VÄGARBETE

text ÅSE LENNERBORN
Nr 3/2011



Är molntäcket över dagen för missvisande gentemot små blad i asfalten så att regndroppar och ogräsplantor växer över förväntningar till folk som arbetar med att bygga vägar?
Blir solljuset för grannt mot vitsippor?
Blir det trivsamt men kanske en sorts börda för en stad när den blomstrande våren ser ut så pass, så att vildväxta maskrosor är fler över ängarna än människor?
Ungefär som om de skulle vara fridlysta här!
Borde det inte vara människorna som skulle se på naturen med överseende?
Fridlyst är fridlyst men ibland känns det som om människor får planera om sina semesterscheman näst intill, lite till förmån för vitsippor. I ett arbete med att bygga vägar, trist då att trampa ner ogräs… varför man nu kallar det så? Vackert samtidigt, på sitt sätt...
Vägarbete som är till för människor.

Är asfalt, betong och gråa hus i en stad alltid förenat med negativa känslor att det är trist? Det känns ändå ibland som om människor inte får plats! De som skapar möbler, sätter dem i ett trist och grått hus. De som designar möbler till en trädgård men kanske inte riktigt använder dem, lite taskigt mot gräsmattan... Även om det är mycket möda lagt till tjusiga plattor istället, visst, maskrosorna kan växa där också! Annars kan man ju alltid designa trädgårdsmöbler och sy en duk därtill, allt med blomstrande motiv, och skapa saftglas i samma färg som gräsmattan. Asch, det är synd att klaga säger människor. På myggorna på midsommarafton? På getingarna? Som får ha kalas i trädgården när folket gått inomhus. Det kanske blir regn...
Är inte människornas plats viktigare ändå? Rädda miljön tycker många. Jaha, mycket väl och beröm för det såklart. Miljö i väldigt liten idéform som en midsommarafton där natur och myggor redan har sitt månsken hela natten. Och människor släcker vackert lampan återigen för miljöns skull.

Apropå vägarbete. Vägar som är viktiga för färdmedel. Är människor rädda för att trampa på maskrosor? Apropå färdmedel och miljö. Det ser ut som om detta med all natur och allt klimat får människor att diskutera detta men åsidosätter sig själva. Jag ifrågasätter inte egentligen ämnet earth hour men det finns också människor som blir mörkrädda av släckta lampor även med andra personer omkring sig. Inte alls mysigt. Det är kanske inte detsamma för alla, själva känslan av att istället tända levande ljus. I en nedsläckt värld. Kan man inte i alla fall i så fall släcka alla lampor när solen ändå lyser på dagtid...? På något sätt kan väl lösningar finnas så att ingen behöver bli mörkrädd! Och ha lön för mödan att istället för att känna oro och få tända lampan efter en minut.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0