VAR DIG SJÄLV, GÖR NÅGOT DU TYCKER OM

Gästkrönikör Henrik Lindström
Nr 2/2012

Våren är i fullt antågande
. Plötsligt lyser solen från en klarblå himmel, temperaturen stiger med åtskilliga grader på bara en dag. Vi får en föraning om vad som ska komma. Fåglarna kvittrar allt gladare och dagarnas längd ökar behagligt dag för dag. På morgnarna hör jag i radio en kanal där det bara ljuder vacker fågelsång, en kaskad av röster, som ett enda ljudande vattenfall. Härligt att höra. Ett säkert vårtecken är det när fågelsången hörs på riktigt ute varje morgon.


När jag nu sitter och skriver detta är det mars och även om det är tidigt i år, vet jag att det är bara början av den ljusa tiden. Mycket ligger framför oss. När du läser detta har vi nog kommit en bit längre fram i årstiden. Plötsligt fylls man av glädje och energi. Man orkar och vill så mycket mer.
Men det finns också de som inte alls hälsar våren med glädje. En del känner vårdepressioner. Kraven blir för stora, hormoner och signalsubstanser kan göra sitt. Andra råkar ut för något, och det går bara inte att känna glädje när vi alla andra bara förväntar oss att alla ska tycka det är så bra. Det finns de som bara tycker att allt är jättejobbigt. Väntar på att våren ska gå över, förstår inte varför det känns så jobbigt och kan inte heller förklara det för andra. Vi som inte känner så förstår inte alls, men vi måste göra ett försök att förstå utan att för det ändra våra egna känslor.

Så olika vår situation kan vara. Hur lätt är det inte att tänka att alla andra har det som vi, lever sitt liv från samma utgångspunkt, intar samma perspektiv i alla lägen. Ja så olika det kan vara och det borde vi tänka på. För att inte tala om att vi kan vara olika som människor; olika intressen, behov, erfarenheter. Hur roligt vore det om vi alla var lika? Egentligen borde vi mer bejaka våra olikheter, men allt för ofta får man höra uttryck för motsatsen. En kvinna i TV som inte rakat bort sitt armhår blir hudflängd i pressen, någon med specialintressen avfärdas som nördig, en flicka på högstadiet mobbas för att hon har fel kläder på sig, andra känner sig otillräckliga i att hänga med i den senaste utvecklingen, skaffa sig de
senaste prylarna osv.

Jag tror vi människor mår bättre av att bejaka oss själva, våra egenskaper, göra det vi finner passar oss bäst. När äldre människor tillfrågats om de ångrar något blir svaret många gånger att de tycker de skulle ha följt sina egna önskningar i större utsträckning och inte så mycket försöka leva upp till andras krav och förväntningar utan ha sysslat med saker de tyckt om; ofta är det ganska enkla saker. Hur vore det om vi försökte följa vår egen övertygelse mer än att göra det vi tror andra önskar av oss. Att göra en god gärning, bry sig om andra är naturligtvis något bra att tänka på, men att bara göra något för att vi tror att det så ska vara eller göra det för att vi tror att andra tycker bättre om oss då, fast de kanske inte alls är säkert att det är så, det är egentligen bortkastad tid.

Jag tror också att vi behöver en dos kultur. Nu är detta ord så allmänt att det kan stå för helt olika saker beroende på vem vi pratar med. Men vi behöver det som ger oss stimulans och energi, det som kopplar oss bort från det vardagliga och får oss att tycka tillvaron är meningsfull vilket det nu är. Om det är att gå ut i naturen, se på konst, höra en konsert vi gillar, gå på teater eller bio, se på fotboll eller äta en god middag, umgås med vänner, träffa nya människor, läsa en bok, ja det finns ju så mycket, och vad det är vet var och en oftast bäst. Välj det som passar dig bäst. Visst kan det också vara roligt att ta utmaningen att våga prova något nytt, men konstaterar man att det inte ger något vet man säkert vad man vill gå tillbaka till.
En del saker kan verka helt obegripliga till en början men kan efter en tid bli så accepterade att de blir kult. När diktare och författare började skriva mer fritt, t ex vers som inte rimmade förkastades det och nedgjordes av oförstående kritiker. Idag är det helt ok och till och med det vanligaste sättet att skriva dikt, och de tidigare så oförstådda diktarna kult bland många poesiälskare. På 60- 70-talet förfasade sig många vuxna över rock-musik, det var bara oväsen. Idag är det helt normalt, även om inte alla tycker om det hör det till musikarvet. Vetandets värld gör reportage om företeelsens utveckling, forskare väljer det som studieobjekt för sin forskning. Deckare är en annan företeelse som knappt ansågs rumsrent, men är det något som läses så mycket idag som decakre? Det som någon tycker är värdelöst idag kan vara kultur eller kult imorgon.

Även om man inte alltid kanske ska ta den enklaste vägen utan ibland anta utmaningar, tror jag det är bra att vi bejakar det vi tycker om.
Gör något du tycker om och gå ut i solen och njut, och om det inte är sol, njut ändå, det kommer sol igen, och vi behöver alla sorters väder för att naturen ska trivas och vi kommer att uppskatta det vi saknat desto mer när det väl kommer. Och om du inte vet vad, säg något uppskattande till en vän, ring någon du inte pratat med på länge. Det är så mycket man kan göra som kräver så lite som ändå kan bli stor glädje.

Själv hör jag till dem som njuter av våren, dricker törstigt dess underbara kvällsljus, men väl medveten om att så inte är fallet för alla.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0