Riksförbundet för samhällets styvbarn har kämpat för att få igenom en lag om ersättning för fosterbarn som blivit illa behandlade av sina fosterfamiljer/barnhem. Till slut fick de igenom den. Dock gällde det inte för alla. Joakim Friman är en utan dem som blev misshandlad och torterad utav sin fosterfar. I Jockes fall hände detta efter 1980 då denna lag inte gäller och ingen ersättning ges.
 Historien är så bisarr att Uppdrag granskning en dag ringde till Jocke och frågade om han ville medverka i ett avsnitt som handlade om just detta. Jocke svarade ja och ett avsnitt spelades in, som man kan se på SVTplay* om man vill. Det kommer även spelas in en längre dokumentär om hela händelse förloppet och Jockes liv.

Hur var det och spela in Uppdrag granskning?
 – Det var skitjobbigt. Jag har inte bearbetat det här på 25 år. Så fick jag samtal ifrån Uppdrag granskning om att de ville visa ett avsnitt om detta. Så jag beställde hem massa journaler ifrån Skåne och så vidare, så det var jobbigt som fan. Så jag gick ner mig lite. Så blev jag rädd att de skulle ta min dotter så jag fick ju skärpa mig, tog mig i kragen igen. Det är min dotter som räddat mig många gånger. Idag lever jag med min dotter och min “nya” familj tillsammans med en ny kvinna.

Ersättning och ursäkt från staten?
 – Klart jag vill ha min upprättelse. Politikerna har satt en gräns på 1980 för att de menar på att fallen efter 1980 kanske inte är preskriberade. Det enda som inte kan vara preskriberat är om det skett mord. Om det skett några mord i fosterhem men enligt min vetskap så har det inte gjort det och all annan preskribition är 16 år för grova våldtäkter eller övergrepp och då borde gränsen flyttas fram till åtminstone 1998. Det är mitt mål att alla barn som blivit utsatta för misshandel eller levt i misär som barn på grund av sina fosterföräldrar ska få upprättelse.

Hur ser du tillbaka på det nu med lite mera perspektiv, hur mycket påverkar det ditt liv?
 – Det negativa med det är att utsättas för sådana hemska övergrepp utav en vuxen människa som ska vara en förebild. Det var helt groteska övergrepp. Jag har ju en diagnos idag som heter post traumatisk stress som då och då visar sig i det vardagliga livet genom panikångest. Det positiva är väl att jag vet precis hur man inte ska göra när det gäller att ta hand om barn, jag känner nästan överkärlek till mina barn.

Hur länge var du placerad på fosterhemmet?
 – I två år och socialen var där på ett besök och de frågade mig “Jocke, hur har du det?” “Jo jag har det bra”, jag vågade inte säga något annat och jag fick aldrig någon ensamtid med min handläggare eller dylikt men även om jag fått det hade jag inte vågat säga något för då hade hon sagt det till fosterpappan så hade jag fått spö som fan.
 Han hade en järnpinne som han svingade över våra huvud medans han tvingade oss att göra 150 armhävningar och alla bestraffningar vi fick göra, fick vi göra nakna och det filmade han och sedan kollade på, på nätterna för egen njutning.
 Nu har jag bearbetat det sedan programmet förra året men då var jag så jävla nere, så jag bara...
 Men jag ska ge några exempel på vad han gjorde, band oss med elsladdar, sög oss med dammsugaren, tvingade oss äta upp vårt spy, skendränkte oss under vintern...
 Kalmar kommun, som placerade mig i det här sadisthemmet, fick varningar ifrån både Malmö och Västervik att de inte skulle placera barn i just det hemmet. Fosterpappan som jag blev placerad hos hade redan två anmällningar för misshandel sedan tidigare. Ändå så stod jag där som en 14 årig värsting, tuff som en jävla bandyboll och ett problem för kommunen. “– så bara ner med honom på det dära hemmet”.
De fick 27 000 i månaden för att ge mig vanvård.

Vad hände sen?
 – Först så rymde jag, fick hjälp utav en frikyrka. De hjälpte mig med advokat och polsianmälning. När jag anmälde så anslöt två andra som också bott där tidigare men som jag aldrig träffat förut. De delade med sig utav sina upplevelser. Men det slutade med att åklagaren la ner det. – Vem fan tror på fosterbarnen liksom?
 Det finns första klassens medborgare, andra klassens medborgare och tredje och så fosterbarn.
 Jag har tagit del av andra personers historier efter att jag gått med i Riksförbundet för samhällets styvbarn, som slagits för att få den här ersättningen. De har exempelvis berättat om en kille som var placerad på ett hem här i Karlskrona. Fostermamman tyckte inte att han tog hand om sin kanin, rensade inte ur buren osv... Så en gång när han kom hem ifrån skolan så sa hon “Vet du vad du har ätit nu?” Då hade han fått äta upp sin egen kanin. 
 Men det är så jävla vanligt. En kille, som bodde på samma fosterhem som jag tidigare gjorde, fick ta hand om fosterfamiljens fyra hästar. Där tyckte fostermamman att han inte mockade rätt och rensade boxarna från hästskiten. Som straff körde hon in en skottkärra med hästskit och hällde i hans säng som han tvingades sova i.

Hur gick du vidare?
 – Jag blev fri från honom när jag var 16 år. Och det första jag gjorde var att hyra ett hus. Fick mitt första jobb, började knega lite i någon månad. Men det fungerade inte i längden för all jävla ångest... Så jag började ta droger och knarka i 15 år då...
 Men så fick jag ju veta att jag väntade min dotter så då bara la jag ner allt. Där började livet på nytt kändes det som. Så jag tog mitt ansvar där.
 Idag är jag övernöjd med mitt liv. Min pojk är hemma varannan vecka. Sedan har jag även börjat spela med ett band, vi får se var vi landar med det. Det är viktigt med intressen. Jag hade mina hästar när jag under en period bodde i Norrland. Nu har jag familjen och musiken.

Framtiden?
 – Jag kommer aldrig ge mig när det gäller mitt egna avslut, upprättelse, ersättning och en ursäkt för vad staten gjorde mot mig. För att det måste ske en förändring. Sociala myndigheterna måste följa upp de här jävla hemmen som finns. Det finns exempel på hem de inte besökt sedan 1988. Som de fortfarande skickar barn till och de har inte en aning om vad som sker i hemmen. Det finns exempel på socialarbetare/ handläggare har ansvar för 60 fall av utplacerade ungdomar.
 Så min önskan är att kunna hålla föredrag/föreläsningar för de som studerar till socionomer och andra samhällsvetare, så jag kan berätta min historia så det inte får hända igen.

Uppföljning på Uppdrag granskning?
 – Jo, tillsammans med dokumentärfilmaren Per Anders Rudelius pågår en inspelning. Vi hade tänkt få ut den innan valet, men vi hoppas den kommer ut i slutet på året. Dokumentären är egentligen en förlängning utav Uppdrag granskning pga att det finns mer att berätta.
 När ens föräldrar inte kan ta hans om sina barn då tycker man att staten ska gå in och se till att barnet får ett bra och kärleksfullt hem. Men vi kom då till den här jävla sadisten, trots att kommunen visste om vad han sysslade med och fått varningar ifrån flera olika socialkontor.
 – Vad jag hade behövt då, det var kärlek.