Bo vaknade med ett ryck mitt i natten. Han hade varit osams med sin fru om en bagatell och kunde därför inte sova. Grälet fortsatte när de vaknade och Bo hotade med att ta ut skilsmässa. Det var något som han hade hotat med ett otal gånger, men den här gången kändes hotet mera realistiskt. Han hade den senaste tiden varit osams med Vivian, frun, ett otal gånger, egentligen om bagateller, men ändå varit i gräl. Han hade därför inte tagit sin fru riktigt på allvar när hon hotade med att ringa en advokat. Fram på eftermiddagen ringde telefonen och en viss advokat Göransson hörde av sig med anledning av den planerade skilsmässan mellan makarna Bo och Vivian Andersson. Bo blev alldeles stum och stammade något ohörbart, men fann sig sedan och höll masken. Det skulle alltså verkligen bli av, det som Bo hade hotat med i alla år. Formaliteterna var en småsak enligt advokaten och skulle komma att lösas automatiskt. Vem som skulle komma att få överta huset var däremot en realitet. Det blev Vivian och barnen som skulle komma att bo kvar i det. Bo och Vivian hade två stycken barn trettonåriga Alf och tolvåriga Anette.

Skilsmässan fortsatte och husvisningarna polisanmäldes av Vivian, och Bo råkade ut för att bli anhållen för egenmäktigt förfarande med stora värden. Bo fick tillbringa en natt i polisarresten och slutade sedan med tilltaget att försöka sälja villan. Bo blev också tvungen att byta anställning sedan han hade blivit utsatt för mobbing på sin gamla arbetsplats. Det var en solidarisk med Vivian falang som härskade där, eftersom företaget som Bo var anställd hos ville vårda sig om Bos barn. Konkurrerande advokater dök plötsligt upp hos Vivian. De ville att Bo skulle komma att få ett delaktighetsvärde i huset som egentligen var byggt av Bos far någon gång på nittonhundrafyrtiotalet. Bo var emellertid inte intresserad av att föra process om huset, eftersom han ville vara en just pappa med sina två barn som betydde allt för honom. Anette skulle till hösten flytta upp till sjätte klass i skolan, och Alf skulle fylla fjorton och till hösten gå i sjunde klass.

Bo hade blivit intresserad av att köpa hund och försöka sig på att vänja den vid att vistas i lägenhet. Han hade tänkt sig att leja en hundvakt som skulle ta hand om hunden när han arbetade. Han köpte en stor schäferhund som döptes till Rex. Han anställde en sextonårig arbetslös gosse som hundvakt och betalade honom tre tusen kronor för att ta hand om Rex när han själv arbetade. Bo bar anställd som konstruktör och var utbildad civilingenjör. Han var med andra ord en rationell person som hatade oreda.
 En vacker dag när Bo skulle gå ut och rasta hunden kom han till stadsparken och släppte lös hunden så att polisen fick se det. Han blev då tillsagd att hålla ett bättre öga på hunden så att den inte skrämde folk i parken. Bo tyckte då att han redan hade full kontroll över hunden och sade också det. Han blev då anklagad för att vara obstinat och inkastad i polisbilen eftersom han sades vara onykter. Bo kontaktade då i cellen på häktet en advokat som trodde att polisen hade önskat statuera ett exempel. Bo sades till att han borde försöka att få ut ett skadestånd för att ha blivit falskt anklagad för fylleri. Han tyckte emellertid att det var jobbigare än han hade trott att processa mot polisen så efter moget övervägande avstod han processen. Han kom så småningom hem till sin lägenhet igen och bestämde sig för att återigen skaffa en flickvän.

Han gick ut och dansade och bekantade sig med Eva som var utbildad journalist och snygg. Bo och Eva passade bra ihop och Bo försökte att intressera Alf och Anette för Eva men misslyckades. Anette fnissade åt fästmöbytet eftersom hon ansåg att Bo och Vivian borde försöka på nytt, och Alf skrattade högt över fästmön som han tyckte var ung och nästan passande för honom. Eva var emellertid äldre än hon såg ut. Hon var tjugofem år men kunde tas för en adertonårig tjej. Av en händelse stötte Eva och Vivian på varandra när Vivian också hade besökt dansrestaurangen som Eva och Bo brukade frekventera. Det blev ett spänt möte där Vivian också anklagade Bo för att vara flicktokig och ha flera tjejer på gång. Hon varnade Eva för Bo och berättade att när hon träffade Bo för första gången var det tre andra kvinnor med i spelet. Bo gifte sig visserligen med henne för att ta sitt ansvar, eftersom han hade stannat över natten hos henne efter dansen. Hur man än dividerar genomfördes skilsmässan mellan Bo och Vivian och Bo gifte sig sedan med Eva.