En liten intressant historia om slumpen. Eller ödet? För några år sedan fick jag mer och mer allergiska reaktioner av mat. Det började med nötter, sedan tillkom färska frukter, grönsaker, vete, soja, råg… jag blev rädd för mat; allt jag åt regelbundet blev jag allergisk mot. Jag fick mediciner och skulle börja med en terapi som innehöll att jag skulle få sprutor med små doser av de ämnen jag inte tålde längre. Just innan jag skulle börja med terapin kom mina föräldrar hem från Tjeckien. De hade med sig en artikel om NAET som min mamma hittade när hon höll på och målade; hon tittade ner i golvet och ordet ’allergi’ fångade hennes blick. Det visade sig att artikeln handlade om något slags av terapi - NAET - baserad på urgamla orientaliska metoder för att bota allergier. ’Slumpen är ingen tillfällighet’, som Jan Cederquist säger, och mina föräldrar bestämde sig att det måste ha varit ett tecken och de erbjöd mig att betala allt terapin skulle komma att kosta.

Och jag blev helt fri från allergier… Varje vecka åkte jag till en kvinna som använde den alternativa behandlingsmetoden akupressur. Till min häpnad var det min egen kropp som angav vad den var allergisk mot; ämnena jag inte tålde förorsakade muskelsvaghet när jag höll dem i handen. Hon mätte det genom att trycka min arm nedåt; om jag inte tålde ämnen kunde jag inte bjuda motstånd. Och så startade hon om min kropp, eller hjärnan. Efter några månader mådde jag så mycket bättre! Försäkringen ville inte ersätta kostnaderna, för att metoden inte hade bevisats vetenskapligt… Även vissa nära och kära trodde inte på NAET, även om de kunde se att jag var helt allergifri, att jag åt allt igen; det som inte syns, finns inte.

Inte allt som finns syns. NAET har bevisat det för mig, men jag har alltid trott på det. Enligt undersökning lyssnar de mest framgångsrika personerna på sina magkänslor. Det omedvetna är  30 000 gånger snabbare än det medvetna, ändå litar vi inte på det. Kroppen vet vad den behöver; den anger när vi behöver dricka, äta, vila eller sova. Vi behöver inte reflektera över det. Visst kan vi ignorera de här signalerna - som vi ofta gör under en lång period innan vi blir utbrända - men livet blir så mycket lättare om vi litar på vår egen kropp. Och det gäller framförallt kärleken; kroppen vet vem den passar bra ihop med innan vi realiserar oss det…

 

Det började med att jag dansade på diskotek. Jag träffade en kille som jag tyckte om från första ögonkastet. Vi dansade lite men sedan försvann han och hans vänner. Tre månader senare presenterade min bror mig för Olof. Det visade sig att han var killen som jag träffade på diskotek innan, och att han var halv svensk - medan jag just hade skickat in en ansökan om en praktikplats i Sverige. Slump eller …?

Efter tre månader fick jag beskedet att jag fått en praktikplats; jag skulle jobba på Sturköskolan. Olof började skratta högt när han läste brevet och följde med mig till Karlskrona, där hans föräldrar hade en sommarstuga 10 minuter från skolan…
Slumpen är ingen tillfällighet.