SKÖNHET, HAT OCH FRIHET
text & foto HELENA JÖNSSON
Nr 1/2010
Vad kan de tre ha gemensamt?
Kanske inte mycket i första anblicken, men tittar man närmare på dem så inser man hur de kan ha mycket gemensamtför de som förstår.
Överallt matas man med skönhetsideal och smala ”vackra” kvinnor och män. Nu ska kvinnan ha långt hår, vara smal och lång, annars passar hon inte in. Killar ska ha sexpack på magen och vara vältränad. Michael Jackson opererade sin näsa för att hans pappa mobbade honom. Barbra Streisand blev tillsagd att operera sin näsa för att passa in… men vägrade. Se vad det blev av dem!
Häromdagen hamnade jag i ett samtal som handlade just om att ha ”fel” utseende. En go och söt tjej ville byta ut sin näsa och gå ner i vikt, allt för att passa in. Först blev jag lite arg på henne, men sen vaknade mina egna minnen till liv. Vad jag själv sagt för inte alls så länge sedan. Ja jag förstod henne, samtidigt som det gjorde ont att höra.
Att en näsa, för stora/små bröst eller några kilon för mycket kan påverka oss så pass att vi frivilligt lägger oss under kniven, svälter eller tränar oss tills vi stupar. Att några ogenomtänkta ord från någon kan följa en hela livet och nagla sig fast så i ens inre, att man glömmer bort att leva. Allt man ser sedan är bara de felen, det goda glöms bort och förintas.
Har vi helt enkelt glömt bort vad vi fått lära oss från barnsben, att det är det inre som räknas. Att skönheten sitter inuti och inte utanpå. Hur jag beter mig mot människor och mot mig själv speglas i mitt yttre så väl som inre. Men konstigt nog väljer vi att döma folk efter hur de ser ut. En sådan snygg kille/tjej måste ju vara trevlig. Nej det är inte alltid så, eller hur kan en sådan ful kille få en sådan söt tjej?
Ja jag har själv varit där och dömt, men kanske ändå mest mig själv. Visst har jag letat fel hos andra, bara för att mildra mina egna komplex. I hela mitt liv har jag hatat och fördömt mina fel, trott att jag var en sämre människa för att jag hade dem. Jag ville operera, ta bort den delen av mig som inte stämde in. Jag ville vara med bland de vackra människorna, betyda något och bli älskad för den jag var. Men hur skulle jag kunna bli det så länge jag inte tyckte om mig själv? Hur skulle jag kunna kräva av andra det jag inte kunde känna själv?
Vad jag insåg i det samtalet var att många, både gamla och unga hindrar sig själva från att uppleva saker i livet, de låter felen hindra dem från att göra roliga saker tillsammans med andra. Kanske till och med hindra sig själva att ta emot och ge kärlek. Jag har varit där, och ibland funderar jag på vad som kunnat hända eller vad det hade blivit av mig om jag inte sagt NEJ, på grund av dessa fel. Om jag i stället sagt JA och låtit det bli som det blir. Jag är inte bitter, men minnena dyker upp någon gång ibland.
Idag ler jag åt dem och även mot felen jag har, de är inte några fel. De är rätt, för de är en del av mig och de gör mig till den jag är. Nu att i den här åldern komma till den insikten är en större Frihet än jag kunnat ana, att inte längre bry sig det minsta om dessa komplex som varit mina ständigt förtryckande plågoandar både natt som dag. Jag behöver inte leta fel hos andra längre för att mildra mina, de är ju en del av dem och som sagt, skönheten kommer inifrån! Synd bara att det ska behöva ta 45 år att förstå det.
Se dig själv i spegeln och tyck om det du ser, det är trots allt det som gör att Du är Du!
Nr 1/2010
Vad kan de tre ha gemensamt?
Kanske inte mycket i första anblicken, men tittar man närmare på dem så inser man hur de kan ha mycket gemensamtför de som förstår.
Överallt matas man med skönhetsideal och smala ”vackra” kvinnor och män. Nu ska kvinnan ha långt hår, vara smal och lång, annars passar hon inte in. Killar ska ha sexpack på magen och vara vältränad. Michael Jackson opererade sin näsa för att hans pappa mobbade honom. Barbra Streisand blev tillsagd att operera sin näsa för att passa in… men vägrade. Se vad det blev av dem!
Häromdagen hamnade jag i ett samtal som handlade just om att ha ”fel” utseende. En go och söt tjej ville byta ut sin näsa och gå ner i vikt, allt för att passa in. Först blev jag lite arg på henne, men sen vaknade mina egna minnen till liv. Vad jag själv sagt för inte alls så länge sedan. Ja jag förstod henne, samtidigt som det gjorde ont att höra.
Att en näsa, för stora/små bröst eller några kilon för mycket kan påverka oss så pass att vi frivilligt lägger oss under kniven, svälter eller tränar oss tills vi stupar. Att några ogenomtänkta ord från någon kan följa en hela livet och nagla sig fast så i ens inre, att man glömmer bort att leva. Allt man ser sedan är bara de felen, det goda glöms bort och förintas.
Har vi helt enkelt glömt bort vad vi fått lära oss från barnsben, att det är det inre som räknas. Att skönheten sitter inuti och inte utanpå. Hur jag beter mig mot människor och mot mig själv speglas i mitt yttre så väl som inre. Men konstigt nog väljer vi att döma folk efter hur de ser ut. En sådan snygg kille/tjej måste ju vara trevlig. Nej det är inte alltid så, eller hur kan en sådan ful kille få en sådan söt tjej?
Ja jag har själv varit där och dömt, men kanske ändå mest mig själv. Visst har jag letat fel hos andra, bara för att mildra mina egna komplex. I hela mitt liv har jag hatat och fördömt mina fel, trott att jag var en sämre människa för att jag hade dem. Jag ville operera, ta bort den delen av mig som inte stämde in. Jag ville vara med bland de vackra människorna, betyda något och bli älskad för den jag var. Men hur skulle jag kunna bli det så länge jag inte tyckte om mig själv? Hur skulle jag kunna kräva av andra det jag inte kunde känna själv?
Vad jag insåg i det samtalet var att många, både gamla och unga hindrar sig själva från att uppleva saker i livet, de låter felen hindra dem från att göra roliga saker tillsammans med andra. Kanske till och med hindra sig själva att ta emot och ge kärlek. Jag har varit där, och ibland funderar jag på vad som kunnat hända eller vad det hade blivit av mig om jag inte sagt NEJ, på grund av dessa fel. Om jag i stället sagt JA och låtit det bli som det blir. Jag är inte bitter, men minnena dyker upp någon gång ibland.
Idag ler jag åt dem och även mot felen jag har, de är inte några fel. De är rätt, för de är en del av mig och de gör mig till den jag är. Nu att i den här åldern komma till den insikten är en större Frihet än jag kunnat ana, att inte längre bry sig det minsta om dessa komplex som varit mina ständigt förtryckande plågoandar både natt som dag. Jag behöver inte leta fel hos andra längre för att mildra mina, de är ju en del av dem och som sagt, skönheten kommer inifrån! Synd bara att det ska behöva ta 45 år att förstå det.
Se dig själv i spegeln och tyck om det du ser, det är trots allt det som gör att Du är Du!
Kommentarer
Postat av - Rickard i Sjöbolandet
En mycket tänkvärd artikel om tidens vansinne för att passa in.Lägga sig för operationskniven för att fixa mage,näsa och andra kroppsdelar,vansinnesbanta och många gånger äta kost man ofta hatar för att efter dieten bli ännu tjockare än man var innan.man undrar vad det är frågan om.Du belyser detta på ett superbra sätt.Den här artikeln borde ALLA läsa.Du ser det både ur den drabbade och den sida som brukar kallas mobben.Oftast, är ju det som är en del av kärnan,menar vi inte så illa som det hörs utan vi följer bara skocken utan någon närmare eftertanke.Ditt slutstycke är ju bara så suveränt. Läser och läser om igen, inte för jag är trögfattad :) Utan för att det är rena rama sanningen som du för fram så det går djupt in i tänket och själen.BRAVOO!!!
