text & foto JENNIE EK
Nr 6/2011


Mia är en coach i personlig utveckling och föreläser ofta om sitt liv och sina erfarenheter. Hon har en historia som började med att hon ville gå ner i vikt och som 19-åring flyttade till Kanarieöarna. Hon blev där rekommenderad bantningstabletter med amfetamin i. Efter att sedan glidit över och blivit heroinist.


Tio år senare befann hon sig på ett behandlingshem, ren första gången på tio år. Efter att ha kraschat började hon sakta men säkert bygga upp sig som människa och även hjälpa andra att förändras och utvecklas till det bättre. Idag kan hon både skriva och säga till sig själv att hon är värdefull och verkligen mena det, men det är enbart genom övning det blivit så.
Jag mötte henne på First Hotel precis innan hennes första föreläsning för dagen.

Första intrycket jag fick av Mia var energi. Med ett blont hår och en gyllenbrun färg i ansiktet kom hon inrusande. Hon nämnde att hon varit i Egypten en vecka tidigare, så det var ”riktig solbränna”. Hon hade lite dåligt med tid så jag blev lite stressad av att vi inte skulle hinna prata, för hon skulle signera böcker också, innan föreläsningen. Trots denna tidsbrist var hon lugn. Hon hade verkligen lätt för att prata och snabbt
gick det också.

Jag frågade var hon fick sin energi och drivkraft ifrån. Hon sa att när det gäller jobbet så är det att få vara med och ge inspiration, hopp och möjligheter till människor. Något som gör oerhört mycket enligt Mia är att hon verkligen tror på vad hon säger. Hon påpekar att hon har världens roligaste jobb. Det beror också mycket på att det är så varierat, allt ifrån besök i fängelse, dagis, ledningsgrupp på ett stort företag med gubbar som har hur mycket makt som helst. Det blir även en del utbildningar i ledarskap, föreläsningar och att vara konfrancier, senast var på en stor inspirationsdag i Norge.

Mia har inga problem med drivkraften, för hon trivs så med vad hon gör. Det krävs mycket av henne men hon försöker också ta hand om sig. Veckan innan vi träffades var hon till exempel i Egypten. Hon försöker ta ledigt en vecka mitt i säsongen, för att ladda batterierna.

Något som hon också unnar sig själv är massage. Det tar hon alltid efter en föreläsning i vilken stad hon än är i. Hon säger att hon vet vilka behov hon har och att ofta är det de där småsakerna man gör för sig själv. Hon säger inte bara att hon ska gå på massage, utan hon gör det också. Många människor säger att de ska det ena och det andra men sen blir det aldrig av. Hon känner sig priviligerad nu när hon har möjlighet att kosta på sig det.

Jag frågade Mia om hon hade några planer när hon var ung, vilket hon hade haft många av. Inte något specifikt som till exempel vetrenär men hon visste att det hon skulle ta sig för, det skulle hon också uppnå. Det var hon säker på och det var så hon hade blivit fostrad på gott och ont.
Hon skulle som ung aldrig kunna gissa att hon skulle bli missbrukare men däremot föreläsare och det som hon håller på med idag. Som ung var hon en fotbollstjej som gärna berättade och sjöng i skolan. Hon höll även i utbildningar innan hon började föreläsa. Hon visste som ung inte att man kunde bli föreläsare men det är något som passar hennes person. Något som hon däremot aldrig skulle tro som ung var att hon skulle skriva böcker, för hon tyckte det var svårt att skriva.

Vi kom in på Mias vändpunkt, då hon kände att hon var tvungen att göra något åt situationen eller skulle hon inte orka. Det började när hon kom till behandlingshemmet. Hon förstod inte alls hur illa det egentligen var med henne. Till slut så kunde hon inte skylla ifrån sig mer, något som hon blivit mycket skicklig på. Det är man tvungen att vara om man varit missbrukare under en längre tid. Hon fick rådet att ställa sig framför spegeln och säga till sig själv: ”Du är värdefull!”. Så hon gick in på toaletten och försökte titta sig själv i ögonen, vilket hon inte riktigt klarade av utan tittade ner i ena hörnet. Hon viskade sedan fram orden ”du är värdefull” utan att lyckas möta sin egen blick. Efter det vände hon sig om, lyfte upp toalettlocket och spydde. Mia trodde de skulle fixa henne på behandlingshemmet men så blev det inte. Hon hade även en oerhörd smärta över den hon själv hade blivit. Hon kom till insikt med att det största jobbet var hon tvungen att göra själv.

Diskussionen kom in på jantelagen. Mia menar att den från början inte var fel,  till exempel att alla är lika värda. Det har tyvärr blivit en mer nedtryckande lag som innefattar, att du ska inte tro att du är något/någon. Mia tycker det här nedtryckandet är så dumt, att hon knappt orkar tänka på det. Mia sa att hon inte skulle få för sig och googla på sitt namn för det skulle inte ge henne någonting. Elaka människor finns det alltid. Mia förstår dock varför vissa människor skriver skit. Det är människor som inte känner henne eller ens har träffat henne. Hon påpekar att hon inte bryr sig om dessa elakheter, det når inte fram till henne. Om hon inte har en PMS-ig och ledsam dag förstås.

Livet är för kort. Mia säger att hon har fått ”städa” i sin omgivning. Det gäller att känna av vilka man verkligen vill ha kontakt med och vilka som bara förminskar en. Det gäller också att vara försiktig med vad man säger och till vilken. Ett exempel är när hon berättade för sin omgivning att hon tänkte skriva en bok. Många i hennes omgivning reagerade såsom - Det kan du väl inte göra! – Nej, så löjligt!
I själva verket tänker dem på sig själva och vad de inte kan. Många människor vill väl men kan vara väldigt tanklösa.

Vi började prata om framtiden. Mia sa hon tycker om det hon gör och vill gärna göra det mer. För tillfället har hon tre böcker i huvudet, väldigt olika varandra. Hon tycker det är roligt att utbilda och vill gärna fortsätta med det. Hon har ett företag med ett tiotal medarbetare som hon gärna vill vidareutveckla. Hon påpekar att hon inte har något behov av att stå på scenen men hon gillar att inspirera. Detta är hennes vilja och ambition och skulle det inte fungera så får hon väl börja sälja smink igen, sa hon med ett skratt. Hon sålde nämligen det för att tjäna extra under gymnasietiden. Hon är inte heller rädd för att våga prova nya saker. Till exempel så jobbade hon för ett tag sen i England, vilket var ganska jobbigt men kul. Det beror ju också en del på ens personlighet, vad som kan passa.
Mia berättar att hon hela tiden har jobbat ensam och hon skulle ha det svårt att vara anställd. Det skulle i så fall vara med en väldigt tålmodig chef, säger hon med ännu ett av sina härliga skratt.



Föreläsningen började med att hon ville att alla skulle ställa sig upp och vända sig till höger. Sedan skulle men fråga den personen om man fick massera personens axlar och sedan bytte man sida. Det tyckte Mia var en bra uppvärmning. Hon slog upp sitt blädderblock och tog en penna i handen. Hon sa att hon hellre kör manuellt, istället för någon fin powerpoint presentation.

Motivation handlar om;
– Vilja
–Villighet
– Mål, uppdelat  i delmål.
– Vinst
För att få motivation gäller det att man känner det man gör är meningsfullt. Ser man en mening i det man gör blir man också mer motiverad. För att reda ut vad motivationen är kan man skilja på den inre - och yttre motivationen. Den inre motivationen finns inom oss själva. Den gör så att man känner sig nöjd med den man är och att man aldrig kommer bli besviken på vad man presterar. I den yttre motivationen ökar hela tiden förväntningarna på allt större belöningar. Den kan leda till en ond cirkel där yttre belöningar måste stegras i samma takt som förväntningarna. Detta kan hålla på tills det inte går och tillfredsställa dem längre. Då känner man en stor besvikelse. En annan nackdel med den yttre motivationen är att den försvinner snabbt om den inte hela tiden blir stimulerad av yttre faktorer. Så på sikt är det den inre motivationen som också kan bli bestående, som är att föredra. Övar man upp sin inre motivation så kommer man bli framgångsrik, på så vis att man kan lyckas uppnå sina egna uppsatta mål.

Amygdala är ett nervsystem i hjärnan kopplat till känslor. Det är här minnen sätter sig. Till exempel: - Yes, vad bra jag var! –Varför förberedde du dig inte bättre? osv. Detta håller sedan på och upprepar sig i hjärnan. Det finns något som heter att associera (ASSA) och att dissociera (DISSA).
Ett exempel på att ASSA är när Anja Pärsson slänger sig som en säl på magen, efter ett lyckat lopp. Då lagras det i amygdala och det blir ett minne hon minns. Det är många elitidrottsmän som ASSAar. Mia tycker det ASSArs för lite i samhället. Istället DISSAr man till exempel; - Varför stängde du inte av riset? Det är då detta man kommer ihåg.
Mia berättade om en parövning hon gjorde hos polisen i Stockholm i att ASSA/DISSA. Hon sa att om de till exempel gjort ett lyckat förhör, så ska de ASSA, vilket innebär att göra någon slags segergest, Vilket gör att detta positiva minne lagras i hjärnan. Det kan ju dock vara opassande att göra detta i förhörsrummet men man kan alltid gå in på toa för att ASSA, menar Mia. Vad hon vill komma fram till med det här är att spara lyckade prestationer, så klarar man sedan motgångar mycket bättre.

Självkänsla/självförtroende
Slår man upp ordet ”självförtroende” i ordboken står det: ”Stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera”. Detta innebär att jag tror mig veta att jag kan få saker gjorda, uppnå mina mål och så vidare. Slår man upp ”självkänsla” står det: ”Medvetenhet om den egna personlighetens värde”. Det vill säga mitt värde i mina egna ögon eller hur det faktiskt känns att vara jag.
Har man ett mål behövs egentligen bara självförtroende. Har man däremot ingen självkänsla mår man dåligt på vägen och även när man nått målet.
Självkänsla kan man säga är ”själens kondition”, vilket man sätter in på ett ”må bra konto”.
Mia vill gärna hjälpa människor att själva öva upp sin självkänsla. Exempel på dålig självkänsla är:
– Om du ser ner på och pratar mycket skit om andra.
– Gör saker (presterar) för att bevisa för andra att du kan,
istället för att göra det du vill.
– Du går runt och känner dig som en bluff och tror att du snart kommer bli avslöjad.  
– Du jämför dig ständigt med andra och du är bra bara om ingen annan är bättre.
– Du tycker att du är ful och tror att du vore lyckligare om du vore snyggare.

Mycket beror på hur vi tänker. Det gäller att träna på att tänka att man till exempel är vacker, modig och generös. Mår man dåligt är det lättare att jämföra sig och störa sig på andra. Mår man däremot bra så är det mycket lättare att tänka vad snälla och fantastiska alla är. Många människor som till exempel är på väg hem från jobbet går och tänker på de 5 % dåligt de gjorde på jobbet, inte på de 95 % de faktiskt gjorde bra. Mia menar att man ska ta till sig av det som är bra. Man kan också spara massa tid om man inte håller på och jämför sig med andra. Det är också bra och ta reda på vad vi kan och inte kan. Ett starkt självförtroende ger oss tron på vår förmåga att prestera. Om vi inte vet vad vi vill, kan vi heller inte nå våra mål. Vi behöver ta reda på vilka vi är och vad vi vill. God självkänsla ger en också modet att våga prova på fler saker eftersom vi inte längre är rädda för att misslyckas. Med andra ord är självinsikt, självförtroende och självkänsla nödvändiga för vår personliga utveckling.

Bra – boken, att affirmera och bekräfta sig själv. En övning som Mia talar varmt om är att varje kväll skriva ner tre positiva saker om sig själv. Detta för att träna upp sin självkänsla. Självkänsla kan liknas som kondition. God kondition är ju inte någonting vi övar upp en gång för alla, och sedan besitter den resten av livet. Precis som kondition är självkänsla en färskvara, vi behöver träna resten av livet för att den inte ska försvinna. Det är samma sak med självkänsla. Det är något vi behöver underhålla på daglig basis. Det är som jogging för själen. Det är något man kan lägga till i sin kvällsrutin, liksom att man borsta tänderna.

Man kan se självkänsla som en trygghet och ett skydd mot att bli kränkt. Mia säger till exempel att hon lärt sig acceptera sina ”volanger”, det vill säga bilringar runt magen. Förnekelse är jobbigt och tar mycket energi. Även att värdera bättre och sämre tar energi. Ju snabbare man lär sig tycka om sig själv och sin kropp och vara snäll mot den, desto enklare blir livet.