Det kom två tjejer från gymnasiet, Emma och Johanna från medieprogrammet, för att intervjua oss och få en inblick i vårt arbete på denna tidning. Vi berättade vilka vi var och varför vi är på denna tidning, för det är ju en speciell arbetsplats. De var väldigt intresserade och det blev en lång intervju. Kenneth berättade om hur tidningen kommer till, alltså vilka program vi använder och att vi i staben har olika arbetsuppgifter. Några jobbar med foto t ex och vi som skriver har olika intressen som vi får utlopp för i tidningen.

Sedan tog vi över och frågade ut dem, det var därför det tog tid för intervjun för vi har mycket gemensamt som vi ville dela med varandra. Första frågan var ju vad deras drömmar är efter utbildningen. Emma sa att hennes stora dröm är att bli fotograf och kunna livnära sig på det. Hon fick sin första kamera redan som 4-åring och det utvecklade sig till hennes stora intresse.  Men just nu efter skolans slut vill hon jobba med tv och radio. Johanna har inga direkta planer. Hon funderar vidare vad hon ska göra med sitt liv. Medieprogrammet blev inte rätt för henne, önskar att valet blivit samhällsprogrammet istället.
 Emma berättade att hon just nu arbetar med något inom fotografering som heter ”parafraser”. Det är att göra om redan kända bilder till en ny, men den ska ha samma betydelse. Det låter jättespännande rent kreativitetsmässigt. Fantasin får ju verkligen utlopp i ett sådant bildarbete.

När de var färdiga med sin intervju satt vi på tidningen kvar och diskuterade just detta med val. Hur man hela tiden ställs inför olika val och beslut som ska tas. Det är så lätt att vara efterklok och det är också svårt att välja när det finns så många alternativ. De föreställningar man har om det man valt kan ju visa sig bli något man inte tänkte sig från början. Men hellre chansa på något än att inte välja alls och gå miste om alltihop. För det är bättre att göra något än inget alls. För att ge sig själv chansen att få vara med om något är väl bättre och då lära sig något om sig själv under tiden.