isaks värsta fiende
text LEIF KÄLLBERG
Nr 6/2012
Isaks värsta fiende var flygplatsen. Han kunde aldrig förlika sig med oljudet från de startande och landande maskinerna. Han bodde dessutom närmast start och landningsbanorna. Närmaste granne i övrigt bodde 150 meter längre bort från flygplatsen. Det hade blivit värre sedan maskinerna hade blivit större. Idag var det extra störande eftersom det började dra ihop sig till midsommar, och många glada turister hade bestämt sig för att besöka flygplatsen. En förvirrad kvinna med sin tax kom gående mot Isak medan hon glatt pratade med hunden. – ” Åh är det inte härligt väder idag, lilla Buster. ” – ” Nu ska vi riktigt mycket bekanta oss med de härliga grannarna till flygfältet.” Hon började att snattra till Isak på samma sätt som till hunden. Isak svarade buttert, - ” Jag är inte någon hund att köra med, tänk på det! ” Isak blev osams med kvinnan. Hon var i fyrtioårsåldern, klädd i en grå dräkt som verkade dyr. Hon hade också ett tjockt guldsmycke på sin vänstra handled samt en dyrbar halskedja i vitt guld med en diamant runt halsen. Hon presenterade sig efter en stund för Isak som en av de större flygplansägarnas VD:s fru. Hon hade med andra ord ett naturligt intresse för flygplatsen. Hennes namn var Helen Jonsson och hon presenterade sig med fasthet.
Isak hade återigen dragit igång en kampanj mot flygplatsen. Den här gången genom att distribuera ett blad med namnunderskrifter mot den. Det var lättast att få folk att skriva på på andra sidan staden .Det blev med andra ord ett magert påskriftsupprop till Isaks stöd. Isak hade också fått ett brev från vårdcentralen med anledning av sin verksamhet. Han betraktades vara i behov av psykiater för sitt intresse av att motarbeta flygplatsen. Man hade beställt en tid till honom på stadens sjukhus, hos jourhavande psykiater. Isak svor stilla för sig själv. Han hade inte räknat med ett sådant aktivt stöd för flygplatsen. I pressen räknades inte ens Isak. Han sågs som ett original som man kunde nonchalera. Otaliga var de telefonsamtal som han hade slösats på journalistförbundets medlemmar för att försöka få stöd i massmedia. Isak var också nervös inför mötet med psykiatern som skulle äga rum nästa vecka. Han försökte att tänka igenom saken och kände sig splittrad. Hans kampanj mot flygplatsen hade egentligen börjat mer som en ploj än att vara helt genomtänkt.
Det var torsdag, och möte med psykiatern skulle äga rum. Isak var slug, han tänkte backa från motarbetandet av flygplatsen, och talade om att han hade tänkt sig det hela som en skämt från början. Läkaren som hette Samuel Svensson trodde faktiskt på Isak och ansåg att han inte led av psykisk sjukdom. Socialtjänsten i staden som hade begärt läkarundersökningen hade därmed förlorat striden om psykisk ohälsa hos Isak. Staden hade i alla fall fått lugn och ro eftersom Isak omedelbart avslutade kampanjen mot flygplatsen. Turisterna hade egentligen också fått en upplevelse mindre att besöka nu när Isak hade lagt ned sin antikampanj mot flygplatsen. Isak försökte att dra igång något annat istället. Han erkände i privata samtal med stadens styresmän att han behövde ett projekt. Isak var smart. Han bestämde sig för att ta en paus i sökandet efter ett projekt. Han gick istället ut och roade sig på stadens pubar, och blev så full vid ett av sina besök att han måste köras till polisstationen, för att nyktra till.
Isak hade därmed kommit in i polisregistret som en stojig kund på stadens pubar och han fick därmed också räkna med att han kunde komma att tas in till förhör om det begicks något brott mot stadens styresmän. Han var ju en allmänt känd kverulant som hade börjat inse sitt misslyckande och måste söka sig till nya områden för att få utlopp för sin aktivitetslusta. Vårdcentralen hade med anledning av den senaste fyllan nämligen återigen hört av sig, och ville sätta Isak i terapi på en nystartad psykologmottagning. Isak försökte desperat att komma undan den remissen och vägrade helt enkelt att försöka sig på den saken. Han gick emellertid med på att delta i ett enskilt samtal med chefpsykologen. Psykologen fick mot sin förmodan besök av en skärpt Isak som lovade sådana premisser i framtiden, att han blev friskförklarad och bara behövde sysselsättning. Det var grunden till Isaks förbättrade livskvalitet. Med andra ord höll han sig i skinnet i fortsättningen.
Det var torsdag, och möte med psykiatern skulle äga rum. Isak var slug, han tänkte backa från motarbetandet av flygplatsen, och talade om att han hade tänkt sig det hela som en skämt från början. Läkaren som hette Samuel Svensson trodde faktiskt på Isak och ansåg att han inte led av psykisk sjukdom. Socialtjänsten i staden som hade begärt läkarundersökningen hade därmed förlorat striden om psykisk ohälsa hos Isak. Staden hade i alla fall fått lugn och ro eftersom Isak omedelbart avslutade kampanjen mot flygplatsen. Turisterna hade egentligen också fått en upplevelse mindre att besöka nu när Isak hade lagt ned sin antikampanj mot flygplatsen. Isak försökte att dra igång något annat istället. Han erkände i privata samtal med stadens styresmän att han behövde ett projekt. Isak var smart. Han bestämde sig för att ta en paus i sökandet efter ett projekt. Han gick istället ut och roade sig på stadens pubar, och blev så full vid ett av sina besök att han måste köras till polisstationen, för att nyktra till.
Isak hade därmed kommit in i polisregistret som en stojig kund på stadens pubar och han fick därmed också räkna med att han kunde komma att tas in till förhör om det begicks något brott mot stadens styresmän. Han var ju en allmänt känd kverulant som hade börjat inse sitt misslyckande och måste söka sig till nya områden för att få utlopp för sin aktivitetslusta. Vårdcentralen hade med anledning av den senaste fyllan nämligen återigen hört av sig, och ville sätta Isak i terapi på en nystartad psykologmottagning. Isak försökte desperat att komma undan den remissen och vägrade helt enkelt att försöka sig på den saken. Han gick emellertid med på att delta i ett enskilt samtal med chefpsykologen. Psykologen fick mot sin förmodan besök av en skärpt Isak som lovade sådana premisser i framtiden, att han blev friskförklarad och bara behövde sysselsättning. Det var grunden till Isaks förbättrade livskvalitet. Med andra ord höll han sig i skinnet i fortsättningen.
Kommentarer
