text JENNIE EK
foto flickr.com
Nr 4/2011

Vatten för mig är liv. Det mesta på vår jord behöver vatten för att överleva.
Det finns även ett liv under vattenytan, vilket jag tänkte skriva lite mer om.

Jag har alltid fascinerats av vatten och hav. När jag var yngre höll jag på med simning, så jag trivs verkligen som en fisk i vattnet. Hade en morbror som bland annat jobbat som yrkesdykare och han har även jobbat på lite olika platser runtom i världen. När jag hörde honom berätta om sina upplevelser, blev jag genast sugen på att skaffa ett dykarcertifikat själv.
Har även suttit som klistrad vid TV-rutan, när det handlat om livet i havet. Då man till exempel fick se någon dykare som svävade runt i denna värld, precis som om han tillhörde den, blev suget att själv få komma under ytan själv ännu större. Det har ju främst visats program från lite ljusare vatten med färgglada fiskar, än från vårt mer mörka vatten. Tyckte dock att båda lockade. Jag berättade om mina dykartankar och han rekommenderade att ta certifikatet genom organisationen CMAS, vilka han betraktade som en bra organisation,
så CMAS blev det.

Conféderation Mondiale des Activités Subaquatiques, förkortat CMAS, är ett  internationellt sportdykarförbund som står för gemensamma värderingar inom utbildning och
säkerhet. CMAS grundades 1959 av femton länders sportdykarintresserade organisationer och valde Jacques-Yves Cousteau till sin nya ordförande. Jacques-Yves Cousteau var en fransk marinofficer, regissör och oceanograf . Han var pionjär inom dykning och undervattensfotografering.
Motivet var att säkerställa en kvalitativt god sportdykarutbildning med gemensamma minimum standards. Det ska också garantera att den enskilda sportdykaren vet vad övriga dykare i gruppen har för bakgrund och säkerhetsansvar var man än befinner sig i världen.
Idag har CMAS medlemsförbund från 98 länder. CMAS tillhör också internationella idrottsorganisationer som till exempel Internationella Olympiska Kommittén. SSDF är även engagerade i andra idrotter så som UV-rugby, UV-hockey och UV-orientering.

Sportdykarcertifikaten har ett system för olika kunskapsnivåer betecknade med ett antal stjärnor, en-, två-, tre- och fyrstjärniga. Dykutbildningen är en av de viktigaste faktorerna för att undvika de risker som finns förknippade med dykning. Under förutsättning att du följer det du lärt dig och känner dig trygg under vattenytan. Det kan dessutom vara bra om man har tänkt dyka i våra vatten, på grund av att utbildningen är anpassade efter våra förhållanden med allt vad det innebär vad gäller utrustning, sikt, problemlösning osv. Detta gör att man står mycket bättre rustad för de problem du kan tänkas stöta på här i våra vatten jämfört med om du lärt dig dyka på semestern i något tropiskt paradis, med helt andra förhållanden.
Den tvåstjärniga dykkursen är för den som vill prova lite mer avancerad dykning. Det tas till exempel upp lite mer avancerade dykmetoder som till exempel nattdyk, vrakdyk, djupdyk och vinterdyk.


Jag påbörjade en tvåstjärnig utbildning med start i januari, då det också ingår vinterdyk i utbildningen. Spenderade många helger med teori och praktik fram till sommaren, då jag äntligen fick mitt ”cert”.  Under kursens gång gick vi igenom olika kategorier såsom;

DYKFYSIK: Luftens tryck, Vattnets tryck, Tryckenheter, Avvägning, Ljusbrytning, Luftens sammansättning, Boyles lag, Daltons lag, Charles lag och Luftförbrukning.

DYKMEDICIN: Blodomloppet och kroppen, Andningsvägarna, öron och bihålor, Gasfyllda hålrum, Nedkylning, Kramper, Tryckskillnadsskador, Lungbristning och lungsqueeze, Partialtrycksskador, Hyperventilering, Tryckfallssjuka, HLR, ABC, Kolsyreförgiftning, Stress, utmattning och trötthet, Berusning, rökning, mediciner och sjösjuka.

DYKTABELLER: Tabelltermer, Tabelläsning, Dykdagbok, Arbetsam och kall dykning.

TILLÄMPAD DYKNING: Dykutrustning, Dykapparaten, UV-signaler (undervattenssignaler), Lagar, Dykplanering.

FRIDYKNING: Livräddning, Cykloptömning, Användande av all utrusyning, Övningar.

APPARATUTBILDNING: Anpasssning på grunt resp. djupt vatten, Växelandning, Avvägning, Fri uppstigning, Ned- och uppstigning, Påklädning och kontroll, Livräddning, Anpassningsdyk, Problemlösningar, Kompassimning, Djupdyk, Pardykning.

För att sedan bli godkänd ska två teoretiska prov avklaras, med innehåll av allt från dykfysik, dykmedicin till räkneuppgifter i dyktabeller. Det ska också utföras en mängd praktiska uppgifter, vilka man ska klara av och behärska på ett bra sätt;

Livräddning/ytbärgning av parkamrat från botten 5-10 meters djup och bogsering till land minst 25 meter.
Mörkerdyk.
Upprepat dyk .
Navigation under vattnet med hjälp av kompass.
Ytsim 500 meter i öppet vatten med full dykutrustning.
Lindykning.
Pardyk till maximalt 30 meters djup och visat sig fullständigt behärska användandet av dykutrustning.
Fullständig planering av ett dyk för ett dykpar och ledning av dykparet under vattnet.
Apparatdykning till maximalt 30 meters djup. Därefter kontrollerad uppstigning med säkerhetsstopp på 3-6 meters djup i 3 minuter före återgång till ytan.

Detta var ett mycket både spännande, roligt och intressant sätt att komma under ytan. Även om det blev en hel del pluggande och ibland en hel timmes slit bara för att få på all utrustning, särskilt under den kalla årstiden är det något slags underställ som gäller, en mysdress på det, för att sedan ta på själva torrdräkten. Till det tillkommer en huva, vantar, simfötter, cyklop, viktbälte med några kilo bly och tuber, med regulator och diverse instrument. När hela utrustningen äntligen var på kände man sig som en valross på några ton men så fort man kom under vattenytan blev man lätt som en fjäder och kunde sväva runt i en helt annan värld. Det var mycket att tänka och hålla reda på särskilt i början men allteftersom så blev det
lättare att slappna av och njuta, även om det krävs att
man är skärpt.

Det var också väldigt lärorikt, visste inte alls mycket om vad som egentligen kan hända under vattenytan om man inte dyker på rätt sätt. Till exempel tryckfallssjuka el dykarsjuka som kan ställa till det ordentligt. Dykaren utsätts för ett tryck, vilket ökar ju större djup och ju längre dyktid man har. Syre förbrukas och koldioxid vädras ut, men kvävet upptas i löst form av kroppens vävnader. Det är därför väldigt viktigt att vädra ut kvävet innan man går upp till ytan, annars förblir kvävet inte i löst form, utan bildar bubblor i vävnaderna. Bubblorna blir större när trycket sjunker. När de är tillräckligt stora ger de symtom, beroende på var bubblorna fastnar. Detta kan tillexempel leda till andnöd, medvetslöshet och blodblandad hosta som genast måste behandlas.
Det ingår även en läkarundersökning och lungröntgen för att i förväg se så man inte har några svagheter som kan bli ett större problem under vattnet. Själv ångrar jag inte en sekund at jag gav mig in i detta. Det blir ett besök i en annan värld och vad som händer i den vanliga världen försvinner helt och hållet. Detta är verkligen något jag kan rekommendera om man är lockad av livet under vattenytan.