Hon väver livets trådar

text & foto KARIN MATTSSON-COLL
Nr 5/2012
 
Britt-Marie Karlsson – väverska på Träffpunkten
Hjälper gärna till med att bland annat sy upp byxor, sätta i blixtlås, sy gardiner. Hon är något av en allt i allo, när det gäller sömnad och vävning.
 
När jag kommer in i rummet står det en stor kartong på golvet med enbart nystan av olika trasor. Britt-Marie har fått en särskild beställning på en matta och hon har fått flera önskemål om trasmattor och väver så fort hon hinner. Jag frågade när hennes intresse för vävning vaknade eller om hon är uppfödd med dunket av en vävstol?

1993 drabbades Britt-Marie av en riktigt stor stroke som fick henne att sluta andas, men tack och lov så fick hon syrgas i rätt tid. Det här hände på morgonen kl.07.30 och det blev iltransport till Lund och hon var framme på sjukhuset i Lund kl.10.30. Britt-Maries typ av stroke innebar att epilepsi kunde utbryta och det gjorde det efter 3 månader med konsekvensen att hon inte får köra bil.Hon stannade på Lunds sjukhus från den 6 december till den 17 december och familjen bodde på anhörighotell.
 I början kände Britt-Marie endast igen sin man Thure och inte ens sina barn. Hon fick börja från början och ta det stegvis, upplevde att hon blivit en ”baby på nytt”. Det var svårt för henne att tala utan hon viskade fram orden i stället. Senare skulle hennes inkapslade ilska bryta ut och familjen skulle få upptäcka nya sidor av Britt-Marie, men de tog ”förvandlingen” med gott humör. Thure stannade hemma mer och mer för att vara i Britt-Maries närhet och kunna sköta om henne. Under ett års tid trappade Britt-Marie ner sin medicin succesivt i samförstånd med sin läkare, vilket hon är mycket glad och tacksam för idag.

1994 efter det att Britt-Marie opererats i Lund, så kom hon till rehabiliteringsavdelningen i Karlskrona. Där fanns det möjligheter till olika slags sysselsättningar och hon fastnade genast för vävning. Det fanns många vävstolar i olika storlekar och Britt-Marie, som tog det hela som ett nytt jobb fick hjälp med rullstolen från och till, för hon kunde inte stå på sina ben. Varje dag skrev hon dagbok för att kunna följa sin egen utveckling.
 Ibland är det mycket svårt för henne att gå ner i varv, före sjukdomen var hon mycket aktiv och hade höga krav på sig själv. Att kunna väva och gå ensamma promenader för att rensa hjärnan är balsam för själen. Ibland har hon svårt med minnet, efter sjukdomen, och upplever att hon har förändrats som människa med nya värderingar. Det gäller s. a. s att återerövra hela sig själv för att hitta tillbaka till människan utan sjukdomar och det är en hjälp för Britt-Marie att ha förmågan att kunna ”rulla bandet” och se tillbaka i bilder.

Några år efter sjukdomen fick hon lära sig Blekingesömnad, något hon inte trodde att hon skulle ha tålamod till med alla små nätta stygn. Tidigare tyckte hon mycket om att sticka, virka och sy.  Hon var så skicklig att hon kunde sy flera kostymer. Hon skickade efter ett mycket vackert garn från Norge, som hon sedan stickade tröjor av. Det fanns en längtan att utbilda sig till slöjdlärare, men av olika anledningar blev det inte så.

Far i Fur sydde många tavlor, som han gjorde eget mönster till bl. a naturmotiv från Fur. Hennes styvmor Edith var ständigt i farten, men lilla Britt-Marie växte upp hos sin mormor och morfar som hade en väldig omsorg om tösen och var lite väl rädd om henne ibland. Hon fick inte lära sig simma t. ex, det var alldeles för farligt och hennes mormor som kom från en fin släkt. Morfadern var mer robust än mormodern, som var klen till hälsan. Han hade ett mera jordnära yrke och var åkeriägare.

Lilla Britt-Marie växte upp utan lekkamrater, men hade katten som sällskap ända tills den dagen som Britt-Marie började skolan. Hon” tuffade till sig” varefter tiden gick och när hon slutade läroverket kände hon sig riktigt fri. När Britt-Mari var 20 år så började hon arbeta på Tvätteriet som låg på Stumholmen. Det var ett mycket tungt arbete för det var militärens kläder som skulle tvättas. Sedan har hon också arbetat i klädesaffär innan hon kom till Träffpunken någon gång på 2000-talet. Då var det Anita Hallstedt, som introducerade Britt-Marie och visade henne runt.
 En av hennes passioner är att dansa och det var i dansens virvlar hon träffade sin blivande man Thure 1964. Han kör henne in till Träffpunkten framför allt när hon är rädd för halka, då vågar hon knappt gå utanför dörren.
 
Om du har några gamla kläder (kanske favoritklänningen eller pyjamasen, eller en gardin) tänk på att det kan bli vackra trasmattor eller något annat av dem. Du får en liten bit av din egen historia i färger som betyder något speciellt just för dig.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0