fiskarsonen

text & foto KARIN MATTSSON-COLL
Nr 6/2012
 
...och Museimannen Knut Andersson berättar
 
2011 följde jag med på en utflykt till Ungskär och blev visad runt på ön av Tomas, som bor i det blå gamla posthuset alldeles nära hamnen. Av Tomas fick jag veta att det finns en man som verkligen kan berätta många historier om Ungskär, där han är född och uppvuxen.
 
Hur tror du att din fars berättelser påverkat dig? Vad gjorde han i USA och hur länge var han där?
När fisket var dåligt förr for en del från Ungskär till Amerika. Min far jobbade i New York tillsammans med en annan snickar-eller timmermanskunnig man med att bygga och reparera bryggor. De arbetade där i 7 års tid, men jag vet att Amerika var bra för svenskarna, för många Ungskärsbor stannade kvar i bl. a Boston hela livet. Det hände att de kom tillbaka till Ungskär och hälsade på vilket var trevligt både för dem och för oss.

Var din mor Selma Andersson en av de starka skärgårdskvinnorna? Satte hon en fotogenlampa i köksfönstret, som en ledstjärna för din far? Var ni flera syskon? Fick alla hjälpa till att agna ”sticka” torskkrokar och ”klofta” ta av betet från torskkrokarna?
Min mor Selma Andersson var både en stark kvinna samt mycket omtänksam! Angående en tänd fotogenlampa i ett fönster, så var både mor och andra Ungskärskvinnor med förr i tiden och höll den gamla kvinnan sällskap, som hade lampan tänd. Det var så här att nere vid Ungskärs östra strand låg Hanna Svenssons stuga och det var säkert ett bekymmer att hålla den lilla fotogenlampans låga lysande i mörkret till vägledning för fiskarena. Det brukade gå bra förr. Jag minns att när gumman dog reste man en stolpe nere vid östra stranden och hängde en lykta på den. Jag minns även när stugan blev riven.
Vi var 3 syskon i familjen. Alla såväl barn som vuxna fick hjälpas åt att agna =sticka torskkrokar och att klofta= ta av betet från torskkrokarna. Vi var mycket vana vid det!

Bodde skollärarinnan/läraren i skolhuset? Hur var din egen skoltid? Var ni många kamrater? Smet ni iväg till fiskebåtarna trots skolhusets läge? Användes skolan till något annat?
Skollärare/lärarinnan bodde på Ungskär i lärarbostaden i skolan! Vi elever hann ej smita till fiskebåtarna , då kunde vi ju komma sent tillbaka för det var lång väg och kanske få stryk i skolan – bevare oss väl! Nej! Jag minns när vi var 18 elever i Ungskärs skola så fraktades Inlängans elever med Simon Karlssons skol-barns-båt till vår skola. En gång minns jag när en Lapplands-missionär kom till Ungskärs skola och talade om Lappland och visade bilder därifrån!

Vad betydde lantbrevbäraren för öborna? Allan Svensson, som var född på Ungskär?
När det fanns lantbrevbärare på öarna var detta av stor betydelse för öarnas befolkning. Allan Svensson är född på Ungskär och fraktade också ut varor åt öborna, då det inte fanns någon affär. Nu är Allan omkring 86 år gammal och han bor på Ungskär ännu, trots demens. En gång sa han:” Idag kom det en gammal tant ut till mig, som hemsamarit”. Det var ju en ung flicka – inte tant- svarade jag! Ungdomsläger med ungdomar från hela Sverige. Missionsförbundets ungdomsläger höll sång och musikmöte , som jag var och hörde på nu i somras. Under vintrarna brukar det inte vara mycket sammankomster i Ungskärs Missionshus. Jo, på tiden kring Lucia brukar ett Luciatåg från Jämjö komma ut och sjunga och tala där på Ungskärs Missionshus. Cirka 7 personer bor vintertid på Ungskär. Alla på Ungskär blir då glada, har jag hört. Vintrarna kan vara rätt så dryga därute.

Om skärgårdsmålaren Ivar Gustafsson
Konstnären Ivar Gustafsson, från Karlskrona, kände jag väl! Denne konstnär målade Fondmålningen i Ungskärs Missionshus: Jesus Kristus står i en båt och folk från ön är med! Folk står där och det är mycket blommor vid sjökanten! Jag frågade konstnären: ”Ivar – det växer mycket mera blommor vid stranden än vanligt?” ” Ja, Du Knut det finns ju ett gammalt talesätt som säger: ”När Mästaren kommer så blommar stranden automatiskt!”
Ivar Gustafsson blev 86 år gammal- en ödmjuk konstnär som inte ville framställa sig så kavat – en fin man! Jag har även akvarellen som han målat.
 
Hur hämtades prästen från Torhamn eller någon annan ö? Skulle prästen vidare direkt efter högmässan, dopet, bröllopet eller begravningen? Sov han över, när vädrets makter inte var särskilt nådiga?
När präster for ut till Ungskär var det för det mesta fiskare som körde ut med sina båtar med dem. Förr seglade de ut med sina Blekingeekor, även med präster och predikanter. Det brukade alltid gå bra! Storm brukade det för det mesta inte bli då.

Vad var predikantsoppa för någonting?
Det är fruktsoppa kokad på torkad frukt, gott att värma sig med de kalla och bistra vinterdagarna!

Hur kom Ungskärsborna undan med livet i behåll, då pesten och koleran härjade som värst på 1700-talet? Det finns många koleragravar inåt Torhamn, inte särskilt lång borta från Ungskär.
Rörande kolerafallen har jag hört följande: En kvinna från Stenshamn var inne i Carlscrona och hon frös. Hon tog upp en filt schal, som låg på gatan, och den svepte hon om sig för att bli lite varm. Tyvärr fick hon kolera och flera på Stenshamn dog. En gång behövde de bröd och förnödenheter. Telefon fanns ju inte då, men starka Stenhamnsbor tog och rodde och när de kom utanför Ungskär ropade de högt om hjälp och om förnödenheter: Ungskär biföll så här: De rodde ut till ett obebott skär i närheten, satte där iland bröd och förnödenheter. Sedan vinkade de och Stenhamnsborna hämtade. Allt gick väl! Där har vi en förklaring till att Ungskärs befolkning förskonades!

Vad hände med änkor och föräldralösa barn?
Det var så att de fiskare som också sköt sjöfågel kunde dela med sig till änkor, som då fick både fisk och sjöfågel till mat. Jag frågade nämligen detsamma redan när jag var liten. Föräldralösa barn fick komma in i familjer som fosterbarn. Det var fattigt förr, när jag tog reda på om Jämjö förr i världen och läste om ungdom utan jobb. En av dem frågade sin äldre farbror:” vad ska vi ta oss till, vi har ingen mat?” ” Ni ska ut och hjälpa bönderna på Utlängan”! ”Där får ni god och bra mat”! Så hände det också att flickor blev pigor och pojkar drängar ute på Utlängan.
 Under andra världskriget gick det ut en Kunglig order till telegrafverket att marinen skulle anlägga en ledning med en telegrafledning och telefonapparater. Vilket innebär att Ungskär fick elljus 1942.
 I Blekingeposten 23 augusti fyllde Utklippans fyr 172 år, så här skriver tidningen: Många från Ungskär for till Amerika och jobbade! Andra världskriget var en dyster tid: att Kronan var till nytta för oss alla där ute den tiden är säkert. Vi blev jätteglada att även vi ”stackare” fick elljus i hamnen 1942! Bra! Kronan behövde ju mera telefon och kabelledningar, som gynnade även oss.

Hur var livet på Ungskär under krigsåren? Många soldater mötte döden på havet och öborna hittade både tyskar och engelsmän. Såg du det själv med egna ögon?
På frågan om hur vi hade det på Ungskär under krigsåren svarar jag: ganska bra efter de svåra omständigheterna. Ransoneringar var stränga- ett tag fick vi inte alls köpa varken kaffe eller risgryn. Glädjande nog var vi många som fick kaffe och risgryn till julen från goda vänner och släkt i Amerika. Amerikabåten Gripsholm fick då föra passagerare och frakt tack vare att gult och blått, Sveriges färger, målades på fartygssidan. Vi var glada! Postpaketen var en glädje! Jag minns hur synd vi tyckte att det var om folk i andra länder. Men ni må tro att vi fick gott kaffe och ”sötergröt” den julen också! Döda flöt iland. En dag kom en fiskebåt från Ungskär iland med en död tysk man, tapetserare Eric Busch var hans namn. Ett annat lik var en amerikansk flygare (okänt namn för oss). Han blev begravd på Torhamns kyrkogård, men efter lång tid kom besked från Amerika – han grävdes upp – sändes hem till Amerika och begrovs där. Det liket hade legat länge i sjön- jag såg det själv!
 
Är det sant att öborna är starka med en stark vilja, hur har det blivit så?
På frågan om öborna var starka och hade en stark vilja får jag svara: Det var viktigt båda delarna!
När 4 fiskare omkom, som bodde på Ungskär, hur såg livet ut för de efterkommande? Har läst att öborna ofta tog med sig hus och allt, när sorgen och saknaden blev alltför stor och flyttade till nästa ö. Fyra fiskare försvann i en storm vid Polska kusten 1955. Det blev en tråkig tid för alla långt därefter, men de som flyttade, flyttade antingen till staden eller till landsbygden ändå.

Hur klarade sig fiskare, lotsar och bönder med får och kor på magert bete?
Fiskare, bönder och lotsar på öarna som hade får och kor brukade alltid ha bete för dem på holmar och skär. Även fastlandsbönder fraktade ut kreatur på bete på holmar och skär.

Behövdes det en nykterhetsloge på Ungskär?
Att nykterhetsloge fanns på Ungskär var nog bra! Jag hörde som liten att det förr fanns tråkiga fall och att vara nykterister är ju bra! Min far blev 86 år och var alltid nykterist, min mor blev 84 år och var alltid nykterist. Jag själv snart 79 år- ska fylla 29 december 2012, har också alltid varit nykterist!

Finns Hästholmens båtbyggeri kvar?
Hästholmens Båtbyggeri, därute finns byggnaderna kvar och nu i sommar har där varit visningar. Jag minns ju när alla 3 bröderna: Göte, Karl och Hugo var i verksamhet i Mårtenssons Båtbyggeri.

Hur ser samarbetet mellan öarna ut idag?
Jag ska nu den 5 september 2012 räkna upp hur många invånare, som finns där året om i Ungskär cirka 7 personer, Utlängan 1 person, Stenshamn 2 personer, Inlängan 6 personer. Långören har stått tom på folk i 2 vintrar! På sommartid är det rätt många därute! Så värst mycket samarbete är det inte idag bland öarna.

Finns den muntliga berättartraditionen kvar? Hur är det med sägner och myter?
Jag minns när det fanns många skickliga berättare på Ungskär – nu är det tystare på ön… jag har ju skrivit i tidningar om en det gamla och om öarna. I t. ex Amerika och Australien sitter gamla svenskar och läser ”Kvällsstunden”, en veckotidning från Västerås. Sägner och myter berättades det mycket om förr i världen – nu är det mindre!

Hur löste man vattenförsörjningen?
När jag var liten skolgosse, så brukade vi skolpojkar gå med våra kopparspännen med lock på för att ha något vatten kvar och hämta vatten ända långt uppe vid Gärdsbrunnen och vid skolbrunnen. Att lägga ner så mycket jobb var då nödvändigt! Nu finns det kabelledningar ut till Ungskär och vid dessa tappställen hämtar vi vattnet!

Vad var det som hände vid förflyttningen 1958?
Den husflyttning som skedde från Ungskär med hus på pråmen 1958 bestod av 2 familjer som hellre ville bo i Sandhamn, där husen uppställdes.

Vad betyder en levande skärgård för dig idag?
En levande skärgård, på sommaren ja, men det låga invånare antalet tyder på avfolkning ! Tyvärr är det så! Vår Herre bestämmer nog hur det ska bli! Tror jag!

Vad vet du om Märta Kullande, född på Ungskär 1901?
Hon var en mycket ödmjuk och snäll tant, som jag inte glömmer! Jag var en skolgosse – Märta var en änka, som kommit hem till Ungskär där hennes 2 systrar också var födda. Märta var gift med Martin Kullander och de bodde båda i Hallstavik. Märta reste 1 gång hem till Ungskär med maken Martin. Jag träffade dem båda två och bägge var artiga och mycket snälla personer, som ville alla väl! Det blev ett hårt slag för Märta, när hennes älskade make Martin dog ifrån henne. Därför flyttade Märta tillbaka till Ungskär igen.
 Ett hus- där ägaren avlidit var till salu och Märta köpte detta hus, på norra delen av ön, och bodde där hela livet! Märta talade mycket om att vintrarna var svåra förr. Det hände att man vid begravning fick dra kistan över isen med en kälke/släde. Alla gick på isen och det var bara att hoppas att alla skulle klara sig helskinnade över till Torhamn.

Mina tankar går genast till Hemsöborna av Strindberg. När de verkligen kämpar i vinande snöstorm och knappt ser handen framför sig och råken går upp och blir bredare och bredare till Carlsson blir isolerad från de andra och slutligen går rakt mot havet, för han ser ingenting. De ropar på honom, men ljudet dövas av dånet från det öppna livsfarliga havet som närmar sig att sluka dem.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0