THE SPIRIT OF CHRISTMAS - HISTORIEN OM SOUTH PARK

text HENRIK MAGNUSSON
Nr 3/2014
 

I en tidigare artikel har jag talat om hur The Simpsons la grunden för animerade serier för vuxna, men trots vad Matt Groenings skapelse hade åstadkomit saknades något. The Simpsons hade uppnått en viss kontrovers under sina tidiga år just för att den var ett av de första tecknade serierna att ta upp vuxna ämnen, men var faktiskt inte särskilt vågad eller risque, inte mer än vad man skulle se i en vanlig otecknad serie under prime time.

 Försök till mer stötande humor hade länge försökts, men inte kommit särskilt långt, förutom undergroundfilmer som Fritz The Cat var det närmaste MTV’s Beavis And Butthead under mitten av 90-talet, men även denna ganska vågade serier hölls tillbaka av censur och sändingsstandards. Det var här Matt Stone och Trey Parker trädde in. Historien börjar när Parker och Stone, då filmstudenter på Colorados Universitet, producerade en kortfilm vid namn The Spirit Of Christmas, en animerad filmsnutt gjord med utklippta pappers figurer och en i princip antik 8 millimeters kamera. Filmen handlade om fyra små pojkar som bygger en snögubbe som får liv och går bärsärk i stan när dom sätter på en hatt dom hittat i soporna, en parodi på den gamla julsången Frosty The Snowman.

 

The Spirit of Christmas 1992
3 år senare råkade Brian Graden, en vän till Parker och Stone som då jobbade på FOX Broadcasting, få tag i en kopia av kortfilmen, och betalade för en slags uppföljare, också kallad The Spirit Of Christmas, som istället handlade om ett slagsmål mellan Jesus och Jultomten. Graden skickade ut kopior på filmen som ett animerat julkort julen 1995, och en av dessa hamnade slutligen på komedikanalen Comedy Central, som såg potential i karaktärerna, som nu hade fått den design dom kom att få i själva serien. Stan Marsh, Kyle Broflofski, Eric Cartman och Kenny McCormik, fyra tredje-klassare från småstaden South Park, Colorado, introducerades för första gången för tv-publiken 13 Augusti, 1997 i pilotavsnittet Cartman Gets An Anal Probe, och succeen var nästan omedelbar. Precis som Bartmania som uppstod med Simpsons intåg 8 år tidigare fick kombinationen av grov humor och barn som anti-aktoritära figurer en resonans hos tittarna, och precis som med Simpsons fick Parker och Stone en rejäl dos kritik, till och med mer än vad Simpsons hade fått, tack vare den betydligt grövre humorn och ett frikostigt användande av svärord.
 
Cartman gets a anal probe 1997
En stor del av humorn I South Park, särskilt I de tidiga säsongerna, är kontrasten mellan den oskuld som vuxna associerar med barn, och den betydligt våldsammare, omogna och grymma verklighet som man oftast glömmer bort när man själv har växt upp och istället konfronteras med vuxenvärldens trälande och sinnesdödande tristess. Huvudkaraktärerna är precis som man kan förvänta sig från småbarn, själviska och i princip oförmögna till empati, särskilt Eric Cartman, som visar tecken till att vara sociopat. Parker och Stone har själva sagt att Cartmans personlighet var baserad på den gamla tv-figuren Archie Bunker från All In the Family (Under Samma Tak), en parodi på arbetsklass konservativa vars högljudda fördomar hade gjort honom till en komedistjärna på 70-talet, men som aldrig skulle tillåtas på tv 20 år senare. Serien hade alltid hållit vid iden att alla ämnen är okej att skämta om, men detta ideal är också vad som lett till den enorma mängd kritik inskickade av grupper som serien gjort narr av, allra mest religiösa organisationer, ett mycket tacksamt ämne.

 

 

Katolska Kyrkan, Mormonska Kyrkan, och Scientologerna är bland de mest populära satiroffren, men även ateister och judar har fått sin beskärda del. Avsnitten som fått mest kritik är förmodligen Red Hot Catholic Love och Bloody Mary som pekade ut korruptionen i den katolska kyrkan, och Trapped In the Closet som gjorde narr av den stämningsglada Scientologkyrkan, som är kända för sin förföljelse och trakaserier av sina kritiker. Trapped In the Closet gjorde också parodi på Tom Cruise som vid den tidpunkten var känd för sitt bisarra uppförande och hans öppna medlemskap i Scientologin.

 

Trapped In the Closet (2005)

Förutom religion så är naturligtvis politik ett givet ämne för satirister.  Parker och Stone är registrerade till The Libertarian Party, ett oberoende parti vilket frångår det två-partisystem som i princip dominerar Amerikansk demokrati. Detta betyder att både Republikanerna och Demokraterna får rejäla kängor, Republikanerna för sin extrema konservatism och krigshets på senare år, och demokraterna för sin nedvattnade liberalism, dom är mer eller mindre konservativa med svenska mått mätt. Censur har varit ett problem under hela seriens livstid, i början för sin grova humor, men allt eftersom det politiska landskapet förändrades i 11 Septembers spår blev en del saker allt mer kontroversiella, särskilt kritik mot George Bush’s administration, och satir riktad mot Islam och Mohammed. Detta drevs till sin höjdpunkt i de två dubbelavsnitten Cartoon Wars och 200/201 som båda handlade om den våldsamma respons som satirteckningen av Mohammed i Gyllandsposten hade lett till. Dessvärre vägrade Comedy Central att visa scenerna med Mohammed på grund av rädsla för repressalier och censurerade även ett längre tal om att inte ge vika för rädsla i 200/201, så man kan säga att censuren vann den kampen.

 Dock så reste sig South Park upp, dammade av sig och fortsatte sitt arbete. En fördel South Park har jämfört med serier som Simpsons och Family Guy är att den datoranimerade animationen är extremt effektiv och kan modifieras om manuset ändras på bara några dagar, vilket gör att serien kan ge mycket snabbare respons än andra animerade serier. Avsnittet Are You There God, Its Me Jesus, är förmodligen rekordet, då det animerades och skrevs på bara tre dagar, och handlade om nyårsafton 1999, då Trey Parker och Matt Stone ville kunna fira med sina familjer och inte arbeta över nyår. Ett bra exempel på respons är nog Quintuplets från säsong 4, som skrevs om ett par dagar innan premiär för att kunna göra satir av nyheterna om Elias Gonzales, en kubansk pojke som kidnappats av sina släktingar och gömts i USA. 

 

Quintplets 2000

South Park har även blivit en film, som producerades under höjden av seriens popularitet, under säsong 3, och fick titeln South Park: Bigger Longer and Uncut, en penisreferens Parker och Stone lyckades smita förbi censuren. Filmen innehar faktiskt Guinness Världsrekord i flest svordomar i en animerad film, 399 svärord, 199 obscena gester och 221 våldshandlingar. Filmen handlar om de extrema handlingar som resulterar när man censurerar konst och språk ”för barnens skull” i hopp om att detta på något sätt ska skapa en tryggare miljö.

 

När en långfilm med pojkarnas favoritserie Terrance And Phillip kommer ut på biograferna blir den en omedelbar sensation, men filmens otroligt obscena språk leder till enorma konsekvenser, då en föräldragrupp som formats för att stoppa vad dom anser är en korruption av deras barn lyckas starta ett destruktivt krig mot Kanada, vilket i sig leder till att Djävulen själv stiger upp på jorden och domedagen står för dörren. Djävulen har allierat sig, och startat en homosexuell romans med, en nyligen död Saddam Hussein (filmen producerades 1999, innan det andra Gulfkriget och Saddams avrättning), och tillsammans planerar de två att ta över jorden. Samtidigt försöker pojkarna, förutom Kenny som spenderar större tiden av filmen i helvetet efter att ha satt eld på sig själv när han försökte imitera en scen från Terrance and Phillip filmen, starta en motståndsgrupp mot de vuxnas tyranni och rädda sina favoritkomiker från avrättning.

 

South Park BLU (1999)

South Park är fortfarande en av de mest populära animerade serierna på TV, och har sedan länge gått om dess föregångare i både popularitet och produktionsnummer. I och med att serien nu är etablerad är den inte samma kontroversiella produktion den en gång var, men den har fortfarande tänder att bita med, och visar inga tecken på att sakta ned. De senaste säsongerna har varit inriktade på satir av det moderna samhällets irriteranda besatthet av popkultur, och endast framtiden kan visa vilken riktning dom kommer att ta härnäst.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0