text MARIA SVENSSON
foto BOYZNBERRY flickr.com
Nr 2/2012

Könsstympning är en gammal och väldigt djupt förankrad tradition som främst utövas i afrikanska länder, men det förekommer även i länder på arabiska halvön, Kurdistan och i Asien. Bara i Afrika är det runt 100-140 miljoner flickor och kvinnor som är drabbade.-


Kvinnlig könsstympning finns i flera olika samhällen och det är INTE kopplat till någon speciell religion. Det är många som tror att det är en religiös sed men så är inte fallet. Traditionen har ingen förankring i vare sig Bibeln eller Koranen. Traditionen fanns både före kristendomen och islam.
Det är många äldre kvinnor och självlärda barnmorskor som bidrar till att det fortfarande utförs, de är så starkt traditionsbundna och de ser det som sin uppgift att se till att de gamla sedvänjorna följs.

Det anses att könsstympning är nödvändigt för att en flicka skall betraktas som en vuxen kvinna. En del tror att klitoris är en manlig rest som måste tas bort för att flickan skall kunna bli kvinna. Och en del tror t.o.m. att klitoris kan fortsätta växa och bli stor som en manslem om den inte avlägsnas. Det har också funnits föreställningar om att den kvinnliga orgasmen dödar spermier och därmed minskar möjligheten att bli med barn. I själva verket är det såklart motsatt effekt, ingreppet kan leda till infektioner som gör att det är svårare att bli gravid.

I samhällen där det utförs är det många män som betvivlar att kvinnan vill vara trogen om hon inte blivit könsstympad. I många av dessa länder kan det praktiskt taget vara omöjligt för en kvinna som inte är stympad att bli gift på grund av denna tanke. När det gäller infibulation blir kvinnan hopsydd för att sedan bli uppskuren av sin man. De samhällen som använder sig av infibulation är starkt patriarkaliska.

Enligt WHO, Unicef och UNFPA (United Nation Population Found) finns det fyra olika typer av könsstympning.

Typ 1: Excision av förhuden runt klitoris och/eller dess topp.

Typ 2: Excision av klitoris och ibland även delar av eller hela de inre blygdläpparna.

Typ 3: Excision av klitoris samt inre och yttre blygdläpparna. Detta är det mest omfattande ingreppet som också kallas för infibulation eller faraonisk omskärelse. Efter att delar av de externa genitalerna avlägsnats stängs vulvan genom att det som är kvar av de yttre blygdläpparna fästs ihop med akacietaggar eller sys ihop med en tråd.
Det lämnas kvar en liten öppning för urin och menstruationsblod, den öppningen kan vara liten som ett risgryn.

Typ 4: Oklassificerade former, till denna kategori hänförs övriga former av ingrepp, exempelvis prickning eller rispning av klitoris med ett vasst föremål.
Ingreppet syftar till att rituellt framkalla blödning utan att avlägsna några delar. Vidare ingår alla former att någon del av kvinnors underliv skrapas, skärs, bränns, fräts (Införande av frätande substanser i vagina för att framkalla blödning, eller att örter förs in i syfte att göra vagina trängre.)

Kvinnorna skadas för livet, dessa komplikationer kan dem få:

Omedelbara:
Smärta och smärtchock
Blödning och blödningschock.
Svårigheter att kissa
Skador på urinröret eller andra närliggande organ
Infektioner och blodförgiftning
Psykisk chock.

Långsiktiga:
Smärta och värk i underlivet
Klåda
Ärrbildningar
Cystor
Infektioner
Svårigheter att kissa
Urinläckage
Besvärliga menstruationer
Svårigheter att bli gravid
Problem vid förlossning
Smärta och svårigheter att njuta av sex
Psykiska problem

Det finns de som menar att komplikationerna blir färre ifall stympningen utförs när flickorna är små eftersom att de inte kommer att minnas ingreppet senare i livet. Det finns forskning som visar att kroppen och nervsystemet kommer ihåg ingrepp, även om det utförs i tidig ålder kan det påverka smärtupplevelser i vuxen ålder.

Även om könsstympning har minskat mycket genom åren men att det fortfarande är runt 6000 flickor och kvinnor som blir utsatta varje dag är så fruktansvärt att jag har svårt att finna ord. När ska tortyren upphöra?