Tromtö gör sig banne mig alltid bäst, tänkte jag. Brukar ju längta hit då boklöven slår ut och det som ska spira tar fart. Men varför längta sig bort? Med en nyss inkasserad timme i bagaget denna första söndag med normaltid, faller löven som en lyx. Som vanligt slår det mig att det är allt för sällan jag tar mig energi att göra stunder som denna till min ”normaltid”.