Myten om kung Arthur
text JOHANNA LEWÉN
illustration HENRIK MAGNUSSON
Nr 3/2012
Kung Arthur, Uther Pendragon, Gunievere, Lancelot, Merlin och så många fler namn är de starkaste kännetecken vi finner i den omtalade myten om kung Arthur och hans riddare kring det runda bordet. Historier om mystik, mod, stordåd och kärlek som fängslat människan i årtusenden. Men vad är myt och vad är sanning?
Tack vare inskriptioner av säkra kontexter har arkeologer och historiker kunnat avfärda platser som sedan 1200 talet e. Kr blivit definierade som Arthurianska. Ett bra exempel är det ökända Arthur korset som upptäcktes 1998 med säkrade kontexter från 600 – talet. Detta orsakade en stor uppståndelse, men som efter noggranna undersökningar, bevisades vara irrelevanta.
Vad som gör det svårt för historiker att säga med säkerhet att en stor krigare eller kung vid namnet Arthur verkligen funnits, är väldigt svårt eftersom texterna innehåller en del bekräftande händelser och en del andra som man inte kan bekräfta. I Gildas polemik som avskiljer tiden mellan 400 – 820 talen finner man att det faktiskt ägt rum en strid vid Mount Badon, vilket enligt legenden skall ha varit kung Arthurs sista strid.
Andra källor som man har för att stödja dessa avfärdanden är de sällsynta historiska dokument från tidig Romartid. Det finns så klart tidiga texter som väckt lite frågor. Dessa texter är de som nämner namnet Arthur, men inte ens en gång i dessa beskrivs han som en kung.
Det har varit många försök genom tiderna att definiera karaktären Arthur i tidig Galfridianska traditioner i en hel istället för i enstaka texter. Nyligen utförde Thomas Green en akademisk granskning och lyckades sammanställa tre nyckelställningar av porträttet av Arthur ifrån de tidiga materialen av Geoffrey av Monmouth;
1. Han var en enastående krigare, en jagande försvarare av Britannien från både inre och yttre hot.
2. Den tidiga Galfridian Arthur var en figur av folksägner, en ledare av övernaturliga hjältar som bor i det vilda.
3. Den tidiga Arthur av Wales hade en nära länk till den paranormala världens Wales, kallat Anwn. En version talar om hur han ska ha lett en attack mot Anwn i jakten på skatter och samtidigt frigett fångar. En andra version är hur han hans stridsband, enligt tidiga texter, varit hedniska gudar, hans hustru och ägodelar tydligt är från en annan värld.
I en av de mest kända Walesiska poetiska referenser till Arthur kommer i en samling heroiska dödsånger, kallat Y Gododdin, som attribuerar till 600 talets poet Aneirin. I en av dessa strofer så hyllas modet hos en krigare som dödat 300 fienden, men det är då noterat ” han var ingen Arthur”. Eftersom Y Gododdin är ett manuskript från 1300 – talet så är det omöjligt att säga om detta är original eller bara en senare interpolation.
Ett flertal dikten attribuerar Taliesin, ännu en poet från
600 – talet, som likt andra referera till Arthur. Några av dessa texter är ”Rovet av Anwn”, som återberättar en expedition till den andra världen. ”Elegin av Uther Pen[dragon]” refererar till Arthurs tapperhet och talande om en far och son relation mellan Uther oh Arthur. Dessa dikter kommer då från före Geoffrey av Monmouths tid.
Arthur är omnämnd i flera Walesiska Triader, en samling av korta sammandrag av Walesiska tradition och legend. Detta är indelat i tre länkande av karaktärer eller episoder för att kunna assistera hågkomst. De senare skrifterna av Triaden är delvis derivata från Geoffrey av Monmout och av senare kontinentala traditioner. I dessa texter så beskrivs det hur Britannien börjat bli en del av det legendariska Arthurs hovstat, Britanniens ö. Namnet Britanniens ö används ibland som ett substitut på ”Ön av Britannien” i normen ”Tre XXX av ön Britannien”. Fastän det inget står skrivet om att han skulle varit en kung i varken Historia Brittonum eller Annales Cambriae, men vid tiden då Triaden skrevs så sades han vara härskare över lorderna av Cornwall, Wales och Norr.
Den första berättelsen om Arthur finner man i Geoffrey av Monmouths latinska verk Historia Regum Britanniae (Brittiska Kungars Historia) från 1138. Detta verk skildrar, precis som det låter, Britiska kungars historia som till exempel den legendariske Brutus som efter sin landsförvisning från Troja sedermera blev den förste kungen av Britannien.
I Historia Regum Britanniae beskriver Geoffrey hur Arthur som barn blir omhändertaget av sin rådgivare trollkarlen Merlin, med hans far Uther Pendragons godkännande. Vid 15 års ålder ska han ha blivit kung över Britannien efter sin faders död och deltar i ett flertal strider. Före sitt skapande av Arthurs imperium, så besegrar han Pikterna och Skottarna. Efter 12 års fred så reser han ut för att utöka sitt rike än en gång och tar då kontroll över Norge, Danmark och Gallien. Gallien var under denna tid en del av det Romerska Imperiet och hans seger här ledde tids nog till en fortsatt konfrontation mellan de två imperierna.
Efter sin seger mot den romerska kejsaren Lucius Tiberius i Gallien, planeras en marsch mot Rom, men som aldrig blir av. Då Arthur och hans män är på väg att marschera får han höra hur hans nevö, Mordred som han anförtrott att styra Britanniens i hans frånvaro, har gjort en revolt och tagit över Britannien och samt gift sig med Arthurs fru Guinevere. Arthur måste då återvända till Britannien och återta
sin plats som kung.
Den mäktige kungens sista strid inträffade vid floden Camblam i Cornwall där han störtade Mordred, men blev samtidigt själv allvarligt sårad. Han kröner då sin kusin Constantine till Britanniens nye konung innan han färdas till ön Avalon för att få sina skador omskötta och återses aldrig mer.
De som tittat närmare på Geoffrey av Monmouths version av Arthur, ser ett flertal karaktärer och strider som han har hämtat från andra källor från förtida Galifridian traditioner som i till exempel Culhwch och Olwen, Triaden och De Heliga Liven. Den största parallellen kan man dra från Chulcwch och Olwen där beskrivningen av lojalitet, ära, jättar, gåvor, stölden av hustru och ett flertal namn förekommer.
På grund av de historiska arteffekterna från olika sägner i Geoffreys verk, så är det svårt för arkeologer oh historiker att avfärda historien om Arthur. En andra anledning är att 200 kopior av Historia Brittonum, varav 60 av dessa är skrivna på gammal walesiska.
Det är ganska så uppenbart att Historia Regum Britanniae är den som gjort störst intryck, men Geoffreys verk lämnade många spår till fortsatta historier. Av de poeter som fortsatte att skriva historier om kung Arthur så är den franske poeten Chrétiten de Troyes som skrev 5 Arthurianska romaner mellan 1170 – 1190. Här möter man den omtalade och legendariske riddaren Lancelot, Fiskar Kungen och Heliga Graal, där för första gången riddarna kring det runda bordet uppenbarar sig.
Perceval, fastän den aldrig blev klar, så var den speciellt populär. Fyra separata uppföljare av diktverket uppenbarade sig under följande halva århundrade med en ingivelse av den heliga Graal och dess uppdrag som fortsatte att utvecklas av andra poeter som till exempel Robert de Boron.
Chrétiten beskrev Lancelot som den bäste av riddarna. Hans talanger och mod uppmärksammades av kung Arthur, som välkomnade riddaren till hans brödraskap som en av riddarna kring det runda bordet.
Det är här i historian om Lancelot som kungens öde förändras något. Lancelot skall ha haft en affär tillsammans med Gunievere. Då de blev påkomna så flydde Lancelot och Gunievere skulle straffas med döden. Men innan hon hann straffas så räddade Lancelot henne och förde henne med sig hem till sitt rike där en strid bröt ut mellan Lancelots och Arthurs arme. Efter striden fick Arthur höra, delvis som Geoffrey skrivit, hur hans nevö Mordred tagit över hans tron. Striden som följer när Arthur ska ta tillbaka sin tron är samma berättelse som vi finner i Geoffreys manuskript.
Än idag så är historien om den legendariske kungen Arthur en stor gåta som filmatiserats, gjorts som teater, serier, tv spel och serietidningar. Kanske vi aldrig kommer att få reda på sanningen om denne man, men en sak är säkert; Vi kommer att fortsätta skriva, teckna, filma och återberätta hans historia så som vi känner till den.
illustration HENRIK MAGNUSSON
Nr 3/2012
Kung Arthur, Uther Pendragon, Gunievere, Lancelot, Merlin och så många fler namn är de starkaste kännetecken vi finner i den omtalade myten om kung Arthur och hans riddare kring det runda bordet. Historier om mystik, mod, stordåd och kärlek som fängslat människan i årtusenden. Men vad är myt och vad är sanning?
Tack vare inskriptioner av säkra kontexter har arkeologer och historiker kunnat avfärda platser som sedan 1200 talet e. Kr blivit definierade som Arthurianska. Ett bra exempel är det ökända Arthur korset som upptäcktes 1998 med säkrade kontexter från 600 – talet. Detta orsakade en stor uppståndelse, men som efter noggranna undersökningar, bevisades vara irrelevanta.
Vad som gör det svårt för historiker att säga med säkerhet att en stor krigare eller kung vid namnet Arthur verkligen funnits, är väldigt svårt eftersom texterna innehåller en del bekräftande händelser och en del andra som man inte kan bekräfta. I Gildas polemik som avskiljer tiden mellan 400 – 820 talen finner man att det faktiskt ägt rum en strid vid Mount Badon, vilket enligt legenden skall ha varit kung Arthurs sista strid.
Andra källor som man har för att stödja dessa avfärdanden är de sällsynta historiska dokument från tidig Romartid. Det finns så klart tidiga texter som väckt lite frågor. Dessa texter är de som nämner namnet Arthur, men inte ens en gång i dessa beskrivs han som en kung.
Det har varit många försök genom tiderna att definiera karaktären Arthur i tidig Galfridianska traditioner i en hel istället för i enstaka texter. Nyligen utförde Thomas Green en akademisk granskning och lyckades sammanställa tre nyckelställningar av porträttet av Arthur ifrån de tidiga materialen av Geoffrey av Monmouth;
1. Han var en enastående krigare, en jagande försvarare av Britannien från både inre och yttre hot.
2. Den tidiga Galfridian Arthur var en figur av folksägner, en ledare av övernaturliga hjältar som bor i det vilda.
3. Den tidiga Arthur av Wales hade en nära länk till den paranormala världens Wales, kallat Anwn. En version talar om hur han ska ha lett en attack mot Anwn i jakten på skatter och samtidigt frigett fångar. En andra version är hur han hans stridsband, enligt tidiga texter, varit hedniska gudar, hans hustru och ägodelar tydligt är från en annan värld.
I en av de mest kända Walesiska poetiska referenser till Arthur kommer i en samling heroiska dödsånger, kallat Y Gododdin, som attribuerar till 600 talets poet Aneirin. I en av dessa strofer så hyllas modet hos en krigare som dödat 300 fienden, men det är då noterat ” han var ingen Arthur”. Eftersom Y Gododdin är ett manuskript från 1300 – talet så är det omöjligt att säga om detta är original eller bara en senare interpolation.
Ett flertal dikten attribuerar Taliesin, ännu en poet från
600 – talet, som likt andra referera till Arthur. Några av dessa texter är ”Rovet av Anwn”, som återberättar en expedition till den andra världen. ”Elegin av Uther Pen[dragon]” refererar till Arthurs tapperhet och talande om en far och son relation mellan Uther oh Arthur. Dessa dikter kommer då från före Geoffrey av Monmouths tid.
Arthur är omnämnd i flera Walesiska Triader, en samling av korta sammandrag av Walesiska tradition och legend. Detta är indelat i tre länkande av karaktärer eller episoder för att kunna assistera hågkomst. De senare skrifterna av Triaden är delvis derivata från Geoffrey av Monmout och av senare kontinentala traditioner. I dessa texter så beskrivs det hur Britannien börjat bli en del av det legendariska Arthurs hovstat, Britanniens ö. Namnet Britanniens ö används ibland som ett substitut på ”Ön av Britannien” i normen ”Tre XXX av ön Britannien”. Fastän det inget står skrivet om att han skulle varit en kung i varken Historia Brittonum eller Annales Cambriae, men vid tiden då Triaden skrevs så sades han vara härskare över lorderna av Cornwall, Wales och Norr.
Den första berättelsen om Arthur finner man i Geoffrey av Monmouths latinska verk Historia Regum Britanniae (Brittiska Kungars Historia) från 1138. Detta verk skildrar, precis som det låter, Britiska kungars historia som till exempel den legendariske Brutus som efter sin landsförvisning från Troja sedermera blev den förste kungen av Britannien.
I Historia Regum Britanniae beskriver Geoffrey hur Arthur som barn blir omhändertaget av sin rådgivare trollkarlen Merlin, med hans far Uther Pendragons godkännande. Vid 15 års ålder ska han ha blivit kung över Britannien efter sin faders död och deltar i ett flertal strider. Före sitt skapande av Arthurs imperium, så besegrar han Pikterna och Skottarna. Efter 12 års fred så reser han ut för att utöka sitt rike än en gång och tar då kontroll över Norge, Danmark och Gallien. Gallien var under denna tid en del av det Romerska Imperiet och hans seger här ledde tids nog till en fortsatt konfrontation mellan de två imperierna.
Efter sin seger mot den romerska kejsaren Lucius Tiberius i Gallien, planeras en marsch mot Rom, men som aldrig blir av. Då Arthur och hans män är på väg att marschera får han höra hur hans nevö, Mordred som han anförtrott att styra Britanniens i hans frånvaro, har gjort en revolt och tagit över Britannien och samt gift sig med Arthurs fru Guinevere. Arthur måste då återvända till Britannien och återta
sin plats som kung.
Den mäktige kungens sista strid inträffade vid floden Camblam i Cornwall där han störtade Mordred, men blev samtidigt själv allvarligt sårad. Han kröner då sin kusin Constantine till Britanniens nye konung innan han färdas till ön Avalon för att få sina skador omskötta och återses aldrig mer.
De som tittat närmare på Geoffrey av Monmouths version av Arthur, ser ett flertal karaktärer och strider som han har hämtat från andra källor från förtida Galifridian traditioner som i till exempel Culhwch och Olwen, Triaden och De Heliga Liven. Den största parallellen kan man dra från Chulcwch och Olwen där beskrivningen av lojalitet, ära, jättar, gåvor, stölden av hustru och ett flertal namn förekommer.
På grund av de historiska arteffekterna från olika sägner i Geoffreys verk, så är det svårt för arkeologer oh historiker att avfärda historien om Arthur. En andra anledning är att 200 kopior av Historia Brittonum, varav 60 av dessa är skrivna på gammal walesiska.
Det är ganska så uppenbart att Historia Regum Britanniae är den som gjort störst intryck, men Geoffreys verk lämnade många spår till fortsatta historier. Av de poeter som fortsatte att skriva historier om kung Arthur så är den franske poeten Chrétiten de Troyes som skrev 5 Arthurianska romaner mellan 1170 – 1190. Här möter man den omtalade och legendariske riddaren Lancelot, Fiskar Kungen och Heliga Graal, där för första gången riddarna kring det runda bordet uppenbarar sig.
Perceval, fastän den aldrig blev klar, så var den speciellt populär. Fyra separata uppföljare av diktverket uppenbarade sig under följande halva århundrade med en ingivelse av den heliga Graal och dess uppdrag som fortsatte att utvecklas av andra poeter som till exempel Robert de Boron.
Chrétiten beskrev Lancelot som den bäste av riddarna. Hans talanger och mod uppmärksammades av kung Arthur, som välkomnade riddaren till hans brödraskap som en av riddarna kring det runda bordet.
Det är här i historian om Lancelot som kungens öde förändras något. Lancelot skall ha haft en affär tillsammans med Gunievere. Då de blev påkomna så flydde Lancelot och Gunievere skulle straffas med döden. Men innan hon hann straffas så räddade Lancelot henne och förde henne med sig hem till sitt rike där en strid bröt ut mellan Lancelots och Arthurs arme. Efter striden fick Arthur höra, delvis som Geoffrey skrivit, hur hans nevö Mordred tagit över hans tron. Striden som följer när Arthur ska ta tillbaka sin tron är samma berättelse som vi finner i Geoffreys manuskript.
Än idag så är historien om den legendariske kungen Arthur en stor gåta som filmatiserats, gjorts som teater, serier, tv spel och serietidningar. Kanske vi aldrig kommer att få reda på sanningen om denne man, men en sak är säkert; Vi kommer att fortsätta skriva, teckna, filma och återberätta hans historia så som vi känner till den.
Kommentarer
