Det var en solig måndag i slutet av oktober. En helt underbar höstdag solen sken och det var väldigt varm för årstiden. Resan gick till Edestad, det lilla samhälle i Ronneby kommun. För er som inte känner till denna plats kan jag berätta att den ligger på vägen mot Ronneby inte långt ifrån Johannishus, hoppas ni blev något klokare av detta.

Vi skulle få träffa Susanne Demåne, en konstnär med många strängar på sin lyra. Hon arbetar i trä, metall, emalj och måleri. Ett annat stort intresse för henne är hästar som är en stor del i hennes familj. Till hennes familj hör även man, vuxna barn, hundar, katter, höns och påfåglar.
 Väl framme i Edestad by såg vi den gamla kyrkan som har anor från 1200-talet. Mittemot kyrkan ligger den gamla skolan som sedan 18 år tillbaka ägs av Susanne Demåne. Fram till 1984 var skolan igång sedan blev det Ronneby stad som fick ta emot eleverna från trakten. För oss är det tur att det blev så annars vet man ju inte var Susanne hade etablerat sig.

Vi parkerade och samlade ihop oss och gick mot en välkomnande trappa upp till skolbyggnaden som numera är ett hem, atelje och verkstad, så go vänner, vi pratar inte om nån liten stuga i skogen precis. Strax intill den gamla skolan på vänster sida står ett gammalt klocktorn en väldigt fin och gammal träbyggnad från 1500-talet. På höger sida om skolan finns ett gammalt församlingshem som Susanne har gjort om till cafè men det används också för utsällningar.

Efter en kort väntan kom Susanne ut och hälsade oss välkomna. Första anblicken av henne gjorde att man kom att tänka på ett litet penn-troll eller skogs-troll. Hon är en ganska liten kvinna med mörkt burrigt hår och ögon som stålade av energi.
Vi blev guidade runt i hennes underbara trädgård var helst man satte blicken så fanns det något spännade att se. Man kan säga att det fanns många rum i rummet om man nu kan säga rum om en hel trädgård. Susanne berättade om sina figurer och till vissa installationer hade hon satt ljud vilket gjorde det extra magiskt att gå där bland buskar och träd.

I trädgården fanns även små hus/lusthus med musik som förstärkte figurernas betydelse. Vi hade lite otur för ljudanläggningen fungerade inte denna dag, i stället fick fantasin börja jobba på oss. Det var mycket spännande att lyssna på Susanne som berättade med hela sin kropp och att hon brann för det hon höll på med det märktes tydligt.
 Vi gick i en underbar trädgård med en mångsysslare och fick skåda allt detta fina en strålande höstdag som om det inte skulle vara nog. Nej då, som pricken över i:et blev vi bjudna på kaffe/te med nybakat surdegsbakat bröd och morotskaka. Surdegsbrödet hade Susannes man bakat i stenugnen som finns bakom köket i caèbyggnaden. Morotskakan hade bakats av Eva Hall som även stod för serveringen. Eva, även hon är konstnär och arbetar med lera. Hon visade lite av sina alster som just vid vårt besök skulle iväg på utställning det var bl.a fiskar, katter, fåglar och änglar osv. många av figurerna var att ha värmeljus i.

Vägen är mödan värd sa Susanne ganska snart då vi hade kommit och så rätt hon har. För vägen var slingrig till hennes konstnärshem men väl värt den ansträngningen. Vi fick ett annant ordspråk med oss också och det var: Man ska leva så länge man lever och det förstår jag att hon gör i sitt lilla paradis.

Mätta till både kropp och själ satte vi oss i bussarna och styrde mot Karlskrona. Bakom lämnade vi ett soligt Edestad i hopp om att uppleva det annan gång kanske då under högsommar.
Hoppas flera med oss tar sig en tur till denna lilla oas som finns i vår närhet. Det är mödan värt.