FEST ELLER KOLERA
text & foto KENNETH SVENSSON
Nr 4/2010
Jag kan bara konstatera att det inte är många droppar kvar i sommarbägaren. Men den har varit fylld till bredden och för min egen del har denna sommar gjort gott.
Den 19:e september blir en betydande dag men det är nog inte vart fjärde år våra viktigaste val görs. De mest betydelsefulla val sker ständigt och dagligen. Tänker tillbaks på en rubrik i ett tidigare nummer av Presspunkten, ”Du kan välja glädje”. Dvs. att i alla vardagssituationer där det finns valmöjlighet kan du och jag välja att tänka positivt och gott om de människor vi möter. Även om det låter som en klyscha så har jag vågat testa. Döm om min förvåning, det funkar.
Saker och ting blir lite lättare. Så om du måste välja,
fest é bättre än kolera.
Presspunkten är som alltid i förändring, medarbetare kommer och går. Nu är det dags att hälsa Frida välkommen och jag vill passa på att tacka Mikk för dina bidrag.
Nr 4/2010
Jag kan bara konstatera att det inte är många droppar kvar i sommarbägaren. Men den har varit fylld till bredden och för min egen del har denna sommar gjort gott.
Den 19:e september blir en betydande dag men det är nog inte vart fjärde år våra viktigaste val görs. De mest betydelsefulla val sker ständigt och dagligen. Tänker tillbaks på en rubrik i ett tidigare nummer av Presspunkten, ”Du kan välja glädje”. Dvs. att i alla vardagssituationer där det finns valmöjlighet kan du och jag välja att tänka positivt och gott om de människor vi möter. Även om det låter som en klyscha så har jag vågat testa. Döm om min förvåning, det funkar.
Saker och ting blir lite lättare. Så om du måste välja,
fest é bättre än kolera.
Presspunkten är som alltid i förändring, medarbetare kommer och går. Nu är det dags att hälsa Frida välkommen och jag vill passa på att tacka Mikk för dina bidrag.
THIS IS WHAT DEMOCRACY LOOKS LIKE!
text VERONICA LARSSON, foto KRIS KRÜG
Nr 4/2010
Jag var en av nästan 600 personer som satt bakbunden på frusen asfalt. Det sista jag hade förväntat mig när jag lämnade Karlskrona var att bli utsatt för tortyr.
Klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 pågick i 11 dagar och målet var att ena världens länder kring hur vi kan stoppa den globala uppvärmningen och minska utsläppen av skadliga växthusgaser. Att slutresultatet blev ett totalt fiasko är ingen nyhet. Inga politiskt bindande avtal upprättades, det pågick inga förhandlingar och diskussionerna cirkulerade inte kring klimat utan åt att obstruera olika delar i processen. Nödlösningen blev Copenhagen Accord som innehåller viktiga skrivningar kring tvågradersmålet och nödvändiga pengar till klimatfinansiering, men det saknar krav på utsläppsbegränsningar och det binder ingen till åtgärder. På gatorna utanför pågick demonstrationer för att sätta press på världens ledare men också för att visa sitt stöd till tredje världen eftersom de har alldeles för orimliga krav på sig. Under 15 år av FN:s klimatprocess så har väldigt lite hänt och förtroendet är litet. Många tvivlar på att på att klimatfrågan kan lösas inom det kapitalistiska systemet.
Den stora demonstrationen ägde rum lördag den 12 december. Mina vänner skulle delta i demonstrationen men jag tyckte det var dyrt med tågbiljetterna och hade beslutat mig för att stanna hemma. Vid 6 tiden på lördagsmorgonen slog jag upp ögonen och var klarvaken. Det gnagde i mig, ska jag vara här, gå omkring hela dagen lång och önska att jag var där? Jag ville visa mitt stöd, jag ville göra min röst hörd och vara en del av denna stora demonstration mot kapitalismens klimatpolitik. Jag vred mig en stund i sängen sen var det bara att kliva upp, det fanns inte en chans i världen att jag kunde somna om. Mina funderingar över en stadig frukostgröt fick mig att fatta beslutet, jag ska lifta till Köpenhamn, det får bära eller brista, jag ska vara med.
Läs mer om demostrationen i Presspunkten Nr 4 som finns att köpa på Turistbyrån och Kaffestugan-Wämöparken i Karlskrona.
Nr 4/2010
Jag var en av nästan 600 personer som satt bakbunden på frusen asfalt. Det sista jag hade förväntat mig när jag lämnade Karlskrona var att bli utsatt för tortyr.
Klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 pågick i 11 dagar och målet var att ena världens länder kring hur vi kan stoppa den globala uppvärmningen och minska utsläppen av skadliga växthusgaser. Att slutresultatet blev ett totalt fiasko är ingen nyhet. Inga politiskt bindande avtal upprättades, det pågick inga förhandlingar och diskussionerna cirkulerade inte kring klimat utan åt att obstruera olika delar i processen. Nödlösningen blev Copenhagen Accord som innehåller viktiga skrivningar kring tvågradersmålet och nödvändiga pengar till klimatfinansiering, men det saknar krav på utsläppsbegränsningar och det binder ingen till åtgärder. På gatorna utanför pågick demonstrationer för att sätta press på världens ledare men också för att visa sitt stöd till tredje världen eftersom de har alldeles för orimliga krav på sig. Under 15 år av FN:s klimatprocess så har väldigt lite hänt och förtroendet är litet. Många tvivlar på att på att klimatfrågan kan lösas inom det kapitalistiska systemet.
Den stora demonstrationen ägde rum lördag den 12 december. Mina vänner skulle delta i demonstrationen men jag tyckte det var dyrt med tågbiljetterna och hade beslutat mig för att stanna hemma. Vid 6 tiden på lördagsmorgonen slog jag upp ögonen och var klarvaken. Det gnagde i mig, ska jag vara här, gå omkring hela dagen lång och önska att jag var där? Jag ville visa mitt stöd, jag ville göra min röst hörd och vara en del av denna stora demonstration mot kapitalismens klimatpolitik. Jag vred mig en stund i sängen sen var det bara att kliva upp, det fanns inte en chans i världen att jag kunde somna om. Mina funderingar över en stadig frukostgröt fick mig att fatta beslutet, jag ska lifta till Köpenhamn, det får bära eller brista, jag ska vara med.
Läs mer om demostrationen i Presspunkten Nr 4 som finns att köpa på Turistbyrån och Kaffestugan-Wämöparken i Karlskrona.
MEGA MAN
text & bild JOAKIM OTTOSSON
Nr 4/2010
År 20XX tillverkade Dr. Tomas Light en blå liten robot som senare fick världens öde på sina axlar. Roboten hette Megman och fick inte bara ett stort öde på sina axlar, utan också en tidlös TV-spels-serie med sig.
Megaman är en spelserie som är producerad av ett japanskt spelföretag som heter Capcom.
Han är en liten blå robot med unika eganskaper vilket har gjort serien i sig själv unik.
Det finns tio delar av serien samt en del spinnoffs.
De första sex delarna gjordes till Nintendo 8-bit, då det första släpptes 1987 och det senaste släpptes 2010 till dagens konsoler men i 8-bitars tappning.
De spinoffs som finns är för mer avancerade konsoler och är därmed mer avancerat utvecklade. Några namnexempel på sinoffs är Megaman x, Megaman Z, Megaman EXE osv.
Under alla åren som gått så har Megaman varit en ”gäst” karaktär i andra spel som är gjorda av företaget Capcom.
Men det bästa utförandet av serien har alltid varit orginal serien Megman.
Läs mer om Mega Man i Presspunkten Nr 4 som finns att köpa på Turistbyrån och Kaffestugan-Wämöparken i Karlskrona
Nr 4/2010
År 20XX tillverkade Dr. Tomas Light en blå liten robot som senare fick världens öde på sina axlar. Roboten hette Megman och fick inte bara ett stort öde på sina axlar, utan också en tidlös TV-spels-serie med sig.
Megaman är en spelserie som är producerad av ett japanskt spelföretag som heter Capcom.
Han är en liten blå robot med unika eganskaper vilket har gjort serien i sig själv unik.
Det finns tio delar av serien samt en del spinnoffs.
De första sex delarna gjordes till Nintendo 8-bit, då det första släpptes 1987 och det senaste släpptes 2010 till dagens konsoler men i 8-bitars tappning.
De spinoffs som finns är för mer avancerade konsoler och är därmed mer avancerat utvecklade. Några namnexempel på sinoffs är Megaman x, Megaman Z, Megaman EXE osv.
Under alla åren som gått så har Megaman varit en ”gäst” karaktär i andra spel som är gjorda av företaget Capcom.
Men det bästa utförandet av serien har alltid varit orginal serien Megman.
Läs mer om Mega Man i Presspunkten Nr 4 som finns att köpa på Turistbyrån och Kaffestugan-Wämöparken i Karlskrona
BRUKARRÅDSMÖTE 10-10-07
text HELENA JÖNSSON
Närvaro: Per-Gunnar, Per, Tomas, Christer, Anette, Britt-Inger, Leif och Helena.
Per- Gunnar hade med sig ett utdrag från NSPH, 15 punkter på hur man driver ett brukarråd. Vi gick igenom punkterna och gav våra synpunkter på dem. En fråga var vad syftet med ett brukarråd, vad själva grundmeningen var med det. Helena sa att vi är till för att verka, samverka och påverka. Att verka för brukaren, samverka med landsting, kommun och politiker och påverka till ett bättre liv.
Rådet ska inte ta upp egna problem eller lösa sina egna ärenden. Vi ska fungera mer som ett slags språkrör mellan brukare, landsting, kommun och politiker. Att verka, påverka och samverka gemensamt för att få en bättre kommunikation mellan oss. Så att framtiden i vården och samhället förbättras.
Leif berättade att den enkät som gick ut bland brukare, där man ställde en massa frågor kring en brukares vardag, har sammanställts nu. Den sammanställningen kallas Och Livet Där Emellan. Han har haft en bildspelsvisning i Karlshamn, som blev mycket uppskattad. Bildspelet tog ca en till en och en halv timma. Så nu planerar han att visa bildspelet här i Karlskrona nu i november. De av oss som ville i rådet, blev inbjudna att hjälpa till med förberedelserna. Jag anmälde mig som medhjälpare och kanske vi får med en till av rådet till förberedelserna. Mer information kommer kring denna visning på anslagstavlan och på nätets Presspunkt.
Leif berättade att Karlshamn blev imponerad och intresserad av Karlskronas brukarråd och ville gärna träffa oss, för att själva kanske bilda ett råd. Leif meddelar Karlshamn att vi gärna vill träffa dem.
Helena pratar med Kenneth om att sätta upp en brevlåda på Träffpunkten, där du som har råd och tips eller kanske problem att ta upp med rådet, kan lägga dem i den brevlådan. Vi ser fram emot era brev till oss. Som vanligt kan du mejla oss på [email protected] eller skriva brev till lådan eller helt enkelt ta kontakt med oss när vi ses.
Nästa brukarrådsmöte sker den 4 november klockan 15.00-16.30.
Närvaro: Per-Gunnar, Per, Tomas, Christer, Anette, Britt-Inger, Leif och Helena.
Per- Gunnar hade med sig ett utdrag från NSPH, 15 punkter på hur man driver ett brukarråd. Vi gick igenom punkterna och gav våra synpunkter på dem. En fråga var vad syftet med ett brukarråd, vad själva grundmeningen var med det. Helena sa att vi är till för att verka, samverka och påverka. Att verka för brukaren, samverka med landsting, kommun och politiker och påverka till ett bättre liv.
Rådet ska inte ta upp egna problem eller lösa sina egna ärenden. Vi ska fungera mer som ett slags språkrör mellan brukare, landsting, kommun och politiker. Att verka, påverka och samverka gemensamt för att få en bättre kommunikation mellan oss. Så att framtiden i vården och samhället förbättras.
Leif berättade att den enkät som gick ut bland brukare, där man ställde en massa frågor kring en brukares vardag, har sammanställts nu. Den sammanställningen kallas Och Livet Där Emellan. Han har haft en bildspelsvisning i Karlshamn, som blev mycket uppskattad. Bildspelet tog ca en till en och en halv timma. Så nu planerar han att visa bildspelet här i Karlskrona nu i november. De av oss som ville i rådet, blev inbjudna att hjälpa till med förberedelserna. Jag anmälde mig som medhjälpare och kanske vi får med en till av rådet till förberedelserna. Mer information kommer kring denna visning på anslagstavlan och på nätets Presspunkt.
Leif berättade att Karlshamn blev imponerad och intresserad av Karlskronas brukarråd och ville gärna träffa oss, för att själva kanske bilda ett råd. Leif meddelar Karlshamn att vi gärna vill träffa dem.
Helena pratar med Kenneth om att sätta upp en brevlåda på Träffpunkten, där du som har råd och tips eller kanske problem att ta upp med rådet, kan lägga dem i den brevlådan. Vi ser fram emot era brev till oss. Som vanligt kan du mejla oss på [email protected] eller skriva brev till lådan eller helt enkelt ta kontakt med oss när vi ses.
Nästa brukarrådsmöte sker den 4 november klockan 15.00-16.30.
ANARKISM - EN STÄNDIGT MISSUPPFATTAD IDEOLOGI
text & bild VERONICA LARSSON
Nr 4/2010
En kamp för individuell frihet och social jämlikhet.
Ett samhälle utan sociala, politiska eller ekonomiska hierarkier är möjligt.
Fördomar om Anarkismen är många. De flesta får upp bilden av laglösa, svartklädda gatustenkastare, vandaler, förvirrade tonåringar och punkare med svart nitjacka och ett ditsprayat anarkist-A.
Men få vet vad Anarkismen står för och bryr sig heller inte om att ta reda på mer än den bild media målar upp.
Anarkism är inte lika med laglöshet och kaos och stödjer inte terrorism och besinningslösa våldshandlingar. Ordet anarkism kommer från Grekiskan och dess ungefärliga betydelse är ”utan härskare”/”utan styre”. Men kaos och oordning är inte anarkistens agenda.
Denna politiska ideologi strävar efter att skapa ett samhälle utan sociala, politiska eller ekonomiska hierarkier för att istället ersätta dessa med ”anarkier”. Det är en tro på
direktdemokrati och självförvaltande. Kampen är för
individuell frihet och social jämlikhet.
Tillsammans med syndikalismen anses Anarkismen vara en del av den frihetliga socialismen. Anarkismen är helt emot den auktoritära kommunismen och kapitalismen; där bägge betraktas som system som förutsätter klassamhällen. Parlamentariskt arbete är, inte heller det, förmöget att skapa ett klasslöst samhälle, enligt anarkismen. Konflikter i synsätt inom rörelsen är dock oundvikliga då det finns flera riktningar som säger sig vara anarkistiska.
Ett av målen för den sociala revolutionen kan t.ex. vara självförvaltning genom federerade arbetarråd med delegater som är återkalleliga eller genom individer som representerar kooperativa organisationer.
Anarkismen är anti-kapitalistisk. Förenklat så är deras definition om kapitalismen: en samhällsform där några få tjänar pengar på många andras arbete. De menar att frihet utan jämlikhet endast innebär frihet för de som har makt och att jämlikhet utan frihet är omöjlig och detsamma som slaveri.
”Vi är övertygade att frihet utan socialism är privilegium och orättvisa och att socialism utan frihet är slaveri och brutalitet” /Mikhail Bakunin
Anarkister tror att det är möjligt att människor kan samarbeta utan någon form av självutnämnd ledare som kräver delar av arbetarnas produktionsvinst. Med andra ord att det är individens rätt att äga värdet av det den producerar.
Nr 4/2010
En kamp för individuell frihet och social jämlikhet.
Ett samhälle utan sociala, politiska eller ekonomiska hierarkier är möjligt.
Fördomar om Anarkismen är många. De flesta får upp bilden av laglösa, svartklädda gatustenkastare, vandaler, förvirrade tonåringar och punkare med svart nitjacka och ett ditsprayat anarkist-A.
Men få vet vad Anarkismen står för och bryr sig heller inte om att ta reda på mer än den bild media målar upp.
Anarkism är inte lika med laglöshet och kaos och stödjer inte terrorism och besinningslösa våldshandlingar. Ordet anarkism kommer från Grekiskan och dess ungefärliga betydelse är ”utan härskare”/”utan styre”. Men kaos och oordning är inte anarkistens agenda.
Denna politiska ideologi strävar efter att skapa ett samhälle utan sociala, politiska eller ekonomiska hierarkier för att istället ersätta dessa med ”anarkier”. Det är en tro på
direktdemokrati och självförvaltande. Kampen är för
individuell frihet och social jämlikhet.
Tillsammans med syndikalismen anses Anarkismen vara en del av den frihetliga socialismen. Anarkismen är helt emot den auktoritära kommunismen och kapitalismen; där bägge betraktas som system som förutsätter klassamhällen. Parlamentariskt arbete är, inte heller det, förmöget att skapa ett klasslöst samhälle, enligt anarkismen. Konflikter i synsätt inom rörelsen är dock oundvikliga då det finns flera riktningar som säger sig vara anarkistiska.
Ett av målen för den sociala revolutionen kan t.ex. vara självförvaltning genom federerade arbetarråd med delegater som är återkalleliga eller genom individer som representerar kooperativa organisationer.
Anarkismen är anti-kapitalistisk. Förenklat så är deras definition om kapitalismen: en samhällsform där några få tjänar pengar på många andras arbete. De menar att frihet utan jämlikhet endast innebär frihet för de som har makt och att jämlikhet utan frihet är omöjlig och detsamma som slaveri.
”Vi är övertygade att frihet utan socialism är privilegium och orättvisa och att socialism utan frihet är slaveri och brutalitet” /Mikhail Bakunin
Anarkister tror att det är möjligt att människor kan samarbeta utan någon form av självutnämnd ledare som kräver delar av arbetarnas produktionsvinst. Med andra ord att det är individens rätt att äga värdet av det den producerar.