LEDARE

text KENNETH SVENSSON
foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 2/2011


Törnrosdalar på fall




Nu blir det lite tungt trots krokus och tio plus.
Jag tror inte det handlar om fanatism. Men var går gränsen och var börjar den? Kan man säga att ett foster som utsätts för nikotin och alkohol via navelsträngen är utsatt för terror? Eller den kvinna som inte ens kan känna sig trygg i sitt hem… Eller den man som fruktar att när som helst bli misshandlad p.g.a. sin sexuella läggning…
Individ, grupp, folkslag etc. som mot sin vilja och makt kränks fysiskt eller psykiskt, upplever säkert just terror.
Det handlar om terror eller terrorism oavsett om
”ondskan” härjar på skolgården, i hemmet eller
långt långt där borta…

Jag är ändå helt övertygad om att jordens totala goda tankar och krafter väger tyngst och att ingenting är skrivet i sten. Vår gästkrönikör håller fanan högt för de positiva tankarnas betydelse, tack Micke! Ett stort tack till hela redaktionen
för ett gott jobb.

Än en gång kanske vi ses i vitsippebacken
/Kenneth

KRIGSFOTOGRAFER

text JENNIE EK
foto PAUL HANSEN
Nr 2/2011

Vad är det som drar egentligen? Spänning, fotografering, att vara där det händer och få skildra det genom kameralinsen?


A moment of joy

Jag fortsätter mitt skrivande om fotografering. Slår mig nu in på ämnet krigsfotografer. Det är ett ämne som också intresserar mig personligen, dels själva fotograferingen och att få skildra det som inte alltid syns utifrån. Även vistelsen och allt vad det innebär i de mest hemska och farliga områden. Vad är det som drar egentligen?  Spänning, fotografering, att vara där det händer och få skildra det genom kameralinsen. Det är iallafall något som kan locka mig om nu någon skulle vilja skicka iväg mig någonstans! Jag fick även kontakt med en av Sveriges främsta pressfotograf, Paul Hansen, som svarade på några tankar och frågetecken. Enligt bloggen befann han sig vid tillfället i Libyen.

Robert Capa
Robert Capa är 1900-talets mest berömda krigsfotograf. Under åren 1932 till 1954 tog Robert Capa de bilder som gjorde honom legendarisk som krigsfotograf. Han bevakade flera olika krig: Det spanska inbördeskriget, Japans invasion av Kina, Andra väldskriget i London, Nordafrika och Italien, invationen av Normandie på Omaha Beach och befriandet av Paris.
De är alla historiska händelser som dokumenterats av Capa. Men trots att många av hans foton är från fronten finns det en annan sida av hans krigsdokumentation, den som visar lidandet bland de civila.

Hans mest kända bilder togs 6 juni 1944, på dagen D, då han simmade upp på stränderna precis som alla de andra soldaterna men i stället för ett skjutvapen var han beväpnad
med en kamera.
År 1946 blev han amerikansk medborgare och 1947 var
Capa med och grundade fotokooperativet Magnum. Efter en kort tids vila efter andra världskriget reste Robert Capa till Sydostasien och Indokina (nuvarande Vietnam) där de franska trupperna hade slagits i åtta år. Den 25 maj 1954 följde Capa med ett franskt regemente. Klockan 14:55 tog de sig igenom ett farligt område i djup skog. Capa, som inte såg sig för, trampade på en landmina och avled.

Krigsfotograf, ett äldre uttryck för nedanstående, men under de förutsättningar som fanns då.
Pressfotograf, är den som fotograferar i syfte för att marknadsföra någon eller något i media; främst i tryckt media såsom tidningar och tidskrifter, men också på internet.
Fotojournalistik är en särskild form av journalistik (dvs. samlandet, redigerandet och presenterandet av nyhetsmaterial för publicering eller sändning) som skapar bilder för att berätta en nyhet.
Till skillnad från en reporter, som kan samla information långt borta från en händelse eller efter att den hänt, måste fotojournalisten ta beslut direkt och bära på en kamera under samma omständigheter som de som är involverade i händelsen (skottlossning, krig, upplopp) – ofta utsatt för samma risker.


Paul Hansen är en av Sveriges  främsta pressfotograf/fotojournalist. Han är född i Göteborg men numera bosatt i Stockholm. Han arbetar som fotograf på DN sedan 2000. Innan dess har han varit anställd på Expressen och Göteborgs-Tidningen. Under perioden 1989-1992 arbetade han som frilansande fotograf och skribent i New York.

Hans uppdrag är allt från projekt på eget initiativ, vilka tar honom över hela världen men även projekt som utspelar sig bara runt hörnet. Paul påtar sig ett stort journalistiskt ansvar genom sitt arbete i multimedia, sitt skrivande och sina egna
reportage. Han hyllas enormt av sin tidnings läskrets.
Hans täckande av olika händelser om det nu är i Haiti, Bosnien, Afghanistan – eller hemma i Sverige finns det alltid en sammanlänkande nämnare i hans arbete, empati. Hans visuella berättande och fotograferande har lett till flertalet inrikes och internationella priser och utmärkelser.
Han har belönats med titlen “Photographer of the Year” i Sverige sex gånger och “Photographer of the year Newspapers” i POYi, Pictures of the Year International 2010. Det amerikanska fotopriset innebar att Paul Hansen blev
världens bästa pressfotograf.

Utmärkelser
Årets bild – 2000
Årets Nyhetsbild Utland – 2009
Årets fotograf sex gånger
Årets bildreportage
Årets feature
Årets humor
Årets utland
Årets vardagsliv
Guldmedalj för bildjournalistik i Society of Newspaper Designs internationella tävling.
Förstapris och hedersomnämnande i amerikanska
Årets Bild (NPPA)
Picture of the Year International - 2010
diverse andra, tredjepriser och hedersomnämnanden
i Sverige och USA.


Safety by the UN

Mail-intervju med Paul Hansen
Vad gjorde att du började jobba som ”krigsfotograf”?
Jag arbetar inte som ”krigsfotograf”. Det epitetet beskriver inte vad jag arbetar med. Jag är pressfotograf, och skriver även en del - om allt mellan himmel och jord. Dock sällan sport eller nöje. Vissa uppdrag tar mig till platser och länder i kris och krig, men det är ganska långt mellan de uppdragen. Undantaget när den andra Intifadan rasade och faktiskt  i dagsläget med revolterna i olika diktaturer/arabländer.

Skulle du hellre vilja kalla dig fotojournalist eller pressfotograf? Och i så fall varför?
För mig spelar det inte så stor roll. Båda de benämningarna täcker ganska väl min och mina kollegors yrkesroll.

Vad är det som ”drar” med ett sådant jobb?
Att få träffa människor, lära sig om livet, lära känna sig själv lika mycket som om andra människor och kulturer. Ju längre jag arbetar i det här yrket, desto mer inser jag hur oerhört privilegierad jag är, och hur lite jag vet.

Var gjorde du ditt första utlandsjobb?
Roskildefestivalen i Danmark för Göteborgs Tidningen.

Hur orkar du med och hanterar de hemska saker du
bevittnar? Och din egen rädsla?
Det är inte alltid hemska saker, och paradoxalt nog så när det någon gång är riktigt hemskt, eller farligt finns det ofta någon, eller något som gör att man får hopp om mänskligheten. Lika mycket som kriser, krig, tar fram det värsta hos människan, lockar det även fram väldigt mycket godhet. I dödens närhet blir livet väldigt tydligt, hur skört det är och att vi ska vara rädda om varandra. Det ger mig styrka.

Har du något ”nära döden minne”?
Ja. Men det vill jag helst inte gå in på.

Är frilans eller fast anställd att föredra, enligt dig?
Varför?
Det finns fördelar och nackdelar med båda formerna. Frilans är i viss mån friare, fast arbete är tryggare. En blandning av båda vore att föredra/idealet för många skapande människor tror jag .

Har du några tips till dem som skulle vilja jobba i denna ”branschen”?
Inte mer än att satsa på det som de älskar att göra. Om de tycker om att skriva? Skriv! Fotografera? Ta bilder! Då kan det bara bli bra.

DET ANDRA VÄRLDSKRIGET

text LEIF KÄLLBERG
foto MATTIAS ROUW flickr.com
Nr 2/2011



Men jag måste tycka att det fortfarande passar att belysa de globala konsekvenser som kriget åsamkade oss. Över 60 millioner människor miste livet i kriget, det största i historien. De krigförande bestod av flertalet av världens nationer under ‘de allierade och axelmakterna’. Det anses generellt ha startat i och med Tysklands inmarsch i Polen den 1 september år 1939 och Storbritanniens och Frankrikes samt Samväldets krigsförklaringar mot Tyskland kort därefter. Italien och Etiopien, det andra italiensk-abessinska kriget, var emellertid redan i krig liksom Kina och Japan i det sinojapanska kriget. I och med att Polen blev invaderat tog kriget en global vändning. Krigsskådeplatsen växte till att omfatta fler länder i samband med Tysklands intåg i Sovjetunionen i juni år 1941 och Japans storanfall på den amerikanska flottbasen Pearl Harbour i december år 1941. I krigets mångfald av döda människor, därav flera hundratusen personer som en direkt följd av de amerikanska atombombningarna av de två japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Slutet på kriget kom den åttonde maj 1945 då ryska tanks körde in i Berlin och den andra september samma år då Japan kapitulerade.

Hela krigsförloppet var komplicerat då Storbritannien till att börja med i stort sett ensamt fick försöka att mota Hitler. Det tyska flyget räckte emellertid trots förödande bombmattor inte till för att i samarbete med tysk trupp komma åt britterna. Tyskarna hade för många fronter att koncentrera sig på. Trots att de stod utanför Moskva hade de inte räknat med den stränga ryska vintern. Dom kunde inte få in mer folk och material till sin arme. Stalin var för övrigt överraskad över angreppet eftersom han hade ingått pakt med Hitler. Att Adolf Hitler trots allt nu stod som hämnare för de som hade ansett Tyskland vara skyldigt till det första världskriget var emellertid ett faktum. Efter det första världskriget dömdes Tyskland att betala miljardskadestånd och förbjöds att hålla sig med någon vapenmakt av klass. Dom förbjöds helt att hålla sig med stridsvagnar och militärflygplan och fick bara ha en arme på 100 000 man. Flottan blev också beskuren. Dessutom skulle Rhenlandet med tiden demilitariseras. Tyskland miste också alla sina kolonier. Adolf Hitler anklagade de tyska politikerna för att ha gått med på för stora eftergifter, propagerade och lyckades komma till makten.

Men mycket vill ha mer och det var svårt att backa och att lita på Josef Stalin som en trogen bundsförvant blev för svårt. Det var trots allt helt olika ideologier som Hitler och Stalin stod för. Den tyska staten stod för ära och en ordnad ekonomi och Hitler hade trots allt svarat för mer än käbblet i politiken och fått ordning på statsfinanserna. Han hade också mellan juni 1940 och juni 1941 satt stopp för Frankrike. Han möttes då av Storbritanniens handelsblockad som sträckte sig från Alexandria till Grönland. Hitler misslyckades att bomba till sig herraväldet över Storbritannien . Läget för de allierade såg trots allt mörkt ut från juni 1940 till och med juni år 1941. Det var Storbritannien som fick stå mot den tyska krigsmakten. Från baser på de brittiska öarna kunde brittiska bombflygplan
nå hela Tyskland.

Kriget gick skenbart in i ett stiltje innan den tyska ledningen bestämde sig för operation Barbarossa och hade därmed sensationellt nog sagt upp den så kallade Molotov-Ribbentroppakten. Den pakten garanterade Ryssland att slippa påhälsning av Hitlers trupper men Hitler ville inte vänta utan bestämde sig för att ta allt. Storbritannien tänkte han återkomma till, och gick som sagt mot Moskva men körde fast i den ryska vintern. Hitler ville inte att det skulle se ut som om han måste vänta med att göra något. Det skulle han själv ha uppfattat som en svaghet, så han angrep trots Stalins häpnad trots allt den då forna bundsförvanten Sovjetunionen. Till att börja med gick den tyska armen segrande fram, men fastnade som sagt utanför Moskva. Den ryska armen kallade på förstärkningar, och kölden slog hårt mot Adolf Hitlers trupper.
Enligt Molotov-Ribbentroppakten hade redan på sommaren 1939 Sovjet intagit och besegrat Polen, så Stalin kunde nöja sig med att hålla ställningarna.

Det visade sig inte vara så lätt att återkomma till Storbritannien för Tyskarna med anledning av de geografiska skälen och att britterna rustade. Dessutom låg Hitlers stora misstag i att binda fast armen utanför Moskva. Den nionde april år 1940 invaderade Tyskland Norge för att få tillgång till malmfyndigheterna som skulle göra den tyska armen självförsörjande på stål. Även den tyska armen hade soldater bundna till Polen och måste splittra sig för att kunna forsla norsk järnmalm över de svenska järnvägarna. Det visade sig att Adolf Hitler hade förköpt sig på alla fronter han måste hålla. Det faller sig konstigt att han inte stod för de normala värderingar som folk har. Dom kan sammanfattas med att det är omöjligt att erövra en hel värld med militära värderingar. På mycket lång sikt kanske vi kan nå ett världsfredstillstånd men det var en helt annan sak!

KVINNOJOUREN I KARLSKRONA

text FRIDA GÅNEDAHL & ÅSE LENNERBORN
Nr 2/2011

Terror i hemmet är alldeles för vanligt. I Sverige idag drabbas ca var tionde kvinna av fysiskt eller psykiskt våld i hemmet. I Karlskrona kontaktas Kvinnojouren uppskattningsvis av en ny kvinna varje dag.


Presspunkten ställde några frågor till Kvinnojouren i Karlskrona.

Vem är du?
Jag heter Mia Johnsson och har jobbat på
kvinnojouren i 15 år.

Hur kom det sig att du började jobba med detta?
Vi var familjehem. Då såg jag att många barn levde i familjer där fysiskt och psykiskt våld förekom och de for väldigt illa av det. Då ville jag börja jobba förebyggande mot våld i hemmet.

Hur många misshandlade finns det i hemmet?
Statistik och mörkertal/Karlskrona.
Man räknar med att var tionde kvinna blir utsatt för fysiskt eller psykiskt våld. Mörkertalet är stort. Det är få kvinnor som gör en polisanmälan.

Hur många samtal får ni om dagen och per år?
Ungefär 430 kvinnor ringer om året. Ca: en ny kvinna tar kontakt om dagen.

När startade ni kvinnojouren i Karlskrona?
1984. För närvarande är det 22 kvinnor som jobbar ideellt i föreningen för att vi ska kunna hålla jour telefonen öppen dygnet runt.

Vad är det för hjälp ni kan erbjuda?
Vi försöker hjälpa varje kvinna med det hon behöver ha hjälp med. Tex skyddat boende, samtalsstöd, hjälp till att göra en polisanmälan.

Kan ni kontaktas när som helst på dygnet?
Ja. Dygnet runt. Flest samtal kommer måndag, tisdag, när mannen gått till jobbet när hon kan ringa.

Finns det någon mansjour? Ja/nej. Samarbete?
Ja, i Växjö, men inte i Karlskrona. Ja, vi samarbetar med mansjouren.

Vilken utveckling har ni sett vad gäller våld mot kvinnor? Har ni sett några förändringar?
Våldet mot kvinnor har inte förändrats men kvinnor söker lättare hjälp nu för tiden.

Hur många kvinnor misshandlas till döds i Sverige varje år?
Ca 20 kvinnor varje år. Det har halverats på ca en 10-års period.

Finns det något mer du vill förmedla om kvinnojouren i Karlskrona?
Det är en jämställdhetsfråga. Det är väldigt viktigt att vi jobbar med jämställdhet och att kvinnor och män är lika värda. Man kan aldrig äga någon annan. Vårt huvudsyfte är att jobba med kvinnor som blir misshandlade. Vi arbetar också med andra kvinnofrågor, prostitution, människohandel och att lyfta fram kvinnors problematik. Man önskar att män söker hjälp och får hjälp för sin problematik. Att mannen tar emot hjälp. Vi på kvinnojouren är inga manshatare. Vi tar avstånd från de män som misshandlar.

KVINNOJOUREN KARLSKRONA  Tfn: 0455-188 03
kvinnojourenkarlskrona.se

ATOMBOMBEN

text JOAKIM OTTOSSON
illustration ÅSE LENNERBORN
Nr 2/2011


Många olika vapen används av väldigt många människor. Men det finns ett vapen som får alla de där andra vapen att blekna i jämförelse.


Många olika vapen används av väldigt många människor. Jägare har sina gevär för olika djur. Soldater har vapen i olika situationer. Från taktiska automatvapen till kniv i närkamp samt prickskyttergevär på långa avstånd. Militären här också fordon som stridsvagnar, flygplan, stridsfartyg och helikoptrar. På dessa fordon använs missiler, bomber och tunga rekylskott.
Vapen används också inom sport så som pilbågeskytte, lerduveskytte och mycket annat. Men det finns ett vapen som får alla de där andra vapen att blekna i jämförelse. Detta vapnet är atombomben. Atombomben är ett kärnvapen och skapar mycket mer än bara en enkel expolosion.
Med värmestrålningar, radioaktiva strålnigar, elektromagnetisk puls samt en tryckvåg som förstör nästan allt i dess väg på flera kilometers avstånd är detta ett utav de farligaste vapen som existerar.

Atombomben och dess syskon vätebomben är de farligaste av kärnvapen. En enda är tillräckligt stark för att kunna orsaka massförintelse på mycket kort tid.
De är så starka att världens ledare strängt kollar varandra, vill ha uppsikt om hur många som extisterar samt att en del avvecklar sina kärnvapen. Skulle en stark atombom detonera bland andra kärnvapen så skulle det starta en kedjereaktion så att de andra atombombera detonerar och världen skulle skadas katastrofalt, kanske till och med förintas totalt.

Atombombens ursprung kommer ifrån Amerika. Under andra världskriget så gick det rykten om att NaziTyskland hade hittat en lösning på en teknik som kallades uranklyvning.
Amerikanerna blev då oroliga och ville komma före tyskarna i det området. År 1941 fick den amerikanska militärforskningen en rejäl budget som bland annat skulle vara avsett för just grunden till en atombomb.
Den 16 juli så hade äntligen amerikanerna lyckats färdigställa ett projekt vid namn Manhattan där de lyckats få fram tillräckligt med ett ämne som kallas plotonium för att skapa en första atombomb.
Augusti 1945 så anföll Amerika Japan med sin första atombomb som de detonerade i staden Hiroshima. Den bomben var en svag variant jämfört med dagens kärnvapen, ändå krävde den ett dödsantal på 140 000 människor. De som inte dog, blev utsatta för radioaktiv strålning.

Atombomben är ett utav de starkaste vapen som finns idag.
Ska en sådan bomb användas så måste beslutet vara väldigt genomtänkt och godkänt på många håll inom regeringar.
Ämnerna i en atombomb består kallas för uran och plotonium. Plotonium finns dock inte att hitta i naturen. Det måste tillverkas i reaktorer av själva uranet. Ämnet är också radioaktivt.
Atomkärnorna i dessa ämnerna klyvs och en enorm energi framkommer. Det man vill är att få upp en så lång kedjereaktion som möjligt. Då blir det en större smäll.
Ju mer atomer som klyvs, ju mer energi framkommer vilket resulterar i en större explosion. För att få kedjereaktionen att uppstå behövs något som kallas för kritisk massa. Dessa ämnen monteras in i stridsspetsar/missiler som kan ta sig fram på långa avstånd. Sedan kan specialanpassade flygplan bära på en mindre sådan stridsspets. Regionala, taktiska och strategiska bomber är de tre kategorierna där vapnet används inom. Ett strategiskt missil kan färdas minst ca 5500 km.

Men vad händer när en atombomb exploderar?
Den energi som frigörs skapar ett starkt sken som ger en oehört stark värmestrålning. Allt som utsätts för denna värme brinner upp direkt och försvinner. Allt som blir över är i princip rök. Av denna process skapas den kända symbolen för atombomben, svampmolnet. Detta moln kan bli enormt stort. Bekräftade siffror visar ett moln kan bli tre mil i diameter och 62 km högt.
Efter denna process kommer det en elektromagnetisk puls som slår ut all elektrisk utrustning. Sedan kommer tryckvågen. Den krossar i princip allt i sin väg. Både hus och andra material. Glas splitttras och blir som projektiler som också skär sönder material. En människa som träffas av denna våg har inte en chans för överlevnad.
Till slut lägger sig en radioaktiv strålning som är livsfarlig.
Denna explosion kan sträcka sig i ett högt antal kilometer beroende på styrkan i bomben.

Kärnvapen är farliga, det är bara att konstatera.
Det finns dock ett avtal som heter CTBT, Comprehensive Nuclear Test Ban, som förbjuder provsprängningar. Dessa ställen är i luften, på marken, under vattnet och i yttre rymden.
Detta är ett avtal som 35 av 44 länder skrivit under. Det har också startats en organisation som kallar sig för Preparatory Commission for the Nuclear Test Ban Treaty Organisation (CTBTO). Här finns alla de stater med och försöker få de länder som inte skrivit under på CTBT att så småning om göra det.
För kärnvapen bör hanteras och kontrolleras strängt med tanke på faran. Nu när detta skrivs har Japan precis råkat ut för en tragedi med ett utav deras kärnkraftverk och konekvenserna kan bli desamma fast på en mindre skala. Hur länder sköter sina kärnvapen får framtiden utse. Förhoppningsvis avvecklas allt.

KÄLLA:
laromkarnvapen.slmk.org/laromkarnvapen

ROCK - ETT INDIVIDUELLT STÖDJANDE FINSAMPROJEKT

text MORGAN PETTERSSON, JERRY
foto KENNETH
Nr 2/2011

I dagens hårda arbetsmarknad händer det att individer hamnar ”mellan stolarna” hos olika myndighetsinstanser. RoCK ger här en möjlighet för individen att få individuell stöttning och vägledning tillbaka till arbetslivet samt egen försörjning.



Presspunkten hade den 11/3-2011 möte med utvecklingsvägledarna Marie Svensson, Dan Johansson och Cajsa Zettergren för att få information om deras verksamhet och på vilket sätt de hjälper deltagarna som är inskrivna på RoCK.

RoCK (Rehabilitering och Coatching – Kartläggning) är ett Finsam-projekt* som har en projekttid vilken löper mellan 1/8-2008 - 31/12-2011. Ansökan om förlängning kommer att göras. Projektet arbetar på uppdrag av Karlskrona kommun, Landstinget Blekinge, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Utvecklingsvägledarna som arbetar inom RoCK har beteendevetenskaplig utbildning och tidigare erfarenheter av att arbeta med människor. Antalet utvecklingsvägledare på RoCK är 2,75 tjänster.

Bakgrundsmodellen till RoCK kommer ursprungligen från Boston, USA där de sedan 1970-talet hade arbetat utifrån modellen Supported employment, som från början främst inriktade sig mot målgrupper med grövre handikapp. Supported employment vidareutvecklades i Sverige senare till ISA-metoden** vilken är den som RoCK hela tiden utgår ifrån med
deltagaren i centrum.

RoCK startades eftersom det finns ett stort behov att hjälpa personer som ”hamnat mellan stolarna” hos olika myndigheter,
t ex varit för sjuk för att kunna vara inskriven på Arbetsförmedlingen men för frisk för Försäkringskassan. En växande grupp mellan 18 och 30 år har problem med att etablera sig på arbetsmarknaden. Bakomliggande orsaker till detta kan vara allt ifrån ofullständiga betyg från skolan till att personen har en destruktiv livstil. Långtidsarbetslöshet leder till passivitet som i förlängningen kan orsaka återkommande depressioner.

Behovet av hjälpinsatser är mycket stort så därför sattes målgruppen från början till personer mellan 18-30 år, vilken sedan justerades upp till 40 år. Projektet RoCK har förändrats över tid där de delar som visat sig vara mindre bra vart efterhand har justerats.
Inom projektet är det kontinuerligt mellan 50-60 deltagare inskrivna där varje utvecklingsvägledare har cirka 20 deltagare samtidigt. Sedan projektets ursprung har totalt 130 deltagare på något sätt fått hjälp. Tiden deltagaren är inskriven på RoCK är sex månader, vilken för vissa deltagare kan förlängas. Under första månadens inskrivning gör deltagaren och utvecklingsvägledaren tillsammans en uppföljning/bedömning av vilken hjälp som deltagaren är i behov av. Det skapas en individuell handlingsplan för varje deltagare där det inkluderas såväl att man utgår från en nätverkskarta som till att handlingsplanen i mångt och mycket utgår från deltagarens egen vilja och vad denne vill sätta upp för realistiska mål. Väl därefter ska deltagaren ut i praktik/studier etc. Uppföljning görs efter tre månader men under tiden som deltagaren är inskriven försöker utvecklingsvägledaren att träffa sina deltagare cirka 1-2 gånger/vecka.

De som väljs ut att skrivas in på RoCK bestäms via diskussioner inom en beredningsgrupp bestående av representanter från olika myndigheter, såsom:
Utvecklingsvägledare från RoCK samt chefen Jörgen Aronsson (tf Leif Bohman).
En person från Arbetsförmedlingen.
En person från Försäkringskassan.
En person från Landstinget Blekinge.
Två personer från Socialförvaltningen (en från jobintro respektive en från ekonomimottagningen).

Kärnpunkterna som RoCK arbetar med är:
Att bygga relationer och förtroende för att öka deltagarens självförtroende och självkänsla.
Att tillsammans med deltagaren utforma en individuell handlingsplan med realistiska mål och delmål.
Att aktivt motivera/coacha mot deltagarens individuella mål.
Att kartlägga deltagarens arbetsförmåga, intressen & styrkor.
Att samordna olika myndigheters insatser för
den enskilde.

Utvecklingsvägledarna inom RoCK arbetar hela tiden utifrån att ha deltagaren i centrum. Eftersom alla behöver olika former av stöd och coaching är varje handlingsplan individuellt anpassad och uppdateras löpande. Hjälpbehovet kan vara allt ifrån lägenhetsbyte, körkortstillstånd etc. Utvecklingsvägledarna försöker även att minimera det administrativa arbetet så att de just kan öka den personliga kontakten med respektive deltagare.

Dan Johansson berättade under Presspunktens möte med utvecklingsvägledarna att han tidigare arbetat på Vägvisaren/Lyftet innan han blev handplockad till att början sitt uppdrag på RoCK. Dan betonar vikten med att handlingsplanen är anpassad och skräddarsydd till varje deltagare. Planen skapas alltid i samråd mellan utvecklingsledaren och deltagaren. På fritiden är Dan fotbollstränare.

Marie Svensson har arbetat på RoCK sedan oktober 2011, tidigare arbetade hon på psykteamet. Hon blev kontaktad av Jörgen Aronsson om att gå över till RoCK. Marie har även genomgått den första kursen av koordinatorsutbildningen som du kan läsa om i detta nummer av Presspunkten. På fritiden är friskvård en av favoritsysselsättningarna, ett intresse som hon gärna delger sina deltagare i sitt arbete som utevecklingsvägledare.

Cajsa Zettergren arbetade tidigare som socialsekreterare inom Karlskrona kommun. På RoCK kan hennes arbetsuppgifter se mycket varierande ut. Arbetsuppgifterna kan handla om allt ifrån att stötta och coacha sina deltagare på än mer individuell basis till samtal, leta praktikplatser, söka information om studier, flerpartsamtal med berörda myndigheter m.m. Har när detta skrivs 24 deltagare som hon ”ansvarar” för. På sin fritid gillar hon att lyssna på musik, läsa samt att baka tillsammans med sina barn.

Sammanfattningsvis för RoCK kan ledorden uttryckas som att ”alla deltagare som skrivs in hos RoCK kommer alltid slutligen till rätt instans (Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Psykiatrin, ADS eller annan myndighet som kan erbjuda hjälp)”. Allt bygger på deltagarens egen vilja!

Kontakt
RoCK finner du på besöksadress:
Norra Smedjegatan 51, Karlskrona
Dan Johansson tfn: 0455-304 209
dan.johansson@karlskrona.se

* FINSAM står för finansiell samordning mellan Arbetsförmedling, Försäkringskassa, landsting och kommun i syfte att återställa eller öka den enskildes funktion – och arbetsförmåga.

** ISA (Individuellt stöd i arbete) utgår från en trygg relation där stöd ges för att deltagaren ska kunna utföra arbetsuppgifter så självständigt som möjligt. Stöd kan vara allt ifrån utvecklande av systematiska instruktioner som underlättar deltagarens vardag till att stötta så deltagarens sociala vardag kan fungera (såväl på arbetsplats som privat).

*** Neuropsykiatriska funktionshinder är en samlingsbenämning på ett antal psykiatriska diagnoser såsom ADHD, Asbergers syndrom, Tourettes syndrom, autism, tvångssyndrom, m.fl.

KÄLLOR:
Finsam - finsam.se
MISA (metoder för individuellt stöd i arbete/verksamhet) – misa.se

KOORDINATORN - DEN SAMORDNANDE LÄNKEN

text MORGAN PETTERSSON & referensgruppen 
foto KENNETH
NR 2/2011


Torsdagen den 24/2-2011 träffades referensgruppen för koordinatorsutbildningen i Karlskrona på Presspunkten för att tidningen skulle göra ett reportage om vad det innebär att få hjälp med samordning av en koordinator.


Leif, Fredrik och Bengt

Vad är en koordinator?
Tillsammans med dig kan en koordinator utses
Koordinatorn kan vara ett stöd för dig att få en plan för dina mål och samordna olika myndigheters insatser
Planen ska innehålla mål som du anser vara viktiga för just dig
Koordinatorn ska tillsammans med dig bilda en arbetsgrupp där personer som är viktiga för dig ska vara med och arbeta för dig

För att du ska kunna erbjudas bästa möjliga samordning har personal både från kommunen och landstinget genomgått kompetenshöjning. Det centrala vid arbetet som koordinator är att man har ”brukaren i centrum”, med ditt egna ansvar och med koordinatorn som hjälpande hand och som formulerar målen.

Koordinatorn är den som kan erbjuda dig en samordning mellan olika myndigheter vilket ska underlätta för dig. t.ex vid byte av lägenhet, svårigheter i relationer, önskemål om sysselsättning etc. Som brukare har du tillsammans med koordinatorn ett klart mandat att kunna kräva av olika myndighetspersoner att de ska kunna komma till exempelvis ett planlagt nätverksmöte som du och koordinatorn kallar till. Din koordinator utför inte själv uppdragen utan hjälper dig att formulera dina mål och kallar berörda till möten.

Samverkanslagen började gälla juli 2008 (SOSSF 2008:20).
3 § Enligt 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska olika insatser för patienten samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
För att kunna åstadkomma detta ska landstinget och kommunen gemensamt utarbetar rutiner för samordningen av insatser för enskilda enligt 1 §.

Rutinerna ska säkerställa att:
1. samordning görs enligt 5–12 §§
2. personal som ska vara ansvarig vid samordning utses, och
3. den ansvariga personalen ges de förutsättningar som behövs för att kunna genomföra samordning

Den samordningsansvariga personalen får utses bland de anställda vid berörda verksamheter. (SOSFS 2008:20).

Har du frågor om samordning?
Referensgruppen:
- Mats Kullberg
0455-304 395; mats.kullberg@karlskrona.se
- Leif Bohman
0455-305 049; leif.bohman@karlskrona.se
- Bengt Larsson
0455-735 962; bengt.larsson@karlskrona.se
- Fredrik Andersson
0455-304 348; fredrik.andersson@karlskrona.se
- Annika Schultz
0709-304 618; annika.schultz@karlskrona.se
- Anita Stensson
0455-731 000; anita.svensson@ltblekinge.se
- Christer Andersson
0455-735 960; christer.andersson@ltblekinge.se

VÅRSPANING

text & foto ÅSE LENNERBORN
NR 2/2011


Fortsatt väg i tiden och nya upptäckter i naturen. Ljus som får grå och vissna träd att se mer blomstrande ut. Sådant som i vintertid inte får så mycket uppmärksamhet kan bli förvånansvärt viktigt när våren är på väg. Eller bara rent förvånande. Att ha stått ut med så regnsmutsiga fönster så länge! Känns nästan storartat. Naturen blir mildare och varmare.



Medvind och medströms tillsammans mot stundande vårsol. Framför fötterna finns något nytt. Minnet av snödroppar från förra våren och nya framväxta blad ute i trädgården på Träffpunkten. Nya strängar på samma gitarr som ger kraft att skapa mer musik. Inför första vårkoncerten för fåglarna här känner jag mig helt lugn men lite mer övning innan dess ger ju mer färdighet.

Kallt är det att vara utomhus men det är också bara mars nu vilket får mig att känna mindre press vad gäller det. Framåtanda utan stress helt enkelt. Lite darrigt kan det faktiskt vara helt hälsosamt när öppen vind finns för levande musik i vilket fall som helst. Även utan åhörare.
Som det är nu med våren, så är den ännu inte här men den kan nog komma att bli lika efterlängtad som alltid. Tiden finns framöver att se vårtecken allt eftersom. Ett vårregn i april känns inte på samma sätt som ett regn i mars. Blåsten känns varmare idag än igår.

Medvind och kallt under fötterna.
Det krävs inga omvägar för mig att se allt med ro. Ibland kan en snödroppe växa upp och synas ganska fort. Snö som fanns där någonstans i morse i kylan som under dagen kan försvinna. Istället en snödroppe på samma plats. Solen finns ändå även när den ter sig annorlunda på vintern eller våren. Den känns dock som ett vårtecken i sig.

TÄNKVÄRT

text & bild LOTTA ERIKSÉN
Nr 2/2011