I mitten av 1980-talet kom en uppfinning för musikälskare. Den nya skivan kallades för CD. Liten och nätt och dessutom sades det, mycket tålig.
 Det här med tåligheten bevisades snabbt att det inte var så. Tvärtom var CD i vissa fall känsligare än Vinylskivor. Många köpte dock CD eftersom man tyckte ljudet var bättre. Det kändes renare på något sätt.
 Det var många som sålde sina vinylskivor och köpte sina favoritskivor på cd i stället.

Ungefär samtidigt som Spotify blivit mer och mer populärt så är det många som har åter upptäckt vinylskivan. Man har kommit underfund med att ljudet från en vinyl skiva låter mer rent. Mer äkta på något vis.

Man har sett trenden på exempelvis loppisar. Det som folk köar för och köper mycket av, är just vinyl skivor. Skivbolagen har numera nästan slutat att släppa musik på CD. I stället kan man numera köpa de allra största artisterna på Vinyl men också på laglig digital väg.
 Jag har själv köpt de allra flesta vinylskivor som jag har på loppis eller second hand. De flesta skivor som jag köpte på 80 talet har jag också kvar. Ibland har jag gjort riktigt intressanta fynd på ställena jag kollat på.

En skiva som jag verkligen gillar är Paul Paljett och hans skiva ”Mumbo Jumbo”. Skivan är producerad av samma gäng som hjälpte Abba så det bådar ju gott. Den kändaste låten på skivan är ”Guenerina”. Det var meningen att den låten skulle varit med på melodifestivalen 1977 men SVT valde att inte ha den med. Skivan blev dock väldigt populär i affärerna.
 En skiva som jag inte gillade är Tiny Tim med skivan ”God Bless Tiny Tim”. Han sjunger otroligt falskt och det låter inte bra. Två av låtarna har varit med i en skräckfilm och blev plötsligt populära igen. Jag har sålt skivan till en samlare så jag har den inte kvar.

Det häftigaste fyndet jag gjort var nog Beatles ”vita album” som jag hittade i Mono Pressning för bara 10 kronor. Mono Pressningar är mer värda än stereo. Dessutom var skivan i perfekt skick och lät mycket bra.
 När jag går på loppis eller second hand och köper skivorna kollar jag alltid hur skivan ser ut så det inte är en massa repor. Oftast brukar skivorna vara i bra skick.

Det finns några defekter man bör se upp med. Dessa är oftast inte lätta att se med blotta ögat men jag nämner de i alla fall.

1 Att skivan är felpressad så att den svajar. Detta är nog det svåraste defekten att upptäcka med blotta ögat. Ibland kan man se det på att hålet i mitten inte är där det ska vara.

2 Skivor som spelats med dåligt stift eller har längsgående repor, så kallade ”Burn Marks” Detta kan också vara svårt att se. Man brukar se det bäst om man lutar skivan mot ljuset. Då brukar skadorna synas som ”glitter” i skivspåren.

3 Att skivan är ”solskadad” eller ”värmeskadad”. I vissa fall syns detta lätt men jag har hittat skivor där det knappast synats ända tills jag spelat skivan.

Jag tycker det är kul att köpa vinyl skivor eftersom omslagen oftast är väldigt fina och man kan lättare se musiktexten. Det är ju också tufft att ha en skivsamling, tycker jag.
 Dessutom är det en annan känsla att ta ut skivan ur fodralet, lägga den på spelaren och starta det hela. I stället för Spotify där man bara trycker på en knapp eller två.