Sent sjuttiotal. Mellanstadiet. Skolstart med ny skolväska och nya luktsuddgummin.
 Fröken föreslog att vi skulle inleda läsåret med en kreativ övning. Den gick ut på att fläta ihop en historia utifrån information som var och en i klassen skrev ner på små lappar. Vi skulle hitta på namn på personer och platser som sedan sattes in i ett sammanhang med händelser och kommentarer.
Överraskningseffekterna och skratten blev många när fröken slumpvis läste upp vad som stod på lapparna. Berättelserna kunde dra iväg åt vilket håll som helst. 
 I ett infall av djärvhet, och för att triumfera och locka till skratt, hittade jag på ett lustigt smeknamn på en av personerna. Jag skrev att Lisen var ihop med en kille som hette Fisen. 
Det föll inte i god jord. När fröken skulle läsa upp min lapp såg hon ut som en fågelholk i det gråbleka ansiktet. Hon snörpte på munnen, knycklade ihop lappen och utbrast ilsket:
“Det är inte klokt vad en del av er har dålig fantasi!”
Övningen fortsatte med kraftigt dämpad stämning. Ingen skrattade längre. Jag tyckte att jag hade förstört hela frökens dag. 
 Hon sa inget mer om saken, men jag kände hennes brännande ögon i nacken när jag lämnade klassrummet för att
gå ut på rast. 

Så här drygt 35 år senare tänker jag att hon kunde ha tagit mig åt sidan, berättat varför hon reagerade så negativt - gett mig ett sammanhang.
“Jag tycker om dig, Anders. Men jag tyckte inte om att du skrev som du gjorde.” Hon kunde sagt vad som helst som en tioåring kan behöva höra - om det nu var så farligt, det jag hade gjort.  Men hon tyckte inte om mig. 

Tänk vad en enda kommentar kan kväva en annan människas lust och kreativitet. Den högt flygande tanken - luftballongen fylld av fantasier - pyser ihop och sjunker till marken.
Du har dålig fantasi. 
Du har ingen fantasi. 
Du är fantasilös.
Du är ingen. 
 Den lärare som utfärdar sådana domar över sina elever förmedlar insikter för livet. Finns det förresten bra och dålig fantasi? Vem bestämmer det i så fall?
 Som vuxen har jag skrivit många låttexter, kåserier, revynummer och andra texter som kräver åtminstone någon slags påhittighet. Det har till och med hänt att folk har tyckt att det är bra, att det är fantasifullt. 
Ändå. Den brännande blicken i nacken.