THIS IS WHAT DEMOCRACY LOOKS LIKE!
text VERONICA LARSSON, foto KRIS KRÜG
Nr 4/2010
Jag var en av nästan 600 personer som satt bakbunden på frusen asfalt. Det sista jag hade förväntat mig när jag lämnade Karlskrona var att bli utsatt för tortyr.
Klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 pågick i 11 dagar och målet var att ena världens länder kring hur vi kan stoppa den globala uppvärmningen och minska utsläppen av skadliga växthusgaser. Att slutresultatet blev ett totalt fiasko är ingen nyhet. Inga politiskt bindande avtal upprättades, det pågick inga förhandlingar och diskussionerna cirkulerade inte kring klimat utan åt att obstruera olika delar i processen. Nödlösningen blev Copenhagen Accord som innehåller viktiga skrivningar kring tvågradersmålet och nödvändiga pengar till klimatfinansiering, men det saknar krav på utsläppsbegränsningar och det binder ingen till åtgärder. På gatorna utanför pågick demonstrationer för att sätta press på världens ledare men också för att visa sitt stöd till tredje världen eftersom de har alldeles för orimliga krav på sig. Under 15 år av FN:s klimatprocess så har väldigt lite hänt och förtroendet är litet. Många tvivlar på att på att klimatfrågan kan lösas inom det kapitalistiska systemet.
Den stora demonstrationen ägde rum lördag den 12 december. Mina vänner skulle delta i demonstrationen men jag tyckte det var dyrt med tågbiljetterna och hade beslutat mig för att stanna hemma. Vid 6 tiden på lördagsmorgonen slog jag upp ögonen och var klarvaken. Det gnagde i mig, ska jag vara här, gå omkring hela dagen lång och önska att jag var där? Jag ville visa mitt stöd, jag ville göra min röst hörd och vara en del av denna stora demonstration mot kapitalismens klimatpolitik. Jag vred mig en stund i sängen sen var det bara att kliva upp, det fanns inte en chans i världen att jag kunde somna om. Mina funderingar över en stadig frukostgröt fick mig att fatta beslutet, jag ska lifta till Köpenhamn, det får bära eller brista, jag ska vara med.
Läs mer om demostrationen i Presspunkten Nr 4 som finns att köpa på Turistbyrån och Kaffestugan-Wämöparken i Karlskrona.
Nr 4/2010
Jag var en av nästan 600 personer som satt bakbunden på frusen asfalt. Det sista jag hade förväntat mig när jag lämnade Karlskrona var att bli utsatt för tortyr.
Klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 pågick i 11 dagar och målet var att ena världens länder kring hur vi kan stoppa den globala uppvärmningen och minska utsläppen av skadliga växthusgaser. Att slutresultatet blev ett totalt fiasko är ingen nyhet. Inga politiskt bindande avtal upprättades, det pågick inga förhandlingar och diskussionerna cirkulerade inte kring klimat utan åt att obstruera olika delar i processen. Nödlösningen blev Copenhagen Accord som innehåller viktiga skrivningar kring tvågradersmålet och nödvändiga pengar till klimatfinansiering, men det saknar krav på utsläppsbegränsningar och det binder ingen till åtgärder. På gatorna utanför pågick demonstrationer för att sätta press på världens ledare men också för att visa sitt stöd till tredje världen eftersom de har alldeles för orimliga krav på sig. Under 15 år av FN:s klimatprocess så har väldigt lite hänt och förtroendet är litet. Många tvivlar på att på att klimatfrågan kan lösas inom det kapitalistiska systemet.
Den stora demonstrationen ägde rum lördag den 12 december. Mina vänner skulle delta i demonstrationen men jag tyckte det var dyrt med tågbiljetterna och hade beslutat mig för att stanna hemma. Vid 6 tiden på lördagsmorgonen slog jag upp ögonen och var klarvaken. Det gnagde i mig, ska jag vara här, gå omkring hela dagen lång och önska att jag var där? Jag ville visa mitt stöd, jag ville göra min röst hörd och vara en del av denna stora demonstration mot kapitalismens klimatpolitik. Jag vred mig en stund i sängen sen var det bara att kliva upp, det fanns inte en chans i världen att jag kunde somna om. Mina funderingar över en stadig frukostgröt fick mig att fatta beslutet, jag ska lifta till Köpenhamn, det får bära eller brista, jag ska vara med.
Läs mer om demostrationen i Presspunkten Nr 4 som finns att köpa på Turistbyrån och Kaffestugan-Wämöparken i Karlskrona.
Kommentarer
