SOMMARPRATARNA

textbearbetning JERRY
Nr 3/2011

Programmet Sommar har blivit ett av de populäraste inslagen i radio och är en självklar del i den typiska svenska sommaren.



Den 29 juni 1959 kl. 13.00. var den exakta tidpunkten för premiären av Sommar. Idén till programmet kom från dåvarande chefen för Radiounderhållningen, Tage Danielsson och producenten Jörgen Cederberg, som var den allra första sommarvärden. Melodin till signaturen ”Sommar, Sommar, Sommar” skrevs av Sten Carlberg sommaren 1952 då han var ute och seglade i Stockholms trädgård. Sommarprogrammen skiljer sig lika mycket från varandra som värdarna själva. Sommarpratarna kommer knappast till studion med en trave skivor under armen. Till sin hjälp har de erfarna radioproducenter som hjälper dem med hantverket. Ofta bygger värdarnas medverkan på ett bra samarbete med en viss producent. Utrikeskorrespondenten och kåsören Torsten Ehrenmark gjorde 50 Sommarprogram 1963-1984 och är den sommarpratare som gjort flest program.

Det är väl ingen som tackar nej till att göra Sommar? Det är sällan med det händer. Ingmar Bergman tackade nej i åtta år innan han slutligen tackade ja 2004. Efter hans bortgång gick programmet i repris flera gånger. Bergman börjar som vanligt dramatiskt: Att jag sitter här är inte riktigt klokt. Jag kan när som helst falla ihop i total ångest. Han reflekterar över musikens betydelse och ställer frågan: Var kommer musiken ifrån? Han fick tusentals brev från lyssnare som hade olika förslag och teorier om musikens källa. Ingmar Bergman hade tänkt ge ut lyssnarbreven i en bok men det blev för mycket arbeta på ålderns höst. Han brände alla brev vilket han senare ångrade.

Efter avregleringen av järnvägen i Sverige har det blivit en ångestfylld upplevelse att köpa en tågbiljett. Om du funderar på att åka tåg till Italien är det kanske säkrast att starta från Hamburg. Men 1987 hade författaren Sun Axelsson följande romantiska uppfattning om glädjen att göra en lång resa med tåg: Det finns en tågnostalgi som delas av många. Jag tillhör dem som älskar att åka tåg och är rädd att flyga och har en ganska ambivalent inställning till bilar. Jag önskar att man inte lade ner våra järnvägar. Jag vill ha flera tåg, flera järnvägsspår överallt, flera tågpassagerare som utan att trängas kan drömma sig fram genom olika landskap under olika årstider. Vem hinner att se de milda betande korna vid vägen när han eller hon kör bil? Inte utan risk att köra i diket eller krocka. Och när kapade man ett tåg sist?. Tåg har fört mig runt världen och gett min chansen att lära känna folk, vilket ju inte alltid är så lätt från en bil.
Sun Axelsson var författare, kritiker och översättare. Hon föddes 1935 i Göteborg och dog 14 januari 2011. Mest berömd är hon kanske för romanen Honungsvargar och för sina översättningar av Pablo Neruda.

Ingvar Lundberg är en välrenommerad forskare vid Göteborgs universitet och eftertraktad föreläsare med dyslexi som ett av sina specialområden. Han har skrivit över 230 artiklar, böcker och essäer om barns väg till läsande. Den 28 juli 2007 var han sommarvärd. Lundberg berättar om språkets betydelse.
Ett språk som svenskan har ungefär 30 byggstenar vilket inte låter mycket. Men genom att kombinera dessa byggstenar enligt olika regler kan man frambringa språkets ofattbara rikedom. Aporna har det inte så. Alfabetets användning anar aporna aldrig, säger Lundberg och citerar Alf Henrikson. Aporna är inte fria i förhållande till sitt språk, de kan inte leka med orden, de kan inte rimma som Lennart Hellsing skriver:
Bland bergen, bortom bergen, bortom Sana, där stjärnor och planeter åker kana.
Barn kan hjälpa oss att se världen med friska ögon. Tillsammans utforskar vi världens mysterier. Barnets lärande är således i högsta grad en social process. Det är tillsammans med andra som vi lär oss. Vi vuxna ser också världen på nytt i barnets sällskap. Barn som pekar tidigt och ofta, visar sig få en bättre språkutveckling än barn som inte pekar. Det är alltså inte fult att peka, vilket är ett viktigt påpekande.
Att bli människa handlar alltså om att kunna leva sig in i andra individers tankar, känslor och avsikter, att kunna ta den andres roll. Intressant nog behövs inte så mycket ord när vi är riktigt nära varandra, delar upplevelser och fyller våra sinnen med samma innehåll.

Ingvar Lundberg tar ett exempel från författaren Tolstojs myllrande värld av märkvärdiga människor och miljöer i det gamla Ryssland. I  boken ”Anna Karina”, möter vi Kitty och Leon som hamnat intill varandra mitt i larmet på en stor fest. De tittar på varandra. Nu är miraklet nära. När de börjar säga något kommer de på att omvärlden inte får ta del av det. I stället markerar de hastigt på bordsduken bara begynnelsebokstäverna i orden. Och de har viktiga saker att säga, att de har förstått, att de älskar varandra, att de vill forma ett liv tillsammans. Ändå kan de reducera kommunikationen till ett minimum. Och Tolstoy slutar denna vidunderligt vackra skildring med orden: och de förstod varandra fullkomligt.
Och så är det, säger Ingvar Lundberg i Sommarprogrammet. När man är tillräckligt nära en annan människa, när man kan leva sig in i hennes tankar, känslor och avsikter. Då kan man nöja sig med en blick, och alltsammans är klart.

Malena Ivarsson berättar i sitt Sommarprogram om sin pappa prästen som var mycket tveksam till hennes ungdomsromans Gianni i Italien. Hon talar också om starka och sköra kvinnor som Edith Piaf och Evita Peron. Liksom Marilyn Monroe fick de kämpa mot stora svårigheter och fördomar i en mansdominerad värld.
Trots att Marylin dog 1962 är hon mer aktuell någonsin. Vi översvämmas av fotografier, annonser, artiklar, vykort och böcker som påminner oss om hennes sinnliga kropp och oskuldsfulla sårbarhet. Tonårsflickor fortsätter idag att identifiera sig med hennes pulserande kvinnlighet.
Ibland tänker jag, säger Malena, att det kanske beror på att de känner igen sig i hennes utstrålning av att inte tillhöra någon eller någonting och därför tillhör alla. Marilyn ägde aldrig en familj. Mamman tillbringade större delen av sitt liv på mentalsjukhus. Den enda tillhörighet med sin pappa var ett fotografi av en man med mustasch som mamman visade henne. Första gången Marilyn fick se det sa hon: Jag tyckte det var så spännande att jag nästan trillade av stolen. Det kändes skönt att ha en pappa, att kunna se fotografiet och veta att jag tillhörde honom.
Ja, Marlilyns hjärta tillhörde säkert den pappa hon aldrig hade haft. Hur berömd hon än blev så kunde inte något uppfylla denna längtan, varken filmerna, berömmelsen, drogerna, psykiatrerna eller alla männen. Hon tillhörde varken dem, sig själv eller någon. Men själv tillhör hon sanningen om vår längtan.

Malena Ivarsson född 1949 är socionom, auktoriserad klinisk sexolog och författare. Hon var en populär och provokativ programledare i TV. Malena har tidigare varit chef för ungdomsmottagningen i Trelleborg och har privat klinik sedan 1986.

Trots att sommarprogrammen är olika så finns det mycket som är gemensamt. Minnen, upplevelser, reflektioner samt personliga och nära vardagsberättelser som alla lyssnare kan känna igen sig i. Det är sannolikt nyckeln till programmets
långvariga framgång.
Om du missat något intressant program går det att ladda ner eller beställa från Sveriges Radios arkiv. Det finns också böcker och CD-skivor med många av de populäraste
sommarvärdarna.

Stressa inte på din semester. Ta vara på möjligheten till en lärorik, intressant och rolig underhållning i radio.
Koppla av, lyssna och njut och ha en trevlig stund
tillsammans med Sommarpratarna.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0