RYGGTAVLAN
text & illustration DANIEL OLAUSSON
Nr 2/2010
– Var någon på matchen förra helgen?
– Jodå.
– Hur gick det, missade man något?
5-4 till det besökande laget. Bästa resultatet hitills för vårt kära hemmalag.
– Ah, målrikt.
– Förhållandevis inte. Låt säga att jag har sett finare fotboll i mina dagar... Skott från halva plan till inspark, inlägg och passnigar ut till inkast... spelare som ligger och vrider sig i smärtor i en kvart, och all måste tvunget ta i för kung och fosterland och sikta mot stjärnorna istället för att placera bollen. Rent allmänt, pinsamt spel från båda lagen.
– På tal om pinsamheter, du har inte tänkt att nämna ditt bidrag till eventet?
– Vad pratar du om?
– Brorsan var där, han har berättat.
– Nej. Jag hade väl tänkt fokusera på andra bitar, som tex fotbollen, själva anledningen till att vi var samlade där en lördagseftermiddag.
– Jag kan förstå det. Ingen smickrande histora han
hade att förtälja.
– Din brorsa är bra på att berätta historier. Inget illa menat, jag gillar hans historier.
– Men det var väl sisådär femtio personer till
där som bevittnade händelsen.
– Femtio personer, kan det ha varit så många besökande?
– Vad hände? Kan man få höra.
– Tja, tydligen så skulle vår goda vän Mr hjälpsam här var hjälpsam och springa och hämta en boll som hade skjutits ut i backen och skjuta tillbaka den in på plan. Han fick till en fin rökare som säkert hade nått fram till planen och lite till, om inte något hade kommit i vägen vid sidlinjen. Närmare bestämt ryggtavlan på en femårig liten flicka som var där med sin familj för att heja på motståndarlaget.
– Åh, fy fan. Låter pinsamt.
– Det var det säkerligen. Och en otrevlig upplevelse för en femåring. Folk blev skitsura. Stämningen blev usel.
– Hon var nog där för att käka godis och dricka läsk och stryka omkring längsmed sidolinjen, som hon inte fick göra, snarare än att heja på sitt lag.
– Ja, hon får skylla sig själv, eller hur? Där lärde hon sig en läxa allt... Jag kan ändå inte låta bli att tycka att den vuxna parten ska ta sitt ansvar i en sån situation.
– Ja exakt, föräldrar måste lära sig att ta ansvar för sina barn.
– Är det allt du har att säga om det?
– Tja. Så går det när man ska vara hjälpsam. Sensmoral: det hade varit bättre att sitta kvar på läktaren och dricka öl och ta det lugnt. Jag skulle ha litat på mina instinkter.
Nr 2/2010
– Var någon på matchen förra helgen?
– Jodå.
– Hur gick det, missade man något?
5-4 till det besökande laget. Bästa resultatet hitills för vårt kära hemmalag.
– Ah, målrikt.
– Förhållandevis inte. Låt säga att jag har sett finare fotboll i mina dagar... Skott från halva plan till inspark, inlägg och passnigar ut till inkast... spelare som ligger och vrider sig i smärtor i en kvart, och all måste tvunget ta i för kung och fosterland och sikta mot stjärnorna istället för att placera bollen. Rent allmänt, pinsamt spel från båda lagen.
– På tal om pinsamheter, du har inte tänkt att nämna ditt bidrag till eventet?
– Vad pratar du om?
– Brorsan var där, han har berättat.
– Nej. Jag hade väl tänkt fokusera på andra bitar, som tex fotbollen, själva anledningen till att vi var samlade där en lördagseftermiddag.
– Jag kan förstå det. Ingen smickrande histora han
hade att förtälja.
– Din brorsa är bra på att berätta historier. Inget illa menat, jag gillar hans historier.
– Men det var väl sisådär femtio personer till
där som bevittnade händelsen.
– Femtio personer, kan det ha varit så många besökande?
– Vad hände? Kan man få höra.
– Tja, tydligen så skulle vår goda vän Mr hjälpsam här var hjälpsam och springa och hämta en boll som hade skjutits ut i backen och skjuta tillbaka den in på plan. Han fick till en fin rökare som säkert hade nått fram till planen och lite till, om inte något hade kommit i vägen vid sidlinjen. Närmare bestämt ryggtavlan på en femårig liten flicka som var där med sin familj för att heja på motståndarlaget.
– Åh, fy fan. Låter pinsamt.
– Det var det säkerligen. Och en otrevlig upplevelse för en femåring. Folk blev skitsura. Stämningen blev usel.
– Hon var nog där för att käka godis och dricka läsk och stryka omkring längsmed sidolinjen, som hon inte fick göra, snarare än att heja på sitt lag.
– Ja, hon får skylla sig själv, eller hur? Där lärde hon sig en läxa allt... Jag kan ändå inte låta bli att tycka att den vuxna parten ska ta sitt ansvar i en sån situation.
– Ja exakt, föräldrar måste lära sig att ta ansvar för sina barn.
– Är det allt du har att säga om det?
– Tja. Så går det när man ska vara hjälpsam. Sensmoral: det hade varit bättre att sitta kvar på läktaren och dricka öl och ta det lugnt. Jag skulle ha litat på mina instinkter.
Kommentarer