POSITIV STRESS?

text LEIF KÄLLBERG
Nr 5/2011


Hur kan en positiv kreativ stress se ut? Det är en måndag och jag hade tänkt att spåna ihop en artikel om att jag är tvingad att komma på någonting att skriva om.


Helgen har varit jobbig med ont magen som har hindrat mig från att städa hemmet. Den här veckan ska jag handla två gånger och städa med hjälp om det behövs. Veckan därpå, på onsdagen, ska jag läggas in för operation av ett bråck. Sedan hoppas jag vara i form igen och kunna sköta hushållsarbetet som vanligt.

Den positiva kreativa stressen handlar om att kunna motivera mig för att skriva här i Presspunkten. Jag har skrivit en hel del och börjar få skrivtorka. Dagarna i övrigt ser jag en hel del på TV. Det är ju stor skillnad mot förr i tiden. TV började ju med en kanal i mitten på 1950-talet och den var inte munter. Som en bot till det svenska folket kom Lennart Hylands ”Hörna” på lördagarna, med artister och andra kändisar. Numera är det sex grundkanaler för det billigaste basutbudet som för mig är mer än tillräckligt. Igår var det spansk fotboll och en friidrottsgala från Berlin samt ett polisprogram om hur stökigt det var i England i samband med julen förra året i spritens tecken.
Spritfestligheter gör att jag inte öppnar dörren, ibland ringer det på mitt i natten. Jag försöker att intala mig att det är barn som leker, men jag vågar inte testa med att öppna. Ett av nöjena, när jag har blivit opererad, borde vara att gå den ganska långa vägen till City Gross för att handla matvaror. Även om man klarar sig ganska bra med den lilla servicebutiken alldeles om hörnet där jag bor. Livet går sin gilla gång och jag håller uppsikt över gården där jag bor. Hemtjänsten har där parkeringsplatser med tre stycken bilar uppställda för uppdragskörningar så man kan följa deras utryckningar om man inte har något annat för sig. Man kan också studera barnens ibland ganska vilda lekar med kastning, av vad det nu är för någonting, på varandra.

Förra veckan hade vi ett strömavbrott på någon timme som återkom i söndags och har gjort frysen osäkrare. Jag tror dock att maten står sig i frysskåpet i kylskåpsdelen. Lampan för infrysning lyste heller aldrig när strömmen återkom. Lägenheten är också i dåligt skick med alla kontakter lösa utom de jordade i köket. Så ska man utföra hushållsarbeten, som dammsugning, får man dra en skarvsladd från köket. TV:n har jag lyckats plugga in och få kontakten att sitta fast i väggen. Jag har lyckats få hjälp med handling och städning och med tvätten, men det är meningen att jag ska göra en hel del själv om jag orkar. I ett sådant område är hyresgästföreningen aktiv, samt en grupp nattvandrare för att tillse ordningen, och en kärringgympa finns för damerna. Jag bor i Kungsmarken och där bor också många invandrare och jag skulle tro problemfall.

Jag kommer ursprungligen från Stockholm hösten 2003 till Kristianstad där jag köpte ett radhus med alldeles för dyr månadsavgift för att jag skulle ha råd med det. Jag räknade helt enkelt tokigt och måste fly eftersom det var bråkmakare på dörren. Det uppstod en dispyt om vilket datum jag avträdde radhuset. Så jag debiterades en rad månadsavgifter och fick skuld till HSB-föreningen. Den skulden mäts just nu av kronofogden så min ekonomi är pressad. Jag kände mig tvungen att slå till där jag kunde få en lägenhet nämligen hos Karlskronahem. Jag hittar inte alls här i Karlskrona eller i Blekinge i övrigt. Så operationen jag talade om nyss ska ske i Karlshamn. Jag ska ta ”Rabatten” dit.

”Rabatten” är en buss som går direkt mellan sjukhusen i Karlskrona och Karlshamn, mot förmodligen en slant. Det har med andra ord också uppstått planeringsbekymmer, vad jag ska ha med mig till Karlshamn, men förmodligen tar dom emot mig i bara kläderna. Nervositeten finns i det här läget också om operationen sker under narkos eller lokalbedövning. Sedan hur går uppvaknandet till, om man blir sövd. Får man stanna över natten eller blir det en längre inläggning, och blir det i så fall på allmän sal. Ska dom ta prover efter operationen eller räknas den som en bagatell nuförtiden så att det kanske bara är att åka hem dagen efter. Under alla omständigheter ska väl stygnen tas bort efter någon vecka, och förmodligen på samma ort och ställe.
Jag är inte van vid större operationer än det armbrott jag ådrog mig när jag var barn. Jag hade lekt lite äventyrligt och ramlat och slagit mig. Jag var i sexårsåldern och armen blev gipsad. När man sedan klippte bort gipset var det skinnflått men det läkte snabbt ihop. Egentligen verkar jag väl för läsaren alldeles hypernervös inför operationen men jag får väl försvara mig med att jag inte alls är van vid kroppsliga åkommor förutom magkatarren som tillkommer till bråcket.
Vart tog all positiv stress vägen?

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0