En sommarsaga

text & foto LILJAA BILLEMYR
Nr 3/2011


Den lilla pojken satt på en sten och tittade ut mot havet och fjärran.  Hans kläder hade blivit varma i solen, men kepsen han bar gav skön skugga för ansiktet. Pojken stoppade ner tårna i sanden och njöt. Den ljumma havsbrisen smekte hans ansikte. Vassen vajade i vinden.

Humlan som flög förbi hade annat att tänka på.  Den landade på en närliggande blomma och samlade in dagens ranson av pollen. Sedan följde den med nästa vindpust en bit längre bort, för att sedan landa på nästa blomma.

Den plockade pojkens mamma upp och la i sin korg bland de andra blommorna hon funnit, vackra nog att sätta i vasen där hemma. Den blåa vasen av glas, som hon en gång fått av sin egen mamma. Hon log ett snett leende när hon tänkte på sin mor. Så dansade hon runt med vinden och kände hur mjukt gräset var emot hennes barfota fötter.

Nyckelpigan landade en bit ifrån på ett av grässtråna. Maria hade blivit hennes namn en gång i tiden och det visste alla om. Hon såg sig omkring efter bladlöss att äta, men blev störd av foten som plötsligt trampade framför henne.

Pojken skrattade när han kom springande. Mamma dansar! Han ville vara med. Tillsammans svängde de runt och sjöng på barfotavisan. Sedan sprang de emot trädet, det stora
lönnträdet som bredde ut sitt lövverk, för där under i
skuggan satt pappa på en filt.

Han hade slitit länge med att få igång grillen, men nu hade han äntligen fått den där härligt gyllenbruna färgen på köttet som de skulle äta tillsammans. Potatissalladen, som han hade förberett dagen innan, var en påminnelse om sommaren i sig. Han log när hans familj kom springande emot honom. Detta var sannerligen en härlig sommardag, tänkte han. En riktig sommarsaga.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0