Kontentan av talen under dagen landade samtliga i att den psykiska och fysiska hälsan är viktig och värd att investera i. Jag blev imponerad av dagens alla framförande och tal, mängder av personer som alla arbetar på ett eller annat sätt för att hjälpa andra människor.

Klockan närmar sig 11.00 och lokalens ljus dämpas. Tre ljus tänds framme på scenen. Det var Anneli Malmborg från projektet: Pengar, vänner och psykiska problem som intog rampljuset. Flammorna från stearinljusen fångade publikens intresse och fokus. Anneli beskrev med god berättarröst anekdoter från verkligheten som visade vad dessa femhundrakronorssedlar har betytt och betyder för deltagarna i projektet. Under tiden Anneli berättade fylldes mitt bröst stundom med en melankolisk känsla som sedermera övergick till tron om, och vikten av, medmänsklighet.
Stormande applåder fick bli inramningen och avslutet av projektet: Pengar, vänner och psykiska problem.

Lokalen tändes åter upp och personerna bakom studien och projektet intog scenen. Alain Topor, docent Institutionen för Socialt Arbete vid Stockholms universitet, beskrev bakgrunden till och hur studien genomfördes i Blekinge. Resultaten av studien var för tillfället under granskning vilket medförde att inget publicerat resultat kunde presenteras. Publiken kastades mellan skratt och allvarsamhet i det att Docent Alain Topor talar om vad en femhundrakronorssedel kan göra för personers välmående, och kamp tillbaka från psykisk ohälsa.
   Dagen var fylld av ytterligare spännande och intressanta presentationer och tal. Och nu var det dags! Det var dags för musikgruppen – Imorgon -- att inta position vid instrumenten. En hänförd publik fick njuta av två låtar: Fucking Perfect av Pink och Fix You av Coldplay.

OLA – Jag följde med Kenneth för att ta lite bilder åt ett projekt han jobbade med. Projektet handlade om att kombinera hälsa och kultur. Kenneth, som är min chefredaktör behövde lite bilder till bl.a cover till CD. Jag har personligen alltid gillat musik och lyssnar på i stortsett alla genres, det finns något bra
inom alla brukar jag säga. Hur som helst så fann jag detta projektet väldigt intressant även för mig själv och mitt eget mående. Då jag alltid påverkats positivt utav musik och det kan förändra en hel sinnestämning. Jag har plinkat lite hemma på gitarren och skrivit ihop lite halvadana låtar
fast på senare tid har mitt fotografiska intresse har tagit över.
Men jag fick chansen att vara med i musikprojektet efter att jag frågade Kenneth och Trygve.

Jag tycker det är extremt roligt att göra musik med andra, det blir en hel dimension till istället för att sitta hemma och spela in 20 olika gitarrriff och mixa. Jag blev tillsagd att vi skulle spela på en konferens med föreläsning angående psykisk ohälsa och dem skulle redovisa resultaten på en del projekt. Jag kommer inte ihåg exakt när vi började repa men vi repade säkert i alla fall 8-9 ggr. Det var roligt och vi, hela gruppen, utvecklades lite för varje gång. Jag var dock hemskt nervös när det började närma sig, då jag personligen inte tyckte att jag kunde låtarna tillräckligt bra för att uppträda live.
   Jag vet inte vem som valt låtarna vi spelade då jag hoppade in mitt i projektet. Men det var Fucking Perfect av Pink och Fix Me med Coldplay.

Konferensen började närma sig och vi skulle soundchecka. Det var nervöst men det infann sig ändå en känsla utav lugn. Det kändes bra att utmana sig själv, för jag trodde aldrig jag skulle stå på scen och spela gitarr inför 400 pers för ett år sedan. Men där stod jag, tillsammans med bandet, nervös och taggad som f-n. Hela den dagen då vi spelade kändes surrealistisk, nästan som det inte hade hänt, eller som om det hade hänt för längesedan. Det är svårt att beskriva, men jag antar att allt adrenalin och seratonin etc, släpptes ut samtidigt under spelningen. Själva spelningen i sig enligt mig, gick sådär. Men vi fick i alla fall stående ovationer och publiken jublade, så något ackord måste jag spelat rätt. Inte att förglömma att hela bandet gjort en enorm instats under hela projektet. Jag kännner dem inte så väl, med tanke på att vi bara träffats 3 timmar varje vecka, men har ändå blivit någon sorts gemenskap.
 Jag trodde aldrig jag skulle spela inför 400 personer live, men nu har det hänt i alla fall och det kändes skönt efteråt, konstigt men skönt. I efterhand känns det bra och det har stärkt både mitt självförtroende och sjävlkänsla. Personligen tycker jag kultur har mycket att göra med psykisk hälsa. Man ofta blir mer kreativ när man mår dåligt, eller i alla fall jag och många med mig. Jag rekommenderar folk att testa något liknande, det behöver inte var musik om man inte är intresserad utav det det, kan vara måla eller vilken konst som helst. Det ökar självkänslan när man inser att man byggt något eller tillverkat något själv, eller tillsammans med andra. För mig var det en väldigt speciell upplevelse som jag tror är svår att återuppleva utan att stå på scen igen.