NYTT JOBB
text FRIDA GÅNEDAHL
Nr 4/2010
Hej, jag heter Frida, gillar att skriva i en tidning som heter Mediaboom,
jag är 29 år och jag gillar inte trappor.
Är en glad tjej, är den nya på denna tidning, om ni vill veta mer så få ni läsa. Jag arbetar två dagar i veckan. Det är något man måste testa, våga i livet och få nya vänner.
Tiden här, man ska verkligen inte ge sej, låt mig ta chansen, våga säga vad man tycker och tänker om den i Presspunkten. Ta hand om varandra.
Ge en tanke till de som börjat jobba efter sommarlov. Att jobba två dagar i veckan, att veta att det är en trappa. Livet är som en trappa. Den känslan har jag haft hela livet. Man ska inte ge sig i trappor. Att det bara var en trappa, jag blev förvånad. Jag sökte jobb på Rock men jag trodde inte jag skulle få praktikplats så snabbt. Jag är en tjej som vill komma långt tillsammans med Mediaboom och Presspunkten. Denna historia är lång, nu redan andra veckan. Detta är en artikel om hur det är att träffa människor, lära sej av andra,
hur man har det med sig.
Jobbet är spännande och nytt. Inte sitta hemma och lata sig. Att träffa folk är att lära sig. Det är en utmaning jag får ta. Att vara här, en prövning som är lärorik, lära av nya människor. Man tar med sig vänner hela livet. Jag saknar några av vännerna från Jämshögs folkhögskola. Det är en känsla att skriva om hur det känns att ha en praktikplats bland dom som inte är handikappade. Nu är man på arbetsmarknaden, som vanliga människor, det är en känsla att börja skriva igen. Om ni vill läsa detta så får ni göra det, ni kanske undrar hur det är att jobba med en tidning som heter Presspunkten eller Mediaboom. Att jag är tjej som gillar att skriva kommer ni att märka, det lovar jag er. Detta är ett jobb som jag tar på allvar, det borde vi alla göra men så är det inte, de tycker jag är synd. Vi är olika, ju. Jag tar detta på allvar på något sätt. De är ju en plats som jag går in för lite mer nu, så tror jag det känns. Om ni sen vill läsa så få ni göra det, ni kanske få en tankeställning om denna text. Det är viktigt att skriva, veta hur de känns att jobba. För mig de är en del av mig som gör att mina känslor får komma ut i de tankar jag ha inom mig. Visst, man ha Mediaboom med, det är lite samma sak men ändå olika på något sätt, Det känns rätt okej komma hit, se lite nytt folk och se
hur man jobba på olika sätt.
Att se vad man hamnar i livet med detta jobb,
tiden tillsammans ger mycket.
Snipp snapp slut.
Nr 4/2010
Hej, jag heter Frida, gillar att skriva i en tidning som heter Mediaboom,
jag är 29 år och jag gillar inte trappor.
Är en glad tjej, är den nya på denna tidning, om ni vill veta mer så få ni läsa. Jag arbetar två dagar i veckan. Det är något man måste testa, våga i livet och få nya vänner.
Tiden här, man ska verkligen inte ge sej, låt mig ta chansen, våga säga vad man tycker och tänker om den i Presspunkten. Ta hand om varandra.
Ge en tanke till de som börjat jobba efter sommarlov. Att jobba två dagar i veckan, att veta att det är en trappa. Livet är som en trappa. Den känslan har jag haft hela livet. Man ska inte ge sig i trappor. Att det bara var en trappa, jag blev förvånad. Jag sökte jobb på Rock men jag trodde inte jag skulle få praktikplats så snabbt. Jag är en tjej som vill komma långt tillsammans med Mediaboom och Presspunkten. Denna historia är lång, nu redan andra veckan. Detta är en artikel om hur det är att träffa människor, lära sej av andra,
hur man har det med sig.
Jobbet är spännande och nytt. Inte sitta hemma och lata sig. Att träffa folk är att lära sig. Det är en utmaning jag får ta. Att vara här, en prövning som är lärorik, lära av nya människor. Man tar med sig vänner hela livet. Jag saknar några av vännerna från Jämshögs folkhögskola. Det är en känsla att skriva om hur det känns att ha en praktikplats bland dom som inte är handikappade. Nu är man på arbetsmarknaden, som vanliga människor, det är en känsla att börja skriva igen. Om ni vill läsa detta så får ni göra det, ni kanske undrar hur det är att jobba med en tidning som heter Presspunkten eller Mediaboom. Att jag är tjej som gillar att skriva kommer ni att märka, det lovar jag er. Detta är ett jobb som jag tar på allvar, det borde vi alla göra men så är det inte, de tycker jag är synd. Vi är olika, ju. Jag tar detta på allvar på något sätt. De är ju en plats som jag går in för lite mer nu, så tror jag det känns. Om ni sen vill läsa så få ni göra det, ni kanske få en tankeställning om denna text. Det är viktigt att skriva, veta hur de känns att jobba. För mig de är en del av mig som gör att mina känslor får komma ut i de tankar jag ha inom mig. Visst, man ha Mediaboom med, det är lite samma sak men ändå olika på något sätt, Det känns rätt okej komma hit, se lite nytt folk och se
hur man jobba på olika sätt.
Att se vad man hamnar i livet med detta jobb,
tiden tillsammans ger mycket.
Snipp snapp slut.
Kommentarer
