Det här var inte lätt. Vårt temaval landade i filosofi. Hur kan jag placera in mig själv i en sådan tankebubbla? 
 Om jag ger fasen i att räfsa upp alla färgglada höstlöv, kanske de kan ligga som ett bromsande skikt? Är det så, skjuter jag förhoppningsvis fram vårens första gräsklippning ett par veckor. Skulle det kunna vara någon form av livsfilosofi eller skvallrar det mest om en lättjefull ådra? Grannarna tycks i alla fall inte fullt ut lita på min teori.

Som natt och dag fast bak&fram. På min årstidsklocka går visarna motsols, så har det alltid varit. Såhär i mitten av oktober står alltså timvisaren någonstans mellan 3:an och 2:an. Att tillvaron har sina cykler bara är. Förmodligen var det där med årscykeln planterad långt innan jag lärde mig klockan, åt vilket håll visarna går kvittar lika. Nu, mellan 3:an och 2:an, är det lite vemod. Då ska mindre roliga saker och ting fixas inför vintern som sen blir en lång väntan på vår. Jag blir liksom lite själv satt i vinterförvaring. Tur är väl att jag allt som oftast är optimist, det går säkert att finna lite humor i dubbdäck också.

Sofie har illustrerat omslaget och som gästkrönikör hittade vi ingen mindre än Palle, många tack till er!