Den Märkliga skivan

Nr 1/2016
text JERRY BYLUND

 

Sveriges Radio P4 sände 2015 en dokumentär om Sveriges märkligaste skivinspelning. Här följer den spännande historien om sökandet efter den gåtfulle och mytiska sångaren.

 

När Leif Andersson klev in i en skivstudio 1974 för att spela in sitt livs enda singel anade han säkerligen inte att resultatet 40 år senare skulle uppfattas som den mest udda skivutgivning som någonsin gjorts i det här landet. Stefan Sundberg som producerat P4 dokumentären i Sveriges Radio blev mer och mer nyfiken under arbetets gång och frågorna blev allt fler. Men när Sundberg började snoka om ytterligare information så insåg han att ryktena och myterna om plattan är mer frekventa än konkret fakta.

 

Leif Anderssons singel innehåller låten Kind Mot Kind som är en svensk översättning av Irving Berlins klassiker Cheak To Cheak. Andra sidan av skivan är också en översättning av en evergreen: Fly Me To The Moon som blivit Med Andra Ord på svenska.

 

Skivsamlare och musikexperter ger följande omdöme om sången på den märkliga skivinspelningen:

” Musikaliskt har Leif nått en ny dimension”

” Jag ser ett stort konstnärligt och fantastiskt mästerverk”

” Leif har öppnat stängda dörrar musikaliskt som ingen annan på hela jorden gjort”

 

Första gången som Stefan Sundberg hörde talas om Leif Anderssons inspelning var när en kompis skickade en länk med uppmaningen: Lyssna, du har aldrig hört något liknande. Det fanns en bild på det knallgula omslaget. Ett sparsmakat svartvitt passfoto av Leif. När Sundberg lyssnade på sången hörde han att Leif sjunger a capella, det vill säga helt solo utan komp med en röst som inte låter som någonting annat. Frågorna hopade sig i Sundbergs huvud. Vem var Leif? Hur hamnade han i en skivstudio överhuvudtaget? Och vem spelade in honom? Dessutom verkade det helt omöjligt att hitta något exemplar av skivan.

 

En som var besatt och helt upptagen att leta rätt på Leifs skiva är Stefan Dimble. Han är musiker och har samlat skivor i många år. Dimble har massvis av vinylskivor i alla musikstilar från hårdrock, pop, jazz, country, schlager till dansband. Han har alltid varit fascinerad av originella och udda inspelningar och har grävt i botten av alla musikgenrer. Han har tusentals skivor i sin samling och har lyckligtvis också ett exemplar av Leif Anderssons platta. Endast tre kända exemplar av skivan finns kvar men det lär har tryckts upp minst 50 stycken. Det var i en kartong med osorterade skivor i pannrummet som Dimble hittade Leifs eftertraktade skiva. På auktionsajter värderas skivan till mer än 1000 kr.

 

”När jag hörde Leif Andersson tänkte jag att det här bör vara det konstigaste som gjorts på skiva”

 

Det var skivbolaget September som på 70-talet erbjöd glada amatörer att mot betalning spela in och pressa vinylskivor. Det var en trend från U.S.A. att små bolag lät udda röster spela in skivor. Med lite tur kunde det bli en jättehit. Redan på 50-talet i Memphis gjorde Elvis Presley sin första amatörinspelning på skivbolaget SUN. Han betalade 4 dollar och gjorde en enkel inspelning med endast sång och eget gitarrkomp. Skivan med låten My Happiness gav Elvis i födelsedagspresent till sin mamma. Kanske var det den historien som inspirerade Leif Andersson att spela in Kind Mot Kind. Han hade förmodligen tänkt ge bort de 50 exemplaren i present till släkt, vänner och bekanta.

 

Ägaren till skivbolaget September var Åke Gerhard som också startat bolaget Olga som hade stora skivframgångar med popgruppen Hep Stars. Hasse Östlund var tekniker på September och hade tidigare spelat orgel i Hep Stars innan Benny Andersson tog över. Samma Benny som senare skulle bli världsberömd kompositör i Abba.

 

När Leif Anderssson klev in i skivstudion på September träffade han tekniker Hasse Östlund och arrangören Rolf Lejdestad. Leif ville spela in sin skiva med orkester, blås och stråkar. Men när Lejdestad och Leif skulle prova ut en lämpligt tonart lyckades de inte hitta rätt. Det gör ingenting lär Leif ha sagt. Jag kan sjunga utan komp. Sagt och gjort. Hasse Östlund undrade om Leif ville ändra någonting när han fick lyssna på första tagningen. Nej, sa Leif det låter bra. Nu tar vi nästa. Östlund och Lejdestad var mycket förvånade att Leif var nöjd över resultatet. Dessutom betalade Leif hela kalaset inklusive gage till orkestern trots att de aldrig behövde spela en ton. Därefter trycktes 50 exemplar av skivan.

 

 
Några veckor efter det att Leif hämtat ut sina 50 plattor hände något mystiskt i tryckeriet där vinylskivan tillverkades. En så kallad matris som användes för att pressa skivan försvann. Ingen vet var den tog vägen. Det spekuleras att det kanske var Leif själv som övertalats att sudda ut alla spår.

 

På YouTube finns flera samplade versioner av Leifs inspelning. I Sveriges Radios P4 dokumentär har ljudteknikern Thomas Bergqvist pusslat ihop Leifs sång med orkester. Var det kanske så här som han hade tänkt att det skulle låta? Men det är bara Leif själv som kan svara på de frågorna.

 

Därför började Stefan Sundberg som producerade programmet i P4 att söka efter Leif Andersson. Han tog kontakt med språkexperter på Stockholm universitet för att reda ut dialekten och vilken del i landet som Leif kunde tänkas komma ifrån. De uteslöt Götaland och Stefan Sundberg ringde till alla som hette Leif Andersson som var över 60 år och bodde i Mälardalen och norröver. Men han lyckades inte hitta rätt person. Sundberg tog då hjälp av radioprofilen Erik Blix och de gjordes en efterlysning i radio och på Sveriges Radios hemsida, Det gav heller inget resultat och Sundberg hade börjat ge upp hoppet.

 

Men Presspunkten i Karlskrona kan som första tidning berätta att vi hittat Leif Andersson. Han lever och mår bra. Att inte Stefan Sundbeg lyckades spåra Leif kan bero på att han bytt efternamn.
 Idag bor Leif i södra Sverige och skriver noveller som är minst lika konstnärliga och finurliga som hans sång från 1974. På nästa uppslag följer en intervju med Leif som spelade in den mytomspunna skivan Kind Mot Kind.


Vi hittade Leif

Nr 1/2016
text JERRY BYLUND
foto OLA WARRINGER
 
Hej är det du som är Leif Andersson som spelade in skivan Kind mot kind 1974?

 – Ja det är jag

Men idag heter du inte Andersson?
 – Nej jag heter Källberg som är min mors släktnamn

Vad arbetade du med 1974?
 – Jag studerade på Karlskoga folkhögskola och arbetade på ett sjukhem i Trångsund på sommaren

Var är du född och uppväxt?
 – Jag föddes i Strängnäs 1946 och flyttade till Handen utanför Stockholm 1958

Vad gjorde på 60-talet?
 – 1964 började på Fritzes Kungliga hovbokhandel och arbetade där i två år. Sedan jobbade på Vattenbyggnadsbyrån på Östermalm till 1969. Mellan 1969 och 71 var jag anställd på AB Gösta Beckström en elektronikfirma på Kungsholmen. Militärtjänsten gjorde i F 21 i Luleå 1972. Jag var ordonnans och körde moped med tjänstemeddelanden och varor till sjukhuset på området.

Vad hade du för intressen?
 – Jag gick på teaterskola hos Manja Benkow mellan 1966 till 1971. Jag sökte till Dramaten flera gånger och Göteborgs Stadteater men kom aldrig in. Efter tiden på folkhögskolan i Karlskoga fick jag idén att spela in en skiva.

Hur gick det till?
Först tog jag kontakt med Europa-produktion som hade en skivstudio och ett bolag som hette September. Vi spelade in två låtar och jag valde att sjunga utan komp.
 Skivan trycktes upp i 50 exemplar som jag hämtade på tryckeriet.

Har du kvar några exemplar av skivan?
 – Nej jag kastade bort efter några år när jag flyttade. 1976 började på Västra Haninge folkhögskola och läste in högskolebehörigheten. Innan jag sökte till högskolan 1988 arbetade jag på Samhall. Jag läste engelska på Stockholms Universitet.

Hur hamnade du i södra Sverige?
 – Min bror avled i levercancer 2003. Jag ärvde pengar och köpte en bostadstätt i Kristianstad. När jag fick sjukpension gick jag i konkurs och flyttade till en liten hyreslägenhet i Karlskrona.

Vad gör du nuförtiden?
 – Jag är glad pensionär och skriver noveller i den här
tidningen. Jag lyssnar ofta på blandad musik i radions P3.

Vad tycker du om att din skiva har blivit uppmärksammad i en dokumentär i Sveriges Radio P4?
 – Det är spännande. Jag är lite smickrad. Trodde aldrig jag skulle bli en kändis.

Producenten Stefan Sundberg har gjort en efterlysning där han söker efter Leif Andersson. Men han har hitills inte lyckats hitta dig. Sundberg vill säkert göra en intervju med dig i ett radioprogram, Ställer du upp på det?
 – Ja det går bra.

Nästa steg blir kanske intervju i TV. Skulle det vara ok att sitta i morronsoffan hos Steffo och Jenny i TV4?
 – Ja det är ok, bara jag hittar till TV-studion. Det kanske går lättare och känns bättre om jag får ta med mig en vän.

Men då tar jag kontakt med Stefan Sundberg och berättar att vi hittat Leif Andersson som spelade in Kind mot Kind 1974.
 – Ja det blir bra.