Saras man hade nämligen fullt upp med alla möten han själv måste delta i. Det var allt från scouterna till banken där han var anställd som VD som väntade. Nu väntade kaffe med dopp för dagen, och sedan klockan 14.30 var det ett vanligt måndagsmöte för veckan. Saras man som heter Alf förväntade sig att gamla änkan Zetterman skulle hota med att byta bank. Hon var inte så tät som hon trodde. Hon hade aktier i Asea för någon miljon i övrigt hade hon bara folkpensionen att bidra med. En av bankens handläggare fick en ansökan om ett lån just nu. Låneansökan väckte uppseende eftersom den efter en kvart föranledde ett hot. Hotet sade att om inte lånet beviljades skulle ett attentat begås. Lånet togs inte på allvar eftersom hot ofta uttalas från psykiskt obalanserade kretsar. Kamreren som skötte låneansökan ringde upp låneansökaren. Det visade sig att mannen inte alls hade fyllt i någon ansökan. Det var hans son som var tio år gammal som hade gjort ansökan. Pappan var säker, sonen hade för en liten stund sedan lekt med en penna och ansökningsblanketten. Även om Viktor, sonen nekade till ansökan var det hans handstil på den. Banken nöjde sig med förklaringen, eftersom var och en måste förstå att barnsliga hot inte tas på allvar.

Efter lunchen var det dags på allvar att ta itu med en låntagare som inte hade betalt sitt företagslån på tre månader. Han svarade inte på post till sig och krediten sades upp med omedelbar verkan. Kunde han komma med en för banken nöjaktig förklaring till skulden som uppstått kunde han få fjorton dagars respit. Ärendena som löpte klarades av som alla andra bankdagar. Kommunens folk hade också kontakter med Stadshypotek som beviljade lån till större investeringar vid byggen och dylika arbeten. Men bankerna följde också med i ärendena och erbjöd också privata lån till toppfigurerna i byggnadskarusellen. Alf lade också märke till en ung snygg kvinna som mötte hans blick och för några sekunder drunknade ögonparen i varandra. Alf var nyfiken på den unga kvinnan och såg till att han blev presenterad. Hon hette Marit och var gift med VD:n för en byggnadsfirma. Alf försökte att göra en invit till henne senare under dagen. Hon sade att de möjligen skulle kunna träffas en kort stund efter middagen. Vid femton och trettiotiden blev det dags att träffa Marit för en kvart under en kaffepaus i ett avskilt rum från de andra. Det blev ett hett möte där Alf gjorde skäl för öknamnet förförare. Sedan kläderna hade rättats till återvände Alf och Marit till kaffebordet där de höll masken och intresserade sig för ortens företagare och personer. Det blev också dags att dela ut ortens pris för bästa lokala idrottsprestation. Det utdelades till en skidåkerska som själaglad tog emot prischecken om 25 000 kronor.

Ett halvår hade gått och det var dags för semestrar. Inbjudan till Sara som vi började med ledde till en suppleantplats i bok och biblioteksnämndens styrelse. Den hade efter en tid lett till en ordinarie plats i styrelsen. Sara grälade på Alf. Hon tyckte inte att han var seriös nog utan tog allt med en klackspark. Sara själv var dotter till en präst, och hennes vänner tyckte inte att hon passade ihop med Alf. Alf som hade fått blodad tand efter träffarna med Marit, visade inte upp någon ångerfylld min som han skulle ha gjort tidigare. Det ledde till allt svårare gräl mellan paret och så småningom började det att bli tal om skilsmässa. Viktor var den stora kärleken för både mamma och pappa och någon som inte fick fara illa vid en skilsmässa. Mormor blev räddningen. Hon erbjöd sig att ställa upp som barnvakt och skilsmässoförhandlingar kunde inledas. Marit hade också visat intresse för Alf på ett sådant sätt att Alf skulle kunna räkna med att hon också skilde sig från sin man och gifte sig med Alf. Men livet är fyllt med petitesser och en bilolycka är en sådan. Viktor hade vid en lek på skolan sprungit ut i vägen och blivit påkörd. Tillståndet var kritiskt och Alf och Sara hade blivit sams igen. Det var som om den olyckliga händelsen blivit en väckarklocka för det nu snart medelålders paret. Sonens tillfrisknande betydde nu allt för Alf och Sara. Sjukgymnastiken tog tid och Alf fick många tillfällen att träffa Sara under den. Det ledde till en fördjupad förståelse för den äkta parten. Det gick så långt att Alf bad om ursäkt för sitt ointresse för Saras bekymmer tidigare. Sara hade nämligen haft problem med att få pengarna att räcka till. Det visade sig att Alf utan att tala om det hade sparat tiotusen kronor i månaden till dom. Viktor blev emellertid frisk. Det var ju huvudsaken, och Alf talade ut med Marit om att de måste göra slut på förhållandet. Slutet gott allting gott. Alf verkade också trovärdigare på sitt arbete och kunde avancera inom koncernen.