Lastbilschauffören som blev idol, legend och en kultfigur. En vanlig enkel kille som tycker om att sjunga och har en dröm om att bli upptäckt, och blir det.


Men frågan är om han kunde se vidden då när han 18 år gammal klev in i skivstudion på orten och spelade in en skiva. Den kostade 2 dollar ur egen plånbok som gav honom råge tillbaka. Fyra år senare har han pengar att köpa sitt Graceland.

När jag gör en Googlesökning får jag 23 600 000 träffar, då är man stor. Han har sålt över en miljard skivor och är fortfarande lika stor och inspirerar nya artister ännu 35 år efter sin död. Det finns väldigt många som tjänar pengar på honom fortfarande, han är en hel industri. Det säljs souvenirer, t-shirts bilder/konst och han har t.o.m. en egen tidning  i Sverige. Sen kan man tänka alla andra länder. Han finns med i bloggar, det twittras och han finns på facebook.

Hans liv har skildrats i dokumentärer och det skrivs böcker. Han föddes 8/1-35 av två starkt religiösa föräldrar som sätter honom i gospelkören i kyrkan. Då tänker man nog att föräldrarna inte ska tycka om hans musikval senare som gör honom till denna stora stjärna. Men dom stöttar honom och ger honom hans första gitarr när han är 11 år gammal som gör att han utvecklar sin kommande musikstil.

Med den speciella stil han hade med vickande höfter, så förstår man den predikan som kom av moraliserande personer. Hans kroppsspråk på scenen provocerade. Ungdomarna tog det till sig att äntligen få vara lite frigjorda, men många av de vuxna förfasade sig över det syndiga levernet.Det blev moralpanik i det å ena sidan strängt religiösa och den andra sidan annammade detta frigjorda, livsbejakande

Han kom i en tid då folket hade fått en framtidstro.Andra världskriget var över och tv:n slog igenom. Med hans sceniska utrålning så är det inte konstigt att han blev stor då, men att han fortfarande är det. Det är smått fantastiskt. Han var bara 42 år då han dog. Men var det i rätt tid? Hans hälsa sviktade på grund av drogerna han tog för att klara sitt hektiska liv. Han fick dö med hedern i behåll på sätt och vis. Till hans begravning kom 75 000 fans och det vallfärdar tusentals människor än idag till hans grav för att hylla den bortgångne idolen.

Elvis hyllas och dyrkas världen över precis som en gud. Det gör honom till en av de stora kultfigurerna. Han är evig och han har en mystik runt sig.
Det finns fanclubs i en stor del av världen och så i Sverige. Jag fick kontakt med Hans Lindell i Malmö som är ordförande i Skånska Elvis Sällskapet. Han startade 1977 en rock´n rollklubb som mynnade ut i denna klubb 1980 och har nu ca 130 medlemmar. Så  intresset är fortfarande stort. Medlemmarna är i åldern 30-80 år och har rätt så lika fördelning mellan kvinnor och män. De hette från början Malmös Elvis Vänner men har bytt namn några gånger och heter nu Skånska Elvis Sällskapet. De har mycket kontakt med Danmark, Belgien och Australien.

Oinvigda tror att det inte finns mer att berätta om Elvis men är man med i en klubb så får man information som bara når medlemmar och tips om böcker, cd och dvd som fortfarande  görs och bara säljs via klubbarna. „ Med denna verksamhet att sända mail så kann vi nu även informera Elvis- intresserade ända upp till Lappland“. Klubbarna i dom olika länderna har kontakt med varandra, mycket via nätet.  De ordnar också resor och bjuder in varandras medlemmar till festivaler och konserter.

Hans eget intresse för Elvis började 1962 när han började köpa grammofonskivor och det blev fler och fler av Elvis. „Sedan ville man ha allt som kommit ut“. Samtidigt gick det filmer på biograferna i Malmö. Det kunde bli 4-6 st per år. Detta gjorde även att intresset har stannat kvar. Intresset blev för honom en hobby och lite av ett arbete att driva klubben då det gäller att ha koll på vad som händer i utgivningen av Elvis-material. Han har även fått förmånen genom klubben att träffa många av de personer som jobbat med Elvis. Träffat personerna både i Sverige, Danmark och USA.

Själv blev jag också tidigt involverad i Elvis då jag har en Elvis-tokig mamma. Hon hade alla hans skivor och vi spelade dom ofta. Han har ju en röst som får vem som helst att smälta. Och via min 25-åriga dotter har Elvis-intresset fått en renässans i våran familj.

Elvis is still going.

Änglar, spöken, demoner, hemsökelser och så mycket mer faller till stor del under kategorin paranormal. I denna artikel ska vi fördjupa oss om just detta ämne.

Demoner
Det är oklart om exakt hur gammal tron på demoners existens är, men den bästa gissningen skulle vara under Persiens tid och det Assyriska imperium. Nästan alla kulturer genom världshistorien har haft någon form av tro på demoner.
I den moderna världen så tror merparten på den stereotypiska bilden av demoner; små horn, fladdermus liknande vingar, spetsiga svansar och eldgafflar. Detta är den syn som funnits i urminnes tider och som inte verkar ta vika. Ursprunget av namnet demon har bevisligen visat härstamma från Indo – Europeiska källor och betyder helt enkelt ”överjordisk kropp”.

Enligt många litterära källor så beskrivs demoner som en gång ”fallna änglar”. Dessa, om man väljer att tro på somliga religioner, ses som orena andar och kan orsaka demonisk besatthet. Detta kan då drivas ut genom exorcism. Medan andra religioner menar att man kan övervinna demonen och lära sig kontrollera den.
För varje religion och kultur har demoner för det mesta olika namn och utseenden. Men i de flesta fall beskrivs de med djuriska drag. I Mesopotamien fördes den onda anden under namnet shedu och beskrevs vara en bevingad tjur. Det antika Arabien kallades de onda andarna för jinn, som kunde vara både goda och onda. I Judendomen förklaras ibland dessa som tjänare till kung Asmodai med namnet Samael ”dödsängeln”, fast det vanligaste namnet idag är Satan. Kristendomen har flertalet olika begrepp för demoner, som alla kan relateras till idén att en ande kan invadera en plats eller person. I Markus evangelium är Jesus den som beskyddar och hjälper personen eller platsen i fråga att bli befriade från sina plågoandar.

I det Nya Testamentet leder Ärkeängeln Mikael Guds armé till en seger då han är den som störtar Satan. Under det fjärde århundradet var Mikael en helande ängel som genom tiderna blev beskyddare och ledare av Guds armé mot ondskan.

Uppenbarelseboken
”Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävulen och Satan han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.”

text KARIN MATTSSON-COLL
illustration HENRIK MAGNUSSON
Nr 2/2012



Mina egna katthistorier
När jag var liten så hade vi en katt som hette Putte. Ska man vara riktigt noga, så var hans fullständiga namn Putte av Silverbäcken och han var en chokladmaskad siames som mycket väl visste sitt värde. När det var hans födelsedag fick han räkor på ”guldfat” och det passade Putte mycket bra, eftersom han härstammade från tempelkattorna i Siam. Han tyckte mycket om att hjälpa till och möblera mitt dockhus och låg gärna kvar i dockvagnen, när jag körde den. Vad jag minns så pratade Putte nästan för jämnan. Han ville väldigt gärna göra sin röst hörd i alla möjliga sammanhang. Efter vår älskade Putte, som blev tolv höstar så kom Sing Dabola av Silverbäcken, kallad Dabola in i våra liv. Hon var tre månader när vi hämtade henne. När vi skulle åka var hon försvunnen och vi frågade uppfödaren var i all sin dar katten tagit vägen? Han var lugnet själv och lyfte upp en tygfåtölj (som sett sina bästa da´r) och där inne i fåtöljen klamrade sig Dabola fast. Mamman tyckte nog att hon var en bråkig unge, för hon somnade innan vi ens hann lämna rummet. Dabola var en helig tempelkatt eller birma, som jämt släpade magen i backen och den yviga, plymiga svansen likaså. Det visade sig att hon var en riktigt duktig sjuksyster när hon sprang före min mamma i trappan och visade vägen. Dabola hade en blå korg med blå ”sidenkudde”, som matchade hennes safirblå ögon. När hon var sju år fick vi Mirran, en sjuårig hona och kvartssiames. Svart som sammet var hon och väldigt snäll. Första tiden nattade jag henne i tvättstugan (villa) och bad henne om ursäkt för denna frihetsberövande behandling. En dag stack min mamma in en svart sopborste genom dörren för att mota Dabola i grind. Det skulle hon inte ha gjort! Katten flög på henne och klängde sig fast i mammas arm, så hon blev alldeles chockad. Det var bara att uppsöka närmaste sjukhus (som inte låg många kvarter bort från hemmet). Dabola trodde förstås att det var Mirran som försökte tränga sig in på hennes domäner. Lilla fogliga, fega Dabola, som gömde sig bland tvätten, när hon var liten. Det var inte helt lätt att få de två damerna att samsas, men med åren lärde de sig att tolerera varandra. De blev arton år bägge två, så de hade säkert haft glädje och sällskap av varandra.
Nästa katt (och den sista) var en hankatt, som lystrade till namnet Sid. Jag kallade honom för ”Sid –the kid på Götgatan”. Han ägde verkligen kvarteren, men kom alltid när jag ho-hoade på honom. Sid var en helt underbar social katt med ett härligt humör. Katten vet, om han inte hade humor också?! Jag tycke han log med hela kroppen ibland. Sid var en stor grårandig kisse med vita strumpor och skor och lite vitt i ansiktet. Öronen var stora och tassarna likaså. Han kunde bli väldigt lång om han sträckte ut sig i sin fulla längd. Precis som älskade Mirran, var han en blandning av svensk bondkatt och norsk skogskatt- en mycket lyckad kombination. Sid kunde också roa sig med att ligga i bakhåll och flyga på mig bakpå ryggen. Då blev jag rädd av den oväntade attacken, annars var han from som ett lamm.
När jag blev äldre och flyttade hemifrån och kom hem på besök hade jag utvecklat allergi mot katt (häst, hund, kanin). Jag var tvungen att sova med öppen balkongdörr, för att få in luft. Alla som äger pälsdjur vet hur svårt det är att få bort alla hår, fast man städar mycket noga. Jag kunde inte längre borra in ansiktet i en grå mjuk päls. Resultatet blev röda ögon och rassliga luftrör. Jag hoppas att Sid förstod att jag älskade honom minst lika mycket om inte mer, han var ju en förståndig kisse som läste människor mycket bra.

De tidigaste fynden för 10 000 år sedan har man hittat i Mellanöstern, en släkting till vildkatten. Tusentals år senare skapades en religion i Övre och Nedre Egypten, som bl .a innehöll en kattkult. Andra djur som dyrkades var ibisfåglar, örnar och skalbaggar (scarabéer). Varför blev då kattorna så hyllade och nästan avgudade? Katten fångade ohyra, som åt upp människornas skördar för de var i så stort antal. Om inte kattorna hade ätit upp råttor och möss, så hade människorna kunnat svälta ihjäl. Dessutom dödade kattorna kobror, som var livsfarliga för människan. Därför blev katten en symbol för nåd och balans och många kvinnor som önskade att bli gravida vände sig till kattgudinnan Bast, som fick representera skydd, fertilitet och moderskap. När huskatten dog hemma hedrades den med samma mumifieringsteknik som människan när hon/han dog. År 1888 avslöjade en egyptisk bonde en stor grav med mumifierade kattor och kattungar. Denna upptäckt resulterade i att man fann 80 000 kattmumier från 1000-2000 f. kr. När kissen dog hemma flätade man en kista av halm och virade in kroppen i flera lager av svepningar i olika färger. Ansiktet täcktes av en skulpterad trämask. Ett synligt bevis på att ”huset hade sorg” var att man rakade av sig ögonbrynen och klädde sig i sorgkläder.
En annan källa berättar om en grågul katt i Afrika, som var först att närma sig människornas hus. Där gjorde den stor nytta som rått och mössfångare till familjens glädje och tacksamhet. Annars hade Egyptens förråd av ris och spannmål kunnat försvinna i råttornas och mössens magar. Därför är det inte särskilt svårt att förstå kattens guldstatus. Den grekiske historikern Herodotós besökte Egypten 450 f. kr. och berättar en historia om en soldat som av misstag råkade köra över en egyptisk katt och döda den och hur den uppretade folkmassan (mobben) tar lagen i egna händer och dödar soldaten som straff för detta illdåd trots att självaste farao Ptolomaios XII vädjade om nåd för soldaten. Parallellt med att kattkulten frodades så föddes ett nytt kungarike öster om Nildeltat. Där tillbad man kattgudinnan Bast (av Bubastis). Tusentals pilgrimmer reste en gång om året till staden Bubastis för att fira kattgudinnan. Kulten av Bast förbjöds genom ett kejserligt påbud 390 e. kr. Trots detta har katten inte förlorat all sin religiösa betydelse i det moderna Egypten tack vare att det finns en stor muslimsk befolkning som vördar katten enligt tradition. Under en period förbjöd egyptierna kattexport, men det ledde naturligtvis till smuggling. Kattor såldes till rika hem runt hela Medelhavet, där de blev väl mottagna. Sedan var det bara en tidsfråga innan katter spreds runt om i världen. Tänk bara på skeppskatten, för att ta ett exempel.

Kuriosa om katter
Egyptens dyrkan av katter fick under den mörka medeltiden följder runt om i Europa. Kattens gudalika ställning hotades av nya strömningar i samhället, där man förföljde och brände” häxor” på bål med skenrättegångar. Ofta brändes också mattes kisse. Katten var inte som andra husdjur. Katten var självständig. Många människor var rädda för kattens stora ljusgula ögon som glimmade och reflekterade ljuset i mörkret. Det var ett starkt bevis på övernaturliga krafter, som inte kunde tämjas. Hur kan katten ha nio liv? Katten har mycket bra och fina reflexer och väldigt fin samordning mellan nervsystem och muskler. Katten har hög överlevnadsinstinkt.

Väktare av templen
Siameskatten från Siam (Thailand) växte upp i ett kungligt hushåll. När någon familjemedlem avled utvaldes en katt att ta emot den dödes själ och sändes till ett av templen för att leva i lyx tillsammans med munkar, präster och deras tjänare.

Legenden om Birmakatten
I landet Burma levde Khmerfolket, som byggde många tempel åt sina gudar. I ett av templen bodde katten Sihn. Han hade snövit päls och gula ögon. Översteprästen hade ett stort flätat guldskägg och hade alltid katten Sihn vid sin sida, när han tillbad den blåögda gyllene gudinnan. En dag invaderades hela landet av fiender, som nådde ända fram till den heliga ringmuren. På natten samlades präster och gick till gudinnan för att få hjälp och beskydd. Översteprästen mördades med svärd i ett överfall och när hans ande lämnade honom så hoppade Sihn med ett språng upp på sin herres huvud, som var nedsjunket mot gudinnan. Alla präster såg då med förundran på hur katten Sihns snövita päls förvandlades till gudinnans gyllene färg och kattens gula ögon fick en djup safirblå färg. Öronen, benen, svansen och ansiktet fick jordens färg. Tassarna, som hade vidrört översteprästens silverhår behöll sin vita färg. Plötsligt varnade Sihn att soldaterna var på väg rakt mot templets huvudingång. Prästerna såg detta som ytterligare ett tecken från gudinnan. Med förenade krafter lyckades de stänga till de stora bronsportarna och begav sig ner i de underjordiska gångarna. På så sätt räddade de templet och sina egna liv och katten Sihn förstås som blivit en helig birma eller helig tempelkatt.

Slutord
När jag tittar ut genom vardagsrummets fönster får jag ibland syn på en helig birma, som spankulerar omkring i fönstren på nedre botten i huset mitt emot. I den andra porten i samma hus brukar det sitta en svart katt och jama ända tills husse eller matte hör och kan komma och släppa in sin kisse i trapphuset. När jag går ner med soporna möter jag ofta katter som är så trevliga att prata med och vi kan ha små förtroliga samtal.

Den 27 October 2011 markerade en höjdpunkt för de av oss som växt upp under glada 90-talet, återkomsten av två av animationshistoriens två mest ikoniska figurer, Beavis och Butt-Head.



Om The Simpsons definierade 90-tals generationen i stora drag, så definierade Beavis och Butt-Head ungdomskulturen och musiken. Ursprungligen producerad mellan 1992-1997, så exploderade Beavis och Butt-Heads popularitet på MTV, långt innan kanalen blivit infekterad av reality shower och i princip övergett sina musikvideo rötter.

Ursprungligen baserad på den tecknade kortfilmen Frog Baseball från 1992, skapad av Mike Judge, Beavis och Butt-Head hade premiär på MTV 8 Mars 1993. För dom som inte vet, så handlade serien om två korkade och möjligen inavlade 15-åringar vid namn Beavis och Butt-Head, vars enda mål i livet var att titta på TV, lyssna på heavy metal, och äta skräpmat. Och det var helt fantastiskt. En personifikation av slacker och grunge kulturen under dess storhetstid, Beavis och Butt-Head blev rollmodeller för en hel subkultur.
Duons äventyr tog dom då och då ut från deras fallfärdiga hus för att skapa kaos runt om i deras hemstad, Highland. Skolan, deras jobb på snabbmatskedjan Burger World, och den lokala servicebutiken Maxi Mart där duon brukar hänga dom få gånger dom har småväxel att köpa skräpmat för. Deras liv kretsar helt och hållet runt deras intressen för rockmusik, skräpmat, sex, våldsam underhållning, vandalism, och i Beavis fall, pyromani. Dom är osympatiska, lata och extremt korkade, vilket är just vad som gör dom så underhållande. Deras debut tog världen med storm, och blev snabbt ett av MTV’s flaggskepp

En klassisk humoristisk duo i stil med Abbot och Costello eller Laurel och Hardy (Helan och Halvan här i Svergie), Beavis och Butt-Heads personligheter spelar mot varandra. Butt-Head är den mer dominanta parten, och också marginellt mer intelligent, och kan förmodligen anses vara duons s.k ”straight man”, till den längd det konceptet ens passar in på serien. Trots sin bristande förmåga i nästan allt de tar sig för, är Butt-Head extremt självsäker på sig själv, för att inte nämna hans inbillade förmåga med kvinnor. Beavis är mer en följare, och brukar lyssna på Butt-Heads instruktioner och planer för vad dom för tillfället har uppmärksamheten på. Beavis har också ett alter ego, som han förvandlas till när han har konsumerat stora mängder socker och/eller koffein. Då inträder han i en hyperaktiv transliknande fas, där han drar upp sin t-shirt över huvudet, och kallar sin ”The Great Cornholio”, och vandrar runt utan mål med sina armar uppåtriktade medan han basunerar ut komplexa diktliknande fraser baserat på hans namn.
Båda två har ett mycket grovt sinne för humor och finner nöje i våld, vandalism, för att inte nämna andras olycka. Beavis är också besatt av toaletthumor, och tidigt i seriens produktion, antyddes det att han var en pyroman, men det karaktärsdraget togs bort efter en kontroversiell händelse när en tittare sades ha influerats av serien och bränt ner familjens husvagn, men det visades senare vara falskt.

Förutom huvudkaraktärerna har serien flera andra figurer som duon interagerar med. Dom bor ensamma, och deras föräldrar visas aldrig i serien, även om dom ibland pratar om deras mammor. Dom känner inte sina pappor, men två karaktärer som antyds vara deras pappor dyker upp i långfilmen Beavis And Butt-Head Do America från 1997, då Beavis and Butt-Head möter två anonyma motorcyklister ute i Nevada öknen, som liknar duon. Grupperna delar läger för natten, men ger sig av utan att någon av dom listar ut släktskapet.
Med andra ord är deras föräldrar helt frånvarande från serien. Istället interagerar dom ofta med sin granne Tom Anderson, en närsynt, lätt senil krigsveteran, som ofta betalar Beavis och Butt-Head för att arbeta i hans trädgård och andra sysslor, trots att detta alltid resulterar i skador både på hans egendom, och honom själv. På grund av hans synproblem, och hans dåliga minne kommer Anderson aldrig ihåg vad duon orsakat, och hyr in dom igen. Detta har sin höjdpunkt i filmen, där en serie missöden orsakade av Beavis och Butthead slutar med att Anderson blir arresterad av den amerikanska säkerhetsorganisationen ATF för terrorism.

En annan vanlig bifigur är Daria Morgendorffer, en av deras klasskamrater, och en av dom få som dom, om inte precis är vänner med, så åtminstone ligger på någorlunda samma nivå på, då hon är en av dom få som klarar av att umgås med duon någon längre tid. Dock är Daria duons raka motsatt, en hedersstudent som är intelligent och cynisk, till gränsen på misantropisk, en personifikation av en annan del av ungdomskulturen under sent 90-tal och tidigt 2000-tal. Detta skulle leda till att hon fick sin egen spinoff efter att Beavis och Butthead lades ner 1997. Hennes egen serie, Daria, varade mellan 1997 och 2002, och uppnådde också kultstatus.  
Andra bifigurer som är värda att nämnas är deras rektor McVicker, en neurotisk, argsint man som drivits till randen av nervsammanbrott av duons upptåg, och tar både mediciner och alkohol för att orka med sitt arbete, David Van Driesen, en övervintrad hippie och en av duons lärare som oftast försöker uppmuntra sina elever att vara kreativa, men hans försök är helt bortkastade på Beavis och Butthead, och deras sadistiske gympalärare Coach Buzzcut, en före detta marinsoldat som hatar duon och plågar dom vid varje tillfälle.

Det är med dessa och flera andra karaktärer som Beavis och Butthead oftast interagerar på sina äventyr runt om i Highland. Förutom TV-serien själv så har Beavis och Butthead dykt upp i serietidningsformat, publicerad av Marvel mellan 1994 och 1996. Dom har även figurerat i flera TV spel för Super Nintendo, SEGA Genesis, Game Boy och PC, med det mest populära förmodligen Beavis and Butthead in Virtual Stupidity från 1995. En tribute-CD vid namn The Beavis and Butthead Experience släpptes tidigt i seriens produktion, 1993, och bestod av orginallåtar med duon, blandat med populära heavy metal och hårdrockslåtar. Dom sjöng även en duett med Cher, en version av sångerskans I Got You, Babe, komplett med en animerad musikvideo. Långfilmen jag nämnt tidigare i den här artikeln, Beavis and Butthead Do America, kom ut 1997, och handlade om duons resa genom Amerika, från Highland, till Las Vegas, till New Mexico, och slutligen till Washington D.C, när dom blir inblandade i en komplott om ett stulet biologiskt vapen.

Med seriens återkomst förra året har en av animationshistoriens stora legender återvänt till TV. Det står att se om dom kommer att bli lika långvariga den här gången, men i min egen personliga åsikt, vilket jag måste erkänna är något partisk, så är dom nya avsnitten precis lika hög kvalitet som den första serien. Om den TV-tittande allmänheten håller med återstår att se.

Presspunkten har blivit inbjudna till en informationsträff om ett projekt i kommunen som börjat i år. Det höll till i Jobbcenters lokaler och bl.a Jörgen Aronsson var där och informerade.


Forskarna Urban Markström och Ulrika Bejerholm informerar om sitt projekt

Karlskrona Kommun har blivit utvald till ett projekt i handikappförvaltningen. Det ska leda till jobb eller studier för personer med psykisk funktionsnedsättning. Våran kommun är en av 16 kommuner i landet som får dela på 35 miljoner per år. Det var 77 kommuner som sökte pengarna av Socialstyrelsen, och vi blev en av de 16 utvalda. Det är alltså regeringen som gett Socialstyrelsen detta uppdrag. Som varar under två år och eventuellt ett tredje.

Regeringen har i en proposition bedömt att en försöksverksamhet med meningsfull sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning behöver genomföras. Underförstått: denna grupp är eftersatt på arbetsmarknaden. Socialstyrelsen anser att försöksverksamheten bör utvecklas utifrån IPS-modellen: en form av arbetsrehabiliteringsinsatser för personer med funktionsnedsättning. Denna modell har visat goda effekter i internationella och europeiska studier och nu i svenska försöksverksamheter som pågår. IPS står för Individual Placement and Support. Det är en metod som utvecklats genom forskning i olika länder sedan 80-talet. Sedan 5 år har forskningen bedrivits i  Lund, ett nationellt kunskapscentrum kallat CEPI: Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser för att främja forskning, kunskapsspridning och implementering av psykosociala insatser för personer med ett psykiskt funktionshinder. Karlskrona är en av tre kommuner som är utvalda att delta i ett forskningsprojekt knutet till CEPI i Lund. Detta projekt leds av Ulrika Bejerholm och Urban Markström.

Genom Jobbcenter ska denna metod  bedrivas och prövas, som nu är öppen för alla med psykisk funktionsnedsättning. Där får  man en utvecklingsvägledare som hjälper varje person vidare mot sina mål. Centret samarbetar med Finsam-gruppen som har representanter ifrån arbetsförmedlingen, försäkringskassan, landstinget och kommunen. Handläggare från dessa myndigheter är de som rekryterar eller också kontaktar man Jobbcenter själv. Samarbete kommer det även att bli med Brukarrådet som kommer att ha en representant med och NSPH Hjärnkoll som kommer att via sin attitydambassadör ge information på arbetsplatser och i organisationer för att minska fördomar och påverka attityder.

Jobbcenter har på detta sätt ett samarbete med försäkringskassan och arbetsförmedlingen för information som rör privatekonomin och kan på så sätt minimera risken för den enskilde att förlora sin försörjning. De beskriver möjligheten att få vilande aktivitetsersättning eller sjukersättning vid anställning. Så visar det sig att det inte går så får man tillbaka sin försörjning. Deras mål är att kunna erbjuda 60 personer denna rehabilitering. Det kommer att finnas tre utvecklingsvägledare på Jobbcentret som utbildas i denna metod.

Utvecklingsvägledarnas huvudroll är att hjälpa till med jobbsökande eller att hjälpa till att ta reda på en utbildning som leder till det arbete man önskar. Med ledaren så byggs ett stödnätverk upp efter deltagarens egna önskemål. Insatserna  kan vara att förbereda familjen, få en terapeut och/eller boendestöd.

Detta är ett sätt att gå förbi sysselsättningen som förut var ett första försök till jobb. Istället ska dessa personer ut på den riktiga arbetsmarknaden eller studier med en gång. Men OBS det är frivilligt. Det görs ingen bedömning av psykiatrin utan det är helt på den enskildes begäran och vilja.

text LEIF KÄLLBERG
Nr 2/2012


Mårten kastade ut linan med masken påträdd på kroken, och flötet flöt i vattnet. Han hoppades på att få napp snart. Efter en stund dök flötet och han drog upp en abborre. Han tog då en paus för att tänka över sin situation. Han hade varit i gräl med sin mamma om lämpligheten i att inte passa mattiderna. På rent trots hade han då tagit fram metspöet. Det symboliserade hans egen måltid, som han tänkte laga till i skogen. Han fick ett napp till. Den här gången var det en mört som nappade. Fisketuren blev överlag lyckad. Han fick tre stycken abborrar som han rensade och stekte över öppen eld. Mörten gav han till en katt som dök upp vid bryggan.

Mårten hade kommit hem efter fisketuren. Hans mor frågade om hon skulle laga till någonting, men Mårten tackade nej. Modern lovade då att laga middag vid femtaget. Gossen gick under tiden ut för att leka med sin cykel. Han tog en cykeltur till kiosken där han köpte en serietidning och en ask tabletter. Pojkens pappa kom hem vid fyratiden. Han hade haft en bra dag med stor försäljning av arbetsgivarens  produkter. Han sålde rör till företag som behövde bygga om sina avlopp och cisterner. Nästa dag lovade pappa att Mårten skulle få följa med till jobbet. Mårten  gladde sig åt det och åt snart upp tabletterna och läste serietidningen.

Nästa dag tog fadern bilen till jobbet och tog med sig Mårten som fick en tråkig dag. Han satt på en stol och hörde fadern försöka att sälja produkterna. ´´- Det beror på att det jäser i cisternen hörde han pappan förklara för en orolig kund. Fadern som hette Holger lovade att titta upp till företaget med jäsningsproblemen. Mårten fick då följa med även dit, och de gick över en landgång för att komma till cisternen. Där kände de en obehaglig lukt. Holger lovade att installera ett luftfilter så skulle lukten försvinna. De två männen förhandlade och kom så småningom överens om ett rimligt pris. Holger gjorde slag i saken redan samma dag och återvände i syfte att hämta luftfiltret. Mårten fick lite mindre tråkigt i samband med luftfilterinstallationen.

Så var det äntligen dags att åka hem. Mor väntade med middagen, och Holger och Mårten lät sig väl smaka. Efter måltiden var det dags för läxläsning. Det var det värsta Mårten visste, men pappa sade att han måste läsa läxan. Motiveringen var att när Mårten blev lite äldre måste han gå minst gymnasiet, för att få plats på arbetsmarknaden. Läxan handlade om geografi och export och import. Det verkade också handla om orosområden. Det vill säga sådana områden som ventilerades på nyheterna i stort sett var och varannan dag. Det rörde oljeexporterande länder som ville inhandla vapen. Vapenarsenalen rörde robotar och övervakningssystem. Nästa dag som var en fredag fick Mårten beröm i skolan för att han kunde läxan. Mårten fick också använda dator i skolarbetet, vilket var till stor hjälp.

Han satt  på bryggan med agnat metspö när Holger tittade ned till honom. Fadern lovade att köpa Mårten ett kastspö för att försöka få gäddor på kroken. Sagt och gjort. Holger tog bilen och åkte till staden och inköpte ett fint kastspö med en låda med agn. Mårten kramade pappa som tack för fiskeutrustningen och började att använda den. Han fick mycket riktigt napp från en gädda och fick fullt upp med att bärga fångsten. Det ville sig inte riktigt för Mårten efter gäddfångsten. Han kastade och kastade men nappen uteblev  så han gick efter en stund hem. Pojken tog med sig gäddan hem där han rensade den, och kokade den i varmt vatten. Det blev med vitsås en delikat måltid som den lilla familjen lät sig väl smaka.

text & foto KARIN MATTSSON-COLL
Nr 2/2012

Den 19:e februari körde vi iväg till Karlshamn, för att lyssna på en ung pianist i Carl Gustafs  k:a, som byggdes 1680, samma år som Carlscrona fick sina statsrättigheter. Carl Gustafs k:a invigdes först 22 år senare – 1702 till Carl den X:e Gustafs ära.


Kyrkan var ljus och inbjudande och man riktigt kände förväntan i luften. Vi fick reda på att det blivit en miss med tryckning av program. Tack å´lov för det! Pianisten Julia Dahlkvist Mustonen presenterade sitt program med verkligt livfull inlevelse. Hon ville att vi skulle öppna våra sinnen och följa med på en resa genom tiden till ett Paris fullt av konstnärer och poeter . Hon började sitt program med ”Drömmeri” - en melodi, som böljar fram och tillbaka, som en våg. Skimrande kristallklara toner rullar in från djupaste bas till ljusaste diskant. ”Dimma” hette nästa stycke, som speglar Claude Debussys spanska period, som i dansen Habanera, som Carmen dansar i operan med samma namn, med en annan fransk kompositör George Bizet. ”Sjöjungfun” var en lockande sirén, som lurar sjömännen i fördärvet. Kompositören för kvällen var Claude Debussy f.1862-1918, som i år firar 150-års jubileum. I ett stycke var han inspirerad av en trädocka, som såg ut som en clown.I 3 tre bilder, som följde på varandra, fick vi lyssna på ”Klockorna klingar”, ”Månen lyser” och ”Guldfiskar”, som hoppar och far och jagar varandra med små plask. Därefter var det paus och då passade vi på att köpa Julias färskaste skiva med Debussy förstås.

Efter pausen följde kompositioner från senare delen av Debussys liv. I barnens lekhörna (Childrens corner) får vi träffa alla möjliga dockor och leksaker, som får liv: den dansande     elefanten, de dansande snöflingorna och den lille herdepojken m.fl. Stycken Debussy tillägnade sin lilla dotter Emma-Claude med smeknamnet ”Chouchou” 1906, då hon var 18 månader. Vidare fortsatte programmet med en hjältemodig vaggvisa och tre etyder, små övningsstycken för att träna örat för olika klanger. Julia avslutade sitt program med ”världens snabbaste stycke för piano”, med sådan akrobatik att man önskar pianisten lycka till utan att hon ska bryta fingrarna av sig! Julia kom i mål med den äran och fick oss att längta efter mer musik. När vi kom ut ur kyrkan, upptäckte vi till vår förvåning att konserten varat i 2 timmar. Vart tog tiden vägen? Vi hade verkligen varit med på en resa med Julia och Claude, som gajder.

Vem var Claude Debussy?
Han skapade ett nytt språk av ljud och ville ge bilder till publiken genom sin musik. Han föddes 1862 och dog mitt under brinnande värlskrig 1918. Lille Claude växte upp tillsammans med fyra syskon och var äldst. När han var sju år började han med pianolektioner och tre år senare vid tio års ålder kom han in på Paris Konservatorium (motsvarande Musikhögskolan). Eftersom Claude försökte skapa något nytt hela tiden, som var mycket annorlunda i klangupplevelser, var det inte lätt för hans klasskamrater eller lärare att förstå sig på honom och hans musik.1880 fick han oväntad hjälp av en rysk kvinna, som betalade för att han skulle undervisa hennes barn. Tack vare denna ryska kvinna och hennes familj, fick han resa till Österrike och Italien och var nästan två år  på hennes egendom i Ryssland.
Under första världskriget åkte Debussy runt både som pianist och dirigent, ända tills han drabbades av cancer, som succesivt satte ner hans krafter.

Vad hade Claude Debussy för betydelse för 1900-talets musik? Han införde musik från Orienten med annolunda skalor och klangupplevelser. Dessutom fascinerades han av Medeltida musik. Många är de kompositörer, som inspirerats av Debussy i sitt eget skapande. Claude skrev flera sånger till franska poeter, vilka han beundrade och ibland ville han faktiskt vara något av en poet och det var han ju också med råge på sitt sätt.

Vem är Julia Dahlkvist Mustonen?
Född 1976 av Finsk-Sibiriska föräldrar föddes hon i Sibirien. Det är flera storheter som kommit från Sibirien t.ex den ryske sångaren Dimitrij Hvorostovsky, som är en värlsartist. När Julia var tre började hon spela piano för sin mamma Lidia Mustonen, som studerat i många år vid Sibeliusakademien i Helsingfors, Tyskland, Irland, Stockholm och Köpenhamn. Den unga pianisten Julia började tidigt att regelbundet ge konserter i Ryssland, Central Europa och Scandinavien. När Julia fyllde 10 år beslöt hon sig för att göra ett uppehåll i sina konsertframträdanden. Det tog sju år innan en professor i Helsingfors på Sibeliusakademien kunde inspirera Julia till att börja med konserterna igen. Säkert mindes hon också en hel del umbäranden, när hon turnerade i Ryssland och det var tio minus inomhus. Julia har också framträtt som solist till olika orkestrar och deltagit i välgörenhetskonserter, och på TV och radio. Hon har också vunnit en mängd av utmärkelser och priser, t.o.m en flygel, i början av sin karriär. Redan 2006-2008 framträdde Julia med Debussys kompletta pianoverk på turné i de nordiska länderna. I april 2009 gjorde hon sin debut i Stockholm och spelade Rachmaninoff tillsammans med Stockholms filharmoniska orkester.

Har du hört talas om termen ”use the force”?  Vet du vad en ljussabel är och vad menas med ”darkside”?
Det är olika citat hämtade från en rad filmer med namnet Star Wars (Stjärnornas krig) och är skapad av filmregissören George Lucas på 70 talet. Gorge Lucas ligger även bakom skapandet av en annan film trilogi vid namn Indiana Jones.
Ett fenomen som fortfarande uppskattas av barn och vuxna än idag. Varumärket hänger kvar sedan slutet på 70-talet och de flesta vet nog vad det är och vad det handlar om. Varumärket Star Wars har vuxit sig stort och håller kvar idag med olika versioner, prequels (uppföljare som utspelar sig innan de tre första filmerna) och dylikt.

Den första filmen hade premiär den 25 maj 1977 och tog världenmed storm. Dock hette filmen Episod IV (4), vilket kanske satte frågetecken hos en del, men svaret kommer på det senare. Filmen handlade om det onda rymdimperiet som härskar i galaxen, ledd av den onde Darth Vader. De tänker fånga Princess Leia, som tillhör galaxens rebeller. De stulit en ritning av imperiets farligaste vapen/rymdstation Dödstjärnan (Deathstar) och säger sig vara på ett diplomatiskt uppdrag . Leia lyckas i sista sekund ge ritningarna till två stycken droider (robotar) vid namn R2-D2 och 3CPO som sedan smiter iväg med en nödkapsel. Nödkapseln landar på en planet där en ung man vid namn Luke Skywalker bor. Han träffar tillslut droiderna. Droiderna letar efter någon som kallas för Obi-Wan Kenobi. Det visar sig att Obi-Wan är en så kallad Jedi riddare, Jedi riddarna bestod av en order som höll fred i galaxen men blev besegrade av rymdimperiet. De slogs med ”ljussablar” och kunde använda sig av något som kallas for the force (kraften). Imperiet som letar efter droiderna spårar dem hem till unge Luke, ödelägger hans hem och avrättar hans familj. Luke väljer då att ta upp kampen mot imperiet genom att via Obi-Wan träna sig till att bli en Jedi riddare. På det sättet blir han indragen i Galaxens inbördeskrig och lyckas tillslut förstöra Dödsstjärnan.

Tre år senare, 1980 kom den andra filmen Episode V (5) med titeln Rymdimperiet slår tillbaka. Filmen börjar på en planet helt täckt av snö vid namn Hoth där rebellerna gömmer sig från imperiet och från deras onde ledare Darth Vader.
Obi-Wan har blivit besegrad av Darth Vader i första filmen och Luke är nu med rebellerna Luke råkar ut för en olycka ute i snön där Obi-Wans ande talar till honom via kraften och instruerar honom att åka till en annan planet för att fortsätta sin träning som Jedi hos Yoda, största Jedi läraren/riddaren som finns. Luke blir sedan räddad av Han Solo (Harrison Ford) för att sedan återvända till rebellernas bas. Imperiet hittar till slut rebellerna på Hoth så de måste fly. Rebellerna lyckas fly och Luke far iväg för att hitta Yoda. Under tiden som Luke tränar under Yoda så hamnar hans vänner i knipa med imperiet. Luke bestämmer sig för att rädda dem vilket resulterar att han får möta Darth Vader. Vader  visar sig vara en ”sith” (ond jedi riddare) och är underhuggare till Härskaren, imperiets sanne ledare. Men inte bara det, det visar sig också att Darth Vader är Lukes far.

Ytterligare tre år senare, 1983 kom slutet på sagan. Episod VI (6), Jedins återkomst.  Imperiet håller på att bygga en ny Dödsstjärna och Luke är nu i princip färdig med sin Jedi träning.  Rebellerna får reda på att Dödsstjärnans sköld går att förstöra från en närliggande planet och tänker göra upp med imperiet i en slutstrid.
Gåtorna med episod fyra, fem och sex avslöjas 1999. Då släpps den första episoden följt av två andra. Här får man reda på Härskarens kliv till makt, rebellernas uppkomst,  hur Darth Vader blir ond och Jedi orderns fall.  Dessa tre filmer  kompletterade de tre första filmerna och stärkte fenomenet ytterligare. Episod 1: Det mörka hotet kom  1999 följt av episod 2: Klonerna anfaller 2002 och till sist episod 3: Mörkrets hämnd 2005.

Star Wars har blivit ett fenomen som man kan se på många olika håll. Star Wars har en egen Tv-spelstudio som heter Lucas Arts och grundades år 1982. Tills idag har studion gjort massor av olika spel  med Star Wars, Indiana Jones m.fl. Idag görs det kläder, leksaker, slogans, special versioner som stödjer dagens teknologi, tv-spel och mycket annat. På senaste tiden har det producerats en datoranimerad version som heter Clone Wars och är baserad på de tre nyare filmerna episod ett, två och tre. Det finns även ett samarbete med Lego. Det innebär att det finns legofigurer och dylikt sedan har vi tv-spels serien Lego Star Wars.

PressPunkten var på Sci-fi mässan 2011 och mycket där handlade om just Star Wars. Folk gick om kring utklädda till stormtroopers (imperiets soldater), Jedi-riddare och så kunde man för en summa, som gick till välgörenhet, fotografera sig med ”Darth Vader” och andra kända Star Wars karaktärer. Där såldes det också leksaker, samlarprylar, kläder, tv-spel och mycket annat med just Star Wars och där kunde man se varumärkets tillväxt. Star Wars är kult för de äldre och en fortsatt underhållningsform för de yngre. Frågan är om det någonsin kommer dö ut?

text JOHANNA LEWÉN
illusration HENRIK MAGNUSSON

14e april 1912, 28e september 1994 och 13e januari 2012. Detta är datumen och årtalen som kom att skriva stora rubriker världen över och för alltid förändra vår syn på de faror som gömmer sig i de stora blåa haven.


Titanic var ett av tre passagerarfartyg av Olympicklass, hennes systerfartyg var RMS Olympic och RMS Britanna. De tre sysfartygen var de största farkosterna i White Star Lines flotta. Skeppen konstruerades av Harland och Wolf. I juli 1908 var deras design klar och två dagar senare påbörjades bygget av de tre stora oceanångarna. Titanic var utrustat med två fyrcylindriga trippelexpansions ångmaskiner som drev sidpropellerna och en lågtrycksångturbin som drev center propellern. Kombinationen av de 16 vattentäta skotten skulle göra henne osänkbar. Alla tre oceanångarna hade 11 däck. Titanic var 269,06 meter lång, 28,19 meter bred och från basen av kölen till toppen av bryggan mättes hon till 32 meter. Ytterligare hade hon en lastningskapacitet på ca 6 000 ton. Sammanlagt hade Titanic 20 stycken livbåtar; 16 av trä och 4 stycken ihop fällbara. Trälivbåtarna kunde ta omkring 65 personer och de ihop fällbara kunde hålla ungefär 47 personer. Dessutom fanns där 2 extra kutter som i sin tur kunde ta ytterligare 40 personer.  

Titanic siktade in sig på att möta högsta möjliga standard av lyx för passagerare. Hon kunde anpassas för 739 första klass passagerare, 674 andra klass och 1 026 av tredje klass och samt en besättning på 900. Allt som allt skulle hon alltså kunna hålla omkring 3 339 personer.
Fastän Titanic först och främst var ett passagerare fartyg, var hon också ett lastningsfartyg. Hennes design som en Royal Mail Ship ( kunglig postångare) hade ett kontrakt med Brittiska Royal Mail, vilket indikerade att hon samt fraktade olika typer av värdefulla föremål som t. ex pengar och smycken.

På sin jungfruresa hade hon 885 besättningsmän med kapten Edward John Smith, som hade blivit förflyttad från RMS Olympic till Titanic. Ombord fanns 324 första klass passagerare, 285 andra klass och 709 i tredje klass, vilket gjorde passagerare listan till 1 317. 869 män, 447 kvinnor och 107 barn.
Onsdagen den  13 april  år 1912 vid lunch tid, skedde hennes avgång precis som planerat från Southamptons i England. Fyra timmar senare lade hon till vid Cherbourg i Frankrike för att hämta upp ytterligare 274 passagerare och fortsatte sedan mot staden Queenstown, idag Cobh, i Irland och därefter satte hon kurs mot New York, USA. Efter att hon lämnat Irland fick hon telegram från olika fartyg som önskade henne lycklig resa och lycka till, men det kom också in telegram som varnade dem för isberg.

De tre första dagarna följde utan några incidenter. Trots varningar om isblock så fortsatte hon i full knop, det hade ju sagt att hon skulle vara osänkbar. Klockan 23:40, skeppets tid, såg Titanics utkiksman isberget och slog larm. Trots de åtgärder som vidtogs så kolliderade de in i isberget och 5 av de 16 vattentäta skotten bröts och det stod snabbt klart för kaptenen och besättningen att Titanic skulle sjunka.
Besättningen var dåligt förberedda för en sån här situation och med livbåtar som bara kunde hålla en tredjedel av passagerarna. De var inte heller utbildade för en evakuering och resultatet blev att livbåtarna bara fylldes till hälften innan de sjösattes. Pga deras ‘kvinnor och barn först’ policy så lämnades merparten av männen och besättningen kvar ombord. 2 timmar och 40 minuter efter kollisionen började hon sjunka snabbare då hennes front däck kom under ytan och vattnet vällde snabbare in på grund av söndriga fönster och andra öppningar som befann  sig under vatten. På grund av det stora hålet som bildats i hennes köl så gick Titanic av mellan tredje och fjärde skorstenen. Vid det här laget så sjunker hennes hennes framdel mot botten vilket gör att hennes akter står nästan vertikalt upp.

Omkring 02:20 sjönk hennes akter. De som gjort ett sista desperat försök till att överleva hoppade i det 2 (grader) kalla vattnet, varav endast 13 räddades  av livbåtar fast det fanns plats för minst 500 personer till. Klockan 04:00 anlände det första räddningsfartyget, RMS Carparthia, till platsen. Endast 710 personer överlevde och vilket gjorde att dödssiffran hamnade på 1 577. 106 av dem var kvinnor, 659 män, 3 besättningskvinnor, 693 besättningsmän och 53 barn.

M/S Estonia ritades på Götaverket i Göteborg och byggdes i Tyskland. Då hon sjösattes hette hon M/S Viking Sally och trafikerade mellan Stockholm – Marinhamn – Åbo. Eftersom M/S Estonia var konstruerat för att endast trafikera kustnära vattnen, så installerades inte vissa säkerhetsdetaljer som annars ska finnas på roro – färjor. Till detta tillför bland annat vattentäta skott bakom bogrampen och förstärkta låsanordningar. Specifikationen glömdes senare bort då färjan år 1993 bytte ägare till Estline, ett rederi halvt ägd av estniska Estonian Steamship Company och svenska Nordström & Thulin. Då hon kom till Estline byttes hennes namn till M/S Estonia och trafikerade numera rutten mellan Stockholm och Tallin. Passagerargränsen varierade då mellan två inställningar. Under de dagliga turerna kunde hon ta 2000 passagerare och under sina nattliga turer tog hon max 1425.

Den 28 september 1994 klockan 01:48 estnisk tid, sjönk M/S Estonia i hårt väder under en färd från Tallin mot Stockholm. Med en dödssiffra på 852 så är detta den största fartygs katastrof i Norden under fredstid.
Hennes bogvisir bröts loss i de fyra meter höga vågorna och vattnet strömmade in på bildäck. Eftersom hon saknade utrustning på bryggan som kunde varsko besättningen med att någonting var fel med bogvisiret, är det en stor sannolikhet att de inte visste att hennes bogvisir hade slitits loss. Cirka 01:10 – 01:15 observerades vatten på bildäck på en monitor, 01:20 slutade Estonias motorer fungera och fem minuter senare hade även huvudgeneratorerna slutat fungera.

Fartyget fick en kraftig slagsida som drastiskt försämrades och vilket resulterade i att det blev svårt att ta sig ut. Mindre än en timme efter det första tecknet på att någonting var fel hade hon sjunkit. Då hon befann sig på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö sändes ett nödanrop ut och sju minuter senare bröts all radiotrafik med Estonia. Andra fartyg i närheten som hade hört hennes nödrop kom för att hjälpa till, men de höga vågorna gjorde det nästan till en omöjlighet att sjösätta livbåtar. Endast 34 personer räddades från fartyget med hjälp av liv- och räddningsbåtar. Ytterligare 104 räddades med helikopter.

Sveriges avgående statsminister Carl Bildt och den tillträdande Ingvar Carlsson lovade att man skulle göra vad man kunde för att bärga M/S Estonia, ett löfte som aldrig hölls. Estniska rådet rekommenderade att förlisningsplatsen skulle ses som en gravplats och politikerna beslöt sig för att täcka över fartyget med betong. Detta arbete avbröts dock då anhöriga till de som dött på Estonia stred emot detta beslut. Istället bestämdes det att platsen skulle bli en gravfrid, som ska hindra gravplundrare och skändning av vraket genom dykning i området.

M/S Costa Concordia byggdes 2006 i Italien som ägs av Costa Cruises. Hennes namn hade en stor betydelse och valdes med omsorg till Costa Concordia, som skulle uttrycka önskan om harmoni, enighet och fred mellan europeiska unioner. Då hon byggdes var hon det dyraste fartyget som någonsin gjorts i Italien. Hon är 290, 20 meter lång med en däcksbalk på 35, 50 meter och kunde göra upp till 23 knop ute till havs.


Costa Concordia består av 13 däck med cirka 1500 kabiner. 505 av kabinerna har en privat balkong, 55 har direkt anslutning till Samsara Spa, 58 hytter har privata balkonger varav 12 av dessa har snabb tillgång till spa. Hon har samt 4 simbassänger, 5 jacuzzis, 5 span och en storbildskärm på soldäck.

På fredagskvällen den 13 januari 2012 omkring 21:45 lokal tid, stötte det vackra kryssningsfartyget på ett stort stenblock utanför ön Giglio vilket resulterade i en 50 meter lång skärva på hennes lägre skrov, vid 5 komponenter av maskinrummet vilket resulterade i att motorerna slutade fungera. De försökte backa men med vatten som strömmade in så lutade hon kraftigt åt styrbords sida. Costa Concordia drev nu in mot land och gick till slut på grund och blev vilande på en stenigt undervattens avsats. Nästan halva fartyget stod kvar över vatten nivån, men befann sig farligt nära att sjunka ner på ett 70 meters djup.

Idag läggs all skuld på kaptenen Francesco Schettios agerande. I uttalande påstår han att inte de tusentals år gamla klipporna  var utsatta på hans sjökort eller syntes på radarn, vilket många finner högst osannolikt. Det tog kaptenen över en halvtimme att ge order om evakuering och resultatet blev att besättningen förlorade dyrbar tid i evakueringsarbetet. Vad som ytterligare gjort hela världen upprörd är hur passagerare och besättning sett Francesco Schettio tagit sig ombord på en av livbåtarna innan alla ombord på fartyget var räddade. Kaptenens agerande gör att han i dagens läge kan åtalas för dråp, då det är enligt lag kaptenen som sist av alla lämnar fartyget och alla andra ombord har blivit evakuerade.

Under de sex timmarna som följde i räddningsarbetet efter att kaptenen lämnat fartyget fanns omkring 300 personer kvar på Costa Concordia. Då hon lutade så kraftigt kunde flertalet livbåtar inte sjösättas och mellan 100 – 150 personer hoppade i det iskalla vattnet för att försöka ta sig in mot land. Helikoptrar och båtar från ön kom till deras undsättning och gjorde vad de kunde för att rädda de nödställda som ännu fanns kvar ombord. Slutsiffran för Concordias passagerare och besättning blev 3 229 passagerare och 1 023 besättningsmän. Den 22 februari 2012 har man funnit 25 kroppar och med 7 stycken saknade, vilka som antas vara döda, gör att dödssiffran hamnar på 32.

text MARIA SVENSSON
foto BOYZNBERRY flickr.com
Nr 2/2012

Könsstympning är en gammal och väldigt djupt förankrad tradition som främst utövas i afrikanska länder, men det förekommer även i länder på arabiska halvön, Kurdistan och i Asien. Bara i Afrika är det runt 100-140 miljoner flickor och kvinnor som är drabbade.-


Kvinnlig könsstympning finns i flera olika samhällen och det är INTE kopplat till någon speciell religion. Det är många som tror att det är en religiös sed men så är inte fallet. Traditionen har ingen förankring i vare sig Bibeln eller Koranen. Traditionen fanns både före kristendomen och islam.
Det är många äldre kvinnor och självlärda barnmorskor som bidrar till att det fortfarande utförs, de är så starkt traditionsbundna och de ser det som sin uppgift att se till att de gamla sedvänjorna följs.

Det anses att könsstympning är nödvändigt för att en flicka skall betraktas som en vuxen kvinna. En del tror att klitoris är en manlig rest som måste tas bort för att flickan skall kunna bli kvinna. Och en del tror t.o.m. att klitoris kan fortsätta växa och bli stor som en manslem om den inte avlägsnas. Det har också funnits föreställningar om att den kvinnliga orgasmen dödar spermier och därmed minskar möjligheten att bli med barn. I själva verket är det såklart motsatt effekt, ingreppet kan leda till infektioner som gör att det är svårare att bli gravid.

I samhällen där det utförs är det många män som betvivlar att kvinnan vill vara trogen om hon inte blivit könsstympad. I många av dessa länder kan det praktiskt taget vara omöjligt för en kvinna som inte är stympad att bli gift på grund av denna tanke. När det gäller infibulation blir kvinnan hopsydd för att sedan bli uppskuren av sin man. De samhällen som använder sig av infibulation är starkt patriarkaliska.

Enligt WHO, Unicef och UNFPA (United Nation Population Found) finns det fyra olika typer av könsstympning.

Typ 1: Excision av förhuden runt klitoris och/eller dess topp.

Typ 2: Excision av klitoris och ibland även delar av eller hela de inre blygdläpparna.

Typ 3: Excision av klitoris samt inre och yttre blygdläpparna. Detta är det mest omfattande ingreppet som också kallas för infibulation eller faraonisk omskärelse. Efter att delar av de externa genitalerna avlägsnats stängs vulvan genom att det som är kvar av de yttre blygdläpparna fästs ihop med akacietaggar eller sys ihop med en tråd.
Det lämnas kvar en liten öppning för urin och menstruationsblod, den öppningen kan vara liten som ett risgryn.

Typ 4: Oklassificerade former, till denna kategori hänförs övriga former av ingrepp, exempelvis prickning eller rispning av klitoris med ett vasst föremål.
Ingreppet syftar till att rituellt framkalla blödning utan att avlägsna några delar. Vidare ingår alla former att någon del av kvinnors underliv skrapas, skärs, bränns, fräts (Införande av frätande substanser i vagina för att framkalla blödning, eller att örter förs in i syfte att göra vagina trängre.)

Kvinnorna skadas för livet, dessa komplikationer kan dem få:

Omedelbara:
Smärta och smärtchock
Blödning och blödningschock.
Svårigheter att kissa
Skador på urinröret eller andra närliggande organ
Infektioner och blodförgiftning
Psykisk chock.

Långsiktiga:
Smärta och värk i underlivet
Klåda
Ärrbildningar
Cystor
Infektioner
Svårigheter att kissa
Urinläckage
Besvärliga menstruationer
Svårigheter att bli gravid
Problem vid förlossning
Smärta och svårigheter att njuta av sex
Psykiska problem

Det finns de som menar att komplikationerna blir färre ifall stympningen utförs när flickorna är små eftersom att de inte kommer att minnas ingreppet senare i livet. Det finns forskning som visar att kroppen och nervsystemet kommer ihåg ingrepp, även om det utförs i tidig ålder kan det påverka smärtupplevelser i vuxen ålder.

Även om könsstympning har minskat mycket genom åren men att det fortfarande är runt 6000 flickor och kvinnor som blir utsatta varje dag är så fruktansvärt att jag har svårt att finna ord. När ska tortyren upphöra?

Med sekt menas en grupp människor som är sammanbundna med någon ideologi eller någon/några ledare. Sekter finns inom religiösa respektive icke-religiösa ideologier. Sekter kan vara politiska, religiösa eller vara andra grupper eller föreningar. Många sekter kan påverka människors liv mycket, både sina medlemmar men även andra människor.

Ett vanligt sätt att klassificera sekter:
* Omvändelsesekten betonar personlig radikal omvändelse och ändrad livsföring, t ex. Maranata.
* Den revolutionära sekten betonar världens förfall och menar att världens slut är nära. Den som insett detta måste hjälpa andra att inse samma sak.
* Den introverta sekten vänder sig från den avfallna världen för att skydda sig från den, t ex. Plymouthbröderna.
* Den manipulativa sekten förkastar inte världens värderingar och mål, utan erbjuder alternativa (esoteriska) vägar att nå dessa mål (som hälsa eller framgång), t ex. Scientologikyrkan.
* Den thaumaturiska sekten är ointresserad av samhället och koncentrerar sig istället på individen. Man erbjuder ofta helande, underverk och kontakt med döda, t ex. Spiritism.
* Den reformistiska sekten inriktar sig främst på samhället och verkar för förändring genom att enskilda individer ägnar sig åt att bilda opinion. Sekttypen är ovanlig.
* Den utopiska sekten försöker påverka samhället genom att skapa egna alternativa samhällen som förebilder.

Varför går en människa med i en sekt egentligen?
Många människor söker efter sanningen. En sanning som man ibland tror sig hitta hos destruktiva sekter, där en stark ledare som genom en vision eller en egen tolkning av Bibeln kommit fram till att världens sista dagar är nära. Det kan också bero på att man i en sekt ger tydliga svar på de sökandes frågor. Genom starka ledare får osäkra människor äntligen hjälp med att se de svar de tror sig söka. Hur mycket vi än tror att vi alltid tar rationella beslut och tänker självständigt så är de slutna och destruktiva sekterna ett tydligt tecken på att vi i grund och botten är flockdjur som gör som andra gör. Att bryta mönstret och själv gå sin egen väg är alltid svårare än att följa med resten av gruppen.

Problemen börjar när en person tror sig ha monopol på sanningen, att just hon eller han står i kontakt med Gud och därför inte kan ifrågasättas. Den som kritiserar ledaren sätter sig då också upp mot Gud. I detta kan också ligga en önskan att styra människor. Att inte bara erbjuda dem den tro som man själv har utan att också kräva den av medlemmarna. Manipulationen är tydlig. Valmöjligheter existerar inte, annat än i vi och dem. Antingen är man med eller också är man en motståndare. Exemplen är många och förskräckande. Massmord och självmord har förekommit.

I Sverige, där många vägrat se hur de manipulerande sekternas ledare tagit makten över medlemmarnas liv och tankar, blev mordet i Knutby en väckarklocka;
Den 10 januari 2004 vaknade Sverige upp till skotten i Knutby. Frågan som många ställde sig var: Hur kunde en 26-årig barnflicka plötsligt förvandlas till en kallhamrad mördare? Misstankarna riktades mot pastor Helge Fossmo som övertalade sin älskarinna och tillika familjens barnflicka att döda hans fru. Hon misstänks även ha legat bakom Fossmos första hustrus död. Församlingens medlemmar försvarade sin pastor. Mordet var resultatet av flera års påverkan och manipulation. En slags hjärntvätt där Helge Fossmo i sin roll som Guds talesman i församlingen sakta men säkert tog makten över denna unga kvinna.

När en person har godkänt att världen kan vara magisk blir plötsligt allting möjligt. Guds underverk är en del av livet. Det andra ser som övernaturligheter är istället det mest naturliga. Sjuka kan helas, döende stiga upp ur sängen.

text LOTTA BELSING
Nr 2/2012

Del 17

Den 27 februari firade matte och jag 3 år som sambo. Hon var iväg hela dagen och kom hem sent den dagen. Jag fick massor med godis som jag inte tycker om. Jag fick en ny saltsten, små fotbollar som består av frön, en bit torrt bröd som jag inte alls tycker om. Tänk om jag ändå kunde få något gott som gurka och eller tilloch med en tjej. Det är så ensamt här i buren jag drömmer mig ofta bort om dagarna. Mina andra marsvinsvänner, var är dom?

Glad Påsk i efterskott önskar Lage!

text MARIA SVENSSON
foto MARIE SVENSSON
Nr 2/2012

I förra numret av Presspunkten kunde man läsa om Marie som leder ett friskvårdsprojekt. Jag har fått den förmånen att delta i det.


Jag har tränat med Marie i några veckor nu och kan man få den hjälp som hon erbjuder tycker jag att man definitivt ska ta den. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att ta det där tunga höga steget över tröskeln och faktiskt gå till ett gym. Hon finns där bredvid som en stöttepelare, känner man att det är för tufft kan man sätta sig en liten stund och prata, det är absolut ingen stress med att man måste med en gång. Jag vet att det är värt att gå emot sin ångest, när endorfinerna kickar igång så piggnar man till och man känner sig bättre. Hur tufft det än är så vinner man på det i slutändan, kroppen stärks och man kan då mycket lättare stå emot ångesten.

Något man inte får glömma bort är att de andra som tränar gör det för sin skull och bryr sig inte om att titta på dig. Det försöker jag alltid ha i bakhuvudet när det känns jobbigt att vara på gymmet.

Jag har även en smärtproblematik som gör att jag blir väldigt stel främst i rygg och nacke. När jag tränar mjuknar jag upp och blodet kan då cirkulera lättare i musklerna och smärtan kan minskas. Träning är bra för så mycket, tränar man rätt och äter balanserat så mår man bättre.
Vi kommer fortsätta kämpa på, fortsättning följer…

Gästkrönikör Henrik Lindström
Nr 2/2012

Våren är i fullt antågande. Plötsligt lyser solen från en klarblå himmel, temperaturen stiger med åtskilliga grader på bara en dag. Vi får en föraning om vad som ska komma. Fåglarna kvittrar allt gladare och dagarnas längd ökar behagligt dag för dag. På morgnarna hör jag i radio en kanal där det bara ljuder vacker fågelsång, en kaskad av röster, som ett enda ljudande vattenfall. Härligt att höra. Ett säkert vårtecken är det när fågelsången hörs på riktigt ute varje morgon.


När jag nu sitter och skriver detta är det mars och även om det är tidigt i år, vet jag att det är bara början av den ljusa tiden. Mycket ligger framför oss. När du läser detta har vi nog kommit en bit längre fram i årstiden. Plötsligt fylls man av glädje och energi. Man orkar och vill så mycket mer.
Men det finns också de som inte alls hälsar våren med glädje. En del känner vårdepressioner. Kraven blir för stora, hormoner och signalsubstanser kan göra sitt. Andra råkar ut för något, och det går bara inte att känna glädje när vi alla andra bara förväntar oss att alla ska tycka det är så bra. Det finns de som bara tycker att allt är jättejobbigt. Väntar på att våren ska gå över, förstår inte varför det känns så jobbigt och kan inte heller förklara det för andra. Vi som inte känner så förstår inte alls, men vi måste göra ett försök att förstå utan att för det ändra våra egna känslor.

Så olika vår situation kan vara. Hur lätt är det inte att tänka att alla andra har det som vi, lever sitt liv från samma utgångspunkt, intar samma perspektiv i alla lägen. Ja så olika det kan vara och det borde vi tänka på. För att inte tala om att vi kan vara olika som människor; olika intressen, behov, erfarenheter. Hur roligt vore det om vi alla var lika? Egentligen borde vi mer bejaka våra olikheter, men allt för ofta får man höra uttryck för motsatsen. En kvinna i TV som inte rakat bort sitt armhår blir hudflängd i pressen, någon med specialintressen avfärdas som nördig, en flicka på högstadiet mobbas för att hon har fel kläder på sig, andra känner sig otillräckliga i att hänga med i den senaste utvecklingen, skaffa sig de
senaste prylarna osv.

Jag tror vi människor mår bättre av att bejaka oss själva, våra egenskaper, göra det vi finner passar oss bäst. När äldre människor tillfrågats om de ångrar något blir svaret många gånger att de tycker de skulle ha följt sina egna önskningar i större utsträckning och inte så mycket försöka leva upp till andras krav och förväntningar utan ha sysslat med saker de tyckt om; ofta är det ganska enkla saker. Hur vore det om vi försökte följa vår egen övertygelse mer än att göra det vi tror andra önskar av oss. Att göra en god gärning, bry sig om andra är naturligtvis något bra att tänka på, men att bara göra något för att vi tror att det så ska vara eller göra det för att vi tror att andra tycker bättre om oss då, fast de kanske inte alls är säkert att det är så, det är egentligen bortkastad tid.

Jag tror också att vi behöver en dos kultur. Nu är detta ord så allmänt att det kan stå för helt olika saker beroende på vem vi pratar med. Men vi behöver det som ger oss stimulans och energi, det som kopplar oss bort från det vardagliga och får oss att tycka tillvaron är meningsfull vilket det nu är. Om det är att gå ut i naturen, se på konst, höra en konsert vi gillar, gå på teater eller bio, se på fotboll eller äta en god middag, umgås med vänner, träffa nya människor, läsa en bok, ja det finns ju så mycket, och vad det är vet var och en oftast bäst. Välj det som passar dig bäst. Visst kan det också vara roligt att ta utmaningen att våga prova något nytt, men konstaterar man att det inte ger något vet man säkert vad man vill gå tillbaka till.
En del saker kan verka helt obegripliga till en början men kan efter en tid bli så accepterade att de blir kult. När diktare och författare började skriva mer fritt, t ex vers som inte rimmade förkastades det och nedgjordes av oförstående kritiker. Idag är det helt ok och till och med det vanligaste sättet att skriva dikt, och de tidigare så oförstådda diktarna kult bland många poesiälskare. På 60- 70-talet förfasade sig många vuxna över rock-musik, det var bara oväsen. Idag är det helt normalt, även om inte alla tycker om det hör det till musikarvet. Vetandets värld gör reportage om företeelsens utveckling, forskare väljer det som studieobjekt för sin forskning. Deckare är en annan företeelse som knappt ansågs rumsrent, men är det något som läses så mycket idag som decakre? Det som någon tycker är värdelöst idag kan vara kultur eller kult imorgon.

Även om man inte alltid kanske ska ta den enklaste vägen utan ibland anta utmaningar, tror jag det är bra att vi bejakar det vi tycker om.
Gör något du tycker om och gå ut i solen och njut, och om det inte är sol, njut ändå, det kommer sol igen, och vi behöver alla sorters väder för att naturen ska trivas och vi kommer att uppskatta det vi saknat desto mer när det väl kommer. Och om du inte vet vad, säg något uppskattande till en vän, ring någon du inte pratat med på länge. Det är så mycket man kan göra som kräver så lite som ändå kan bli stor glädje.

Själv hör jag till dem som njuter av våren, dricker törstigt dess underbara kvällsljus, men väl medveten om att så inte är fallet för alla.