OLAUSSON
Nr 1/2010
Det finns många teorier om när det fruktansvärda Andra Världskriget bröt ut men för många blev datumet förste september år 1939 då Nazityskland invaderade Polen.
Nazisternas främsta syfte med invaderingen var att utplåna så många judar som möjligt och innan Nazityskland kapitulerade den sjunde maj 1945 hade närmare 5 450 000 judar fått sätta livet till, cirka 250 000 av dessa blev offer för dödslägret Sobibor.
I mars 1942 öppnades dödslägret Sobibor med sina 400 gånger 600 meters anläggning. Sobibor, Belzec och Treblinka var de tre dödslägren som var ungefär lika stora, med andra ord var de inte alls särskilt stora. De fyllde endast ett syfte; att döda så många judar som möjligt och så snabbt som möjligt.
Invånare i staden Sobibor började snabbt undra hur så många resenärer som anlände varje dag skulle kunna få plats på en sådan liten anläggning. Svaret fick de redan efter några få veckor då en avskyvärd stank kom ifrån anläggningen, en stank av flertal ruttnande lik. Som tur väl var så fanns inte stanken kvar så särskilt länge men istället kunde invånarna se rök från stora eldar komma därifrån och nu var det omöjligt att förneka vad det var som egentligen hände innanför murarna.
Invånarna i staden började tissla och tassla om vad det var som försiggick där och skvallret spreds vidare till andra städer och byar runt omkring i Polen. För de judar som bodde i och nära Polen var detta en obehaglig vetskap. De visste vad som väntade dem då SS män kom för att hämta dem till Sobibor, men andra judar som kom ifrån till exempel Holland hade inte en aning om vad som väntade dem.
För de som rest långa vägar var resan oftast väldigt trång och obehaglig. Då de steg av på stationen i Sobibor meddelade SS männen som stod och väntade på dem att de kunde få skicka vykort till sina släktingar och vänner innan de begav sig in i anläggningen. De förklarade att detta var deras bästa tillfälle då de skulle få mycket att göra med att bli tilldelade bostäder, arbeten och sedan komma in i rutinerna.
När alla hade postat sina vykort och brev så tågade de alla tillsammans bort till anläggningen. Med tanke på hur vackert det var inne i anläggningen trodde nog inte många av dem till en början att detta var ett dödsläger. Gångarna i lägret var snygga och prydliga, husen var fina och somliga hade även blomster rabatter. Då de hade blivit lovade arbeten så bådade det gott då de såg verkstäder som skomakeri och skrädderi. Med allt detta verkade det ju lovande.
Snart kom det ut en man med vit rock, som antogs vara en läkare, som välkomnade dem och bad om ursäkt ifall resan varit obehaglig. Han förklarade att de snart skulle bli tilldelade bostäder och arbeten men först så måste de duscha och avlusas som en säkerhetsåtgärd för att inte eventuella sjukdomar skulle bryta ut.
Därefter bad han kvinnor och barn samlas i en grupp och männen i en annan. Han förklarade att männen skulle gå direkt till duscharna medans kvinnorna och döttrarna gick till frisören och fick deras hår klippt, detta var också en del av den så kallade proceduren för att förebygga sjukdomar. Då det var kvinnorna och barnens tur för duscharna skulle männen redan vara klara och lämnat byggnaden.
Vägen som de vandrade på hette ironiskt nog Himmelvägen och i slutet på vägen låg duscharna. Innan de gick in i duscharna fick de lov att klä av sig kläderna utanför och allt verkade vara så välplanerat. Där fanns till och med någon av de boende i lägret som hade som uppgift att knyta samman rätt par skor med varandra med snörena så att det blev lättare att hålla reda på vems som var vems.
Sedan var det dags att kliva in i duscharna. Kvinnorna och barnen tyckte inte det var något som helst underligt med att männen inte längre var i duscharna, det var ju ändå vad läkaren och SS männen hade sagt att det var så det skulle gå till. Deras kläder och skor fanns inte heller kvar så det var ingenting som verkade misstänksamt med det hela. Men om de hade hört hostningarna från männen tidigare i duscharna kanske de hade förstått att det var någonting som inte stod rätt till. På andra sidan av de så kallade duscharna låg männens kroppar i en hög som väntade på att bli uppbrända.
1943 anlände 15 åriga Thomas ”Toivi” Blatt till Sobibor tillsammans med sin mor, far och lillebror.
Sobibor hade ungefär 600 slavfångar som behövdes för att hålla lägret igång med deras verkstäder och skogsarbetet. Det man inte förstod om lägrets verkstäder var att dessa endast var till för SS-männen som vaktade lägret. Men dessa arbeten var väldigt slitsamma och orkade du inte med eller höll inte det tempo som SS-männen begärde bestraffades du med 25 piskrapp som du var tvungen att själv räkna upp. Gjorde du inte det så blev straffet värre eller så blev du avrättad.
Just denna dag som Toivi och hans familj anlände till lägret behövdes en relativt stor grupp som var arbetsdugliga. Toivi var en av de lyckligt lottade att komma med i denna grupp, men hans familj hade inte samma tur. Den grupp som nu blivit utvald till att bli slavfångar blev ledda till deras baracker där de fick komma till rätta. Men det dröjde inte länge innan de fick sin första arbetsuppgift; ta hand om kläderna och skorna från den grupp de precis hade kommit med. Under tiden som Toivi gick där och städade upp sakerna förstod han vad som hade hänt sin familj och att han aldrig mer skulle få se dem igen.
I slutet av juni samma år var en annorlunda dag för slavfångarna. Vanligtvist brukade de alla jobba oavsett hur många nya grupper som kom dagligen till lägret men denna grupp var annorlunda och slavfångarna i Sobibor blev inlåsta i sina baracker. Under tiden som de var inlåsta kunde de höra att den nya gruppen bröt ut i panik följt av skottlossning.
Toivi var en av de slavfångar som fick hjälpa till och städa up och bära bort liken. Då han skulle bära bort en av dem fann han en lapp som förklarade att han hade varit en slavfånge på dödslägret Belzec. Fasan steg inom Toivi. Detta kunde bara betyda en enda sak. Det fanns så få judar kvar att de hade börjat avveckla Belzec och snart skulle det antagligen bli Sobibors tur.
Läs mer av artikeln i det nya numret av Presspunkten.
källor Historiens främsta rymningar,
sobibor.info, wikidepia.com
illustration DANIEL OLAUSSON
Nr 1/2010
Det finns många teorier om när det fruktansvärda Andra Världskriget bröt ut men för många blev datumet förste september år 1939 då Nazityskland invaderade Polen.
Nazisternas främsta syfte med invaderingen var att utplåna så många judar som möjligt och innan Nazityskland kapitulerade den sjunde maj 1945 hade närmare 5 450 000 judar fått sätta livet till, cirka 250 000 av dessa blev offer för dödslägret Sobibor.
I mars 1942 öppnades dödslägret Sobibor med sina 400 gånger 600 meters anläggning. Sobibor, Belzec och Treblinka var de tre dödslägren som var ungefär lika stora, med andra ord var de inte alls särskilt stora. De fyllde endast ett syfte; att döda så många judar som möjligt och så snabbt som möjligt.
Invånare i staden Sobibor började snabbt undra hur så många resenärer som anlände varje dag skulle kunna få plats på en sådan liten anläggning. Svaret fick de redan efter några få veckor då en avskyvärd stank kom ifrån anläggningen, en stank av flertal ruttnande lik. Som tur väl var så fanns inte stanken kvar så särskilt länge men istället kunde invånarna se rök från stora eldar komma därifrån och nu var det omöjligt att förneka vad det var som egentligen hände innanför murarna.
Invånarna i staden började tissla och tassla om vad det var som försiggick där och skvallret spreds vidare till andra städer och byar runt omkring i Polen. För de judar som bodde i och nära Polen var detta en obehaglig vetskap. De visste vad som väntade dem då SS män kom för att hämta dem till Sobibor, men andra judar som kom ifrån till exempel Holland hade inte en aning om vad som väntade dem.
För de som rest långa vägar var resan oftast väldigt trång och obehaglig. Då de steg av på stationen i Sobibor meddelade SS männen som stod och väntade på dem att de kunde få skicka vykort till sina släktingar och vänner innan de begav sig in i anläggningen. De förklarade att detta var deras bästa tillfälle då de skulle få mycket att göra med att bli tilldelade bostäder, arbeten och sedan komma in i rutinerna.
När alla hade postat sina vykort och brev så tågade de alla tillsammans bort till anläggningen. Med tanke på hur vackert det var inne i anläggningen trodde nog inte många av dem till en början att detta var ett dödsläger. Gångarna i lägret var snygga och prydliga, husen var fina och somliga hade även blomster rabatter. Då de hade blivit lovade arbeten så bådade det gott då de såg verkstäder som skomakeri och skrädderi. Med allt detta verkade det ju lovande.
Snart kom det ut en man med vit rock, som antogs vara en läkare, som välkomnade dem och bad om ursäkt ifall resan varit obehaglig. Han förklarade att de snart skulle bli tilldelade bostäder och arbeten men först så måste de duscha och avlusas som en säkerhetsåtgärd för att inte eventuella sjukdomar skulle bryta ut.
Därefter bad han kvinnor och barn samlas i en grupp och männen i en annan. Han förklarade att männen skulle gå direkt till duscharna medans kvinnorna och döttrarna gick till frisören och fick deras hår klippt, detta var också en del av den så kallade proceduren för att förebygga sjukdomar. Då det var kvinnorna och barnens tur för duscharna skulle männen redan vara klara och lämnat byggnaden.
Vägen som de vandrade på hette ironiskt nog Himmelvägen och i slutet på vägen låg duscharna. Innan de gick in i duscharna fick de lov att klä av sig kläderna utanför och allt verkade vara så välplanerat. Där fanns till och med någon av de boende i lägret som hade som uppgift att knyta samman rätt par skor med varandra med snörena så att det blev lättare att hålla reda på vems som var vems.
Sedan var det dags att kliva in i duscharna. Kvinnorna och barnen tyckte inte det var något som helst underligt med att männen inte längre var i duscharna, det var ju ändå vad läkaren och SS männen hade sagt att det var så det skulle gå till. Deras kläder och skor fanns inte heller kvar så det var ingenting som verkade misstänksamt med det hela. Men om de hade hört hostningarna från männen tidigare i duscharna kanske de hade förstått att det var någonting som inte stod rätt till. På andra sidan av de så kallade duscharna låg männens kroppar i en hög som väntade på att bli uppbrända.
1943 anlände 15 åriga Thomas ”Toivi” Blatt till Sobibor tillsammans med sin mor, far och lillebror.
Sobibor hade ungefär 600 slavfångar som behövdes för att hålla lägret igång med deras verkstäder och skogsarbetet. Det man inte förstod om lägrets verkstäder var att dessa endast var till för SS-männen som vaktade lägret. Men dessa arbeten var väldigt slitsamma och orkade du inte med eller höll inte det tempo som SS-männen begärde bestraffades du med 25 piskrapp som du var tvungen att själv räkna upp. Gjorde du inte det så blev straffet värre eller så blev du avrättad.
Just denna dag som Toivi och hans familj anlände till lägret behövdes en relativt stor grupp som var arbetsdugliga. Toivi var en av de lyckligt lottade att komma med i denna grupp, men hans familj hade inte samma tur. Den grupp som nu blivit utvald till att bli slavfångar blev ledda till deras baracker där de fick komma till rätta. Men det dröjde inte länge innan de fick sin första arbetsuppgift; ta hand om kläderna och skorna från den grupp de precis hade kommit med. Under tiden som Toivi gick där och städade upp sakerna förstod han vad som hade hänt sin familj och att han aldrig mer skulle få se dem igen.
I slutet av juni samma år var en annorlunda dag för slavfångarna. Vanligtvist brukade de alla jobba oavsett hur många nya grupper som kom dagligen till lägret men denna grupp var annorlunda och slavfångarna i Sobibor blev inlåsta i sina baracker. Under tiden som de var inlåsta kunde de höra att den nya gruppen bröt ut i panik följt av skottlossning.
Toivi var en av de slavfångar som fick hjälpa till och städa up och bära bort liken. Då han skulle bära bort en av dem fann han en lapp som förklarade att han hade varit en slavfånge på dödslägret Belzec. Fasan steg inom Toivi. Detta kunde bara betyda en enda sak. Det fanns så få judar kvar att de hade börjat avveckla Belzec och snart skulle det antagligen bli Sobibors tur.
Läs mer av artikeln i det nya numret av Presspunkten.
källor Historiens främsta rymningar,
sobibor.info, wikidepia.com
