text  FRIDA GÅNEDAHL  foto INGELA GÅNEDAHL
Nr 2 2011

Det kom ett brev på posten, jag blev glad,
trodde inte någon skulle höra av sig till oss.
Brevet kom från Kasseye.



Det var vid en pool han såg oss vid Gion swiming. Vita föräldrar skulle hämta oss, han blev mycket intresserad. Han ville prata med de vita människorna om var de hittade oss. De berätta att de var här för att hitta barn att adoptera. Han tog bilder på oss och han bär fortfarande fotografierna i jackan hela tiden.
Vi ha två pappor, det känns konstigt att tänka sig. Kassejev känner sig som vår Etiopiska pappa trots att han bara är vår vän. Nu när jag och min syster åkte tillbaks till Etiopien träffade vi Kassejev redan första kvällen.

Vi åt pizza medans han berättade om hur han hade det och om hur mycket han tänkte på oss. Först var han rädd, trodde att han skulle börja gråta.
Det var en glädje och en lättnad att veta att han kunde gråta för vår skull. Vi har haft brevkontakt och nu hade han längtat efter att få träffa oss igen. Först blev jag ställd, hur var han? Sen var det en härlig känsla, veta att det var han som skickade breven. Så nu efter 29 år träffades vi igen. Kassejev tog med oss på utflykt med bil till bl.a. Awasa.

Jag frågade honom om vad han trodde han gjorde om tio år. Det hade han ingen aning om, men han hoppades att vi då skulle ses igen. Jag hoppas han kommer hit och att han får möjlighet att stanna några dagar. Då skulle jag visa min fina lägenhet och den fina stad vi bor i.