text LEIF KÄLLBERG
Nr 3/2012

Trälen Atle hade blivit satt att vakta grisarna. Det var ett bra jobb. Det fanns inte någon direkt regelbok, förutom att dom måste hållas med foder för att bli riktigt feta och få ett bra slaktvärde. Själv fick Atle acceptera att vara underställd bonden Greger som var hans närmaste chef. De övriga trälarna fick hålla till godo med att ha fler chefer i form av överträlar. Exempelvis vid en reparation av ladan var det trälchefen Dines som stod för ansvaret. Han fick räkna ut vilka granar som skulle avverkas för uppgiften, samt hur man skulle gå till väga för att få plankor av granarna. Han riggade upp en sågbock av flera meters längd och mätte noggrant för att få plankor. Sedan fick trälarna göra jobbet med sågningen och bryta loss de trasiga plankorna ur ladan. Dines kotrollmätte sedan vid ditsättningen av de nya plankorna så att jobbet blev snyggt utfört.


Atle hade problem med en av grisarna som bet de övriga grisarna i öronen. Han slog till grisen för att få henne att sluta med bitandet. Det var emellertid som förgjort. Suggan fortsatte med ofogsbetten och skapade panik hos Atle och bonden att få grisarna utslagna. Greger beordrade då Atle att slakta den bitande grisen. Atle satte sig följaktligen på grisen med en kniv och skar halsen av den. De bytte sedan fläsk mot ägg och mjölk vid närmaste bondgård. Trots att Greger själv  hade höns och kor var inte produktionen av ägg och mjölk tillräcklig för att mätta gårdens ägare och trälar.

I samband med att Atle och Greger var ute till skogs stötte de på en stor älgtjur vilken egentligen var ett önskebyte för dom. Greger använde pilbågen och lyckades såra älgen allvarligt med en pil i halsen från sin pilbåge. Älgen brölade och gick till motattack med hornkronan. Atle och Greger fick söka skydd bakom tallarna, samtidigt som Greger sköt ännu en pil i bringan på älgen. Atle hjälpte till genom att såra älgen med ett spjut som han kastade mot djuret. Så småningom var kampen över och älgen nedlagd. Det blev så mycket kött att bära att de fick hämta hjälp hos gårdens övriga trälar. Skinnet sparades för att byta mot någonting på årets marknad om ett halvår.

Det var gudstjänst före kristendomen och Greger tillbad gudarna, bland annat Freja för att får det fruktsamt, och Dian för en lyckad jaktsäsong. Han brände kött och offrade en hel del matvaror för att riktigt ordentligt blidka gudarna. Under tiden var Atle passiv. Det var bondens uppgift att planera skördar och jakt samt att organisera arbetet på gården, och att ligga bra till hos gudarna. Gården hade en hierarkisk struktur, där det gällde att ovillkorligen lyda för att inte bli straffad med piskrapp. Det räckte att vara lite för glupsk vid middagen för att det skulle uppmärksammas av bonden och hans fru. Atle som stod närmast bonden fick därmed använda spöet för att piska mot glupskhet. Det var ett hårt straff och bonden hade flera skyddsmekanismer i form av direkt underställda trälar som var privilegierade och därför skyddade bonden. Någon enstaka gång hjälpte inte spöstraffet utan den straffade slog tillbaka. Vid ett tillfälle klarade en träl av att slå till Greger i samband med en bestraffning. Kaos uppstod för en kort stund, men sedan uteslöts den slående trälen från gården, och fick slå sig fram på egen hand. Han jagades till skogs, och fick naturligtvis stora överlevnadsproblem.

Den bortjagade Anselm hade emellertid så pass mycket tåga att han lyckades samla in vildhavre och överfalla en annan bondgårds jägare för att få en bilbåge och ett spjut. Så småningom lyckades han också stjäla vete på en gård och snickra en plog. Nu behövde han en häst för att så. Där sprack drömmen om en egen gård för ett tag, men så kom marknaden. Han lyckades byta till sig en gammal uttjänt häst mot sina ägodelar och ändå behålla en del som behövdes för vårsådden. Han lyckades också stjäla några svin från en gård och få dom att avla av sig på några år. Han hade börjat få ihop till en gård i och med att han brände upp en stor yta att vara på.
Anselm hette denna anmärkningsvärda unge man som också gjorde sig några stenyxor och högg ned en del träd. De byggde han en ladugård för. Nästa marknad lyckades han byta till sig några kor som han ställde upp i ladugården.  Anselm ville också ha trälar och fick en naturlig hjälp i form av en yngling som insåg Anselms arbetskapacitet. De två drev det lilla piratlantbruket över nästa år och korna avlade av sig med en tjur som Anselm helt enkelt stal av sin förste arbetsgivare efter ett smart inbrott. Anselm hade nu fyra kor och en tjur samt tio stycken grisar och en större areal med säd att skörda.

Han behövde fler trälar som han behandlade bra. Trälarna fäste sig därför vid Anselm och de gjorde ett bra jobb. Gården växte och med den antalet djur och byggnader. Tiden gick och när Anselm var i femtioårsåldern hade han en större gård med ett betydande boskaps och skördeareal. Emellertid väckte Anselms nyrikedom uppseende hos de lagkunniga som misstänkte brott bakom den. Anselm fick ett besök på gården av tingets medlemmar och fick svara på en rad komprometterande frågor. Exempelvis hur han fick tag på allt material och djuren för att bygga på gården. Men han klarade sig med att hävda att bra karl reder sig.