text KENNETH SVENSSON
foto JENNIE EK
Nr 2/2012

Fem myror är fler än en sanning


Annandag påsk och jag väntar på att mina björkar ska slå ut. En så viktig helg för så många har stilla passerat förbi.

Häromdagen, hos en bekant, damp det i brevinkastet ner ett flygblad. Ett visst religiöst samfund pockade på uppmärksamhet. Det gick att utläsa att svaret och den stora sanningen minsann finns för den som söker.
Är det något vi ska slå vakt om så är det religionsfrihet. Vad annars? Men jag blir lätt lite skeptisk när man sig hävdar och påstår sig sitta inne med den stora sanningen. Jag skulle vilja påstå att man då i viss mån ställer sig över gudomligheten. Kan man t.o.m. kalla det för en form av gudsförakt? Det får jag aldrig veta, men frågor kan ställas och många svar kan komma att vara relevanta. Oavsett hur vår planet tillkommit är den minsann värd att avnjutas på
bästa sätt av var och en.

Det är ju för väl att frågorna är fler än en sanning. Vår bästa tid kan ju vara nu mellan hägg och syren.

Redaktionen har förstärkts, du är välkommen Karin.

Tänk att slå upp ögonen och det enda man hör är fågelsång, havet, vinden och kanske några bräkande får.
Inga bilar och inga människor någonstans. Att bara höra naturen är underbart. De enda motorfordonen som finns är flakmopeder, traktor och fyrhjuling. Jag har börjat läras upp i att köra dessa fordon så nu har jag lärt mig köra fyrhjulingen. Kan inte annat än att säga att det var väldigt roligt.
Man har bara ett enda måste och det är att utfodra fåren som står inne i ladugården. Där inne har det stått två stycken baggar och en tacka. Runt om på Utlängan går det mer än 150 stycken, det måste vara det perfekta stället för djur att bo på.
Det händer inte ofta att jag går upp på morgonen och går ut i ladugården, men det är riktigt härligt.

Dagarna där ute gick i en rasande fart, jag gick långa härliga promenader vid vattnet, fixade lite i huset, lite i trädgården och sen helt plötsligt var det kväll och fåren
skulle utfodras igen.
Baggen som står inne i ladan kallar vi för den franska gaphalsen då Rolands fästmö är ifrån Frankrike och det är hennes bagge. Han är tam och tycker om att kela, men det vågade jag faktiskt inte då han blir så glad och då stångas han.
En bagge är väldigt stark! En dag när jag kom in i ladugården så hade han och tackan lyckats ta sig ut från boxen och gick lösa. Det gick undan att stänga igen dörren, jaha hur gör jag nu? Efter lite tankar kom jag på att knäckebröd är alltid bra, så in i huset och hämta det och sen lyckades jag leda in dem i boxen igen. Dessa kreatur till att vara besvärliga!
Utlängan är min mammas föräldrar hem och den enda som bor kvar året runt är min morbror. Han frågade mig ifall jag ville passa hans får när han skulle åka ner till sin fästmö i Frankrike. Så det är anledningen till varför jag har varit fåraherde.

Vem vet, det är kanske jag som tar över efter Roland?