Med skinnknuttarna på sina motorcyklar började ungdoms-kulturen på 50-talet, de hade Marlon Brando som förebild ur filmen ”Vild ungdom”. Ordet ”tonåring” börjar användas i gemene mun. Sedan kom raggarna med rock´n rollen 1956 i form av Bill Haleys låt ”Rock around the clock”. Men Elvis Presley och Tommy Steele var de stora. I Sverige hade vi också de lokala rockkungarna Rock-Ragge, Little Gerhard och Rock-Olga. Rocken var främst för arbetarklassen.

Min mamma minns denna tid i sin ungdom när Bill Haley gjorde genombrott. Hon fastnade dock för Elvis, och köpte alla hans skivor och såg alla filmerna. Ett annat intresse hon hade på den tiden var att se boxning, och minns Ingo när han gjorde uppvisning i Långholmsparken  innan han blev världsmästare. Min mamma är uppvuxen i Stockholm ska kanske tilläggas. Kläderna minns hon speciellt också. Dom vida, stärkta lagerpålagerkjolarna, den smala midjan med brett resårskärp och hårbandet. Det var en kvinnlig designer som heter Gunilla Pontén och hennes kompanjon Kerstin Lokrantz som skapade tonårsmodet. Jeansen blev moderna för de unga männen. Populära namn på den tiden var Sven och Doris.

Min pappa som är uppvuxen på landet här i Blekinge minns mest musik i form av Harry Brandelius och Snoddas och dans på utedansbanor med lokala dansorkestrar. Men motorcykel hade han. Och flyttade till Stockholm gjorde han.
 Tonåringen kom sig av det ökande välståndet och därmed det utökade skolsystemet. Då började karriären först efter ”tonåren” och det var så ungdomskulturen började. Man var helt enkelt barn längre och gick i skolan längre.

Men för att vara mer exakt så började ungdomskulturen under mellankrigstiden på 30-40-talet. Då var det jazzen som de äldre förfasade sig över. Jazzen levde kvar under 50-talet men bland de ”finare” som läste vidare på gymnasiet. Det gjorde inte arbetarungdomarna i lika stor utsträckning. Ungdomskulturen blommade dock ut till fullo under 50-talet och de vuxna förfasade sig över ”tonåringar på glid”.