Ledare

text KENNETH SVENSSON
foto JOAKIM OTTOSSN
Nr 5/2012
 
...med en fot i marken
 
Vi vurmar, många gånger med all rätt, för de som vågar ta steget. De som vågar ge sig ut i det okända. Så lätt att imponeras av personer som vågat prova på både det ena och andra vad det gäller yrkesval, intressen, boplatser...

Det där med en guldklocka efter 25 års trogen tjänst glimmar inte längre som en merit på samma sätt. Jag tänker ibland på alla de osynliga som plogar vägar så att vi kan ta oss till både möjliga och omöjliga platser. De osynliga som plogar de fält som vi gemensamt får tillgång till för att så och skörda. Alla dessa ”guldklockor” som en gång byggde landet och de som fortfarande gör det, är och förblir start- och landningsbanor för din och kanske min stundande nystart. Må de inte glömmas.

En ny start har det blivit för Linn, Victor och Marlou. Välkomna!
 
 

Vändpunkter

text & foto CHRISTINA ERICSSON
Nr 5/2012
 
Någon gång i livet händer något som gör att man får omvärdera sig själv. Man kommer till en vändpunkt, av någon anledning.
 
Jag har talat med några människor om vad som blev deras vändpunkt. Vad som sedan blev till en ”nystart”. För några blev vändpunkten att drabbas av psykisk ohälsa, för andra var det att i vuxen ålder få en NPF-diagnos. Man måste då tänka om och ge sig själv en chans till att se sig själv med nya ögon. Vändpunkten i mitt liv var att äntligen få vård/terapi och inte bara medicin. Min ohälsa hade hållit på ett tag och jag var oerhört frustrerad över att det aldrig funkade i mitt liv. Mitt självförtroende var kört i botten och så även självkänslan. Allt misslyckande hade växt till ett stort berg som jag med vård/terapi fick hjälp att ta mig igenom. Mitt känsloliv hade blivit en ogenomtränglig djungel och inga relationer fungerade.

De jag talat med som tagit sig igenom sin ohälsa är känslan att åter få tillbaka makten över sig obeskrivligt skön. Helt plötsligt finns en förklaring till varför mycket varit så svårt och att det finns hjälp att tillgå. Chansen att tillsammans med någon bena ut om och varför för att sedan försöka göra det lättare i fortsättningen. Är man egentligen medveten om vilket jättejobb som ligger framför en. Förmodligen inte. För det är att lära sig att gå på nytt. Lära känna sig själv i ett nytt perspektiv. Det är en del man får omvärdera och börja tänka i andra banor. Det kräver sin man/kvinna. Under resans gång så har de dock lärt sig att lita på sin intuition och fått modet att våga igen.

Vi har alla planer och drömmar så jag frågade om deras. En skulle vilja börja med teater, en annan vill ha ett arbete och en tredje vill jobba med sin utveckling och pröva mer praktiska saker istället för att pressa sig mot studier. Under resans gång har vi den gemensamma upptäckten att vi är utvecklingsbara och att nya intressen dyker upp. Livet har inte tagit slut utan det finns en fortsättning med nya drömmar och mål. Vi är fantastiska människor i alla fall. Som på nytt lär oss alla livets djävligheter precis som barn lär sig gå. Man ramlar och slår sig ofta i början, men lär sig hålla balansen mer och mer. För de små är det vardag att hela tiden kravla sig upp på nytt och våga ta ett kliv på sina skakiga ben. Och precis som vi få känna detta fantastiska, jag har lyckats än en gång.  För det har vi upptäckt, inget är hugget i sten, allt är föränderligt.

Mina egna erfarenheter i att jobba med sig själv och omvärdera sitt hittillsvarande liv är att det är både spännande, lärorikt och jobbigt. Utvecklingen med sig själv går i skov kan man säga. Rätt vad det är lossnar det och man tar ett kliv till i processen. Minns också att det går åt mycket energi att komma tillrätta med sig själv. Som blir väldigt frustrerande då man vill så mycket på en gång. Det jag själv behövt omvärdera i mitt liv är mina krav på hur ett liv ska vara och vad jag ska göra. Skoven har funnits där, som två steg framåt och ett tillbaka hela tiden. Så det är inte helt lätt eller enkelt att ta sig ur ohälsan och problemen man har med sig själv. Svårt är det också när man upptäcker hur fullständigt fel man haft om omgivningen och sig själv t ex upptäckten hur svårt man gjort för sig för att man inte vill inse att det jag vill inte stämmer med min förmåga. Jobbet med sig själv är ju också att släppa gamla krav och förväntningar på sig.

Tänk ändå vilket läkekött vi har och vilken förmåga vi har att kämpa oss igenom allt för att åter stå på andra sidan. Vi har en stor förmåga att upptäcka nya sidor hos oss själva och samhället idag har ju en oerhörd förmåga till att låta en utvecklas och bli tillvaratagen med sina idéer. Framförallt är vi modiga att på nytt våga ta våra kliv. När jag tänker tillbaka på min egen process fattar jag inte hur jag orkat och vågat. Min ångest har varit stor under tiden för alla rädslor jag haft. Men jag har tagit ett kliv i taget och också blivit väldigt sporrad av de framsteg jag gjort undan för undan. Vändpunkten i mitt liv med att ta sig igenom alla skov i processen mot hälsa och att må bra har gjort mig starkare. Jag har fått självförtroende och självkänsla och vågar möta framtiden igen.

Hon väver livets trådar

text & foto KARIN MATTSSON-COLL
Nr 5/2012
 
Britt-Marie Karlsson – väverska på Träffpunkten
Hjälper gärna till med att bland annat sy upp byxor, sätta i blixtlås, sy gardiner. Hon är något av en allt i allo, när det gäller sömnad och vävning.
 
När jag kommer in i rummet står det en stor kartong på golvet med enbart nystan av olika trasor. Britt-Marie har fått en särskild beställning på en matta och hon har fått flera önskemål om trasmattor och väver så fort hon hinner. Jag frågade när hennes intresse för vävning vaknade eller om hon är uppfödd med dunket av en vävstol?

1993 drabbades Britt-Marie av en riktigt stor stroke som fick henne att sluta andas, men tack och lov så fick hon syrgas i rätt tid. Det här hände på morgonen kl.07.30 och det blev iltransport till Lund och hon var framme på sjukhuset i Lund kl.10.30. Britt-Maries typ av stroke innebar att epilepsi kunde utbryta och det gjorde det efter 3 månader med konsekvensen att hon inte får köra bil.Hon stannade på Lunds sjukhus från den 6 december till den 17 december och familjen bodde på anhörighotell.
 I början kände Britt-Marie endast igen sin man Thure och inte ens sina barn. Hon fick börja från början och ta det stegvis, upplevde att hon blivit en ”baby på nytt”. Det var svårt för henne att tala utan hon viskade fram orden i stället. Senare skulle hennes inkapslade ilska bryta ut och familjen skulle få upptäcka nya sidor av Britt-Marie, men de tog ”förvandlingen” med gott humör. Thure stannade hemma mer och mer för att vara i Britt-Maries närhet och kunna sköta om henne. Under ett års tid trappade Britt-Marie ner sin medicin succesivt i samförstånd med sin läkare, vilket hon är mycket glad och tacksam för idag.

1994 efter det att Britt-Marie opererats i Lund, så kom hon till rehabiliteringsavdelningen i Karlskrona. Där fanns det möjligheter till olika slags sysselsättningar och hon fastnade genast för vävning. Det fanns många vävstolar i olika storlekar och Britt-Marie, som tog det hela som ett nytt jobb fick hjälp med rullstolen från och till, för hon kunde inte stå på sina ben. Varje dag skrev hon dagbok för att kunna följa sin egen utveckling.
 Ibland är det mycket svårt för henne att gå ner i varv, före sjukdomen var hon mycket aktiv och hade höga krav på sig själv. Att kunna väva och gå ensamma promenader för att rensa hjärnan är balsam för själen. Ibland har hon svårt med minnet, efter sjukdomen, och upplever att hon har förändrats som människa med nya värderingar. Det gäller s. a. s att återerövra hela sig själv för att hitta tillbaka till människan utan sjukdomar och det är en hjälp för Britt-Marie att ha förmågan att kunna ”rulla bandet” och se tillbaka i bilder.

Några år efter sjukdomen fick hon lära sig Blekingesömnad, något hon inte trodde att hon skulle ha tålamod till med alla små nätta stygn. Tidigare tyckte hon mycket om att sticka, virka och sy.  Hon var så skicklig att hon kunde sy flera kostymer. Hon skickade efter ett mycket vackert garn från Norge, som hon sedan stickade tröjor av. Det fanns en längtan att utbilda sig till slöjdlärare, men av olika anledningar blev det inte så.

Far i Fur sydde många tavlor, som han gjorde eget mönster till bl. a naturmotiv från Fur. Hennes styvmor Edith var ständigt i farten, men lilla Britt-Marie växte upp hos sin mormor och morfar som hade en väldig omsorg om tösen och var lite väl rädd om henne ibland. Hon fick inte lära sig simma t. ex, det var alldeles för farligt och hennes mormor som kom från en fin släkt. Morfadern var mer robust än mormodern, som var klen till hälsan. Han hade ett mera jordnära yrke och var åkeriägare.

Lilla Britt-Marie växte upp utan lekkamrater, men hade katten som sällskap ända tills den dagen som Britt-Marie började skolan. Hon” tuffade till sig” varefter tiden gick och när hon slutade läroverket kände hon sig riktigt fri. När Britt-Mari var 20 år så började hon arbeta på Tvätteriet som låg på Stumholmen. Det var ett mycket tungt arbete för det var militärens kläder som skulle tvättas. Sedan har hon också arbetat i klädesaffär innan hon kom till Träffpunken någon gång på 2000-talet. Då var det Anita Hallstedt, som introducerade Britt-Marie och visade henne runt.
 En av hennes passioner är att dansa och det var i dansens virvlar hon träffade sin blivande man Thure 1964. Han kör henne in till Träffpunkten framför allt när hon är rädd för halka, då vågar hon knappt gå utanför dörren.
 
Om du har några gamla kläder (kanske favoritklänningen eller pyjamasen, eller en gardin) tänk på att det kan bli vackra trasmattor eller något annat av dem. Du får en liten bit av din egen historia i färger som betyder något speciellt just för dig.

Den kulturella hjärnan

text KARIN MATTSON-COLL
Nr 5/2012
 
Den 2 september upptäckte jag ett intressant program på Axess TV.
Det handlade om ”den musikaliska hjärnan”.
 
Jag, som själv har varit frilansande sångerska under större delen av mitt liv ville veta mer. Huvudperson och ”försökskanin” var Sting, som Daniel Levitin, hjärnforskare, musiker och författare har stor beundran för.
 Gordon Matthew Thomas Sumner föddes 1951 i England av musikaliska föräldrar som älskade tango. Gordon alias Sting började som basist inom jazzmusiken innan han flyttade till London 1977, där han fick kontakt med bandet the Police och de har sålt över 45 miljoner album.

1986 kom ”A Conspiracy of Hope” ett huvudnummer på Amnesty Internationals turné. Sting har sedan dess engagerat sig för miljöfrågor, särskilt skydd och räddning av regnskogen. Stings musikaliska bakgrund skulle kunna ses som en slags rebus: Bach + Tango + Jazz + Improvisation + Pop + Rock + Filmmusik + tolkare av medeltida musik…

2003 kom hans självbiografi: ”Broken Music”och 2006 tolkar Sting John Dowland (1563-1626) tillsammans med en bosnisk lutenist Edin Karamazov.
 Vad händer i Stings hjärna, när han skriver musik? Själv talar Sting om Bach som självaste arkitekturen att utgå ifrån. Musik är och får vara ett mysterium.

Enligt professor Daniel Levitin så kan musik befalla hjärnan att vilja dansa och röra sig. Sting får tänka på en av sina melodier som professorn valt ut sedan mäter han var aktiviteten finns och hur mycket stimulans endast tänkandet på en melodi kan åstadkomma. En ton får hela hjärnan att vibrera och den ”yttersta gränsen” finns i vår hjärna.
 Ett foster som är 18 veckor reagerar på ljud och svarar på det. Mammans röst genljuder i hela skelettet på babyn som lyssnar till sång, gnolande, jollrande ljud och musik. Vill föräldrarna hjälpa sitt barn att koncentrera sig bättre lyder receptet: låt barnet lära sig ett instrument, det engagerar hela hjärnan och underlättar inlärning.
 Genom att lyssna och/eller utöva sång och musik lär sig babyn och det växande barnet att hantera känslor. Ett annat faktum är att kvinnor dragits till musiker sedan 50 000 år tillbaka.

Hjärnan är formbar hela livet ut och det går att stimulera någon som lider av alzheimer eller stroke genom att via musik väcka minnen till liv, särskilt med sång. Det ställe där musiken ”sitter” i hjärnan är den sista delen av hjärnan som dör, när vi ligger på vårt yttersta.

En annan läkare och jazzmusiker Dr Charles Limb berättar hur pannloberna ”kopplas bort” och kreativiteten ökar och får ett flöde, när hjärnan inte behöver tänka hela tiden, framför allt vid improvisation.

Den 6 september var det en konferens i lokstallarna,
Karlshamn. Temat för dagen var Kultur och Hälsa med flera olika talare från olika områden. Den första talaren var Gunnar Bjursell. Vad var det han skulle tala om? Jo, ”den kulturella hjärnan”!
 
Gunnar Bjursell
En av de första som försökte klona någonting på 70-talet. Han forskade om cancer, bröstcancer, hjärt- och kärlsjukdomar om sambandet mellan arv och miljö. Senare fortsatte han forska för att få fram orsaker till sällsynta sjukdomar och folksjukdomar och försökte på så sätt få fram nya mediciner. Hans ”morot” är att finna broar mellan flera vetenskapsområden: kemi, fysiologi, molekylärbiologi och bioteknik. Gunnar Bjursell är en av grundarna av den internationella Vetenskapsfestivalen i Göteborg och ordförande för det vetenskapliga rådet. Dessutom är han docent i medicinsk och fysiologisk kemi vid Karolinska Institutet.
 
Gunnar Bjursell ville egentligen bli konstnär från början och utvecklade ett starkt kulturintresse. Han söker efter litteratur överallt om olika terapier, där det finns vetenskapliga belägg som kan stärka honom i hans hjärnforskning hur musik kan påverka hjärnan. Var hittar han sina källor? London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Stanford University m. m
 Av en händelse så kom han i kontakt med dåvarande rektorn på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Det var Gunilla von Bahr, en mycket duktig flöjtist som han kom att samarbeta med i olika projekt. Numera jobbar han också i riksdagen för att nå ut med sina resultat på bredare basis.
På de senaste 5 åren har hjärnforskningen haft en revolutionerande utveckling, som dessutom går allt snabbare. Vi pratar ofta om kropp och själ, nu är det dags att även koppla ihop hjärna och hälsa.

Vad är det som får samhället att blöda mest ekonomiskt?
Det är den mentala ohälsan, som utgör en större del än cancer och hjärt – och kärlsjukdomar tillsammans. Det finns dokumenterade effekter av behandlingar utomlands, men inte i Sverige, varför?
 Vad är det som påverkar en människa allra mest? Musikterapi, Miljön s. k ”grön rehabilitering” med terapiträdgårdar, färger, arkitektur, djur osv.
 Soldater från första världskriget har genomgått olika terapier efter sina traumatiska upplevelser. Finland har liknande erfarenheter där terapierna finns dokumenterade och utvärderade.

Hämtat från Gunnar Bjursells egen blogg 4 februari 2010
“Vi måste finna vägen till ett friskare liv och en högre grad av välbefinnande. En sådan väg är kulturen. Sambandet mellan kultur och hälsa blir allt tydligare. Den mesta forskningen på området har gjorts utomlands, i länder som USA, Canada och Storbritannien. Forskning i England och USA har visat att studier av våra känslor och belöningssystem kunnat visa att vår hjärna reagerar positivt på beröring, konst och musik. Musik kan användas både preventivt och terapeutiskt. Med kultur kan man med andra ord både förebygga och bota. Vad menar vi med kultur? Musik, litteratur, film, konst i alla former. I samband med att jag arbetade vid psykiatriska kliniker i Stockholm märkte jag det självklara att alla ovanstående kulturområden hade positiv inverkan på patienterna, de som orkade ta till sig detta utbud. Viktigt var även fysisk träning.”

Ibland samarbetar Gunnar med musiker, som med sina improvisationer får illustrera bilder av hjärnan, ofta är det en tvärflöjt.
 Det finns grottor där man funnit spår efter Neanderthalare som spelade på en slags benflöjt så musiken har funnits med oss sedan 80 000 år. Musiken har genom alla tider haft biologiska effekter och kunnat dämpa en depression och fungerat som en distraktion vid smärta, då hjärnan har fått annat att tänka på.
 Att lyssna på filmmusik kan trigga igång våra reaktioner utan att ens se filmen. Hitchcock är ett lysande exempel på detta, där rädslan kommer krypande för att till sist få oss i ett fast grepp.

Det har gjorts försök med endast ett dygn gammalt flickebarn. Babyn har fått lyssna till språk och 10 takters musik. Resultatet har blivit att musiken förvandlats till språk, vi talar ofta om språkmelodi och språkrytm. Vilka 3 instinkter har vi från början? A B C, One, Two, Three, Do, Re, Mi (i skalan). Vi har alltså anlag för musik + språk + matematik från allra första början.

Vad händer om du lyssnar till din absoluta favoritmusik?
Då talar forskarna om en peak emotion – att nå höjden av sitt känsloregister. I det läget kan musiken frigöra en så stor dos av dopamin som är av farmakologisk styrka!
 Kan man då rekommendera musik på recept? Det gäller att tänka på individens uppfattning och kulturella bakgrund.
På Massachusetts General Hospital arbetar man efter en modell:
*Jobba förebyggande
*Terapier
*Farmakologiska effekter
*Musik fungerar som distraktion, t. ex vid smärta

I hjärnan finns både dörrar och fönster, som hjärnan kan öppna och stänga. En iakttagelse kan komma in genom dörren och smärtan kan åka ut genom fönstret.
 I tidningen Nature står det om rörelseglädje om musik som sätter igång oss och får oss att vilja dansa rumba, lindyhop, zumba eller tango!
 När det gäller att uppleva konst kan en konstcoach behövas, som är flexibel för olika behov och erfarenheter när det gäller demens för att ta ett exempel. Hur trivs hjärnan i olika miljöer?

Gunnar Bjursell engagerar sig just nu för själva lärandet och förutsättningar för inlärning, kan vi ändra dem? ”Vi ska inte tappa en enda unge”. Barn har naturliga anlag för språk i tidig ålder, hjärnan stimuleras av att lära sig två språk.
 För att träna EQ – empati – läs sagor, gärna folksagor, där finns väsen och figurer som sätter igång barnets fantasi.

Det finns olika definitioner av hälsa: Enligt WHO:
”Hälsa är inte bara frånvaron från sjukdom och handikapp och socialt välbefinnande”

Hämtat från kultur och hälsa, kultur-väst                                                                                         
“Vad pågår just nu i Sverige? Töres Theorell, professor i psykosocial medicin vid Karolinska Institutet, Stockholm, har i en studie av körsångare visat att må-bra-hormonet oxytocin höjdes medan stresshormonet kortisol sjönk i samband med körsång.”

Kultur med läkande kraft av Anna-Lena Bjarneberg.
“BUSKUL – kulturupplevelser på Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus. BUSKUL= Bibliotek och KULtur för Unga på Sahlgrenska universitetssjukhuset påbörjades 2005-2008 och effekterna kommer att följas upp.
 Visst lindrar skön musik vår smärta av Anci Sandell på Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg. Hon arbetar med en doktorsavhandling om musikterapins effekter på hälsa och livskvalitet. Alla påverkas av musik. Den väcker minnen och känslor, men kan också framkalla rent fysiska upplevelser som att vi gråter eller ryser. Musiken kan också vara smärtlindrande, säger Anci Sandell, musikterapeut och doktorand.”

Christina Doctare som är läkare, författare, samhällsdebattör har också varit barnläkare och medicinalråd vid Socialstyrelsen. Dessutom har hon drivit en mottagning för stressade och utbrända människor. Hon har varit gästföreläsare vid Harvard Medical School och haft flera internationella uppdrag i krigssituationer t. e. x i Bosnien. Hon säger så här om hälsa:
” Hälsa är balans mellan kropp, själ och ande och att leva i frid med sig själv och i fred med andra”

 I hennes bok ”Vägen till hälsa” det bästa av väst och det största av öst 2008 kan man läsa:
“Kulturen är själva livsnerven i ett samhälle, det som mer än allt annat skapar ett ”mervärde”, om än ej ekonomiskt. Resultatet blir mera informerade medborgare som är kritiska, kunskaper och insikter i flera olika kulturer att förstå tankegångar och funktioner. Impulser av intellektuell och känslomässig stimulans. Påverka vår relation till världen, allt annat levande och den mänskliga existensen i stort.”

Vad innebär Mozarteffekten?
2004-2006 arbetade Christina som konsult på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm med ett projekt som handlade om musik och hälsa.
 Att lyssna på Mozarts musik skapar en känsla av välbehag och lugn, men skärper samtidigt uppmärksamheten.
Att sjunga i kör är en känsla av en gemensam skapelse i ögonblicket, en känsla av meningsfullhet, sammanhang och gemenskap.
 Musiken kan försätta oss i olika stämningar, förlösa känslor och frigöra en enorm kraft. Christina Doctare ser möjligheter att skapa förutsättningar för hälsa genom att ge människor tillfälle att uppleva kultur med alla de olika uttrycksformer som finns. Detta skapar en känsla av delaktighet, sammanhang, gemenskap och mening och bidrar därmed till hälsa för den enskilda och för samhället som helhet.

Nobelpristagaren Arvid Carlsson upptäckte dopaminet och hur man kan mäta vilka signalsubstanser och hormoner som frigörs när vi lyssnar på musik vi tycker om. Samtidigt minskar kortisolen som är ett stresshormon.

Slump eller öde?

text & målningar MARLOU HINDRIKSEN
Nr 5/2012
 
Sverige, land av lugn och ro. Karlskrona - hav, skärgård, skog… här vill jag tillbringa resten av mitt liv. Få en andra chans, starta om. Men hur i all sina da’r kommer det sig att du hamnat här, i en liten stad i utkanten av Sverige, undrar du? Ja, det heter väl slumpen. Eller ska jag säga ödet?
 
En liten intressant historia om slumpen. Eller ödet? För några år sedan fick jag mer och mer allergiska reaktioner av mat. Det började med nötter, sedan tillkom färska frukter, grönsaker, vete, soja, råg… jag blev rädd för mat; allt jag åt regelbundet blev jag allergisk mot. Jag fick mediciner och skulle börja med en terapi som innehöll att jag skulle få sprutor med små doser av de ämnen jag inte tålde längre. Just innan jag skulle börja med terapin kom mina föräldrar hem från Tjeckien. De hade med sig en artikel om NAET som min mamma hittade när hon höll på och målade; hon tittade ner i golvet och ordet ’allergi’ fångade hennes blick. Det visade sig att artikeln handlade om något slags av terapi - NAET - baserad på urgamla orientaliska metoder för att bota allergier. ’Slumpen är ingen tillfällighet’, som Jan Cederquist säger, och mina föräldrar bestämde sig att det måste ha varit ett tecken och de erbjöd mig att betala allt terapin skulle komma att kosta.

Och jag blev helt fri från allergier… Varje vecka åkte jag till en kvinna som använde den alternativa behandlingsmetoden akupressur. Till min häpnad var det min egen kropp som angav vad den var allergisk mot; ämnena jag inte tålde förorsakade muskelsvaghet när jag höll dem i handen. Hon mätte det genom att trycka min arm nedåt; om jag inte tålde ämnen kunde jag inte bjuda motstånd. Och så startade hon om min kropp, eller hjärnan. Efter några månader mådde jag så mycket bättre! Försäkringen ville inte ersätta kostnaderna, för att metoden inte hade bevisats vetenskapligt… Även vissa nära och kära trodde inte på NAET, även om de kunde se att jag var helt allergifri, att jag åt allt igen; det som inte syns, finns inte.

Inte allt som finns syns. NAET har bevisat det för mig, men jag har alltid trott på det. Enligt undersökning lyssnar de mest framgångsrika personerna på sina magkänslor. Det omedvetna är  30 000 gånger snabbare än det medvetna, ändå litar vi inte på det. Kroppen vet vad den behöver; den anger när vi behöver dricka, äta, vila eller sova. Vi behöver inte reflektera över det. Visst kan vi ignorera de här signalerna - som vi ofta gör under en lång period innan vi blir utbrända - men livet blir så mycket lättare om vi litar på vår egen kropp. Och det gäller framförallt kärleken; kroppen vet vem den passar bra ihop med innan vi realiserar oss det…
 
Det började med att jag dansade på diskotek. Jag träffade en kille som jag tyckte om från första ögonkastet. Vi dansade lite men sedan försvann han och hans vänner. Tre månader senare presenterade min bror mig för Olof. Det visade sig att han var killen som jag träffade på diskotek innan, och att han var halv svensk - medan jag just hade skickat in en ansökan om en praktikplats i Sverige. Slump eller …?

Efter tre månader fick jag beskedet att jag fått en praktikplats; jag skulle jobba på Sturköskolan. Olof började skratta högt när han läste brevet och följde med mig till Karlskrona, där hans föräldrar hade en sommarstuga 10 minuter från skolan…
Slumpen är ingen tillfällighet.

Ögonblick som förändrar livet

text MARIA SVENSSON
Nr 5/2012
 
Den 9:e Oktober fylldes Rödeby kyrka till bristningsgränsen, kvinnan som alla kom för att lyssna på var Annika Östberg.
 
En helt vanlig medelålders kvinna med en livshistoria inte många besitter. Efter att ha suttit i amerikanskt fängelse i 28 år fick hon äntligen komma hem till Sverige och Hinseberg där hon satt två år innan hon blev frisläppt.

År 1954 föddes det en liten tjej i Stockholm som fick namnet Annika. En liten tjej som hade hela livet framför sig. Hon växte upp i Stockholm tillsammans med sin mamma. En dag frågar hennes mammas kollega om hon kan hoppa in för henne på jobbet p.g.a sjukdom. Det har de flesta gjort någon gång i sitt liv, absolut inget speciellt med det. Men just denna dag steg det in en amerikan som senare skulle föra familjen Östberg över Atlanten. Annika var då 13 år gammal och blev bestört över att flytta så långt borta. Kände ett starkt utanförskap och när hon fick ett syskon växte det ännu mera.
 Hon flydde till en liten ort utanför San Francisco tillsammans med en kille. Drogerna flödade och hamnade snart i ett starkt beroende.  

15 år gammal blir hon gravid och beslutar sig för att hon inte ska föda ett beroende barn. Efter misslyckade försök att tända av på psykiatrisk avdelning tar hon ett tält och vandrar in i skogen, långt bort från civilisationens frestelser.
”Jag visste att när jag skulle bli sjuk så skulle jag inte kunna ta mig därifrån rent fysiskt”. Sommaren 1970 föder hon sonen Sven hemma i sitt hem.

Vem hade kunnat tro att livet skulle förändras så drastiskt. Djupt nere i en ond spiral av droger, prostitution och kriminella män, hamnade hon och hennes dåvarande pojkvän i en svår ekonomisk kris. De hade kommit över ett stort parti med kött och skulle sälja det till en restaurangägare. Problem uppstod och plötsligt hörs ett skott. Pojkvännen sköt honom! De flyr, tänker fly landet men Annika vill en sista gång se sin son. De kör tillbaka hem, men hon är så påverkad av droger att hon inte hittar huset.
 På en mörk landsväg får de punktering. Efter ett tag kommer det en polis som troligt ville hjälpa dem. Men hennes pojkvän ser situationen som hotfull och skjuter polisen.
De flyr men grips senare.

Pojkvännen tar sedan livet av sig i häktet och Annika står anklagad för ”first degree murder” 1981, döms Annika till 25 års fängelse till livstid för delaktighet till två mord.
 En dag får hon det värsta besked man kan få bakom galler, hennes son har avlidit i en bilolycka och Svens far dog samma dag efter dödsbeskedet. För att hantera sorgen började hon ta heroin igen. Under 4 år höll hon missbruket hemligt innan hon testades positivt i ett av anstaltens stickprov. Annikas historia var väldigt gripande. Och man fascinerades över hur stark hon var och faktiskt inte alls bitter. En kvinna man beundrar.

Har man möjlighet att gå på någon utav hennes föreläsningar tycker jag att man ska det.

Israel - resminnen

text & foto JENNIE EK
Nr 5/2012
 
Det var några år sedan jag besökte Israel. Det var samma år som jag också konfirmerade mig och var uppdaterad vad gäller bibeln och dess historia, viket naturligtvis var väldigt passande för ändamålet.
 
Staten Israel upprättades den 14 maj 1948. Sedan dess bildande har statens rätt att existera och var dess gränser skall gå varit och är fortfarande omtvistat. Det har varit konflikter med de kringliggande arabländerna och med Palestinas arabiska befolkning. Israel är världens enda judiska land. Befolkningen består av en etnisk mosaik på cirka 7 miljoner människor. Alla med sin speciella historia, kultur och tradition. 80% är judar. Övriga 20% är i huvudsak muslimer.
 Resan började med flyg till Tel Aviv. Därefter buss till staden Natanya, där vi skulle bo och utgå ifrån. Det var en häftig känsla att äntligen vara här i det heliga landet.
 
Efter några timmars bussresa såg man konturerna av den gamla staden, Jerusalem, vilken har en histroria som går tillbaka till omkring 4000 f.Kr. Jerusalem är den heligaste staden inom judendomen och har även stor religiös betydelse inom kristendomen. Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam. Från en utsiktsplats på Scopusberget fick man en underbar utsikt över den gamla staden med dess murar runtom. Vi såg Tempelområdet med de stora moskéerna, till exempel Klippmoskén med sin blänkande guldkupol som är en av muslimernas heligaste platser. Vi ser också Sions berg och de judiska kvarteren med dess synagoger och den kristna delen med sina kyrktorn. En intressant stad som är så viktig för tre världsreligioner.
 
En självklar hållplats var naturligtvis Klagomuren, vilken är Judendomens viktigaste plats. Denna mur är vad som återstår av judarnas gamla tempel, som revs och förstördes av romarna. Den 2000 år gamla muren som fanns runt templet under Jesu tid. Muren är indelad  i en kvinnlig- och en manlig del. För att få komma fram till själva muren var det ett måste att täcka axlar och knän. Väl framme vid muren så kunde man se att den var täckt med små små papperslappar, vilka var intryckta i murens håligheter. Små lappar med diverse böner och önskningar.

Vi vandrar sedan genom basarerna, på smärtornas väg, Via Dolorosa. Det var den väg som Jesus gick på väg mot Golgata och sin egen korsfästning. Vi kom till slut fram till Gravkyrkan och platsen där enligt traditionerna Jesus korsfästes. Vi vandrar även omkring i Gamla Stans myllrande gränder, där pilgrimer samsas om utrymmet med turister, försäljare och lekande barn.

Det blev också ett stopp i Bethlehem. Där besökte vi Födelsekyrkan och dess grotta, det omtalade stallet och krubban, den plats där Maria födde Jesus. Kyrkan är en av världens äldsta som fortfarande är i bruk.

Vi åker till den nyare delen av Jerusalem, för ett besök i Yad-Vashem, vilket är minnet från Nazitiden i Europa. Här finns den eviga elden som brinner för de sex miljoner människor som förintades i nazismens gaskammare, som aldrig fick komma till Israel. Vi stannar till vid Knesset, Israels parlamentsbyggnad och ser den sjuarmade ljusstaken, tillvekad i koppar med bilder av Israels folks långa kamp för friheten, fram till bildandet av Israel 1948.

Vi besökte även Nazareth, Jesus, Josef och Marias hemstad. Stadens kanske främsta landmärke är Maria Bebådelsekyrkan, där Maria påstås fått bebådelsen från ängeln Gabriel att hon ska föda Jesus. Staden brukar kallas för Israels Arabiska huvudstad. Invånarna är till stor del israeliska palestinier, vilket märks i gatulivet med alla marknader, det söta teet och vattenpiporna som puttrar. Vi åker vidare för att komma fram till en enkel arabisk by som kan vara platsen om det omtalade vinundret i Kana, där Jesus skulle ha förvandlat vatten till vin. Kommer så småningom till Genesarets sjö och tar en båtfärd till staden Tiberias och vidare till Capernaum, vilken var en betydelsefull stad under Biblisk tid. Vi stannar till vid Jordanfloden som rinner söderut mot Döda Havet.                                                                           

Vi åker igenom öken, kantat av beduinläger och små arabiska byar. Vid Döda Havets norra strand ligger Qumran, den plats där Dödahavsrullarna återfanns i mitten på 40-talet. Vi vandrar omkring i denna forntida stad och ser de grottor där rullarna låg gömda i tusentals år.
 Vi åker än en gång mot Jerusalem men denna gången åker vi genom Juda öken. Längs vägen ser vi beduiner och deras djur och tält, liksom det såg ut här under patriarktiden Åker vidare mot Döda havet, jordens lägst belägna plats med enorma saltavlagringar Det var dags att hoppa i badkläderna för ett dopp. P.g.a. av sjöns enormt höga salthalt flöt man som en kork. Var riktigt trögt att få ner fötterna i lodrätt ställning igen. Det var egendomlig känsla som jag aldrig glömmer.

Bussen rullar vidare söderut längs Döda Havets strand, mot Massada-klippan. Denna klippa har en stor symbolisk betydelse för Israel. Det var på toppen av denna klippa, i det som en gång var kung Herodes sommarhus, som en grupp judar, rättare sagt 960 stycken, gömde sig från romarnas förföljelse. När romarna kom för att inta klippan valde gruppen att hellre begå kollektiv självmord än att låta sig tillfångatas. Detta har kommit att spela en viktig roll som symbol för judarnas motståndskraft. Alla israeliska soldater svär trohet mot landet Israel på toppen av denna klippa. Vi tar inte samma väg som romarna gjorde, vi väljer istället den linbana som går till toppen.

Med på programmet stod också ett besök i Jericho, världens äldsta stad. Den ligger på Palestinska områden på Västbanken. Den har varit ockuperad av Israel sedan 1967. Men när vi kom bara fram till infarten. Där stod en patrull med k-pistar och satte stopp. Var tydligen för oroligt för ett besök.
Efter en intensiv vecka var det dags att flyga hemåt igen. Detta var ingen sol och bad semester precis, utan en kulturell och historisk resa, fullspäckad med platser och sevärdheter som man bara läst om. Det var en riktigt mäktig resupplevelse som jag aldrig kommer glömma.

Lisas nedstämdhet

text LEIF KÄLLBERG
Nr 5/2012
 
Lisa kände sig nedstämd. Hon var inte deprimerad utan endast lite vissen. Kanske blir det bättre om jag stiger upp, tänkte hon. Det var söndag och helt naturligt inte någon fart och fläkt. Det var högmässa klockan elva i kvarterskyrkan. Lisa hade också anledning att känna sig lite utanför. Hon hade inte fått anställningen som föreståndare för kvartersgården. Kvartersgården var en ungdomsgård för ungdomar mellan 15-20 år. Där brukade man spela bordtennis eller ’köra dator’. Gregor hade fått föreståndareanställningen. Det var egentligen mest naturligt, eftersom han var mest kunnig i alla spel och datafunktionerna. Han kände också ungdomarna bäst och deras svagheter. När Lisa hade druckit sitt morgonkaffe ringde Alex, en ytlig bekantskap från ungdomsgården.
 
Han var bara nitton år och Lisa tjugofem, så Lisa tog honom inte helt på allvar. Alex föreslog att de skulle göra en utflykt i hans sportbil. Lisa blev chockerad över att Alex överhuvudtaget ägde en Porsche. Alex motiverade det med att han hade lovat sina föräldrar att vara en lydig gosse, om han fick bilen. Lisa tog inte Alex riktigt på allvar utan nojsade med, och lovade att följa med på en tur. De kom under bilturen så småningom fram till en pub i ett litet samhälle flera mil utanför Stockholm. Alex var skötsam och beställde endast in en juice, medan Lisa tyckte att hon kunde ta en whisky. De blev kvar på puben ett par timmar, och läste nyheterna på datorn, och granskade sedan morgontidningen. Alex var så ung att han inte hade något kreditkort utan betalade kontant. Han fick därför hålla sig med en hel del kontanter. Lisa var lite generad över notans storlek för tre whisky och tre juice. Hon hade också blivit ganska berusad, och bad Alex att hålla tyst om det på ungdomsgården. De åkte hem igen och dagen blev genant för Lisa, som kände sig billig, och inte ville fortsätta sin anställning på ungdomsgården.

Det  var  måndag och Lisa var trött och bakfull, när hon gick till ungdomsgården för att försöka vara trevlig mot gästerna.  Lisa råkade ut för en flicka som var sexton år som ville prata ut om sin kille och sig. Det kändes frustrerande, men hon lyssnade, och tog till slut mod till sig, och tyckte att flickan inte kunde  hänga upp sitt liv på en kille. Mitt på dagen besökte Lisa arbetsförmedlingen för att höra sig för om alternativa anställningar. Hon ville ha något med mer go i. Hon fick därför rådet att söka sig till affärsvärlden. Problemet var att det handlade om pengar och Lisa tycket därför att det saknades praktik. Hon hade en fritidsassistentutbildning, och det innebar att hon hade en samhällsvetenskaplig utbildning. Hon ville inte söka sig till affärsvärlden på så svaga grunder. Dessutom behövde hon en del pengar för att kunna få real praktik inom området. Lisa var emellertid för smart att säga upp anställningen på ungdomsgården. Hon bestämde sig för att läsa en högskolekurs i ekonomi som gick på deltid. Hon kunde få ihop ett schema emellan arbetspassen på ungdomsgården.

Det hade gått ett halvår och Lisa hade trots stora problem med koordinationen kommit väl igång med högskolekursen och affärerna. Hon lade alla sina besparingar på aktiespekulation, och hade  samlat på sig tusentals aktier i lågkursföretag, och en del poster i aktier med högt kursvärde. Det fanns inte någon tid att umgås med Alex, som också var för ytlig för Lisas liv. Trota allt hade Lisas killintresse inte helt försvunnit och hon hade träffat en passande kille på högskolekursen. Han var redan högutbildad socionom och Lisa som hade sin fritidsassistentutbildning i botten hade ju en liknande bakgrund. Det blev också en del fester med Lisas nya kille som hette Rolf och hade ett handikapp. Han satt i rullstol efter en bilolycka och fodrade en hel del uppassning.  Efter en storföreläsning hade också Lisa börjat att tröttna på kursen. Den kändes väldigt abstrakt jämfört med aktieaffärerna. I stort sett handlade företagsekonomi om kurvor och matematik, medan aktieaffärer rörde spekulation. Rolf måste också hela tiden åka taxi. Han hade färdtjänst och Lisa kände sig tvungen att följa med och assistera.

En vacker dag hörde Alex av sig med ett ’- Hej lilla gumman’…! Han var oemotståndlig och hade också blivit mer erfaren. Han var också intresserad av aktier och drömde om att skaffa sig ett välavlönat arbete, men gick mest och drog benen efter sig. Han lyckades lura med sig Lisa på en ny åktur i sportbilen. De gjorde som första gången de hade varit ute tillsammans. De till och med besökte samma restaurang och Lisa drack återigen tre glas whisky och tittade på folk. Efteråt bestämde de sig för att åka och dansa. Lisa var helt och hållet novis på dansgolvet, och förstod inte att killarna blev svartsjuka.  Hon träffade en riktigt trevlig ung man som var helt självsäker, och till slut smet med Lisas handväska. Alex som först blivit svartsjuk fick vatten på sin kvarn, och lyckades också i ett slagsmål få tillbaka handväskan. Lisa hade därmed blivit botad från sin nöjeslystnad för ett bra tag, och slutförde kursen i ekonomi med bra betyg. Hon behöll däremot sin anställning på ungdomsgården, men lyckades avancera internt till en administrativ tjänst inom kommunen.

Studiebesök - sydöstran

text JOHANNA LEWÉN
foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 5/2012
 
Presspunkten må kanske inte tas som en så kallad ”seriös” tidning, men dess medarbetare tar de chanser som de får för att förbättra sina färdigheter och onsdagen den 12e september erbjöd ett just sådant gyllene tillfälle av journalisten Anders Nilsson på Sydöstran i Karlskrona.
 
Klockan 10:00 den 12:e september välkomnar Anders Nilsson Presspunktens sju medarbetare in till Sydöstrans redaktion och visar oss in till ett konferensrum. Härifrån har vi alla en klar inblick där de övriga journalisterna och fotograferna arbetar hårt för att hinna med de diverse med tips för kommande artiklar.
 Inne i konferensrummet bjuds vi fika och de första minuterna fylls rummet med stela artighetsfraser innan Anders Nilsson tar initiativet och så börjar vårt studiebesök.
­ – Jag kan börja med att berätta lite grann om vad vi gör här. Han gestikulerar med handen mot det rum mittemot oss där en kvinna sitter framför en dator och svarar i telefonen. Jag sitter just nu vid desken; alltså nyhetsdesken tillsammans med Maria där.

Nyhetsdesken betyder att det är där man svarar på mejl, brev, telefonsamtal och så vidare med tips, som sedermera delat ut till Sydöstrans olika journalister. Man kan ju inte göra artiklar av alla de tips man får in, utan då får man tänka på vad som är av ett allmänt intresse. Och då kan man ju fråga sig vad som egentligen är en nyhet. Anders Nilsson berättar då om ett telefonsamtal som ska ha ägt rum 1963 mellan Ölands Bladets chefsredaktör Nick Sjöholm och TT, Tidningarnas Telegrambyrå. TT ringer och berättar hur USA presidenten John F Kennedy blivit mördad och undrar om de är intresserade. Då varken John F Kennedy eller mördaren har någon känd anknytning till Öland avböjer Nick Sjöholm. Vad som är intressant för en lokal tidning att skriva om är t. ex hur vida kommunens olika beslut påverkar allmänheten.

Idag behöver man inte givet ha en journalistik utbildning för att göra detta till sin karriär. Visst finns det renodlade journalistskolor, men detta betyder inte att de kan skriva på ett fängslande sätt. Enligt Anders Nilsson så är det nämligen en begåvning som man inte kan lära sig. Därför är det viktigt att man är allmänbildad, noggrann och insatt i det ämne man skriver om. Som journalist bör man vara tävlingsinriktad; för att vara först på plats före sina konkurrenter. Man ska samt vara stresstålig och saklig på grund av den tidspress man ställs för varje dag.

På Sydöstran arbetar dagspressen från 09:30 till 17:30, kvällsreportrarna är verksamma mellan 14:00 och 22:00 och tidningens redigerare från 15:30 till 23:00; men man måste kunna anpassa sina arbetspass beroende på olika tillställningar som till exempel Melodifestivalen.
 Deras källor är så klart bland det viktigaste för dem och är lite olika. Utöver TT har de källor från polisen, kommunen, myndigheten, länsstyrelsen och landstinget. En bra journalist har tipsare vilket kan vara t. ex privatpersoner.

Anders Nilsson anser att en bra journalist har någon gång blivit anmäld hos pressombudsmannen; men har denne ifråga blivit fälld är det en annan sak eftersom det då är klart att journalisten då har gjort något fel.
 Han har själv blivit anmäld flera gånger, men aldrig fälld. Som journalist får man räkna med att vad man skriver kan göra personer upprörda, man kan bli hotad och själv har han till och med blivit misshandlad.

Av de frågor som vi ställer finner Anders frågan om
religion inressant.
 Är det skillnad på religiösa frågor och andliga frågor? Hur ser du på det?
 – Ja, nu börjar det bli djupt här. Skrattar han. Det kan väl vara någon skillnad. Andlighet behöver väl inte vara religöst. Vi hade en artikelserie om andlighet i höstas som var väldigt uppmärksammad där vi tog upp både om religioner och mer andligt med spöken och sådant. Jo men andlighet behöver inte riktigt vara samma sak. Det tycker inte jag. Jag tycker sånt är intressant och att vi kan skriva mer om sådant på så sätt om andlighet.

Då vårt studiebesök lider mot sitt slut ställs frågan vad Anders, som en professionell journalist, anser om Presspunkten?
 – Ja, tyvärr har jag inte läst den så bra som jag borde. Jag tycker den är bra. Flera grejer är riktigt bra. Men det var någon som hade en ingress som var i mästerklass, en Henrik Magnusson som hade skrivit om en skräckförfattare. Där är en riktigt bra ingress som man bara slutar med ”Vi ska tala om Howard Philips Lovecraft”.

Vårt studiebesök avslutas med en guidad tur genom redaktionen där vår fotogrupp får tillfället att prata med en av Sydöstrans fotografer och vi andra tar chansen att se hur en av deras journalister sammanställer sin artikel. Vi får en positiv överraskning då vi ser att de använder sig av samma designprogram som oss på Presspunkten, men så klart arbetar de med mer avancerade mallar än vad vi gör.

Presspunkten tackar därefter för oss och lämnar Sydöstran med ny och inspirerande kunskap, som vi med stor sannolikhet kommer ta med i våra kommande artiklar framöver.

Klara, färdiga, gå!

text & foto JOAKIM OTTOSSON
Nr 5/2012
 
Om ni undrar vart bilden på framsidan kommer ifrån så är svaret: Rolf Trullsson. Så ni kan vara lugna och veta att Presspunkten inte är med i någon illegal vapenhandel utan har fått träffa en man vars karriär inom fri-idrotten varit stor och lång. Vi fick äran att inte bara få en suverän framsidebild utan även en intervju och den kommer här!
 
Hur och när började din idrottskarriär?
Började som alla killar med att spela fotboll, jag var 11-12 år gammal när jag började i Fjärdsjömåla AIF. Under skoltiden på Rödebyskolan så upptäckte jag att jag var hyfsad snabb och vann ett antal med skoltävlingar. Jag hade en fantastisk slöjdlärare som heter Lars Pettersson som även var vår ledare vid skolidrottstävlingar och som jag betraktar som min förste friidrottstränare. Lars kontaktade KFUM Karlskrona och tipsade dem om mig och mina kvalitéer och så började min friidrottskarriär med att jag fick springa 100 meter i samband med KFUM mästerskapen. Var 15 år gammal och var kvar i klubben till jag var 20 år då jag gick över till KA 2 IF och där började min egentliga elitkarriär.

Hur kommer det sig att du blev sprinter?
Jag tror det var tillfälligheter som avgjorde detta. Hade en naturlig snabbhet och sporrades av framgångarna i skolidrotten och de ledare som jag hade turen att få möta.

Berätta gärna om något gott minne/tillfälle från när du var sprinter.
Det största minnet jag har är när vi besegrade finnarna på 4x100 meter stafett i Helsingfors och kvalificerade oss för EM i Rom 1974. Att springa inför ett fullsatt Olympiastadion och finnarnas hemarena och där besegra dessa duktiga sprinters är något jag alltid kommer att bära med mig. Vi satte också ett riktigt bra svenskt rekord som stod sig långt fram på 1990-talet.

Vad har du för meriter inom idrotten?
7 SM guld i stafett, 3 SM guld inomhus på 60 meter, EM deltagare 2 ggr, en Europacup, nästan 20 landskamper. Detta är mina friidrottsmeriter sedan beror det ju på vad man menar med meriter. Jag var tränare för Rödeby AIF:s damer när de låg i den näst högsta serien i början på 1980-talet det är något som jag också är stolt över.

Hur många och vilka tävlingar har du varit starter? (ca)
Jag var internationell starter i 15 år men började redan under min aktiva karriär med att vara starter på ungdomstävlingar och skoltävlingar i Karlskrona. Tror det kan röra sig om ca 500 tävlingar sammanlagt. De stora tävlingar jag genomfört som starter är VM, Europacup 2 st, Finnkamper 2 st, landskamper ett antal samt ca 30-35 SM tävlingar.

Hur och när kommer det sig att du blev starter?
Det saknades starter vid Vinterlovstävlingar inomhus i Karlskrona i början på 1970-talet som KFUM Karlskrona arrangerade. Jag fick en förfrågan om jag kunde skjuta iväg några heat och sedan tyckte jag detta var intressant och kul. Men min aktiva karriär satte stopp för vidare engagemang i starterjobbet när jag sedan slutade som sprinter så utbildade jag mig till förbundsstarter 1988.

Är du fortfarande aktiv och isåfall vart och hur?
Jag beslöt mig för att sluta som starter 2003 då jag hade fullt upp med uppdrag åt RF:s antidopingkommission. Att ha båda dessa uppdrag gjorde att jag inte skulle haft en chans till något privatliv. Jag valde dopingarbetet då jag var ganska trött på att åka runt på friidrottsarenorna både i sol och regn. Finns inte engagemanget så gör man inget bra jobb.

Berätta gärna om något speciellt minne som starter?
Det som för alltid etsar sig fast hos mig är uppdraget som VM starter. Varje starterteam bestod av fyra man, 1 huvudstarter, samt tre medhjälpare. Jag skulle starta ett försökslopp på 200 meter för damer med bl.a den tidens stora superstjärna Merlene Ottey. Hon hade någon dag tidigare i svensk press ondgjort sig över att svenska starters höll så länge mellan färdiga och skott så att (citat) ”man kan gå och dricka the”.
 En av mina medhjälpare retade sig på hennes yttrande i media och när jag kommenderade ner tjejerna ”på edra platser” och min medhjälpare kollade att tjejerna hade fingrarna bakom linjen stannade han till vid miss Ottey och sa på klanderfri engelska ”ursäkta miss Ottey önskas det en kopp the”. En ursinnig Merlene Ottey reste sig ur blocken och protesterade men eftersom jag inte hade hört ordväxlingen kunde jag inget göra. Min medhjälpare förklarade med ett rävaktigt leende efteråt vad han sagt och det fanns fler andra funktionärer som hört utlägget. Merlene Ottey vann sitt heat och min medhjälpare fortsatte som starter i många år därefter. Vi har skrattat gott åt denna händelse! Naturligtvis stördes Ottey av yttrandet från den svenske startern men jag tror att hon innerst inne tycket det var ganska kul.

Vad krävs för att bli en internationell starter?
Man utbildar sig genom att gå den svenska förbundsstartersutbildningen. Därefter får du dig tilldelad ett antal tävlingar av hög kvalité där du följs av en forma av revisor som kollar att du håller ”måttet”. Varje år går man en uppföljning som måste genomföras för att du skall få behålla din legitimation.  När man betecknar dig som stabil, lugn och kunnig får du allt större uppdrag.

Vem anser du vara världens genom tidernas främsta friidrottare och varför?
Jättesvår fråga eftersom friidrott är uppdelat på 6 grenar som sedan är uppdelat på ytterligare ett antal discipliner som alla ställer stora krav på den aktive.
 Men den jag beundrar mest är dock 800 meters löparen David Rudisha från Kenya och hans fantastiska 800 meters lopp på OS i London 2012 där han vinner på helt otroliga 1.40,91.
 Att springa 800 meter är nog det mest krävande som finns det handlar om sprinterfart hela vägen, man springer på gemensam bana där allting kan hända, du måste ha en bra start men också en bra finish men detta räcker inte utan det gäller att ha högsta växeln i hela loppet. Men det finns flera stora friidrottare och det finns nästan en Rudisha i varje gren.

När sköt du ditt första startskott?
Det är så länge sedan att jag glömt detta men jag tror det kan ha varit 1971 eller något år senare.

Jonte joyride

text JERRY B
Nr 5/2012
 
Julia och Stellan fick en inbjudan till en kräftskiva och maskeradfest.
De tackade genast ja. Temat för kvällen var 60 och 80-talet.
Barnen fick spöka ut sig till olika sagofigurer.
 
Det var ett färgglatt gäng som åkte till kräftkalaset utklädda till olika personligheter. Elvis och Marilyn Monroe kom tillsammans med Musse Pigg och Pippi Långstrump. Törnrosa och Prince hade med sig Glader, Blyger och Prosit. Michael Jackson dök upp i tre olika upplagor. Först som en bror, sedan solo och sist som Diana Ross. Förvirringen fortsatte när två miljöpartister av osäker härkomst gjorde slag i saken och kallade varandra för hen. Vid avträdet löste moder jord och hin håle kompromissen under parollen anything goes.
 
Julia hade sytt upp en rosarutig klänning och Stellan bar en stickad väst från filmen Magical Mystery Tour. De föreställde Brigitte Bardot och Paul McCartney. Sannerligen två tidlösa popikoner från 60-talet som håller än idag. Efter välkomstdrink med tilltugg följde diverse fysiska aktiviteter i form av rita, gissa, spring. Långbordet dukades upp med god mat och dryck. Kräftstjärtarna blandades med torskfilé, sillbitar och Janssons frestelse. Det dröjde inte länge förrän hela sällskapet dansade runt laddade och självlysande av Omega 3.

Varje deltagare fick sedan i uppgift av lekledaren att skriva ner fyra favoritlåtar från Beatles alla skivor. Det var inte så lätt att välja från det rika utbudet. När alla var klara skulle det röstas fram en vinnare. Några tog leken på största allvar. Stellans taktik var glasklar. Det gällde att följa magkänslan och inte bara välja de allra största hitsen.
Han skrev:
1, Hello Goodbye. 2, She´s A Woman. 3, Nowhere Man.
4, While My Guitar Gently Weeps.
Men när han lyssnade på texterna upptäckte Stellan att låtarna handlade om avsked, vilsenhet och oro. Det var inte så han ville minnas Beatles musik. Särskilt inte på ett festligt kräftkalas. Den här kvällen skulle den världsberömda kvartetten förknippas med positiva ackord, trallvänliga refränger och stämsång kryddade med yeah, yeah, yeah.

Med den positiva inställningen gjorde han snabbt en ny lista:
1, A Little Lovin´. 2, We Are in Love.
3, Words Enough To Tell You. 4, I Must Be In Love.
De här låtarna tyckte alla var mycket gladare. Men det fanns en liten hake. Det var inte The Beatles. Det var inte John, Paul, George och Ringo. Stellan hade valt ut fyra olika popgrupper som härmade Beatles-soundet.
 De var riktiga copycats. I vissa fall kan en kopia vara lika bra som originalet. Så även denna gång. Stellan vann den lekfyllda tävlingen trots att han inte följde regelboken. Det fick till följd att han resten av kvällen blev kallad för Lance Armstrong av den ständige ordningsmannen. Många ville dock veta mera om grupperna de glömt eller aldrig hört talas om. Artisterna var i tur och ordning: The Fourmost, Adam Faith & The Roulettes, The Mascots och The Rutles.
 
Ute på verandan satt Jonte Joyride utklädd till sig själv. Farmor behövde hjälp att formulera en kontaktannons. Det gick inte så bra i höstmörkret. Prickarna hamnade på fel ställe. Änka med humor blev anka med humör. Farmor fick bara två svar. Först kom ett mejl från en ilsken arbetsledare på Ölands djurpark. Han behövde någon att skälla ut när sommarjobbarna slutat och börjat skolan. Sedan kom ett SMS med ett SOS från självaste Paul Anka. Sångaren och låtskrivaren från Kanada ville ha ett yes av den läckra skånska gåsen.
 Inte blev det bättre när farmor och arbetskamraterna från tiden på Konsum skulle skicka en hyllning till före detta chefen som fyllde 85 år. Återigen blev det problem med två prickar. Grattis hälsar konsumgänget blev gratis halsar könsumgänget. Chefens hustru vädrade humör men 85-åringen visade prov på humor och skickade snabbt följande svar: Tack för tiden med könsumgänget. Det skänker glädje nu och framåt när jag tänker bakåt. We are not amused, sa frugan och kysste sin man på kinden.

När männen på festen plockade undan utemöbler och rengjorde grillen hördes från köket en vild diskussion om vem som var den värsta härmapan. Lady Gaga eller Britney Spears. Alla var dock rörande överens om att Pink, svenska Robyn och Caj Karlsson är genuina artister. Någon började tala om Hollywoodfruar och att Elton John kallade Madonna för tivolistrippa. Jag är böjd att hålla med, sa värdinnan. Vi hade köpt dyra biljetter men fick vänta i 90 minuter innan divan behagade göra entré. Sedan kändes showen som en ljummen soppa. Besviken och bedrövad är bästa beskrivningen av spektaklet. Hon borde passa sig. Både den unga publiken och de trogna fansen kan snabbt hitta nya förebilder. Den märkliga madonnan klarar sig nog, sa morfar. MTV-katten har visat sig ha nio liv.

En hedersman tackade värdparet genom att läsa ett stycke från Förborgade ord utgiven av svenska Baha´i ­‑ samfundet. Många kände värme, glädje, tro, hopp och kärlek.
 Innan det var sängdags fick Stellan en begäran att spela något passande. Gitarren var ostämd av vädret så han fick ta hjälp av tekniken. Julia tryckte fram Paul & Linda McCartney med Denny Laine på Youtube.
 När luften fylldes av ljudet från säckpiporna i hitlåten Mull Of Kintyre ställde sig alla i en ring på gräsmattan. De ropade högt till mångubben som lyste starkt på sommarnattens sista serpentiner. Grattis Paul 70 år. Nu är det gott att leva.
We are in love and we’ll keep it this way.
 
 
COPYKATTER & HÄRMAPOR
I 50 år har många popband försökt att kopiera, härma och imitera Beatles stil och framgångsrecept. Här följer fyra exempel på artister, grupper och låtskrivare som gjorde några lyckade försök.
 
Liverpool-gruppen The Fourmost var skickliga musiker men saknade lyskraften och förmågan att skriva egna popsånger. Eftersom de hade samma manager och producent som Beatles fick de ta över sånger som John Lennon skrivit tidigare. Gruppens första två singlar Hello Little Girl och I´m In Love gick snabbt upp på topplistan. Men det var den tredje skivan som gav Fourmost deras största hit. A Little Lovin´ är skriven av den i sammanhanget okände Russ Alqvist. Han lyckades med konststycket att komponera en skräddarsydd variant som är starkt influerad av Beatles klassiska uppbyggnad av text och musik. Trots att Fourmost slutade spela in skivor 1969 så uppträder de fortfarande dock utan originaluppsättningen. Kanske är det dags att byta namn till The Twomost eller varför inte The Almost. De lät nämligen nästan, men bara nästan, som förebilderna av årgång 1963.
 
 
 
 
Adam Faith var engelsk tonårsidol, sångare och skådespelare. Från 1959 till 1962 var han en av de största artisterna i England och hade ett ständigt flöde av topp-tio hits på UK Singles Chart. För att stå emot konkurrensen från alla nya popgrupper tog Adam hjälp av låtsnickaren Chris Andrews och bandet The Roulettes. The First Time och We Are In Love innehåller allt som de tidiga Beatles-hitsen har. Men när Andrews kopierade Lennon & McCartneys harmonier gjorde han dem ett snäpp vassare. Adam Faith gör en grym tolkning av Merseybeat-soundet. Genom att våga vara tuffare gränsar produktionen mer mot hårdrock än mjukpop. Redan på 70-talet övergick Faith till att satsa mer på skådespelarkarriären och hade flera roller i olika engelska TV-serier och filmer. Under en turné med ett teatersällskap 2003 avled Adam Faith efter sviterna av en hjärtattack.
 
The Mascots var en svensk popgrupp bildad i Stockholm 1963. De och många andra var kraftigt inspirerade av Beatles och brittisk pop. Words Enough To Tell You låg först som bilaga i form av en tunn fladdrig plastskiva i ungdomstidningen Bildjournalen. Låten blev så populär att skivbolaget gav ut den på vinyl. Den blev en av gruppens största hitsinglar. The Mascots erbjöds skivkontrakt i England men endast på villkoret att de ändrade namnet till The Swedish Design. När de vägrade brände de i princip alla chanser till karriär i utlandet. En lansering i USA gav inget resultat. Mascots gjorde sin sista spelning i augusti 1969. Medlemmarna startade istället den politiska NJA-gruppen som senare blev Fria Proteatern.
 
The Rutles är en komedi-grupp skapad av Eric Idle från Monty Python-gänget. I den fejkade dokumentären All We Need Is Cash från 1978 gör Rutles en parodi på Beatles karriär. Filmen har många festliga och skruvade scener där karaktärsdragen är så uppförstorade att Rutles liknar Beatles mer än beatlarna själva. Sekvensen med Yoko Ono förvandlad till nazist har delat de trogna Beatles-fansen i två läger. John, Paul och Ringo var inte särskilt roade av projektet. Men George som inte tog så allvarligt på Beatles historia spelar själv en roll som TV-reporter i filmen. The Rutles har gjort 2 fullmatade skivor. Neil Innes lyckades på ett kärleksfullt sätt göra träffsäkra pastischer på Beatles hitlåtar. Sergeant Pepper är Major Happy och Lennons magiska I Am The Walrus blir Piggy In The Middle från Tragical Mystery Tour. Eric Idle gjorde en andra film Can´t Buy Me Lunch 2002 men den fick inte samma framgång.

 

 


Coming attractions - animationens bortglömda skatter

text HENRIK MAGNUSSON
Nr 5/2012
 
Del 3: The Third Rail
Vårt tredje kapitel kommer att handla om den sista av MTV’s förlorade skatter, nämligen den urbana animerade serien Downtown. Baserad på livet i New York City i dom sista månaderna av 90-talet, så skapades serien av Chris Prynoski, en tidigare animatör för Beavis And Butthead. Huvudpersonen är den nördiga Alex, ett serie-och sci fi besatt biträde för en kopieringsaffär, som precis flyttat ut till sin första egna lägenhet, en nergången liten håla ovanför en sunkig bar. Runt honom kretsar hans vänner, hans 16-åriga syster Chaka och hennes vänner Matt, Fruity och Mecca, hans bästa vän Jen som jobbar i en second-hand affär, den övervintrade hårdrockaren och konspirationsteoribesatta ”Goat” (riktiga namn okänt), och hans kärleksintresse, gothtjejen Serena.
 
Matt, Mecca, Serena, Fruity, Chaka, Alex, Jen och Goat © MTV 1999

Downtowns humor ligger i att visa upp den nergånga och solkade baksidan av New York, den realitet som dom flesta av stadens invånare får dras med snarare än den glamorösa fasad som oftast visas upp i media. Kassa, nergångna lägenheter, skitiga tunnelbanor, barer som stinker av svett och gammal öl och skräpiga, mörka parker är skådeplats för seriens handling. Ett annat populärt ämne är den sociala ångest som uppstår i de flesta umgängeskretsar av den sort som finns i serien, och den desperation som kommer från behovet av intimitet. Förutom Alex intresse för Serena, kan nämnas Goat, som i princip jagar allt som rör sig, och har en ”kvantitet framför kvalitet” inställning till dejtande, och Fruity, en av Chakas klasskamrater i gymnasiet vars tonåriga hormonstinna desperation tar sig uppenbara uttryck.  
 Serien gick 13 avsnitt under 1999, och uppnåde en blygsam framgång. Till skillnad från Clone High och Undergrads hade bara en kändis ett gästspel, proffsbrottaren Mark Callaway, mer känd som WWE’s The Undertaker, som spelar sig själv i avsnitt 5, som en gäst på New York Comic Con. Det på grund av att under den här perioden hade MTV ett samarbete med proffsbrottarorganisationen WWE för utbyte av
musiklicenser och kändisar.

De 13 avsnitt som gjordes varierar i tema och fokus. En intressant aspekt är att flera avsnitt handlar om lokala folkmyter om New York, och dom kringliggande områdena. Avsnitt 6 handlar om New Yorks tunnelbana och myterna om till exempel de så kallade ”mullvadsfolken”, den tredje rälsen som sägs vara elektrifierad och steker den som rör vid det, och rapporterna om alligatorer och elektriska ålar som lever i kloakerna. Avsnitt 12 handlar om de närliggande New Jersey trakterna, och myten om inavlade klaner med kannibaler som sägs leva i skogarna, och den legendariska Jersey Devil, New Yorks svar på mellanvästerns Bigfootlegender.
 Chakas och hennes vänners försök att underhålla sig på New Yorks nattklubbscen, vad än åldersgränserna säger, är ett sekundärt huvudtema efter Alex kärleksproblem. Detta syns mest i avsnitt 3, ”Hot Spot”, där en ny nattklubb kallad Flame tar över den gamla baren under Alex lägenhet, och Chaka utnyttjar chansen att använda byggnadens nödutgång för att ta sig förbi dörrvakten, och sover i Alex lägenhet under natten när han jobbar nattskift. Samtidigt försöker Alex och Jen få Flame nerstängt, då Jen hatar ”trendiga” nattklubbar som tar över och förstör vad hon anser är en viktig del av New Yorks kulturliv, sunkiga barer, som hon kallar en Amerikansk Tradition, och Alex som hatar klubben för att dansmusiken gör honom galen när den ekar genom hela huset. Det hela slutar med att klubben stängs ner då Chaka blir arresterad för minderårigt drickande, och döms till samhällstjänst.
 En intressant parallell är mellan Alex och hans bästa vän Jen, och hur deras kärleksproblem liknar varandra. Alex trånar efter Serena, men vågar sig inte på att försöka stöta på henne, medan Jen är frustrerad över att alla män hon är intresserad av istället dras till lösaktiga bimbos som hennes rumskamrat Leah, som hon har ett spänt förhållande med. Det finns flera tecken på att dom är intresserade av varandra, men bestämmer sig för att förbli vänner istället för att ta förhållandet till en annan nivå.

Serien lades ner efter avsnitt 13, där Alex trånande efter Serena fick en slags upplösning, och ett missöde med drogat Halloweengodis ledde Chaka på en väldigt makaber resa genom New Yorks Halloween firande. Downtown, precis som sina gelikar, hade potential som aldrig fick utforskas helt och hållet, men serien lever vidare genom sin skapare, som säljer en DVD med de 13 avsnitt som gjordes på sin hemsida. För tillfället är det allt Downtowns fans kan trösta sig med…

Zeke - provar något nytt

av LINN SCHNEIDER
Nr 5/2012

Bring me the horizon

text VICTOR NILSSON
Nr 5/2012
 
Bring Me The Horizon är ett Metal/DeathCore band, kommer från Storbritannien och statade år 2004. Bandet blev känt via myspace.
 
Brittiska Bring Me the Horizon är ett Metalcore band från Sheffield, Yorkshire. Bildades 2004, består gruppen av sångaren Oliver Sykes, gitarrist Lee Malia, rytm gitarrist Jona Weinhofen, basisten Matt Kean och trummisen Matt Nicholls. De har för närvarande kontrakt med RCA i Storbritannien, USA Epitaph Records. Deras musik handlar på ett ungefär om död/liv, svek/kärlek och självklart party/röj musik lite. De har släppt tre studioalbum,
 Deras första var EP:n, med titeln This Is What the Edge of Your Seat Was Made For gavs ut i slutet av 2004. Debutalbumet heter Count Your Blessings  och kom inte förens den 30 oktober 2006. Deras album There is a Hell Believe Me I`ve Seen It, There Is a Heaven. Let`s Keep It a Secret gavs ut 4 oktober 2010 och är inspelad i Studio Fredman, Göteborg. I mars 2009 lämnade gitarristen Curtis Ward gruppen. Sykes angav i en intervju att anledningen till Curtis avgång var att han hade fått arbete på Top Gear, I juli 2009 anslöt sig Jona Weinhofen till gruppen. Sommaren 2011 spelade de på
MetalTown i Göteborg.  

Mina favoritlåtar
Chelsea Smile. Är skön fest-röj låt för dom som älskar metalmusik och festa !
Diamonds Aren’t Forever. Påminner mig om att vara stark, aldrig ge upp och inte vara slav för någon!
The Sadness Will Never End. Sorg tar aldrig slut sant tycker jag. När man t.ex har förlorat någon...
Crucify Me. Handlar ungerfär om kristerdomen mellan himmel och helvete allt finns! Allt gott o ont för det är vad vi är. Människor som människor.
It Never Ends. Är en av mina största älskade låtar som ha berört mig och tycker det också  är sant i livet. Det (saker) tar aldrig slut, för en del människor, även om man själv vill det.
Visions. På minner mig mycket att vara stark man klara detta och aldrig vara eller visa sig svag.
Eyeless. Låter att man är blind för sanningen o ärlighet,
Blessed With A Curse. Kärleken o svek och sorg = sant med livet.
Don’t Go. Lika sorglig som  Blessed With A Curse men ensamheten finns i vare rum och ställe.
Anthem. Ta fram party utrusningen och saker och RÖJ! Som låten nästan låter som.
Alligator Blood. Säger bara tre ord. Sjukt, galenskap, rysk roulett Som man hör i låten men min åsikt om låten så är den sjukt bra.
Football Season Is Over. Fotbolls säsongen är över! Riktigt skön crazy party beat! Och låter verkligen som en huligan låt, rätt passande låt för fotbollshuliganer enligt
min åsikt om låten.

Bring Me The Horizon är ett av mina mest älskade band som jag någonsin ha lyssnat på! Har lyssnat på dem i ett par år I alla fall. De har inspirerat mig mycket och fått mig att vilja skapa eget band. Men det är ju svårt att hitta personer, jag har kunnat sjunga lite growl (snarare grovt röst som det heter i musikbranschen). Har kunnat det förut men är nog rätt mycket ringrostig nu, plus kanske inte vågat att ställa mig på en scen... Men om jag ska erkänna så när jag lyssnar på Bring Me The Horizon så känner man en oförklarlig känsla av styrka och självkänsla och att våga en del saker och lite mod som man behöver lite i världen. Ibland så föreställer jag mig själv i tankarna, att det är jag som sjunger o spelar med en del personer, till exempel med de man känner (vissa vänner) och som också älskar metal… Men nån gång kanske så
slår min dröm in?

Det går åt skogen och det ordnar sig

Gästkrönikör SVEN JINTON
Nr 5/2012
 
”Visst är det ganska imponerande att Håkan håller på som han gör fortfarande! Jag menar det är ju ganska tufft fysiskt och han är ju ändå 48!”
 Hmmm, tänker jag, de vet nog inte hur gammal JAG är. Den återkommande känslan av att vara dum i huvet är där igen.
Jag tänker, ..eller säger jag det till och med?... ,  ”Är det inte ganska imponerande av MIG - att BÖRJA med detta när jag är 49??”
 Jag vet inte vad de andra tycker och tänker. Kanske de inte har reflekterat över det ännu. Att jag är så pass mycket äldre. Okej, visst, några är typ 35 och ett par har fyllt 40, men de flesta är kring 25 - 30. De är unga och entusiastiska och tar till sig allt det nya snabbt.
 Själv är jag tveksam, funderar fram och tillbaka, är detta rätt?  Visst, det är jättekul och intressant och spännande på alla sätt. Men jag är ju 49! Kommer att ha fyllt 50 innan jag är klar! Fixar jag detta? Eller är jag faktiskt helt dum i huvet???
 
Sven Jinton 49 år, uppvuxen i Karlskrona. I många år bosatt i Stockholm men är nu tillbaka i Blekinge. Har precis börjat en utbildning till klättrande Arborist (trädvårdsspecialist) vid Hvilan utbildning i Skåne.

Hur hamnade jag här egentligen?
Det är inte första gången jag ställer mig den frågan inser jag. Redan för några år sedan, när jag efter nästan 20 år som brevbärare på Posten i Stockholm vände åter till Karlskrona och trädgårdsutbildningen där, fanns blandningen av entusiasm för det nya, spännande och rädslan för att ha hamnat fel, lämnat det jag hade, tryggheten, eller i alla fall, det gamla invanda.
 Men jag var helt enkelt trött. Trött på storstadsstressen som skapar avstånd och kyla mellan människor. Trött på Postjobbet. Och så fanns där längtan tillbaka till barndomens och ungdomens Blekinge.
Visst brevbärarjobbet var inte bara stressigt och tungt, det var ofta samtidigt roligt och utvecklande. Speciellt för mig som i många år varit fackligt aktiv och jobbat på flera olika arbetsplatser. Därmed fick jag uppleva många spännande situationer och träffa och lära känna nya och intressanta människor. Men ändå, det började kännas som att gå i gamla innötta hjulsspår. Började känna mig instängd.

Men frågan kvarstår, Varför? Vad är det som gör att jag och andra plötsligt väljer att starta om på nytt? Är det situationen man befinner sig i som bestämmer över en? Är det slumpen, ödet eller en tvingande nödvändighet som styr ens vägval?
Vad betyder det egentligen att starta om på nytt?
 Nystart. Ny start i livet. Det låter positivt – eller hur? Att bli kvar, fortsätta som förut, traska på i gamla hjulspår, det har en annan, kanske mer negativ klang? Den som står still utvecklas inte, lär sig inget nytt. Men är det alltid så? Kan det inte lika gärna vara mer positivt att vara den som finns kvar? Den som står för trygghet och stabilitet. Lång erfarenhet. Kunskap som sitter i händerna. Medans den där ”hoppjerkan” aldrig blir färdig, aldrig hittar rätt?

Hur många gånger har jag inte själv börjat om? Flyttat från den ena platsen till den andra, lyckats få ett jobb, sagt upp mig, hittat ett nytt jobb, blivit arbetslös, testat utbildning, hoppat av, börjat röka, slutat röka, börjat igen... börjat träna, slutat... Träffat en kvinna, fått korgen, träffat en ny...
Hur många av dessa ”nystarter” har varit självvalda? Hur många har varit påtvingade? Hur många har varit en slump?
När jag en gång i ungdomen flyttade från Karlskrona till Stockholm. - Flyttade jag bort från något eller till något? Var det arbetslösheten, eller den allt ensammare tillvaron när så många av mina polare försvann åt olika håll? Var det känslan av tristess och instängdhet som kan inträffa när man är ung i en småstad och fortfarande bor hos päronen?
 Eller var det lockelsen till storstaden? Polarna som flyttat i förväg? Stockholmstjejen jag mött på en tågresa? Känslan av en plats där allt kunde hända och hände?

I livet finns det nog helt enkelt inga enkla sanningar. Inga vattentäta skott mellan ödet, slumpen, tvånget och ”den fria viljan”. Tänker att det ofta är en kombination av allt. Tänker också att när man blir äldre så är det ju så mycket annat att tänka på hela tiden; vardagsbekymmer, framtidsplaner, tillbakablickar på livet. Familj, släkt, vänner. Morsan som på ålderns höst behöver mer och mer hjälp. Långt ifrån den bekymmerslösa tillvaro som de andra, de yngre, tycks ha. Fast var det verkligen mer bekymmerslöst när jag var i 20-års åldern? Är jag inte egentligen mer självsäker och trygg idag?. Vetskapen om att vad man än gör så kan det alltid gå åt skogen, och det gör det ofta också! So what!? På andra sidan den där skogen finns det ofta en öppning, en glänta, där man kan se ett nytt ljus!
 Så vad du än gör, hoppar på nått nytt eller blir kvar i det gamla. Det går åt skogen OCH det ordnar sig! Det är det som är livet. Skillnaden kanske är att har du provat nått nytt så har du i alla fall lärt känna en ny verklighet och nya spännande människor!

Återkommer i tankarna till kommentaren om Håkan, vår duktiga lärare i trädklättringsteknik och hans fysiska kapa-
citet. Tänker samtidigt på mina arbetskamrater på Posten. Kvinnor och män, varav en del närmar sig pernsionsåldern, som springer i trapporna på Södermalm, bärandes tunga bördor med post och reklam. Vissa dagar, med de idag allt större distrikten, ibland över tusen hushåll, upp till 5-6 timmar efter att först stått och sorterat i flera timmar.
Det blir JAG imponerad av!

Hjärnspöken

text & foto LINN SCHNEIDER
Nr 5/2012
 
Ljuset som letat sig fram bakom rullgardinen och lagt sig som en guldrand på den ljusbruna tapeten avslöjade att ännu en natt hade gått och blivit dag, men i hennes värld var det fortfarande mörkt.
 Det spelade ingen roll hur mycket värme solskenet bar med sig. Hon frös ändå. Människors goda ord och försök till att uppmuntra henne räckte inte heller till för att spräcka den osynliga bubblan av bly som ständigt omfamnade henne. Vissa kallade henne lat och bortskämd som inte ville anpassa sig som alla andra. Anpassa sig efter samhället med dess regler och normer för hur saker och ting skulle gå till.
Utbilda sig, skaffa jobb...  

Hon hade lärt sig att det var lönlöst att ens försöka förklara. I svaren hon brukade få, låg något som inte ännu existerade i hennes förmåga att använda sig utav. Positiva tankar. För henne var de här människorna vilseledda själar, fängslade av osynliga troll som höll dem i koppel.

Hon kunde se dem hos var och varannan person när de stressade över stan. Män och kvinnor slavade dagligen inför dessa fula små varelser. De skyndade jämt över torg, genom gågator och köpcenter. Alltid på väg någonstans, medvetet eller omedvetet i full färd med att upprätthålla det stora viktiga samhället.

Och barnen utsattes för minst lika hård press. Deras huvuden tyngdes ner över läroböcker av trollens elaka vargar.
Hur mycket hon än vände och vred eller plockade isär för att sedan pussla samman allt igen, kunde hon inte se någon frihet i det här.

Anstaltstankar

av HENRIK MAGNUSSON
Nr 5/2012