text KENNETH SVENSSON
Nr 1/2010

I väntan på takdropp och snödroppar får jag glädjas åt alla de som älskar vintern. I just detta fall saknar jag valfrihet.

Valfrihet, detta honnörsord, som ett mantra.
Exempelvis kan jag bli stående framför hyllan av ett otal olika typer av
tandkräm och förbanna all denna valfrihet. Är jag helt ensam om detta?
När inte ens aktieexperterna kan sia om framtidens ekonomiska
berg & dalbana, förväntas jag göra kloka val angående min
kommande pension. Tack valfriheten!
Och var är du, gamla Elverket? Förmodligen har jag blivit blåst igen.
Vem kan ha koll på elbolagens taxor och erbjudande, fast eller rörligt?
Jag bestämde mig för ett visst telefonabonnemang för ett par år sedan.
Har sedan dess stoppat huvudet i sanden trots många påflugna erbjudande. Det finns säkert bättre alternativ men i detta fall avböjer jag valfriheten.
Jag märker att jag låter lite gubbig och kanske snudd på bitter, det är förståss inte min mening.  Jag menar bara att alltför mycket tid,
energi och oro kring ständiga val kan bedöva den bästa livskvalité.

Som vanligt, så här strax innan vi går i tryck, är jag mäkta stolt och glad över vad vi åstadkommit. Med ett helt nytt decennium framför oss
välkomnar jag Karin till redaktionen och ett stort tack till Rosali,
Anna-Lena, Tobias och Helena för er medverkan.
Vi ses i Vitsippebacken!

/Kenneth