Nästa gång packar jag med lite korv att grilla...

2012 vann fick han Ted Gärestads Stipendiet, med syfte att stödja oetablerade sångare och öka deras motivation att fortsätta skriva.

2015 vann han ABFs kulturpris med motivationen:
“Loke, du sätter ord på orättvisor och lyfter upp olikheterna som gör oss människor unika. Du pekar på det vackra i att våga vara de vi är, i en tid av likritkning. Du är en eldsjäl som visar oss ett en annan värld är möjl och du är därmed en inspirationskälla för oss alla!”

Sommaren var kort. Även när det var segelväder åkte Jonte runt på olika marknader enbart för nöjes skull. I varje skivback på varje loppis fanns många LP-skivor med sångaren Pelle Karlsson. Han fick sitt genombrott 1973 i TV-programmet Nygammalt där han framförde låten Han Är Min Sång Och Min Glädje. Det är en svensk version av Elvis Presleys jättehit There Goes My Everything. Pelle Karlssons LP-skiva som gavs ut av Pingströrelsen sålde i miljoner exemplar i Sverige och Norge. Pelle låg före ABBA på försäljninglistorna. På 70-talet var svenska folket fortfarande intresserade av andliga frågor och fann styrka, gemenskap och tröst i kyrkan. Idag är många alldeles för stressade och hinner inte koppla av med andlig musik. För att orka med en tillvaro som snurrar i allt högre tempo, är det mycket viktigt med avkoppling, fruktstunder och vila.

 

 

 

På en loppmarknad i Kivik hittade Jonte den lilla boken Svenska folkets underbara historier där Egon Kjerrman och Sune Mangs valt ut olika bidrag. Det folk skrattade åt på 70-talet kanske inte är lika roligt idag, men många av historierna är tidlösa. Här följer några uppdaterade exempel:

                                                           *
Den uppmärksammade vandringsutställningen av modern konst hade på sin turné genom landet kommit till Ronneby i Blekinge. En av stadens äldre damer stannade länge framför ett av de obegripligare konstverken, en surrealistisk sak i olja med starka färger huller om buller. Damen sa:
 – Jag har haft migrän många gånger, så jag vet hur det känns. Det var ju bra att jag fick veta hur det ser ut också.
                                                            *                 
Den gamle laxfiskaren följde sin kollega och vän till graven på en kyrkogård i Karlshamn. Med ögonen fyllda av tårar stod han vid gravens rand och höll ett kort men gripande avskedstal. Han sa: 
 – När du levde var du en livad lax, men nu är du gravad.
                                                            *
Det hade varit trafikundervisning i skolan och lille Daniel kom hem till mamma och berättade om dagens stora händelse.
 – Vad säger du, sa mamma. Varför svalde Jonas en femkrona?
 – Jo, sa Daniel, det var ju trafikundervisning och Jonas skulle vara parkeringsautomat.
                                                             *
Alf Mattson arbetade som slaktare och var nyfrälst. När han vittnade om sin nya tro på kyrkomötet blev Alf väldigt ivrig och sa: 
 – Jag har slaktat grisar. Jag har slaktat oxar. Nu slaktar jag djävulen hos mig!
Då hördes en röst från en av de bakre bänkarna:
 – Nu förstår jag varför korven du sålde smakade fan.
                                                             *
Emil i Karlskrona arbetade som vaktmästare i kyrkan. Prosten hade blivit frisk efter en längre tids sjukdom och Emil ville meddela den glada nyheten till alla i församlingen. Han skickade ett sms med följande text: 
Gud är god, prosten är bättre.

 

Det är 40 år sedan Elvis Presley lämnade jordelivet. Han var mest känd som The King Of Rock & Roll men trivdes bäst när han sjöng gospel och andliga sånger. Han vann en Grammy för den religiösa låten How Great Thou Art. Under inspelningen av LP-skivan His Hand In Mine kom låten Crying In The Chapel inte med på albumet. Men fem år senare gavs den profana sången ut som singel och blev en av Elvis största miljonsäljare. 
 SVT:s stressade programledare i frukost-TV avbröt journalisten och författaren Börje Lundberg som kunde berätta mer om vad som hände då han träffade Elvis i Las Vegas 1973. 
 – När kommer du till Sverige, frågade Börje.
 – Jag hoppas det blir någon gång nästa år, svarade Elvis.
Den 16 augusti 1977 avled Presley på grund av Doctor Nicks enorma utskrivningar av livsfarliga och beroendeframkallande piller med dödliga biverkningar. Elvis var bara 42 år vid sin bortgång. På sociala medier florerar märkliga rykten att han fortfarande lever.

 

Andra falska fakta hävdar att countrysångaren Willie Nelson dog 2015. Men Willie lever och fick naturligtvis en stor chock när han läste på internet att han var död. Musikrebellen blev förbannad och skrev låten Still Not Dead som finns med på hans senaste album. Kolla in Willie och låten på Youtube. Han bär en röd tröja med texten Smoke Weed Everyday. Willie Nelson är 84 år och frisk som en nötkärna. Han blir pigg och glad av att röka gräs. Cannabis finns även i tablettform och har visat sig vara det bästa botemedlet för patienter med svåra nervsmärtor. Det finns gott om naturliga medicinal-växter som fungerar bättre än många riskfyllda piller.

 

Mäktiga läkemedelsbolag vill inte ha konkurrens av mediciner som växer i naturen. Läkemedels-industrins målsättning är att öka vinsten. De tjänar massvis av miljarder på kemisk tillverkning och försäljning av tabletter som ofta ger svåra biverkningar. Författaren John Virapen avslöjar i boken Piller & profiter att läkemedelsbolagen betalar stora belopp till läkare i USA och EU för att de ska skriva ut ännu mer starka preparat. Den nya målgruppen är barn och ungdomar. Antalet som får diagnosen ADHD ökar lavinartat. Tonåringar som har naturliga hormon-rubbningar och ångest får farliga piller som bedövar och i många fall ger självmordstankar. Men lyckligtvis har flertalet duktiga läkare hög moral och vägrar ta mutor. De skriver hellre ut placebo-tabletter och motion på recept till ungdomar som blir kärnfriska av behandlingen.

 

Finland fyller 100 år som självständig nation och var långt in på 1900-talet ett av Europas fattigaste länder. Men genom hårt arbete, envishet och så kallad sisu är Finland sedan 80-talet mycket välmående och har bättre ordning och reda i skola, vård och omsorg än i Sverige. Här hemma är det kris inom polismyndigheten och kaos i allt fler problemklasser. Blåljuspersonal och anställda inom skola, vård och socialtjänst blir utbrända av låga löner, dålig arbetsmiljö och att dagligen bli hotade till livet. Riksdagens alla partier måste enas och lyssna när folket ropar på hjälp och stöd.

 

 

 

En klar majoritet av väljarkåren har tröttnat på pajkastning och cirkus i den politiska sandlådan. Beslutsfattare som ständigt sopar problemen under mattan ökar risken för en fullständig kollaps i välfärden. Det är vår rättighet och skyldighet att skrika högt och protestera när svenska staten sviker barnen och de äldre samt alla som sliter för brödfödan. Vi vill leva i ett land som bygger på gemenskap, goda värderingar samt en solidarisk övertygelse och inte på grund av missnöje och rädsla. Vi kräver ett samhälle som prioriterar trygghet, fler och billigare hyresrätter, god löne-utveckling och en människovänlig tillvaro. Det är hög tid att låta visionerna bli verklighet.

Hur svårt kan det vara?

 

Efter en kylig vår kom sommaren. Marinstaden hamnade som vanligt högt på soltoppen. 
 – Äntligen, som jag har längtat, sa Jonte. I ett halvår hade han känt sig dyster. Nu blev Jonte friskförklarad av solfräknig sjuksyster från kusten i väster, söder om Koster. Hon gjorde honom fri från rester av ister samt besvärliga biverkningar med brister. Det började bli väder för badkläder. Tillsammans med danska Dagny och yster Ester från Västerås åkte Jonte Joyride till Österlen på semester. Bakom tunna slöjmoln rörde sig solen sakta över himlavalvet. Jonte flöt runt på en välpumpad madrass. När vågorna kluckade mot strand vaggades han sakta in i en skön tupplur. I den naturliga bassängen solbadade erotisk Ester och Dagny doppade delikata delar naturellt i bara mässingen.

                                       

                                

 

************************************************************************************************************************

 NR 4 / 2015

När Jonte Joyride återvände från festligt oktober till frostigt november hade hemlandet hamnat i kris och kaos. Samtidigt spred sig en svinaktig girighet som gjorde att en klar majoritet av befolkningen blev riktigt förbannade. För att lätta upp stämningen läste vännerna valda textrader för varandra.

­ ­­- Hej Jonte, ropade Berra. Det var längesen. Var har du hållit hus?
 - Reste till södra Tyskland och oktoberfestivalen. Trevligt med glada människor.
 - Skoj för dig. Här är det inte lika roligt, sa Berra. Här är det kaos och anarki. Snart röstar var femte väljare på det där knepiga missnöjespartiet.
 - Så går det när man kör landet i botten, sa fröken Gräddnos.
 - Jag vill inte tala politik, sa Katrin
 - Nej låt oss läsa några dikter och texter som piggar upp, sa Valfrid.
 - Jag kan börja, sa Gullan.
 - Varsågod, min sköna, låt höra, sa Berra
Gullan reste sig upp, rätade till kjolen, och sa:
 - Sommaren var kort. Det mesta regnade bort. Men sol och värme kom i september. Do you remember. Snart är vintern här. Jag hoppas jag blir kär. Då blir det kul att fira jul.

 - Den var rolig. En parafras på Ledin skulle jag tro, sa Valfrid och visslade refrängen av Sommaren är kort.
 - Ja han är en favorit och blir bara stiligare med åren, sa Gullan och suckade.
  -Åhh jag förstår, sa Katrin. Men julskyltning redan i oktober är väl lite tidigt.
 - Det är ok för mej, sa Gullan. Som en långt förspel innan tomten kommer.
  - Ja fram med ljus-stakarna, sa Jonte. Vi måste lysa upp den mörka årstiden.
  -Egentligen tänkte jag sjunga en annan låt, sa Gullan.
  - Ok, låt höra.

  -Å-å-å tjejer, Å-å-å tjejer. Vi måste höja våra röster för att höras.
  -Mycket bra. Toppen. Kvinnorörelsen signatur av Margareta Garpe och Suzanne Osten.
  - Förlåt om jag avbryter men nu är det min tur att läsa en text, sa Berra.
  - Ja varsågod, sa Valfrid.

Berrra reste sig upp, tog av sig kepsen och sa:
  - Här står jag med mössan i hand. Allt är minst sexton år sedan räven i hönshuset tog allt. Du betalar och betalar. Sverige är utsålt och förskingrat. Hela landskapet är förändrat och bränt.
 - Vi skulle ju inte tala politik, sa Katrin.
 - Vänta jag är inte färdig än, sa Berra och fortsatte: De vill bara ha dina stålar, hala som ålar är dom försvunna innan du hinner räkna till sju. Är vi lyckliga nu?
 - Bravo, ropade Valfrid. Det är Ulf Lundell.
 - Ja vad bra att ni hört den, sa Berra, vill ni höra resten?
 - Ja kör på, sa Jonte. Det här piggar upp.
 - Ok, sa Berra och klämde i: Nu har vi alla rätt och skyldighet att välja vilka bluffmakare vi vill och kan. Frihet och ansvar, men alla vet att om girigheten får härja fritt förgiftar den land efter land.

 - Så sant som det var sagt, sa Valfrid.
 - Jag tror jag kräks. Har ni läst det här, sa Gullan och bläddrade fram en sida av Expressen. En kompis till Bert Karlsson tar 54 000 kr i månaden för att hyra ut en lägenhet till ensamkommande flyktingbarn. Familjen Wallenberg tar 60 000 i månaden för en liten bostad. Men Filippa Reinfeldt är ännu fräckare och tar 68 000 kr i månaden för 26 kvadratmeter. Det är ta mej fan stor skandal.
 - Vi skulle ju öppna våra hjärtan, enligt hennes man, sa Valfrid
  - Ja och då åkte han på pumpen. Det var en kraftig protest mot att Reinfeldt, Maud Olofsson, och Göran Persson rev sönder tryggheten och sålde ut den svenska välfärden.

 - Alltid när det är kris i Sverige har svenska folkrörelser visat prov på solidaritet och varma hjärtan. Det är frivilliga föreningar och eldsjälar som gratis skänker mat, kläder och husrum. Utan det stödet skulle landet gå under. De som sitter på makten gör ingenting för att lösa problemen. De tänker bara på sig själva, sa Valfrid.
 - Förresten är makarna Reinfeldt skilda, sa Gullan.
 - Lika bra det. En partiledare kan inte ha en så girig fru.
 - Nej men Reinfeldt har slutat med politiken. Han tjänar stålar på att hålla tråkiga föreläsningar och säljer en bok utan innehåll.
 - Vad heter den?
 - Halva inne, tror jag
 - Nej, nej. Halvvägs heter den.
 - Whatever, sa Gullan.

 - Nu är det min tur, sa Katrin.
 - Varsågod.
 - Jag är en av dem som slavar i kungariket Sveriges pyramid. Det är vi inom skola, vård och omsorg som jobbar invid foten. Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid. Det är synd om dem som inte fyller kvoten, sa Katrin och gjorde en kort paus.
 - Bravo, ropade Valfrid. Det är Mikael Wiehe. Skriven på 70-talet men fortfarande skrämmande aktuell. Läs resten högt så alla här i parken och ankdammen får höra.
 - Rikedomen håller hov i maktens salar. Där är tankarna och rummen lika svala. Det verkar som om det i varje tid och i alla sorters folk finns några som vill bygga pyramider. Där de själva sitter överst och har makten i sin hand medans de som lever nedanför lider.
 - Jag börjar snart gråta, sa Gullan.
 - Här kommer de sista raderna, sa Katrin: Om de där uppe i det blå inte längre vill förstå utan föraktar alla de som ger dem mat ska pyramiderna tillsist bli deras grav.
 - Oj, oj, det där är rena dynamiten, sa Jonte. Ungefär som när Blå Tåget sjöng att staten och kapitalet sitter i samma båt med sina feta nackar.

 

 - Ja nu är det hög tid att damma av alla gamla proggplattor från 70-talet, sa Valfrid.
 - Sch, säg inte som det är, sa Jonte.
 - Jo vi måste protestera.
 - Ja det är precis det vi gör nu. Om Robert Broberg varit kvar i livet hade han säkert kört den låten som heter Sch, säg inte som det är.
 - Hur går den?
Jonte tog fram gitarren och började sjunga:
 - Sch, säg inte som det är. Inte nu när alla dom är med. Håll folk omedvetna om vad det är som brukar ske bakom det som synes ske.
 - Härlig blueskänsla, sa Berra. Fortsätt.
 - Säg dom att allting är okey i det fallet kan dom lita helt och hållet på polisen och mej och jag brukar väl aldrig fara med osanning, eller säg? Sch, säg inte som det är.

 - Kolla nu är snutarna här och sätter parkeringsböter på bilarna utanför SFI.
 - Ja på onsdagarna mellan 9 och 12 är det parkering förbjuden. Men det har vi inte fått någon information om.
Märkligt att det går att köpa p-biljett samtidigt som det är förbjudet att stå där. Borde gå att lösa med modern teknik eller göra som i Zurich. Där fungerar allting. Spårvagnar, tåg och flyg kommer alltid i tid.
 - Nej det skiter dom i här i Sverige. Vi måste lära oss att läsa på skyltarna.
 - Vore det inte bättre med större skyltar på p-automaten.
 - Nej, det ska inte vara enkelt. De finns myndigheter som tycker om att jävlas med vanligt folk och turister.
 - Vilka grisar och översittare. Såna typer borde huka sig under älgjakten.

 - Ska jag köra sista versen, frågade Jonte.
 - Ja kom igen, sa Berra.
 - Säg henne att hon kan skriva vad hon vill så länge hon inte luskar reda på någonting som hör kulissen till. Då är det klart att vår vaktappareat inte kan sitta still men så länge hon skriver om kändisar och annat tjafs kan hon i stort sett skriva vad hon vill.
Sch, säg inte som det är, sjöng hela gänget i kör och Jonte fortsatte med en vers till:
 - Säg honom att förhålla sig objektiv och inte rota så förbannat och vara så väldigt negativ utan istället invänta våra besked och direktiv. Vi är ju ändå dom enda som kan se det här i sitt rätta perspektiv
Sch, säg inte som det är, sjöng alla.
 - Säg dom att allt är bara bra. Säg dom att allt är precis som det ska vara. Någon form av förtroende för regeringen måste man väl ändå ha. Vi som har makten avgör själva om vi handlar demokratiskt. Ja! Sch, säg inte som det är.
 - Jättebra Jonte. Dags för applåder.

 - Men nu går skam på torra land, sa Gullan. Titta här i tidningen. Girigheten slår nya rekord. Socialdemokraten och Robinsonvinnaren Jan Emanuel Johanssons bolag tar 69 000 kr i månaden för ett litet krypin för ensamkommande barn. Och Migrationsverket bara betalar. För helvete. Var tar alla skattepengar vägen. Han åker omkring i en röd Ferrari som han köpt för pengar från staten. Snacka om champagne-socialist. Borde inte han bli utesluten ur det gamla gråa sossepartiet som är emot giriga vinster.

 

 

EU och Sverige borde skicka en saltad räkning till U.S.A.
 - Sverige finns inte längre. Folkhemmet är sålt och välfärden är på väg att försvinna. Dessutom har Coop i Lyckeby lagt ner.
 - Ja men färgen på Jan Emanuels lyxkärra kanske sänder en varningssignal.
 - Bilen är blodröd. Vad betyder det?
 - Revoltens och revolutionens färger.
 - Upp till kamp, sa Jonte.
 - Ja, kom igen. Nu är tålamodet slut.
 - Hör ropen skalla. En Ferrari till alla!

                                                                                                    

Nu firas “Värlsdagen för mental hälsa“ den 10 oktober med Psykiatriveckan. I hela Blekinge arrangerades den veckan en rad evenemang som syftade till ökad kunskap, hopp och samtal kring psykisk hälsa. Det är (H)järnkolls ambassadörer och NSPH Blekinge och brukarorganisationer som presenterat sig på olika ställen. Det har varit workshops i två kommuner, en i östra och en i västra blekinge som handlat om att “Vi vill och kan förbättra“ för visst är det så att vi vill förbättra. Det finns fortfarande mycket att göra för att minska stigmat i samhället, och framförallt på arbetsplatser. Samtidigt har det varit Näringslivsdagarna på ABB Arena Rosenholm och då passade (H)järnkolls ambassadörer och NSPH Blekinge att föra en dialog med fackföreningar och företagare om psykisk hälsa. På köpcentret Amiralen i Karlskrona så ordnades ett Speakers Corners där Hjärnkolls ambassadörer informerade.
   I (H)järnkoll finns många kändisar som anslutit sig och berättar om egen psykisk ohälsa eller nära och käras. Nu berättar t o m politiker om hur de kroknat vid olika tillfällen och sen vägen tillbaka. I Blekinge började just arrangemanget Psykiatriveckan för fem år sen då (H)järnkoll bildades. Innan dess har det varit något enstaka arrangemang för att belysa “Psykiatridagen“ den 16 november varje år.

 

 

 

 

 

Augustus gick upp ur sängen, som var vit och fyrkantig. Han bor i ett svart och rödfärgat litet hus långt in i en skog i Norrland. Hans närmaste granne bor ungefär 4 kilometer bort. Augustus är en ganska fet man och 1.80 meter lång. Han väger cirka 100 kilo Augustus gick mot köket, som inte är särskilt stort med tapeter som är blåa och köksskåp som är rosa. Väl i köket tog Augustus fram två skivor med bröd och sen tog han fram en vanlig brödrost som är vitfärgad och 4 år gammal, inte särskilt ny precis. Han stoppade i de två brödskivorna i brödrosten.

Efter det åt han upp de två rostade bröden. Samtidigt som han åt läste han dagens tidning. Efter ungefär 30 minuter har Augustus ätit klart. Han satt trots allt kvar vid det vita bordet för att låta maten smälta i magen. Efter några få minuter kände Augustus att mobilen vibrerade i hans byxficka. Han tog upp mobilen ifrån byxfickan och såg att han hade fått ett sms. Han läste det och det kändes som hans ögon skulle slita sig loss eftersom det i sms:et stod I Should Kill You Augustus! Augustus kastade sig snabb upp ifrån stolen, det kändes som om det stack till i hans bröst. Han var totalt chokad av sms:et. Han klär på sig sina kläder, rädd och skakande. Han tog upp sin bilnyckel ifrån byxfickan. Efter det sprang han ut till sin bil, som var en svart Volvo V70. Han öppnade bilen och satt sig vid den svarta bilratten, vred sedan om nycklen. Men olyckligtvis startade inte bilen. Fan, fan, skrek och svor han och försöker ännu en gång att starta bilen men det gick inte. Augustus tog upp sin svarta mobiltelefon, som är en Samsung Galaxy 2. Han ringer larmcentralens nummer, som är 112. Augustus har tänkt aatt kalla på polis för att anmäla sms hotet. Han kommer dock inte fram av en okänd anledning.

Han steg ur bilen igen, låste den och gick återigen in i sitt hus. Väl inne i huset igen satte han sig på en vitfärgad trästol och gnisslade med tänderna eftersom han var rädd. Han tittade ut igenom ett fönster i köket och såg en man gående med en yxa. Mannen som han ser har tidigare utan Augustus vetskap smugit bakom honom under dagen och bara väntat att slår till. Augustus ser dock inte hur mannen ser ut eftersom det var mörkt ute. Han gick till den bruna utedörren och låste den. Efter det gick han till sovrummet och gömmer sig i en garderob. Sovrummet är ett litet rum med trägolv och vita tapeter med ett lila mönster som går i sick sack, garderoben som han befinner sig i är tillräckigt stor för att han ska kunna gömma sig i den. Augustus kunde höra mannen slår med yxan på dörren. Mannen som var flint och lång i 50 års åldern lyckades tar sig igenom den låsta utedörren. Fan också, skrek Augustus till. Mannen hör honom och gå sakta mot sovrummet. Augustus titta i ett litet hål som finns i garderoben. Han ser att mannen har svarta skor, svarta byxor, svart tröja och ett ansikte som såg ut som djävulen.

Mannen tittar sig runt i sovrummet. Först tittar han under sängen, efter det titta han i sängen. Mannen med yxan stönade till och gick sedan bort till garderoben där Augustus befinner sig. Mannen tog fram sin yxa och öppnade garderoben. Han ser Augustus. Mannen tog yxan och skulle precis slår honom i huvudet då Augustus tar tag i hans ben och fäller honom. Mannen hamnar på golvet med ett duns. Augustus tar grepp om hans yxa som mannen håller i handen. Mannen bönfaller honom att inte skadar honom. Augustus slår honom dock inte utan han tog istället ett rep, som ligger på golvet och binder fast honom. Augustus fråga sedan nyfiket vad mannen heter. Pelle säger mannen med en sur blick. Anledningen till att Augustus band fast honom är för att han inte ska kunna rymma. Efter det rotade han igenom Pelles byxfickor och hittade hans mobiltelefon, som är en Sony Xperia. Han tog tag i Pelles mobiltelefon och kolla igenom hans sms. Augustus ser genast att det var Pelle sin har skickat hot sms:et till honom. Augustus frågar Pelle varför han vill ta död på honom? Pelle svara: för att du tog min tidigare flickvän Angelina, som dog för ett par år sedan. Hon betydde allt för mig! Augustus stod och stirrade på Pelle. Han ringde efter några sekunder direkt numret till polisen. Efter en stund var en svarthårig och smal poliskvinna på plats. Hon tar tag i Pelle och sätter handklor på honom. Handklorna är gjorda av stål och lite rostiga. Augustus ger sedan henne yxan, som eventuellt ska vara med i rättegången. Hon gå sedan med Pelle in i polisbilen och kör med honom till polisstationen och förhör honom sedan.

Efter den händelsen så bestämmer sig Augustus att hyra en lägenhet i staden Luleå. Pelle dömdes till 2 års fängelse för mordförsök och ungefär 20 000 kronor i skadestånd som han ska ge till Augustus och 2000 kronor i skadestånd för innehav av yxa.

Allt och lite till visades på mässan ”Funka för livet” som hölls på ABB Arena Rosenholm. Det var häftigt men samtidigt skönt att få veta hur mycket verksamhet som finns och olika hjälpmedel för olika slags funktionshinder. Denna mässa har varit i Växjö tidigare och de har fått bra uppslutning både av utställare och besökare. Detta år ska den hållas i Halmstad också.

Utställare var Kommunen, Landstinget, olika organisationer och lokala- och rikstäckande företag. Kommunen pratade om arbete och fritid och presenterade sina dagliga verksamheter, sysselsättningar och träffpunkter bl a var vår eget Träffpunkten som presenterades av Susann och Inger. Landstinget visade sitt Hjälpmedelscenter bl a och presenterade Funktionshinderrörelsens Plattform i Blekinge, FPB. Dess mål är att uppmuntra, stödja och skapa förutsättningar för länets funktionshindersföreningar och att bedriva intressepolitisk samverkan med landstinget.

Där var Handikappidrottstorget som visade aktiviteter och idrottsredskap för rörelsehindrade och idrottsföreningar informerade om sina möjligheter. Man kan åka i en sitski i skidbacken, man kan åka hockeykälke, spela tennis och handboll. You name it! Olika sätt om hur bilar kan handikappanpassas visades också.

Dyslexiföreningen var där och de gav mig en läslinjal som underlättar i läsning, synskadades riksförbund var där och av de fick jag alfabetet i punktskrift. Kognitiva hjälpmedel visades. En app att ladda ner som heter Matglad visades också som på ett pedagogiskt sätt hjälper en att planera, handla och laga mat. Den har jag själv laddat ner och den är toppen där man på ett smidigt sätt kan välja ut recept och sen laga till.

För de som behövde fanns en dövtolk så det var verkligen allt representerat inom olika funktionshinder. Alla kunde verkligen hitta för sina behov. Studieförbunden var också där och pratade om vikten av att få lära, skapa och utvecklas.

Totalt sett så var det en bra mässa för både yrkesgrupper att visa upp sig och anhöriga att ta del av utbudet tillsammans med funktionshindrade.

Paret bestämde sig för att tigga utanför Konsum med en mugg framför sig, och fick faktiskt några tior om dagen. De bestämde sig också för att gå med i en fotbollsklubb, och anmälde sig både till herr och damlaget. Dom fick dock problem med träningen eftersom de var för lata för att vara med på den. På matcherna var det dock spännande att vara med så de deltog i den mån de fick på dom. Efter ett tag tog det naturligtvis slut på dom för paret som inte kunde vara så lata som de var. Så småningom kom polisen på dem eftersom någon som hade köpt en av de stulna apparaterna skvallrade på dom. Det blev rättegång, och paret dömdes till sex månaders fängelse för inbrottet, som betecknades som grovt. Sara fick straffet på en kvinnlig avdelning, där hon bestämde sig för att satsa på fotbollen på allvar, och deltog frenetiskt i matcherna. Holger däremot deltog i en smuggelavdelning för sprit för fångarna. Han lyckades övertala en manlig bekant som hette Sören att smuggla in tre liter starksprit till några alkoholiserade klienter.

Så småningom hade strafftiden förlöpt och paret blev fritt. Paret blev arbetslöst och påpassat av polisen. De fortsatte att tigga, men fick syrliga kommentarer av konstaplarna, och en del övriga förbipasserande. De två kompisarna fick faktiskt chansen att bli vakter, trots strafftiden som man inte brydde sig om. Man råkade faktiskt slarva bort strafftiden, så paret fick vakta ett villaområde i stan. Det gick ett år och paret skötte sig bra och tjänade ganska bra men då blev vakterna på vaktbolaget entledigade. Vaktbolaget gick med förlust så det gick i konkurs. Då blev Sara och Holger intresserade av att börja ett riktigt äkta förhållande, där de skaffade barn. Sara blev gravid och kom så småningom upp i nionde månaden, efter att att ha en lång och jobbig grossess. Barnet föddes, och det blev en flicka som bestämdes för att döpas till Mildred. Dopet fick en riktig palaver eftersom Holger blev stupfull, och Sara klagade på honom hos socialen. De sade åt honom att söka vård på psykakuten för alkoholproblem. Holger fortsatte däremot att dricka men tvingades då att uppsöka psykakuten för vård. Han blev inlagd på alkoholpoliklinik, där han fick stanna ett halvår, och också fick remiss till arbetsvården.

Det blev en riktigt strålande glädje när han blev utskriven både för Holger och Sara. Sara gick och köpte ett stort fång blommor till mannen, och föreslog att de skulle gifta sig. Först tyckte hon att de skulle börja som traditionellt var, med att förlova sig. Paret bestämde sig för att annonsera i rikspressen och hoppas på att folk från hela landet skulle komma på förlovningen. Det kom faktiskt som de var bönhörda folk från Kiruna ända ned till Malmö där de bodde. En gammal kompis från ungdomen kom. Han var numera trettio år gammal. Sara var tjugonio år och Holger var trettiotre år. Paret kunde inte hålla kompisen Sten borta från spriten och Sara och Holger smakade den själv också. Alla tre blev gravt påverkade och måste söka in till stadens poliscell, där de emellertid fick komma ut redan nästa dag. Sten stannade hos dem ända tills de skulle gifta sig och fick bo hos det tillfälliga boendet i extrarummet.

Det hade blivit bröllopsdags och paret var redo. Sten uppvaktade dem med tjuvgods vilket de inte visste om. Han hade gått in i en urmakeriaffär och lyckats stjäla ett guldur för tiotusen kronor. Det var ju givetvis en riktigt fin present och Sara som inte förstod att det var stulet var överlycklig. Holger var mera misstänksam och frågade rent ut sagt Sten om han hade stulit uret. Sten förnekade dock det och hävdade att han hade köpt det på realisation för femtusen kronor. Då kom polisen på besök och var misstänksam på Sten eftersom han också var straffad från Norrbotten och hade suttit på fängelset i Luleå. Det visade sig att Sten förnekade brott, och hävdade alltjämt att han hade köpt uret. Polisen fordrade då att få veta var han hade köpt det. Efter en stunds grillning visade det sig att Sten i alla fall tvingades att erkänna stölden och Sara och Holger blev förtvivlade. De skällde på Sten och tvingade honom att lämna igen uret till polisen, för vidare överlämning till urmakaren. Bröllopet fortsatte sedan utan Sten, och paret Sara och Holger fick vara nöjda ändå.

om det.

Efter ungefär en månad så beslutade sig läkarna att de skulle tar bort hennes högra bröst. Hon fick en tid till sjukhuset en söndag klockan 10:00. Lina börja gråta igen. Hon tänker: varför ska just jag alltid har otur. Lina bruka ofta har otur när hon spela till exempel kortspel med sina jämnåriga kompisar bruka hon förlora. Hon har däremot aldrig haft cancer tidigare.

När söndagen kom går hon upp ifrån sin bruna säng och klär på sig sina finkläder, eftersom hon vill vara uppkläd och se stillig ut. Hon skakar samtidigt eftersom hon är nervös och orolig. Efter det tågar hon till köket som har vita tapetter, brunt golv, ett vit bord med stolar och köksmaskiner. Hon breder sig en macka med smör och pålägg på. När hon har gjort det börja Lina äta sin macka. När hon hade ätit klart tågar hon ut till hallen som har ett brunt golv och röda tapetter. Hon klär på sig sina utekläder. Det är vinter och kallt väder ute, så hon klär på sig en halsduk, varm jacka, svart mössa och svarta vantar.
 Efter det gå Lina ut till sin blåa bil och sätter sig i den. Hon sätter sedan igång radion. Hon blev någonlunda gladare av att höra radion. På radion spelades The Sounds hit We´re live in America. Hon satt och diggade musiken när hon körde bilen och höll en alldeles för hög hastighet. Lina titta i backspegeln och ser en polisbil med sirenerna på. Hon stanna sin bil och veva ner fönsterrutan för att kunna prata med polisen. Polisen var en äldre man som kom fram till henne och säger att hon har kört 20 kilometer för fort. Lina berätta om sin aggresiva cancer och polismannen var då snäll och lät henne fortsätta köra utan att får böter eller indraget körkort.

Lina kommer fram till sjukhuset klockan 09:50. Hon sätter sig i väntrummet. Efter 10 minuter kom en kvinnlig läkare. Hon var svart och långhårig. Läkaren presenterar sig. Hon heter Carina och är 34 år gammal och brunhårig och lite gråhåriga ögonbryn. Lina gå upp ifrån soffan, som är brun. Läkaren märker att hon skakar på benen. Läkaren Carina säger: det kommer att ordnar sig och ge Lina en ganska varm kram.
Carina gå efter det med Lina till operationsrummet. Väl inne i operationsrummet finns det fyra läkare till. Hon fick en bedövningsspruta. Hon somnar av sprutan. När hon vaknar berätta en manlig läkare som heter Ron att cancern hade spridit sig över hela kroppen genom blodet. Lina blev chockad när hon fick reda på det.

Ron säger med en allvarlig röst att hon måste genomgår en akut cellgiftbehandling. De gav henne cellgifter. Efter att har gjort ett flertal cellgiftbehandlingar har hon tappat sitt hår och gå nu med en peruk. Hon bestämde sig att berätta för sina vänner om cancern eftersom hon hade hållt tyst om det utanför familjen. Lina blev också sjukskriven från sitt jobb. Hon jobbar som en musiklärare.

När det har gått ungefär tre månader blev hon inkallad igen för en undersökning. Läget har blivit ännu värre och de konstratera att hon har 3 månader kvar att leva. Den dagen kom Lina hem från sjukhuset och grät hela natten. Hon var bara 23 år och nu visste hon att hon hade endast 3 månader kvar att leva.

En månad senare sitter Linn och tittar på tv. Hon ser då en underlig figur visa sig i hennes vardagsrum. Det visade sig vara en ängel som kunde uppfylla önskningar. Hon fick tre stycken önskningar. Hon önskade sig först rikedom. En säck med pengar kom ner igenom skorstenen. Efter det önskade hon sig en häst och ett stall. Hon tittade ut genom fönstret och såg ett stall, som var vit och en fin häst. Hennes sitta önskan till ängeln var att hon skulle blir fri från sin cancer. Änglen gav sig sedan av.

Nästa dag gick hon till sjukhuset och läkarna konstaterade att hon nu var cancerfri. När hon kom hem ringde hon sina föräldrar och vänner för att sprida den glada nyheten.
Hon ringer sedan jobbet och sa att hon ville sluta jobba som musiklärare. Istället så ville hon blir en författare. Hon tror att det var stressen som var orsaken till cancer. Hon hade ett himla stressigt liv när hon jobbade som lärare.

Det var helg och Stig hade redan besökt skådespelaren som skulle ge honom teaterlektioner. Han hade testat sin röst, och hade läst en del texter som han skulle testa i inträdesprovet till teaterhögskolan. Han älskade att höra sin egen röst och att ljuda riktigt ordentligt. Han fick betala trehundra kronolr för en halvtimmes ljudande. Det var också en lama med i en cirkus som Stig hade besökt strax innan han hade besökt skådespelaren som Stig skulle få låna, för en lek i ett planerat inträdesprov till teaterhögskolan. Laman skulle användas för att rida på som ett lyxdjur till ett bankbesök i en teatersketch, där man skulle ta ut en rejäl summa pengar. Stig hade också spelat amatörteater som övning inför inträdesprovet. Han fick så småningom kontakter med en ensemble som ville turnera inför inträdesprovet. Det ansåg den skulle ge de medverkande rutin inför provet. Ensemblen med Stig gjorde en miniturné i tre stycken skolor, där de gjorde tio stycken turneringar i tio olika skolklasser.

Stig åkte till Södersjukhuset och sökte psykiatrisk vård. Han blev inlagd och fick stanna tre månader eftersom han var allvarligt psykiskt sjuk. Efter de tre månaderna blev han sjukskriven i hemmet och fick börja förbereda sig på att börja arbetsträning. Han fick dock ett avbrott i rutinerna eftersom han träffade en flicka som hette Sara. Hon blev förälskad honom och han likaså i henne. Paret Stig och Sara bestämde sig för att förlova sig, och senare också gifta sig och skaffa barn. Sara var legitimerad sjuksköterska och Stig var tacksam för att hon därför hade bra kontakter med den psykiatriska vården. Stig var fortfarande intresserad av teatern, men hade ont om pengar och kunde därför inte ta så mycket teaterlektioner. Sara tyckte att Stig var så snygg att hon hade svårt att mista honom. Mannen ansåg också Sara inte hade gjort annat än ett lyckokast som hade fått tag i en så stilig man som han.

Stig bestämde sig för att annonsera på internet efter skådespelarkolleger och alltså utge sig för att vara skådespelare. Han hade ju tagit teaterlektioner och bestämde sig för att uppgradera sig för att vara utbildad skådespelare. Det blev så småningom kontakter med en utländsk förening, som ville sätta upp en teaterpjäs som en av deras medlemmar skulle skriva. Pjäsen handlade om en svensk man som fick hjälp av en assyrisk familj att få en anställning som skådespelare. Stig skulle alltså i pjäsen vara skådespelare som skulle få bra rescensioner och också få filmkontrakt. Pjäsen sattes upp och regissören var en man som hette Ahmed. Det blev emellertid inte några bra recensioner för föreningen utan pjäsen blev ordentligt nedsablad till och med i lokalpressen. Sara blev irriterad för att Stig hade fått en fin kontakt en vacker ung assyrisk kvinna så hon avstod förlovningen och giftermålet. Stig hade bestämt sig för att sällskapa med den vackra unga assyriska kvinnan Sabina och gjorde slut med Sara.

Sabina hade en muslimsk tro, och Stig försökte att förstå den, och lyckades också att förstå den något så när. Det blev emellertid en spänd relation mellan Stig och Sabina och Stig försökte till varje pris att förstå den muslimska tron. Efter tre månaders sällskapande mellan paret blev Sabina med barn och Stig bestämde sig för att gifta sig med henne. Det blev ett spänt förhållande mellan Stig och Sabinas familj som ville ha ett traditionellt muslimskt bröllop. Stig däremot ville ha en svensk högtid, och bestämde sig för att bjuda in sina teaterlärare, och också försöka att komma in på teaterhögskolan en sista gång. Bröllopet blev ett högtidligt ett och det hölls i svensk kyrka med svensk präst och en hel del svenska gäster. Givetvis medverkade också Sabinas stora familj och det hölls en rejäl middag efteråt.

Efter ett halvår födde Sabina sitt och Stigs barn, och det döptes så småningom i den svenska lokala kyrkan. Sabina offrade sin muslimska tro till förmån för Stigs svenska traditionella, och paret blev riktigt lyckligt.

Lennart, tjock, lång och 65 år gammal och sin fru Frida, som i motsatts till Lennart är smal, satt och väntade på främmat. Deras barn som heter August, 40 år och mörk hårig och Erik, 38 år och ljus hårig och deras barnbarn som heter Linn, 10 år och Jennifer, 8 år ska komma över och hälsar på. Lennart och Frida bor i ett stort hus i närheten av staden Kristianstad i landskapet Skåne. Huset de bor i är vitfärgat, men det finns en nackdel med huset och det är gammalt och lyhört och man kan höra trafiken utanför den stora vägen som går utanför deras tomt och den yttre väggen består av vita tegelstenar.
 Klockan är 14:00. Ute är det varmt och soligt väder inte ett moln i sikte och de har nyligen gjort till maten som är stekta revben och potatisallad. Det tog cirka 30 minuter att steka revbenen.

Lennart hör att en bil kör in på deras grusplan och tänker. Äntligen är det här, han tycker nämligen att det är roligt att se sina barn och barnbarn. De ser inte dom så ofta pågrund av att de bor på olika ställen i Sverige. August bor med sin fru Anita och sitt barn Linn i en förort till storstaden Stockholm. Erik bor ensam med sitt barn Jennifer i Torhamn, som ligger i Karlskrona kommun. Han och sin fru Michaela gick skilda vägar för 2 år sedan pågrund av att han tröttnade på hennes alkoholmissbruk som bara blev värre och värre.

Efter några sekunder ringer det på ringklockan. Tidigare hade de ingen ringklocka utan endast ett handtag som man knackade med. Anledningen till att de satt ditt en ringklocka är för att Lennart började höra sämre än tidigare pågrund av att han har lyssnat på handsfree till mobilen i allt för hög volym under en länge tid. Frida öppnar dörren, som är brunfärgad och där står deras barn och barnbarn. Hon hälsar dem välkomna och ropar sedan på Lennart att han ska komma fram att hälsa. Lennart befinner sig i det stora och blåa köket. Han hör Frida ganska lågt trots att hon skriker på honom att han ska komma och hälsa på dem. Han gå ut i hallen och hälsar på dem. Frida säger med en glad blick. -Vi har precis gjort klart maten så varsågoda och sätt er ner vid köksbordet. Köksbordet var ganska stort och vitfärgad.

Lennart har ställt fram tallrikar, glas och vinglas. Både August och Erik kunde dricka vin eftersom de skulle sova över. Huset har 4 stycken gästrum. När alla har samlats vid bordet äter det. När det ätit klart dukar Frida av bordet medans Lennart går iväg. Lennart har dryckit flera glas vin och får för sig att han ska gömma en 500-lapp till sina barnbarn. Den som hitta den får behålla den.
 Han går upp till tredje våningen i huset och gömmer 500-lappen bakom en byrå, som är blåfärgad. Han går sedan återigen ner till köket och säger klart och tydligt. - Jag har en överraskning till Linn och Jennifer och det är att jag har gömt en 500-lapp någonstans i huset och den som hittar den får behålla den. Både Linn och Jennifer sprang iväg och letade.

När det har gått två timmar har de fortfarande inte hittat den. Lennart har nu nyktat till och kommer ihåg att han gömde 500-lappen, men han kommer inte ihåg var han gömde den. Men när han tänkte efter kom han ihåg att han gömde den bakom en byrå på tredje våningen. Barnbarnen hade nu gett upp och ber Lennart att ta fram 500-lappen. Lennart gick upp till gömstället och kollade bakom byrån, konstigt säger han jag la ju 500-lappen bakom byrån. Den var borta.
 Lennart gick ner förtrivlad ifrån trappen och kollade i barnbarnens fickor men de hade ingen 500-lapp på sig. Tillslut hjälpe både Frida, August och Erik till att leta, men de hitta den inte. De lyckades aldrig att finna 500-lappen. Lennart misstänker att den antingen blivit stulen på något sätt, men han är dock inte säker.

Nyheten om den försvunna 500-lappen fanns med i en lokal tidning och en del faktatidningar. Det skrev olika teori som att en trollkarl hade trollat bort den eller att en råtta hade tagit den. Ingen vet dock exakt vad som händer. Det kan har varit en rånare som tagit den.

Ove var ledig och hade bestämt sig för att festa om och koppla av. Det var fredag och han hade jobbat hårt hela veckan. Han var biljettkontrollör på SL i Stockholm och en nitisk person. Han hade satt dit tre stycken svarta resenärer. Dom hade alltså rest utan giltiga biljetter och fick böta femhundra kronor vardera. Han bestämde sig för att gå på pub och ta en öl så här i slutet av veckan. Det blev en ganska stor pub mitt i stan, närmare bestämt på centralstationen. Han fick svårt att kontrollera intaget, så det blev tre stora öl som han immundigade. Det blev en ganska rejäl påverkan på honom. Han blev till och med full. På Vasagatan släppte han loss och steppade till oro för vakterna, som ingrep. De tog honom till polisstationen, där han fick sitta i fyllcell över natten till lördagsmorgonen. Han blev oroad att hans arbete skulle påverkas och kontaktade självmant sin arbetsgivare för att förklara sig. Förklaringen var att han för en gångs skull ville koppla av och då tog en öl för mycket.

På hans arbetsplats på måndagen hade socialtjänsten i Stockholm kontaktat hans närmaste chef, för att förbereda honom att ingripa. Chefen bestämde sig för att sätta honom i psykoterapi hos en känd psykolog, faktiskt helt avgiftsfritt. SL hade kontrakt med honom att hålla personalen i form. Det blev att ligga på en soffa medan Ove fick spåna och hitta på allt han kunde komma på i fantasihänseende. Psykoterapin upprepades en gång i veckan, och Ove antecknades som prickad inför framtiden, när man skulle göra avancemangsresonemang. Han fick alltså svårare att avancera från sin sysselsättning, men hans arbetsgivare ansåg i alla fall att han hade fått hjälp inför framtiden. Ove fick svårt att se något förnuftigt i det hela, utan valde att säga upp sig och bli arbetslös inför framtiden. Sysselsättningen blev att återigen gå på puben för pengarna han fick från arbetslöshetskassan. Det blev återigen tid hos polisen för han blev full och spelade över på gator och torg. Så småningom blev han avstängd hos arbetslöshetskassan. Det blev han när han hade vägrat att ta anmodat arbete. Han beställde då tid hos socialtjänsten, och gick arbetslös ytterligare ett år innan han vägrades socialtjänst.

Ove bestämde sig då för att göra som romerna och tigga med en mugg framför sig. Problemet var att han inte kunde få ihop tillräckligt med pengar till hyran. Eftersom det var sommar sov han i ett tält som han hade haft på semestrarna. Han åt gröt och ägg eftersomm han fick ihop några tior om dagen på tiggeriet. Han tvättade sig i stadens campinganläggningar, och lät håret och skägget växa, eftersom han inte hade råd att hålla sig i trim. Så småningom tvingades han dock att ta städjobb hos en privat firma, som skötte stadens skolor och offentliga anläggningar. Han blev ganska dåligt avlönad men trivdes emellertid ganska bra med sysselsättningen. Det var inte heller någon som lade sig i när han tog sig ett glas. Det blev ganska bra med fester för honom på grund av att han inte kontrollerades. Så småningom blev han trots allt beroende av spriten och bestämde sig då för att söka hjälp hos läkare. Han blev då sjukskriven och lades in på ett konvalescenthem för att återhämta sig. Där fick han stanna ett år innan han slutligen skickade vidare till psykiatrisk klinik, för att slutligen medicneras mot mani.

Han fick svårt att ta upp sitt arbete igen eftersom han faktiskt hade ganska svårt trots medicineringen för att inte steppa på gator och torg. Det blev med tiden pension, och han blev en trogen kund hos systyembolaget. Ett besvärligt ting var att han egentligen ville ha familj och bestämde sig för att annonsera efter en flickvän. Han hade också hunnit bli fyrtio år gammal så han fick koncentrera sig på de lite äldre kvinnorna än de yngsta. En kvinna som var trettiofem år gammal svarade på hans annons på internet och han blev intresserad ev henne. Hon hette Mildred och var egentligen utbildad förskollärare och arbetade på ett privat daghem. Trots att han var sjukpensionerad, var hon intresserad eftersom han såg bra ut och en ömsint person. Paret träffades på en semesterresa tillsammans på Mallorca, där de badade och kopplade av. Efter en genmensam tid tillsammans förlovade sig paret och gifte sig sedan efter en tids förlovning.

Mildred och Ove bestämde sig för att köpa en villa tillsammans eftersom Mildred hade ett sparkapital om några hundratusen kronor, och paret lånade till resten. De fick först ett barn som döptes till Holger och var en riktig älskling för Ove. Holger blev tyvärr sjuk och fick astma vilket var en stor sorg för paret. De gick emellertid hos privat specialist som gav barnet insprutningar varje månad med barnets allergiframkallande ämne. Efter att barnet blivit två år gammalt och Mildred var trettiosju år födde hon ytterligare ett barn, en dotter som i alla fall var frisk och färdig. Mildred blev emellertid besviken på Ove som återigen började dricka sprit i stora mängder och måste återigen uppsöka läkare för att försöka få bot för sin alkoholism. Han började då att sporta i en bordtennisklubb, där han blev ganska duktig och en överårig stjärna.