Första gången jag blev förälskad i någon hade jag knappt fyllt fem år. Vi gick i samma klass i förskolan. Edwin hette han. Det var ömsesidigt. Tillsammans fantiserade vi om att flytta till Island. ’Is’ och ’glass’ är samma ord på holländska så vi var övertygade om att det fanns massor med glass där borta. Och pommes skulle vi äta. Varenda dag. Varenda skoldag såg vi varandra, satt bredvid varandra, lekte ute tillsammans. Ibland träffades vi även efter skoltid eller under helgerna. Ja, det var ett riktigt förhållande som varade i en evighet. Så kändes det åtminstone då. Tyvärr kändes även sommarlovet som en evighet. Åtta hela veckor utan varandra. På första skoldagen efter lovet stod vi i klasslokalen igen. Han tittade på mig. Jag tittade på honom. Jag var verkligen glad att se honom igen, men jag vågade inte gå fram till honom. Inte han heller och det var slutet på min första kärlek.

Senaste gången jag var förälskad var inte för så länge sedan. Det var kärlek vid första ögonkastet. Eller bättre sagt vid första skriket. Det började dagen min dotter föddes. Jag var så kär att jag inte ens kunde vara utan henne i bara en liten stund. Helst pratade jag om henne hela tiden. Jag gjorde allt för henne, var hela nätter utan sömn för hennes skull, i veckor, i månader, tills jag inte orkade mer.
Men hon var värd det.

Min dotters fotsteg i sanden på bornholms strand

Hur är det möjligt att man går igenom allt detta för en person man inte kände hittills, och egentligen inte känner riktigt än? För så går det även till om man blir förälskad i en möjlig partner. Man vill vara med den personen hela tiden, man behöver mindre sömn. Kanske slutar du äta, kanske kan du inte fokusera dig på jobbet längre. Kanske du får jätteont i magen om du är utan henne eller honom i en enda dag.
Eller bara i en timme.

Allt börjar med feromoner. Feromoner är kemiska ämnen i kroppen vi utsöndrar. Är någon en bra match genetiskt sett, då reagerar hjärnan på ”doften”. Den blir faktiskt helt galen och börjar producera massor med hormoner. Det gör att det sker en hel del förändringar i din kropp.

Kroppen har sitt eget belöningssystem; är du hungrig och äter lite mat – som kroppen behöver då – då får du känslor av njutning och lycka. Kroppen söndrar ut hormonet dopamin i belöning, för det är ju livsviktigt att äta. Även när man träffar en potential partner ökar dopaminnivån. Det känns skönt och du vill få mer av det: du vill gärna stanna hos den personen! Men det är inte bara dopamin som ger dig den lyckokänslan. Även produktionen av fenyletylamin drar i gång. Fenyletylamin är likt kemiskt amfetamin som ger så starka lyckokänslor att man nästan känner sig berusad.

Du står och väntar på bussen och plötsligt kommer han förbi! Du börjar skaka, blir helt röd i ansiktet, benen känner konstiga - du måste sätta dig på bänken. Hur är allt detta möjligt? Det är för att utsöndringen av stresshormonen adrenalin och noradrenalin ökar. Hjärtat börjar slå snabbare och kraftigare, ytliga blodkärlen vidgar sig, såsom i kinderna. Musklerna blir så spända att man kan känna sig stel och klumpig. I vanliga fall ökar de här hormonerna när du hamnar i en farlig situation för att kunna slåss eller fly. Och det är precis det du gör när du träffar din kärlek; antingen springer du iväg så fort som möjligt, men bäst är naturligtvis att du vågar gå fram och säga någonting. För det är så man har störst chans att bli ihop med någon och det befrämjar människans överlevnad – för att vår egen art ska överleva behöver vi ju få avkomlingar.

Oxytocin frigörs när ett barn föds eller ammas och banden stärks mellan mamman och barnet. Det frigörs även när vi kramas och kelas, men också när det handlar om förälskelse. Även detta hormon ger en lyckokänsla och främjar samhörighetskänslan mellan ett par.

Centret i hjärnan som ansvarar för negativa känslor läggs ner. Det är därför man gillar nästan allt hos den andre när man är förälskad i den. Och det är därför det ibland känns som om man vaknar till när förälskelsen tar slut och de rosa glasögonen glider av; ’’Hur i helsikes namn kunde jag bli kär i henne?!’’, tänker du kanske. Eller så har du verkligen börjat älska honom och accepterat alla defekter.

När man är kär är man också mycket sårbar. Negativa händelser kan vara ännu svårare att hantera. Serotoninhalten minskar med nästan 40% när man är nyförälskad. Även personer med tvångsneuros eller med en depression har minskade serotoninhalter. Kom nu ihåg hur du beter dig när du är förälskad; du tänker bara på din älskade, vill vara i hans eller hennes närhet hela tiden. Du kanske kollar mobilen varje minut för att se om du fått ett sms. Du är inte klok längre. Många människor som hamnat i en depression har tappat aptiten och sover dåligt. Det händer även när du är förälskad; du behöver all din tid och fokus för att uppvakta den där personen. Men det är även på grund av den låga serotoninhalten att det kan göra så jävla ont när kärleken inte blir besvarad. Det kan verkligen kännas som att hjärtat brister.

Hur skönt det än känns att vara förälskad, tar det för mycket energi av en att vara förälskad i en för lång period. Dessutom vänjer man sig vid de höga halterna hormoner som ger berusningskänslan. Ändå kan man vara förälskad i upp till ett och ett halvt år. Det är bara att njuta för man kan bara förälska sig i en person en gång under relationen. Efter det är det ett helt nytt kemiskt system som tar över känslolivet. Och äntligen kommer förnuftet tillbaka…