Men inte denna gång, inbillar jag mig. För nu är det då jag ska lyckas, med att gå ned i vikt och få denna superkropp. Och då tillkommer träningen! Jag rusar ut med mina stavar och knatar runt avigt och rätt med tron att nu har jag gått ner flera kilo på detta. Jag flåsar hemåt mot min våg i badrummet, ställer mig på den! Och blir gruvligt besviken, nålen rör sig knappt på vågen. Till middag äter jag soppa och skippar kvällsmackan. Om detta inte hjälper, då vet jag inte vad, tänker jag.
Håller på så ett par veckor. Vågen kanske visar två kilo minus. Men hur hungrig är inte jag. Och det är nu som det går som det går. Samma visa ”every year” Jag kastar mig över mackor, kakor och godis och sen är det kört. Jag har gått upp allt och lite till. Att man aldrig lär sig. Hur svårt är det inte att tänka långsiktigt. Man vill ju ha snabba resultat. ”Quick fix”. Alla dessa veckotidningar som på ena sidan lovar att man går ner i vikt av just deras bantningsmetod. Och sen på nästa sida har supergoda kakrecept. Det är ett helvete att bli utsatt för det. Vad ska man välja? Får du sockersug så ta en frukt skriver dem i sina bantningsrecept. Herregud, dem psykar en. Välja mellan frukt och kaka. Erkänn! Vad är godast?
Men varför tar man i så varje nyår? Just då. Är det enda drömmen man har inför det nya året? Jo, faktiskt. Det är så. I alla fall jag avger detta nyårslöfte varje år. Och sen samma panik när man misslyckas.

Jag lär mig tydligen aldrig.

Alla Bardots filmer är sevärda. Föraktet och rättegångsdramat Sanningen räknas som två höjdpunkter. Men mest känd är hon för Och Gud Skapade Kvinnan. Liksom Greta Garbo slutade Bardot filma när hon stod på toppen av sin karriär. Brigitte var 39 år när hon gjorde sin sista film.
Senare blev Brigitte Bardot mycket aktiv i olika frågor rörande djurrätt och grundade en stiftelse i sitt eget namn i syfte att värna om djurens rättigheter. Hon har framfört mycket stark kritik mot långa djurtransporter från norr till slakterier i södra Europa. Brigitte är vegetarian och skrev tillsammans med ett stort antal organisationer 2009 ett öppet brev till EU:s ordförande om förslaget att instifta en officiell europeisk vegetarisk dag.

Hon har också gjort politiska uttalanden vilket har fått till följd att hon flera gånger fällts i domstol för hets mot folkgrupp. Efter attentatet mot en satirtidning i Paris 2015 då nio journalister, två poliser och en vaktmästare mördades har Bardots åsikter fått större förståelse.
Under 60-talet spelade Bardot in ett flertal skivor. Tillsammans med sångaren Sacha Distel hade hon stor framgång med en fransk cover av Stevie Wonders You Are The Sunshine Of My Life. Många av Bardots låtar var skrivna och producerade av provokatören Serge Gainsbourg t.ex. Comic Strip och megahiten
Harley Davidson. De gjorde också en första version av den sexuellt utmanande Je Aime...Moi Non Plus. Men den ville inte Brigitte ge ut på skiva. Gainsbourg gjorde 1969 en ny version med Jane Birkin. Skivan gjorde stor skandal och blev en jättehit på världens topplistor.

Birgitte Bardot & Lolitasyndromet 

I det blyga Sverige blev stön-låten bannlyst och fick inte spelas i radio. Ungdomar och kvinnor som köpte skivan gömde den under kudden och spelade den endast i hörlurarna. Föräldrar och äkta män fick inte veta vad som pågick. Serge Gainsbourg deltog som låtskrivare tre gånger i Eurovision Song Contest. 1965 vann hans bidrag första pris. Poupée De Cire, Poupée De Son framfördes av 17-åriga France Gall som tävlade för Luxemburg.

Brigitte Bardot gjorde stort intryck på John Lennon och Paul McCartney redan i ungdomen. De hade stora planer på att spela in en långfilm i samma stil som A Hard Day´s Night med Beatles och Brigitte i huvudrollerna. Men Bardots franska agent tackade bestämt nej. John Lennons första fru Cynthia blonderade sitt hår och försökte ha likadan frisyr som Brigitte. George Harrison valde att gifta sig med Pattie Boyd eftersom hon var lika vacker som den franska filmstjärnan.

1968 träffades John Lennon och Brigitte Bardot privat. Men John var starkt drogad av LSD vid mötet. Hon blev livrädd och lämnade hastigt rummet.
Den första sången som Bob Dylan skrev var en hyllning till Brigitte. I texten till I Shall Be Free nämner han Bardot, Anita Ekberg och Sophia Loren. Låten ingår i Dylans andra album: The Freewhelin´ Bob Dylan.

Bardot hade också en kort romans med den franske sångaren och kompositören Gilbert Becáud. Bland kända låtar av Becáud kan nämnas: Nathalie, Et Maintenant ( What Now My Love, Let It Be Me – Elvis Presley ) och L´important C´est La Rose. Den gjorde Östen Warnerbring en mycket populär svensk version av: Glöm Ej Bort Det Finns Rosor. Lyssna gärna på den. Då blir du garanterat varm i hjärtat och fylld av hopp.

När jag var i 7-8 års åldern fanns det i stort sett bara 3 saker i mitt liv; sport, datorer & musik. En av mina favorit sporter som jag alltid försökte följa var friidrott. Då jag alltid beundrat människor som kan lägga ner sådan dedikation i något under flera års tid. Jag var hyfsat ateltisk också när jag var yngre så jag, tyckte även om att utföra många friidrottsgrenar. Det fanns dock en som jag faktiskt bara testat en gång och under rätt “kontrollerade” förhållanden, lärare sprang och höll en i handen brevid i stort sett.

Grenen var stavhopp. När man var i den åldern kändes 4-5m upp i luften dubbelt så högt också. Som sagt jag gillar all friidrott men under min “aktiva” tid som friidrottsintresserad har det funnits ett fåtal “legender” som inte dopat sig(vad man vet red anm.). Något som alltid inspirerande för mig är folk som verkligen är “bäst” i världen på något eller extremt duktiga. När jag började intresera mig ordentligt för friidrott så fanns det bara en stav hoppare; Sergej Nazarovitj Bubka.
En man född i Lugansk, Ukraina 1963. Som var nära att drunkna i en saltgurkstunna när han var 4år. Han började vanliga grenar inom friidrott som 100m och längdhopp, men sadlade om till stavhopp och det var då som han fann sitt kall, om du nu vill kalla det.

Jag minns inte ett exakt hur det började men jag minns när Jacob Hård sa att han var den enda som hoppat över 6m, men efter det så har han alltid varit en inspirationskälla för mig. När jag började undersöka saken, då jag fann det intressant att han var den enda, så öka det bara mitt intresse och beundran för denna idrottsman. Under sin karriär satte han något smått otroliga 35 världsrekord i endast stavhopp. Vann 6 raka VM-guld i stavhopp åren 1983–1997 (!). Året då jag själv föddes i Seoul, 1985 arrangerade dem OS och det var första gången någonsin nådde drömgränsen på 6meter. Hans meritlista är lång och likaså sin karriär, att dominera en gren så pass mycket när det finns hur många i världen som har samma om inte bättre förutsättningar att bli duktiga. Är det är för mig extremt inspirerande och jag tycker man verkligen ska försöka förstå hur ett intresse plus dedikering, kan utvecklas ifrån lite talang till att bli bäst i världen på något. Det finns säkert folk som har mera talang men saknar samma mentala styrka och karaktär att träna något så enormt som dem faktiskt gör, idrottsmän. Kanske inte fotbollsspelare är värda 220,000£ i veckan men det blir deras liv tillslut. Friidrottsstjärnor tjänar förmodligen inte alls mycket då det bara finns lite del-tävlingar under åren. Fast jag tror inte det är många som blir bland de bästa på sin idrott inte gör det för pengarnas skull, det krävs nog rätt mycket mera för motivering. Bubka har dock vunnit ett antal priser och fått mycket pengar igenom marknadsföring etc. Så visst klarar han sig, men det är få friidrottare som är lika erkända. Han blev invald som vice-president för OS kommitén i Ukraina och är fortfarande. Han blev även invalnd i IAAF (Internationella idrottsförbundet) kommitén och satt där mellan 2001 - 2011. Där blev han även utsedd till vice-president i en 4 års period. Det finns även en Staty uppsatt efter efter Bubka som står i Donetsk.
Så visst finns det hopp för alla, bara man lägger ner tid och har motivation till det. Så gör det du älskar för det är det du är bäst på.

Vincent Olsson och hans fru var ute och handlade när de hade fått fullt i korgen och stoppade på sig ett smycke som för tillfället utförsåldes i matvaruaffären. Det var Vincent som stoppade det i fickan och sedan i kassan glömde bort att visa det. Det visade sig då att det var larmat och han fastnade i kontroll av det. Han blev polisanmäld, och en patrull kom till platsen och tog honom till stationen där han antecknades. Hans fru som hette Mildred väntade utanför stationen, och följde sedan med honom hem till deras boende. Det gick tre veckor och sedan kom en kallelse till tingsrätten för rättegång. Vincent dömdes till trettio dagsböter a tjugofem kronor och var mycket upprörd, eftersom han nekade. Vincents och hans frus barn bestämde sig för att råda pensionärsparet att överklaga domen och de gjorde det. De anlitade den kände advokaten Sören Eriksson, och han skyllde det påstådda snatteriet på glömska. Vid hovrätten deltog också pensionärsparets barn Adam och Josefin samt barnbarnen Olle och Kristina. Strax innan rättegången demonstrerade barnbarnen med skyltar och skanderingen ’Rättsskandal’. Det blev en ganska lång process som slutade med att hovrätten slog fast domen från tingsrätten till en missnöjd familj.

Det hade gått några veckor sedan processen och Vincent och Mildred var ute och gick när de mötte en älgko i skogen. Den gick till attack och Vincent kastade då grenar på den och den avvek från platsen. Paret gick sedan till polisen och begärde älgen avlivad, och polisen kontaktade jägarföreningen som ryckte ut via ett ombud och sköt älgen. Sedan var det dags att gå med i föreningslivet för paret. De anmälde sig till en språkcirkel i engelska. Deras kunskaper som byggde på nioårig grundskola behövde förbättras. Kursen ägde rum på torsdagar mitt på dagen och var trevlig med ett femtontal deltagare. Mitt under det andra kurstillfället blev emellertid Vincent osams med en deltagare som han tyckte dominerade för mycket. Vincent sade åt Alf som han hette att kursen var till för alla deltagarna. Själv var han och Mildred svagpresterande och behövde stödundervisning. Olle och Kristina som gick i sjunde klass hjälpte också till med engelskan, och den blev också bättre med tiden. Efter ett halvår var kursen slut och Vincent och Mildred fick varsitt diplom att visa upp vid behov. Det blev också höst och de båda pensionärerna bestämde sig för att plocka lingon och sälja. De arbetade hårt och höll på hela september och halva oktober och tjänade tretusen kronor som de satte in på banken.

Sedan kom så småningom vintern och Vincent och Mildred bestämde sig för att åka på en riktig långsemester till Egypten där de kom bort från turistgruppen och hamnade i ett beduinläger där de fick kläder och hjälp att försöka hitta tillbaka till gruppresan. Det bar sig emellertid inte bättre än att de inte lyckades och fick då söka skydd i en grupp människor som var hemlösa och höll också på att bli uppätna av krokodiler när de lade sig och sov på en strand vid en flod. Pensionärsparet lyckades så småningom hitta en turistguide som tog dem tillbaka till gruppresan, och paret återvände lyckligt hem. Det blev återigen vår och Olle och Kristina som nu gick i åttonde klass hjälpte som vanligt till med de vanliga vardagssysslorna. Adam och Josefin bestämde sig också för att gå i borgen för Vincents och Mildreds bilskuld. Pensionärsparet hade nämligen köpt en splitterny BMW för nästan 4000 00. De bestämde sig för att åka på en riktigt präktig bilsemester med den nya bilen och valde kontinenten. De hade också tagit ett riktigt stort och riktigt banklån till resan på etthundratusen kronor. När de kom till Tyskland fick de emellertid problem med tjuvar som försökte att stjäla bilen. Den var emellertid riktigt ordentlig stöldskyddad med larm, och paret kontaktade den tyska polisen, som tog fast tjuvarna. Vincent och Mildred återvände hem och bestämde sig också för att erbjuda tjänster i form av bilskjuts till kamrater mot ersättning. De som anlitade dem fick då skjuts av en riktigt fin bil och ett trevligt och vänligt bemötande.

Tiden gick och det var återigen höst och Olle och Kristina skulle börja i nionde klass och också bestämma sig för om de skulle fortsätta i gymnasiet. De valde teoretiska studier istället för att fundera på de praktiska linjerna. Båda barnen bestämde sig för att redan under höstterminen i nionde klass säga till lärarna att de tänkte satsa på den linjen. De blev då rådda att läsa på läxorna ordentligt och preciserade sig också till naturvetenskaplig linje vid gymnasiet. Det unga syskonparetbestämde sig också för att ta privatlektioner för ett par lärare mot betalning. De satsade på naturvetenskaplig linje vid gymnasiet och hade Albert Einstein som idol. De bestämde sig tidigt för att gå in för fysik och matematik. Paret pluggade emellertid alla ämnen hårt och koncentrerade sig också på språk. Det visade sig dock att det unga syskonparet blev osams med några andra elever i skolan, som inte tyckte att man skulle plugga så hårt, och gå in så mycket för studierna. Kristina blev också uppvaktad av en annan femtonårig manlig elev som hette Nils. Nils tog ganska mycket tid från Kristina som gick till rektorn och klagade samt också tog Olle till hjälp. Rektorn talade då ut med Nils och rådde också honom att istället koncentrera sig på studierna. Det sista året vid grundskolan slutade med att Nils faktiskt gick in för läxorna istället. Det unga syskonparet kom till nästa höst in vid gymnasiet, och gratulerades av Vincent och Mildred som också ville ha hjälp med ekonomin av den kompetenta familjen, med det nyantagna syskonparet. Man firade gymnasieantagningen med en riktigt stor fest med raketer, och ett ordentligt fyrverkeri samt åkte också på en semester till i BMW-bilen till Danmark, där man badade och drack champagne.

 

Rollatorn var vinröd, metalic. Jag lämnade tillbaka den förra fredagen. Den gick inte ihop med hatten så nu har jag en sån där kryckkäpp. Man får ju tänka på stilen.
Jag körde omkull på cykeln, fick en spricka i höften och var lite hjälplös. Kvinnan, My, grep tillfället och erbjöd sig att rensa i mitt rum. Jag samlar påp mig en massa saker, prylar, böcker, stycken av drivved och annan parafernalia. Hon är en effektiv rensare om än något brutal, i vissa sammanhang pietetslös. Oförmögen till verkligt motstånd accepterade jag för husfridens skull och retirerade till soffan för att återuppta min konvalescens.

Två saker vägrade jag att skiljas från av sentimentala skäl. Tre faktiskt för mina inlines var ju två och med spånkonten blir det tre.
Jag börjar med konten. Den är gjord av handkluvna furuspån i Dalarna, tillverkad för att bäras på ryggen. Jag har tagit remmarna från en kasserad vanlig ryggsäck. Fästena var redan på plats. Fin som tvättkorg sa mannen i auktionsgodsaffären, han visste inte vad det var. Man fraktade allt möjligt i kontar, till exempel till eller från en marknad. Eller en fäbod. Den rymmer säkert över tjugo liter och väger tom nästan ingenting..
Det är märkligt hur stark den är. Delvis beror det på att spånen flätas à la Harlequin, ruter liksom. Konten är mycket berest och har varit lite här och var på klotet. I Indien till exempel. Där åkte jag mycket buss. Sittplatser var ju knappast möjligt att erövra, jag blev alltid stående längst bak. Dieselmotorerna skrek nått vansinnigt framme i bussarna.

Jag grenslade min kont och satt bekvämt, kunde till och med somna. Ramla omkull gick inte i trängseln. En gång när jag hade slumrat till under färden och vaknade satt en man framför mig, mellan mina ben och nåt trängde upp bakifrån. När jag sneglade över axeln log en liten gumma upp mot mig ned betelröda läppar. Hon hade kastat upp ena skinkan på korglocket. Det var helt okej.
Jag har även suttit på korgen vid vägkanten i väntan på lift..
Senare, när jag reste med skrotfärdiga folkabussar, var konten med som ett slags livbåt: gav fordonet upp för gott fick jag packa konten och fortsätta till fots. Detta hände aldrig, jag knåpade och fick fart på bussarna med märkliga reparationer som jag tänker skriva om vid ett annat tillfälle.
Nu till sanningens minut: vafan ska jag behålla den gamla konten för, inbillar jag mig att jag ska axla den och dra ut på landsvägarna som en rastlös tonåring?
Nä, men fan vet. Den fick stå kvar bakom sovrumsdörren.
-Va ska du med dom här till?
Jag kurade som bäst min blesserade höft i soffan när My dök upp med ett skridskoliknande föremål i vardera handen: mina inlines, mycket förnämliga, nästan oanvända.
-Du tänker väl inte ge dig ut på dom här mer, benskör och dan!? Var glad att du klarade lärbenshalsen när du ramlade av cykelm... dom här får vi sätta ut på nätet.
-Men det är inte säsong för inlines nu! Det är bättre att sälja dom i vår, lättare menar jag...
Ett ömkligt bedrägeri för att få behålla drömmen. Jag kan gömma dom i konten så kommer den till nån nytta.