Hugo hade avancerat på sitt arbete. Han hade blivit avdelningschef för femton personer som ägnade sig åt dagsnyheter. Arbetsplatsen var en tidning med en upplaga på etthundratusen exemplar dagligen. Det var också påsk och en hel del att planera. Hugo hade också hamnat i en skilsmässofejd. Hans fru Greta hade tagit ut skilsmässa av brist på kärlek. Hugos hela tid gick åt till att planera tidningen samt till hunden Scott en schäfer. Det var avdelningsmöte och tidningen i sig hade en nyhetschef som skötte redigeringen av världsnyheterna. Hugo skulle ta hand om det löpande arbetet på tidningen. Idag var det dags att koncentrera sig på utvecklingen i den svenska industrin. Man skulle rapportera om de tendenser som fanns för tio år sedan kontra det nuvarande läget. Man konstaterade kallt att industrins olika delgrenar egentligen sköttes av ekonomer och bottnade i bokföringen. Var en industri lönsam fanns det inga skäl att ändra på ideologin. SAAB hade varit i vissa svårigheter men bedömdes ändå kunna
fortsätta som vanligt.
 Man körde nuförtiden dator på det mesta, så man utgick från vissa kriterier och litade på dem. Skulle man tio år senare fortsätta bedömningen blev däremot bedömningsgrunden för svag för att man skulle kunna ge en hållbar prognos. Nästa uppgift för Hugo blev att granska förskolornas uppgifter och lärarnas utbildning. Man konstaterade att uppgifterna var ogenomtänkta och lärarna ibland outbildade. Hugo tog tag i problemet med stora tidningsrubriker som resultat. Förskolornas lärarförbund bemötte kritiken och ansåg att man inte kunde ha den stora begravningsminen på sig jämt på en förskola. De ansåg att deras uppgifter var att förbereda barnen för den riktiga skolan. Argumentationen var också att barn var olika, och föräldrarna råddes också att pröva sig fram, tills man fann en skola som passade det
individuella barnet bäst.

Tidningen hade också fått en sviktande prenumerationsupplaga vilket var oroande för ledningen. Det hölls ett stormöte med alla anställda närvarande. Hugo utmärkte sig för att tycka att allting ordnade sig med tiden, och han blev snabbt impopulär hos VD. Efter mötet fick Hugo veta att tidningen måste rationalisera och hans uppgifter fanns inte att få inom tidningskoncernen. Hugo fick alltså sluta med tre månaders varsel och fick inga uppgifter på tidningen. Han blev så nedstämd av beskedet att han tvingades att sjukskriva sig. Doktorn var förstående, men talade ändå om en tillfällig kris över de tre månaderna. I och med att Hugo var hemma utgick inte tremånaderslönen, utan han fick nöja sig med sjukpenningen. Greta flyttade också i och med att Hugo kom hem. Dom höll ett sista möte. Det blev ett kallt och intetsägande möte mellan det förr så förälskade paret. Hugo bestämde sig för att fortsätta att vara sjukskriven och hans läkare skickade honom då till psykiatrisk expertis för bedömning. Psykiatern bedömde att Hugo led av storhetsvansinne och ville ha stora uppgifter. Han skrev därför ut medicin och sjukskrev honom i ytterligare tre månader.

Hugo blev så trött av medicineringen att han sov halva dagarna. Resten av tiden körde han helt planlöst dator och kom också in på arbetsförmedlingens plats på nätet. Han bestämde sig för att försöka sig på att söka en och annan plats. I och med att han hade ett betyg från tidningen blev han kallad till anställningsintervjuer. Han blev till och med  anställd som ideolog i en firma som ägnade sig åt företagsrationaliseringar. Hugo fick med andra ord chansen att själv bli grunden till att folk entledigades om de inte passade in i sitt företags ambitioner. Det första företaget var ett varuhus med alldeles för stor personalstyrka. Hälften fick gå och företaget behöll trots det sina lokaler på sedvanlig ort. Nästa större rationalisering var en lastbilstillverkare som hade fått nya verktygsmaskiner och klarade sig med en tredjedel av personalstyrkan. Ett spektakulärt rationaliseringsobjekt var den cirkus som inte vågade att friställa clownerna från sina uppgifter. Hugo fick på sin lott att meddela dem beslutet. De kastade tårta på honom och uppförde en krigsdans runt om Hugo.

Till slut blev Hugo emellertid otidsenlig också på det nya arbetet eftersom han var gammalmodig. Han fordrade att man i stort sett stod i givakt för honom och ville inte veta av några motsägelser. Det handlade till slut om en kontrovers med den högsta chefen. Det hälls då ett skojigt möte dör Hugo fick spela chef, och försöka att kommendera de övriga cheferna och medarbetarna till underkastelse. Den verkställande direktören var förstående för Hugo men tyckte ändå att han måste säga att han drev ett modernt företag. Han kunde med andra ord inte behålla Hugo i personalstyrkan utan var tvingad att entlediga honom.