KRIGSFOTOGRAFER

text JENNIE EK
foto PAUL HANSEN
Nr 2/2011

Vad är det som drar egentligen? Spänning, fotografering, att vara där det händer och få skildra det genom kameralinsen?


A moment of joy

Jag fortsätter mitt skrivande om fotografering. Slår mig nu in på ämnet krigsfotografer. Det är ett ämne som också intresserar mig personligen, dels själva fotograferingen och att få skildra det som inte alltid syns utifrån. Även vistelsen och allt vad det innebär i de mest hemska och farliga områden. Vad är det som drar egentligen?  Spänning, fotografering, att vara där det händer och få skildra det genom kameralinsen. Det är iallafall något som kan locka mig om nu någon skulle vilja skicka iväg mig någonstans! Jag fick även kontakt med en av Sveriges främsta pressfotograf, Paul Hansen, som svarade på några tankar och frågetecken. Enligt bloggen befann han sig vid tillfället i Libyen.

Robert Capa
Robert Capa är 1900-talets mest berömda krigsfotograf. Under åren 1932 till 1954 tog Robert Capa de bilder som gjorde honom legendarisk som krigsfotograf. Han bevakade flera olika krig: Det spanska inbördeskriget, Japans invasion av Kina, Andra väldskriget i London, Nordafrika och Italien, invationen av Normandie på Omaha Beach och befriandet av Paris.
De är alla historiska händelser som dokumenterats av Capa. Men trots att många av hans foton är från fronten finns det en annan sida av hans krigsdokumentation, den som visar lidandet bland de civila.

Hans mest kända bilder togs 6 juni 1944, på dagen D, då han simmade upp på stränderna precis som alla de andra soldaterna men i stället för ett skjutvapen var han beväpnad
med en kamera.
År 1946 blev han amerikansk medborgare och 1947 var
Capa med och grundade fotokooperativet Magnum. Efter en kort tids vila efter andra världskriget reste Robert Capa till Sydostasien och Indokina (nuvarande Vietnam) där de franska trupperna hade slagits i åtta år. Den 25 maj 1954 följde Capa med ett franskt regemente. Klockan 14:55 tog de sig igenom ett farligt område i djup skog. Capa, som inte såg sig för, trampade på en landmina och avled.

Krigsfotograf, ett äldre uttryck för nedanstående, men under de förutsättningar som fanns då.
Pressfotograf, är den som fotograferar i syfte för att marknadsföra någon eller något i media; främst i tryckt media såsom tidningar och tidskrifter, men också på internet.
Fotojournalistik är en särskild form av journalistik (dvs. samlandet, redigerandet och presenterandet av nyhetsmaterial för publicering eller sändning) som skapar bilder för att berätta en nyhet.
Till skillnad från en reporter, som kan samla information långt borta från en händelse eller efter att den hänt, måste fotojournalisten ta beslut direkt och bära på en kamera under samma omständigheter som de som är involverade i händelsen (skottlossning, krig, upplopp) – ofta utsatt för samma risker.


Paul Hansen är en av Sveriges  främsta pressfotograf/fotojournalist. Han är född i Göteborg men numera bosatt i Stockholm. Han arbetar som fotograf på DN sedan 2000. Innan dess har han varit anställd på Expressen och Göteborgs-Tidningen. Under perioden 1989-1992 arbetade han som frilansande fotograf och skribent i New York.

Hans uppdrag är allt från projekt på eget initiativ, vilka tar honom över hela världen men även projekt som utspelar sig bara runt hörnet. Paul påtar sig ett stort journalistiskt ansvar genom sitt arbete i multimedia, sitt skrivande och sina egna
reportage. Han hyllas enormt av sin tidnings läskrets.
Hans täckande av olika händelser om det nu är i Haiti, Bosnien, Afghanistan – eller hemma i Sverige finns det alltid en sammanlänkande nämnare i hans arbete, empati. Hans visuella berättande och fotograferande har lett till flertalet inrikes och internationella priser och utmärkelser.
Han har belönats med titlen “Photographer of the Year” i Sverige sex gånger och “Photographer of the year Newspapers” i POYi, Pictures of the Year International 2010. Det amerikanska fotopriset innebar att Paul Hansen blev
världens bästa pressfotograf.

Utmärkelser
Årets bild – 2000
Årets Nyhetsbild Utland – 2009
Årets fotograf sex gånger
Årets bildreportage
Årets feature
Årets humor
Årets utland
Årets vardagsliv
Guldmedalj för bildjournalistik i Society of Newspaper Designs internationella tävling.
Förstapris och hedersomnämnande i amerikanska
Årets Bild (NPPA)
Picture of the Year International - 2010
diverse andra, tredjepriser och hedersomnämnanden
i Sverige och USA.


Safety by the UN

Mail-intervju med Paul Hansen
Vad gjorde att du började jobba som ”krigsfotograf”?
Jag arbetar inte som ”krigsfotograf”. Det epitetet beskriver inte vad jag arbetar med. Jag är pressfotograf, och skriver även en del - om allt mellan himmel och jord. Dock sällan sport eller nöje. Vissa uppdrag tar mig till platser och länder i kris och krig, men det är ganska långt mellan de uppdragen. Undantaget när den andra Intifadan rasade och faktiskt  i dagsläget med revolterna i olika diktaturer/arabländer.

Skulle du hellre vilja kalla dig fotojournalist eller pressfotograf? Och i så fall varför?
För mig spelar det inte så stor roll. Båda de benämningarna täcker ganska väl min och mina kollegors yrkesroll.

Vad är det som ”drar” med ett sådant jobb?
Att få träffa människor, lära sig om livet, lära känna sig själv lika mycket som om andra människor och kulturer. Ju längre jag arbetar i det här yrket, desto mer inser jag hur oerhört privilegierad jag är, och hur lite jag vet.

Var gjorde du ditt första utlandsjobb?
Roskildefestivalen i Danmark för Göteborgs Tidningen.

Hur orkar du med och hanterar de hemska saker du
bevittnar? Och din egen rädsla?
Det är inte alltid hemska saker, och paradoxalt nog så när det någon gång är riktigt hemskt, eller farligt finns det ofta någon, eller något som gör att man får hopp om mänskligheten. Lika mycket som kriser, krig, tar fram det värsta hos människan, lockar det även fram väldigt mycket godhet. I dödens närhet blir livet väldigt tydligt, hur skört det är och att vi ska vara rädda om varandra. Det ger mig styrka.

Har du något ”nära döden minne”?
Ja. Men det vill jag helst inte gå in på.

Är frilans eller fast anställd att föredra, enligt dig?
Varför?
Det finns fördelar och nackdelar med båda formerna. Frilans är i viss mån friare, fast arbete är tryggare. En blandning av båda vore att föredra/idealet för många skapande människor tror jag .

Har du några tips till dem som skulle vilja jobba i denna ”branschen”?
Inte mer än att satsa på det som de älskar att göra. Om de tycker om att skriva? Skriv! Fotografera? Ta bilder! Då kan det bara bli bra.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0